Ser onda människor sig själva som onda?

Det finns ett talesättt: ”no evil man thinks evil of himself”. Då tänker jag på Hitler som av många ses som en symbol för ondskan. Men gjorde han inte egentligen bara det han trodde var bäst för sitt folk? Hur tänker ni, tror ni onda människor ser sig själva som onda, om ni ens tror på ondskan?

Ja.

Jag vet att jag är ond.

Nej, inte generellt. Dom flesta som ser sig som onda är bara omogna killar som försöker vara mystiska. Inte sällan Dödsmetallkillar från bruksorter

Onda människor är utopister. Som tycker att alla ska tvingas in i deras vision, sådana som är så målmedvetna att dom inte bryr sig om vad dom ställer till med på vägen. Man måste knäcka några ägg för att göra en omelett påstås det att Stalin ska ha sagt.

Sedan så finns det dom som drivs av vrede. Deras handlingar må ha onda konsekvenser, för offren kanske det inte spelar någon roll men dom är inte drivna av ondska på samma sätt.

Spännande fråga! Jag tror att det är väldigt nyanserat. Vissa personer som ”är onda” (om man nu kan vara ond?), vet nog att de gör fel/ont, men bryr sig inte om det. Andra tror nog att de gör rätt, även om det gör ont för andra(ändamålen helgar medlen enligt dem).

Sedan tänker jag att empati är något vi har begåvats med för att vi blivit ”för intelligenta”, från början, när vi bodde på savannen, hade vi bara empati för vår familj/oss själva, resten handlade om att överleva och då fick det inte krångla till sig med känslor. Kanske är ”onda människor” sådana som vi alla var på savannen?

Kort sagt: vissa personer förstår att de är onda, men skiter i det. Andra tror de är goda.

Många sk onda är psykopater. Det har väldigt låg empati, om ens någon.
De resonerar inte så mycket om sig själva. De ser sig själva som bättre än alla andra.
De anser att det är oundvikligt att trampa på lik och att de därför gör rätt som trampar.

Även om det finns udda undantag tror jag de flesta rationaliserar - inkl en sjuåring som rycker vingarna av en fluga (experiment), en tonåring som sparkar in en ruta (ingen lokal), senast du själv fräste till någon (stridens hetta), eller en vuxen som startar ett världskrig (ideologi).

Onda människor ser sig som fyllda av helige ande.

Inte ens Gud verkar fatta att han är ond.

Såg en "youtube-dokumentär" om en tonåring som utförde en masskjutning och han hade spelat in massa youtubevideor innan det hände. Där sa han själv att han är ond och att det inte finns någon hjälp för såna som han. Kommer tyvärr inte ihåg vilken dokumentär det var nu. Kan försöka kolla upp det.

Jag vet inte om jag är ond. Jag känner att mord och våld är okej i de flesta situationer, det är naturligt och något nästan alla människor praktiserade fram tills typ för hundra år sedan. Nu snackar jag inom ''kriminella'' kretsar, inte att göra illa någon random svennebanan man ser utomhus och får något sorts okontrollerat grottmänniska utbrott på. Finns ingen anleding att göra illa någon som inte gjort något allvarligt mot en själv.
Men har någon en skuld eller gjort något mot mig eller mot någon jag älskar så förtjänar dom vad som helst, töm en hel trumma från en automat i deras huvud, jag bryr mig inte, det är inget fel med det. Personen har själv gjort något och får nu betala för misstaget. Han valde att göra det han nu gjorde, då får han ta ansvar för det också. Gör det mig ond?

Jag känner ingen empati för människor jag inte känner väl och har känt i många år, känner inte att jag vill göra dom illa eller så men jag bryr mig inte om dom bara. Enbart om de ser sjuk ut eller är en generellt beaten down person så kan jag känna något för dom. Men det är inget som fastnar i mitt huvud, slutar tänka på det inom en kvart för jag ser inte personen längre.
Men vanligt folk bryr jag mig inte om ett dugg, jag tänker att de alla förmodligen är idioter och svennebanan skvallerbyttor ändå, sånt skit behöver jag inte i mitt liv, de har bara ställt till problem för mig hela mitt liv. Dom vill jag inte vara nära. De kan alla gå och dö, det påverkar ju inte mig eller hur? Gör det mig ond?

Djur har jag överdrivet mycket empati och kärlek för. Skulle aldrig i hela mitt liv ens tänka på att börja jaga och skjuta ett djur som lever drömmen, lever i frihet. Ifall jag kollar på en film där en hund blir överkörd eller om ett rådjur blir skjuten så blir jag på riktigt ledsen inombords och det känns som att det kan komma en tår ifall jag inte börjar tänka på något annat.
Är detta något sorts tecken på att man är en psykopat? Jag har hört snack om det men är inget jag kollat upp.

Frågan är vad som är värst. En person som vet om att den är ond eller en person som är totalt omedveten om att den är ond.