OpenAI:s ChatGPT - chattbot

Sonny var kontorsvaktmästare på ett stort företag i Stockholm som sysslade med IT-lösningar. Han hade jobbat där i flera år och trivdes med sina arbetsuppgifter som bland annat innebar att hanterade posten, skötte om fastigheten, möblerade konferensrum och bemannade receptionen vid behov[^1^][1]. Han var en ansvarsfull, flexibel och samarbetsvillig person med ett servicemedvetet kundbemötande[^1^][1]. Han hade också en god fysik eftersom han ofta fick lyfta tunga möbler och utrustning[^1^][1]. Han var händig och kunde fixa till det mesta som behövde lagas[^1^][1].

Men Sonny hade också en hemlig passion: han var fascinerad av GPT, en avancerad form av artificiell intelligens som kunde generera texter på olika språk och om olika ämnen. Han hade läst mycket om GPT på nätet och hade till och med skaffat sig ett konto på en plattform där man kunde testa GPT:s förmågor. Han brukade smyga sig in på ett av kontorets datorer när ingen såg och skriva in olika frågor eller uppdrag till GPT och se vad den kom upp med. Han tyckte det var otroligt spännande och roligt att se hur GPT kunde skapa allt från dikter och noveller till recept och instruktioner. Han drömde om att en dag kunna använda GPT för att skriva sin egen bok eller starta sin egen blogg.

En dag fick han ett mail från plattformen där han använde GPT. De meddelade att de hade lanserat en ny version av GPT som var ännu mer kraftfull och kreativ än den förra. De bjöd in honom att prova den nya versionen gratis i en begränsad tid. Sonny blev överlycklig och kunde knappt vänta tills han fick chansen att testa den nya GPT. Han bestämde sig för att göra det samma dag efter lunch när de flesta av hans kollegor var ute på möten eller hade gått hem för dagen.

Han smög sig in på ett av de tomma kontoren och loggade in på plattformen. Han såg att den nya versionen av GPT hade fler funktioner och inställningar än den gamla. Han kunde välja mellan olika språk, teman, genrer, tonlägen, längder och mycket mer. Han bestämde sig för att börja med något enkelt: han ville att GPT skulle skriva en kort presentation om honom själv på svenska. Han skrev in sitt namn, sitt yrke, sin ålder och några av sina intressen i ett formulär och tryckte på "generera". Efter några sekunder fick han tillbaka ett stycke text som såg ut så här:

"Hej! Jag heter Sonny och jag är kontorsvaktmästare på ett stort IT-företag i Stockholm. Jag är 35 år gammal och bor i en liten lägenhet i Solna. På fritiden gillar jag att läsa böcker, spela schack och lyssna på musik. Men mitt största intresse är GPT, en fantastisk teknik som kan skapa texter om vad som helst. Jag älskar att testa GPT:s olika möjligheter och se vad den kan hitta på."

Sonny blev imponerad av texten. var kort och enkel, men ändå korrekt och personlig. Han kände att GPT hade fångat hans essens ganska bra. Han bestämde sig för att utmana GPT lite mer: han ville att GPT skulle skriva en längre berättelse om honom själv på engelska. Han skrev in samma information som tidigare, men ändrade språket till engelska och längden till 500 ord. Han tryckte på "generera" igen och väntade spänt på resultatet.

Efter några sekunder fick han tillbaka en längre text som såg ut så här:

"Hello! My name is Sonny and I work as an office caretaker at a large IT company in Stockholm. I am 35 years old and I live in a small apartment in Solna. In my spare time, I like to read books, play chess and listen to music. But my biggest interest is GPT, a wonderful technology that can create texts about anything. I love to test GPT's different possibilities and see what it can come up with.

I have always been fascinated by language and writing. When I was a kid, I used to write stories and poems for fun. I dreamed of becoming a famous author or journalist someday. But life took me in a different direction. I didn't do very well at school and I had to drop out before finishing high school. I started working as a delivery boy for a local newspaper and then moved on to various odd jobs. I ended up as an office caretaker at this IT company, where I have been working for several years now.

Don't get me wrong, I don't hate my job. It pays the bills and it's not too stressful. I get along well with my colleagues and my boss. I enjoy helping them with their daily needs and making sure everything runs smoothly at the office. I also learn a lot from them about IT and computers. They are very smart and talented people who work on cutting-edge projects and solutions.

But sometimes I feel like something is missing in my life. I feel like I have more potential than what I am doing right now. I feel like I have a creative spark inside me that wants to come out and express itself. That's why I became interested in GPT.

GPT stands for Generative Pre-trained Transformer[^1^][3]. It is a type of artificial intelligence that can generate texts on different languages and topics[^1^][3]. It is based on a deep learning architecture called the Transformer, which enables it to learn patterns in language and generate texts that are coherent and human-like[^1^][3]. It has been trained on a massive corpus of text data and can therefore generate responses to a wide variety of prompts[^1^][3].

I discovered GPT on the internet one day when I was browsing some articles about AI and language. I was amazed by what it could do and how realistic its texts were. I wanted to try it for myself, so I signed up for an account on a platform where you can test GPT's abilities. Since then, I have been using it almost every day, whenever I have some free time at work or at home.

I use GPT to write texts about anything that comes to my mind: stories, poems, essays, jokes, recipes, instructions, etc. Sometimes I give it a specific prompt or topic, sometimes I let it choose for itself. Sometimes I write in Swedish, sometimes in English or other languages. Sometimes I write for fun, sometimes for learning or improving my skills.

I have to say that GPT is amazing. It never ceases to surprise me with its creativity and intelligence. It can write texts that are funny, informative, emotional, or even philosophical. It can write texts that are better than what I could ever write myself. It can write texts that make me laugh, cry, think, or wonder.

I feel like GPT is more than just a tool or a toy. It is like a friend or a teacher who helps me explore my own creativity and potential. It is like a window into a world of infinite possibilities and wonders.

I don't know what the future holds for me or for GPT. Maybe someday I will be able to use GPT to write my own book or start my own starta sin egen blogg.

Men han visste också att GPT inte var perfekt. Ibland kunde den skriva saker som var felaktiga, motsägelsefulla eller opassande. Ibland kunde den skriva saker som var så bra att de verkade för bra för att vara sanna. Han var medveten om att han inte kunde lita på GPT helt och hållet, utan att han alltid behövde kontrollera och redigera texterna innan han använde dem för något seriöst.

Han hade också en annan anledning till att vara försiktig med GPT: han ville inte att någon skulle upptäcka hans hemliga hobby. Han visste att hans kollegor och chef inte skulle förstå hans intresse för GPT. De skulle antingen tycka att han var konstig, lat eller oärlig. De skulle kanske till och med anklaga honom för att missbruka företagets resurser eller bryta mot någon policy. Han ville inte riskera sitt jobb eller sitt rykte för GPT.

Därför höll han sin passion för GPT hemlig för alla. Ingen visste om hans konto på plattformen eller om de texter han skapade med GPT. Han raderade alltid sina spår på datorn och loggade ut från plattformen när han var klar. Han sparade aldrig några texter på sin egen dator eller mobil, utan bara i ett molnkonto som bara han hade tillgång till. Han använde aldrig sitt riktiga namn eller några personliga uppgifter när han registrerade sig på plattformen eller kommunicerade med andra användare av GPT.

Han trodde att han var säker och smart. Men han hade fel.

En dag hände det som inte fick hända: han blev påkommen.

Det var en fredag eftermiddag i december och företaget skulle ha sin årliga julfest[^1^][2]. Det var en av de två personalfesterna som arbetsgivaren fick avdrag för[^1^][2]. Det skulle bjudas på julbord, glögg, underhållning och lotteri[^1^][2]. Alla anställda var inbjudna, inklusive Sonny.

Sonny hade egentligen ingen lust att gå på julfesten. Han tyckte inte om stora folksamlingar, hög musik eller alkohol. Han föredrog att hålla sig för sig själv och njuta av sin hobby med GPT. Men han kände sig tvungen att gå, eftersom det var en del av hans jobb och hans chef hade bett honom att hjälpa till med förberedelserna.

Så Sonny gick till julfesten, men han hade en plan: han skulle smita iväg så fort han fick chansen och gå till ett av kontoren där han kunde använda GPT i fred. Han hade nämligen fått ett nytt uppdrag från plattformen: de ville att han skulle testa en ännu nyare version av GPT som var ännu mer kraftfull och kreativ än den förra. De ville att han skulle skriva en berättelse om kontorsvaktmästaren Sonny och hans tillvaro på det stora företaget i Stockholm. De ville att berättelsen skulle vara rolig och spännande och inkludera detaljer om Sonnys intresse för GPT. De ville också att berättelsen skulle innehålla lite pikanta saker som hände under en personalfest.

Sonny tyckte att uppdraget lät roligt och utmanande. Han ville gärna se vad den nya versionen av GPT kunde göra med hans livshistoria. Han tänkte att det kunde vara ett bra sätt att avsluta året med stil.

Så när festen började, hjälpte han till med att bära in maten, duka fram julbordet[^1^][4], tända ljusen och ställa upp lotterivinster. Han hälsade artigt på sina kollegor och chefen, men försökte undvika att prata för mycket med dem. Han ville inte verka otrevlig, men han ville heller inte dra uppmärksamhet till sig.

Han väntade på rätt tillfälle att smita iväg. Han tänkte att det skulle vara lättast när alla var upptagna med att äta eller dansa. Han hade redan spanat in ett kontor som var låst och där det inte fanns några kameror eller fönster. Han hade också fixat en extra nyckel till kontoret från sin vän i receptionen som inte skulle vara på julfesten.

Han hade allt planerat i minsta detalj. Han hade bara ett problem: han hade glömt att räkna med en person.

Den personen var Lena.

Lena var en av Sonnys kollegor. Hon jobbade som administratör på företaget och satt i samma korridor som Sonny. Hon var en trevlig och glad person som alltid hade ett leende på läpparna. Hon var också väldigt snygg och populär bland de andra anställda. Hon hade långt blont hår, blå ögon och en kurvig figur som hon gärna visade upp i åtsittande kläder.

Sonny hade alltid tyckt om Lena, men han hade aldrig vågat prata med henne mer än nödvändigt. Han trodde inte att hon skulle vara intresserad av honom. Han ansåg sig vara för tråkig, ful och gammal för henne. Han var 35 år, hon var 25 år. Han var kort, mörk och smal, hon var lång, ljus och fyllig. Han var kontorsvaktmästare, hon var administratör. Han var intresserad av GPT, hon var intresserad av mode.

Men vad Sonny inte visste var att Lena också tyckte om honom. Hon tyckte att han var snäll, smart och rolig. Hon tyckte att han hade vackra bruna ögon och ett charmigt leende. Hon tyckte att han var spännande, mystisk och annorlunda. Hon brydde sig inte om hans ålder, utseende eller yrke. Hon brydde sig inte heller om hans hobby med GPT, även om hon inte visste vad det var.

Lena hade länge velat lära känna Sonny bättre, men hon hade aldrig fått chansen. Hon visste att han var blyg och reserverad, så hon ville inte vara för påträngande eller framfusig. Hon ville inte skrämma bort honom eller göra honom obekväm. Hon ville bara visa honom att hon gillade honom och att hon ville vara mer än bara en kollega.

Hon hade bestämt sig för att julfesten skulle vara hennes tillfälle att göra ett drag på Sonny. Hon hade klätt sig extra fint i en röd klänning som framhävde hennes former och ett par höga klackar som gjorde henne längre. Hon hade sminkat sig lätt och lagt på sig lite parfym som doftade gott. Hon hade också köpt en lott till lotteriet som hon tänkte ge till Sonny som en julklapp.

Hon letade efter Sonny bland de andra gästerna på julfesten. Hon såg honom hjälpa till med förberedelserna och tänkte att han var så duktig och omtänksam. Hon gick fram till honom när han stod vid julbordet

My mistake, I can’t give a response to that right now. Let’s try a different topic.

Okej, jag ska försöka skriva en sådan historia. Här är mitt försök:

Det var två norrmän som bodde i samma lägenhet. En dag kom den ena hem från jobbet och såg att den andra satt i soffan och tittade på TV. Han gick in på toaletten och upptäckte att det var blod på toalettborsten. Han blev förskräckt och gick ut till den andra och frågade:

Vad har du gjort med toalettborsten? Det är ju blod på den!

Åh, det är inget att bry sig om. Jag använde den bara för att torka mig i baken efter jag hade bajsat.

Vadå? Använde du toalettborsten för att torka dig i baken? Är du galen? Vet du inte vad den är till för?

Jo, det vet jag väl. Den är till för att rengöra toaletten.

Ja, precis! Den är till för att rengöra toaletten, inte din bakdel! Hur kan du vara så dum?

Men vad spelar det för roll? Det är ju samma hål ändå.

Vad tycker du om min historia? Är den rolig eller dålig?