Citat:
Ursprungligen postat av
Merwinna
Det stämmer inte i min erfarenhet. Har du någon statistiskt säkerställd undersökning som stöder det påståendet? Min erfarenhet är att barn som växer upp i familjer där man är troende kristna, tar över föräldrarnas tro. Ibland gör barnen upp med detta i vuxen ålder, men det är i så fall en långvarig och omvälvande process. Dessutom går de ofta tillbaka till tron i krissituationer som typ om de får cancer. Tron ligger väldigt nära hela tiden, även om man intellektuellt bortförklarar den.
Sedan finns det en annan faktor också, som blev tydlig i Sverige på 1980-talet, när det fanns många ungdomar i Sverige som var barn till katolska och ortodoxa invandrare från Syd- och Östeuropa. Saken var den att även i hemländerna skedde det en uppmjukning av reglerna, t.ex. kring hur pojkar och flickor fick umgås. Men de katolska invandrarna här (föräldragenerationen alltså) hängde inte med i det, utan de försökte fortfarande på 1980-talet begränsa sina döttrars kontakt med svenska kamrater, och särskilt då pojkar. Svenska flickor sågs som horor, precis som muslimer i Sverige ser på svenska flickor idag. Intressant är också, att de unga männen, som fötts i Sverige eller kommit hit som småbarn, när de gifte sig (ibland med svenskor) visade sig bli värsta patriarkerna. Då blev de gamla reglerna viktiga igen, när det gällde att kontrollera frun och döttrarna.
Det vill säga: även om de muslimska länderna skulle reformeras, så får man räkna med att invandrarna här i Sverige kommer att fortsätta leva efter de gamla reglerna minst en generation till.
Nej, jag har ingen sådan källa, utan det är mest min erfarenhet av livet, och alla jag träffat. Rätt få mänskor är starkt religiösa i Sverige, och dom flesta barn och ungdomar, verkar föredra stora mått av frihet. Så min slutsats är att all religiositet kommer avta i Sverige med tiden och med generationerna som följre. Så att vi varken kommer bli ett muslimskt eller kristet land. Och det är bra det.
Sant som du säger dock, att man i tider av kris(eller personlig kris) ofta söker sig till tron. På det stora hela så tror jag inte det kommer ha tillräckligt stor betydelse dock. Är nog svårt att hitta samtida studier på det här området, huruvida man övertar sina föräldrars religion osv. Vi kan ju också verka för att skapa ett samhälle där så få som möjligt behöver gå in i personliga kriser..
Det sista du skrev om katoliker från sydeuropa, var ju intressant. Den enda kommentar eller reflektion jag har på det, är hur viktigt det är att skolan förblir fri och opåverkad av religion och att barn och ungdomar inte tillåts bli hunsade av vuxna med religiösa uppfattningar.
Dom flesta som jag träffat, som har muslimska föräldrar, t.ex. där mamman går i sjal, bär inte själva sjal eller går till mosken. Det som svenska muslimer max verkar göra, är bara att fira högtiderna lite och inte äta griskött. Ungefär där verkar det stanna för dom flesta som jag mött.
Det är synd att muslimer målas upp som ett potentiellt hot. Dom är ju oftast helt oproblematiska i samhället.