Fastnar i tankar om universums begynnelse, hur acceptera att aldrig veta?

Tack själv! Du är verkligen inte dum i huvudet, det är sunt att fundera på denna märkliga värld.

Ingen vet men en vanlig teori är att all materia alltid har funnits. Den bara byter skepnad och form i takt med att universum expanderar (och slutligen imploderar).

Här har du en video som förklarar tre olika teorier:
https://www.youtube.com/watch?v=4_aOIA-vyBo

Jag tror själv att big crunch är mest troligt, annars skulle det vara en otrolig tur att allt detta bara händer En gång. Tror snarare att det hänt oändliga gånger och kommer fortsätta så. Sov gott!

Jag kan inte acceptera att inte veta då jag har fått för mig att jag kommer grubbla så pass mycket på detta så att jag blir helt psykiskt galen. Så det har väll med nån form utav oro och nyfikenhet att göra

Varför inte lära dig saker istället för att grubbla? Att använda din nyfikenhet till att aktivera dig och utvecklas.

Det är otroligt svindlande när man väl tänker på det. Med ett orsak-verkan resonemang som är rätt fundamentalt för oss är ju typ enda förklaringen att universum, eller det som gör att universum existerar (och det som i sin tur gör att det som gör att universum existerar existerar, och så vidare) har existerat för alltid. Vilket är rätt skumt då det bryter mot orsak-verkan resonemanget. I och med att denna sak finns och alltid har funnits utan orsak. Eller så är det fel att applicera ett orsak-verkan resonemang på detta ting då det existerat för alltid, och därav på något sätt kan kringgå detta som till synes är paradoxalt. Bäst att lämna dessa tankenötter till dem som får betalt för att klura på det...

Många inom astronomi har på senare år börjat spekulera om att universum, eller det som vårt universum kom ifrån, är evigt och oändligt. Jag tycker att det verkar mer logiskt än att säga att för 13,8 miljarder år sedan fanns ingenting. T.ex kan vårt universum vara en av många förgreningar från ett yttre, evigt universum. Där vårt lokala Universum skapades i ett svart hål. Kanske kan det vara så att om ett svart hål blir tillräckligt stort och tungt kommer det spontant att explodera och skapa en ny expansion. Om detta stämmer har det kanske alltid funnits energi, som vid rätt förutsättningar omvandlas till materia. Dvs det har aldrig någonsin inte funnits något.

Var allt kom ifrån eller beror på ser jag inte att vi kan få reda på inom vår livstid. Men det kan hända att vi snart får hjälp av en superintelligent AI som kan ge mer svar än den mänskliga vetenskapen kan ge.

Visst kan det kännas frustrerande ibland att vi ännu inte förstår allt. Men vi kan ju också glädjas åt det vi förstår, som är väldigt mycket mer än för 100 år sedan. Plus förhoppningen om att vi kanske snart vet mycket mer. Om du hade fötts för 100 år sedan hade du inte funderat på det här sättet. Jag kan känna mig tacksam för att få leva i en så spännande tid som vi gör nu, när så mycket upptäcks och uppfinns som för 100 år sedan och bakåt i tiden var otänkbart.

Ska vi komplicera det hela så får TS börja tänka sig parallella universum. Där det hela tiden uppstår nya "Big Bangs". Gå in på Tuben eller Google och kolla fraktaler. Där det i all oändlighet uppstår likadana upprepningar (Big Bangs) Snöa nu inte för mycket på det, TS

Jag vet exakt hur det gick till.
En gång för länge sedan så fjärtade gud. Och den fjärten var Big Bang. Det är därför som vi alla föds ut genom ett hål nära stjärten.

Jag brukar tänka på universums slut. Finns det ett slut? Vad finns i så fall bortom det slutet? Det kan ju inte vara ett tomrum. Då tar det ju inte slut. Det kan ju inte heller bara fortsätta i alla oändlighet. Sen tänker jag att våra hjärnor är för små för att fatta det och att jag inte orkar bry mig.

glöm inte att människan inte kan förstå hur universum är uppbyggt, hon har helt enkelt inte dom sinnena. människans hjärna är formad (utvecklad) för jakt, fortplantning, det hon har behövt göra för att överleva i just denna omgivning i 200 000 år. som att förklara vad ljus är för en daggmask (som inte har några ögon), de har inte det sinnet helt enkelt

Vi borde försöka bli smartare.

Men människan har fått blodad tand på de stora frågorna.

Du är låst i tankar om tid. Tid är bra för oss för att beskriva hur vi upplever världen. Det är svårt att föreställa sig men försök tänka att tid inte finns de fanns ingen tid före big bang och inte nu heller allt är samtidigt nu då osv men du kan bara uppleva en "tidslinje" åt gången.