Indonesien förbjuder samlag utom äktenskap.

Mest skruvat vore det att förbjuda samlag inom äktenskapet.

Vem som helst kan fylla i vad som helst på Wikipedia. Är troligen en bög som skrivit det där. Äktenskap mellan personer av samma kön har aldrig funnits någonstans före 1900-talet. Allt sådant är påhitt av homosexuella som försöker normalisera och försköna sin livsstil. Om det har förekommit några sådana ceremonier, så har det bara varit på skoj i "skymningsvärlden" - alltså den dekadenta natt- och nöjesvärlden där det även förekom prostitution och män utklädda till kvinnor, och dit bara män och falna kvinnor gick. De dygdiga husfruarna följde aldrig med sina män dit, och döttrarna visste inte ens att sådant existerade.

Eller kan du visa mig ett enda dokument från det gamla Rom, där det framgår att två män är gifta med allt vad det innebär av morgongåva, gemensamt ägande, arvsrätt efter varandra..?

Ja, du har rätt - även om jag inte skulle uttrycka mig likadant, kanske... Vår livsstil fungerar inte heller. Den har funkat de senaste decennierna på grund av att det har funnits ett överskott, som vi kan tacka vår framgångsrika industri för. Så det har gått att sätta upp alla ensamma mammor med barn med olika män, i var sin lägenhet och betala deras räkningar med skattepengar.

Våra generösa dagissubventioner (en dagisplats kostar ca 10 000 kr per barn och månad i verkligheten), möjliggör också för de ensamma mammor som vill att plugga eller jobba, att göra det. Men som sagt: det går bara om barnen tas om hand under tiden i en skattefinansierad barnpassningsverksamhet, och samhällsekonomiskt blir det nästan alltid en förlust. Eftersom den skatt mamman betalar - i alla fall för två barn eller fler - inte ens täcker kostnaden för hennes egna barns dagisplatser.

...men i ett fattigt land finns inte det överskottet, och då måste man på olika sätt få män att ta ansvar för de kvinnor de befruktar och de barn som sedan föds. Äktenskap, och att förbjuda sex utanför äktenskap, har alltid varit den närmast liggande metoden för det.

Jag har aldrig sagt att homosexuella hade samma rättigheter som de har idag ifråga av äktenskap och annat. Skulle du fråga en Romare från den tiden hade de sagt att homosexualitet och sex utanför äktenskapet inte existerade. Men du måste också förstå att de definierade de termerna på annat sätt än vi gör idag. Om man vänstrade eller bögade med någon från en länge samhällsklass räknades det inte som bögeri eller vänstrande (så länge personen från högre upp i hierarkin var den som använde kuken).

Wikipedia-artikeln jag länkade ger en bra överblick av forskningen på området och om du inte tror på artikeln kan du klicka på länkarna och kritisera dessa (jag tänker inte bemöda mig att länka till en massa artiklar som du förmodligen inte klarar av att läsa)

Hela poängen med mitt första inlägg var att regler om sexualitet stramades åt när kristendomen spreds, och män tvingades dra ner på sitt knullade med andra individer än frugan. Du börjar svamla om att jag har fel, då samkönade redan tidigare förhindrade från att gifta sig etc. vilket är helt irrelevant i sammanhanget. Man kan vara homosexuell utan att vara gift med någon av samma kön.

Nu var det ju du som skrev att det fanns äktenskap mellan homosexuella i Romarriket, och det fanns det alltså inte.

Orkar inte tjafsa mer med dig...

Tror du dig ha hittat något inlägg där jag påstår att det skulle förekomma äktenskap mellan homosexuella i någon historisk kultur bör du kanske söka hjälp. Varför kan du inte bara erkänna att du råkade ha fel den här gången?

I inlägg 163 citerar du ett stycke från Wikipedia som du menar är sant, och där står bland annat följande mening (kopierar från ditt inlägg nr 163 nu), min fetmarkering:

A series of laws regulating male–male sex were promulgated during the social crisis of the 3rd century, from the statutory rape of minors to marriage between males.

Nja, låter väldigt osannolikt iaf. Tänk på hur stora delar av medborgarna i Europa som skulle vara emot en sådan lag.

De definierade inte termen annorlunda. Termen fanns inte. Idén om homosexualitet uppstår i Tyskland på 1800-talet.

Låter som lite av en konspirationsteori i mina öron. Att det kommit många muslimer till Europa och Sverige, betyder inte att muslimernas barn, barnbarn och barnbarnsbarn kommer vara muslimer. Är ju samma som att om man har kristna föräldrar och är född i Sverige, så är det ändå vanligt(troligen det vanligaste) att man bli ateist.

Så premissen för ditt resonemang faller. Men ja, om det skulle bli en majoritet muslimer i Sverige, då kanske risken för en sådan där lag, ökar.

Det stämmer inte i min erfarenhet. Har du någon statistiskt säkerställd undersökning som stöder det påståendet? Min erfarenhet är att barn som växer upp i familjer där man är troende kristna, tar över föräldrarnas tro. Ibland gör barnen upp med detta i vuxen ålder, men det är i så fall en långvarig och omvälvande process. Dessutom går de ofta tillbaka till tron i krissituationer som typ om de får cancer. Tron ligger väldigt nära hela tiden, även om man intellektuellt bortförklarar den.

Sedan finns det en annan faktor också, som blev tydlig i Sverige på 1980-talet, när det fanns många ungdomar i Sverige som var barn till katolska och ortodoxa invandrare från Syd- och Östeuropa. Saken var den att även i hemländerna skedde det en uppmjukning av reglerna, t.ex. kring hur pojkar och flickor fick umgås. Men de katolska invandrarna här (föräldragenerationen alltså) hängde inte med i det, utan de försökte fortfarande på 1980-talet begränsa sina döttrars kontakt med svenska kamrater, och särskilt då pojkar. Svenska flickor sågs som horor, precis som muslimer i Sverige ser på svenska flickor idag. Intressant är också, att de unga männen, som fötts i Sverige eller kommit hit som småbarn, när de gifte sig (ibland med svenskor) visade sig bli värsta patriarkerna. Då blev de gamla reglerna viktiga igen, när det gällde att kontrollera frun och döttrarna.

Det vill säga: även om de muslimska länderna skulle reformeras, så får man räkna med att invandrarna här i Sverige kommer att fortsätta leva efter de gamla reglerna minst en generation till.

Nej, jag har ingen sådan källa, utan det är mest min erfarenhet av livet, och alla jag träffat. Rätt få mänskor är starkt religiösa i Sverige, och dom flesta barn och ungdomar, verkar föredra stora mått av frihet. Så min slutsats är att all religiositet kommer avta i Sverige med tiden och med generationerna som följre. Så att vi varken kommer bli ett muslimskt eller kristet land. Och det är bra det.

Sant som du säger dock, att man i tider av kris(eller personlig kris) ofta söker sig till tron. På det stora hela så tror jag inte det kommer ha tillräckligt stor betydelse dock. Är nog svårt att hitta samtida studier på det här området, huruvida man övertar sina föräldrars religion osv. Vi kan ju också verka för att skapa ett samhälle där så få som möjligt behöver gå in i personliga kriser..

Det sista du skrev om katoliker från sydeuropa, var ju intressant. Den enda kommentar eller reflektion jag har på det, är hur viktigt det är att skolan förblir fri och opåverkad av religion och att barn och ungdomar inte tillåts bli hunsade av vuxna med religiösa uppfattningar.

Dom flesta som jag träffat, som har muslimska föräldrar, t.ex. där mamman går i sjal, bär inte själva sjal eller går till mosken. Det som svenska muslimer max verkar göra, är bara att fira högtiderna lite och inte äta griskött. Ungefär där verkar det stanna för dom flesta som jag mött.

Det är synd att muslimer målas upp som ett potentiellt hot. Dom är ju oftast helt oproblematiska i samhället.