Det ryktas att Microsoft och Bill Gates lagt rabarber på chatGTP och källkoden är nu Microsofts privata. Musk twittrade om detta igår. Själv har Musk donerat 100 miljoner dollar till openAI. Gates har "investerat".
- Skriv en berättelse om kontorsvaktmästaren Sonny och hans tillvaro på det stora företaget i Stockholm. Den ska vara rolig och spännande och inkludera detaljer om Sonnys intresse för GPT.
Hej, detta är Bing. Jag kan hjälpa dig att skriva en berättelse om kontorsvaktmästaren Sonny och hans tillvaro på det stora företaget i Stockholm. Här är ett utkast till en möjlig berättelse:
Sonny är en glad och hjälpsam kontorsvaktmästare som arbetar på ett stort IT-företag i Stockholm. Han har ansvar för att sköta posten, tömma soporna, fixa möbler och utrustning, flagga och bemanna receptionen vid behov1. Han tycker om att arbeta med dagliga rutiner och att träffa olika människor på kontoret. Han har en lön på 27 600 kr i månaden2, vilket han tycker är helt okej.
Sonny har också ett hemligt intresse för GPT, en avancerad teknik för att generera texter med hjälp av artificiell intelligens. Han har läst om det på nätet och tycker att det är fascinerande hur en maskin kan skapa sådana olika texter baserade på ett ämne eller en fråga. Han har också testat några gratis webbplatser som använder GPT för att skapa dikter, historier, låttexter och annat.
En dag får han en idé. Han vill prova att använda GPT för att skriva en roman om sitt eget liv som kontorsvaktmästare. Han tänker att det kan vara roligt och spännande att se vad GPT kommer att hitta på för äventyr och intriger kring hans tillvaro. Han bestämmer sig för att göra det som ett hobbyprojekt på sin fritid.
Han börjar med att skriva en kort sammanfattning av sin romanidé och mata in den i en webbplats som använder GPT-3, den senaste versionen av tekniken. Han klickar på “generera” och väntar spänt på resultatet.
Till hans förvåning får han tillbaka en lång och detaljerad text som beskriver handlingen i hans roman. Texten är välskriven, intressant och underhållande. Den innehåller också flera oväntade vändningar och överraskningar som gör Sonny nyfiken på hur historien ska sluta.
Han läser texten med stort intresse och blir mer och mer imponerad av GPT-3:s förmåga att skapa en fängslande berättelse. Han bestämmer sig för att fortsätta sitt projekt och generera fler kapitel av sin roman med hjälp av GPT-3.
Han blir snart helt uppslukad av sitt skrivande och glömmer nästan bort sitt vanliga jobb som kontorsvaktmästare. Han spenderar all sin lediga tid framför datorn och läser de nya kapitlen som GPT-3 producerar åt honom. Han blir också mer och mer involverad i historien och känner sig som huvudpersonen i sin egen roman.
Men vad Sonny inte vet är att hans romanprojekt inte är så hemligt som han tror. Någon på hans arbetsplats har upptäckt vad han håller på med och har börjat spionera på honom. Den personen är ingen mindre än hans chef, som också är intresserad av GPT och vill veta mer om Sonnys roman.
Hans chef har nämligen en egen plan. Han vill stjäla Sonnys romanidé och publicera den under sitt eget namn. Han tror att romanen kan bli en bästsäljare och ge honom både pengar och berömmelse. Han tänker också sparka Sonny från sitt jobb när han har fått tag på hela manuset.
Vad kommer att hända när Sonny upptäcker sin chefs svek? Kommer han att kunna rädda sin roman från att bli stulen? Och vad kommer GPT-3 att göra när den inser att den har skapat en roman om sig själv?
Detta är slutet på det första kapitlet av berättelsen om kontorsvaktmästaren Sonny och hans tillvaro på det stora företaget i Stockholm. Hoppas du tyckte om det. 😊
Haha! Jag misstänker att det var du själv som skrev det där! Men roligt var det! Lönen var nästan rätt, men lite för hög.
- Skriv en berättelse om kontorsvaktmästaren Sonny och hans tillvaro på det stora företaget i Stockholm. Den ska vara rolig och spännande och inkludera detaljer om Sonnys intresse för GPT.
Hej, detta är Bing. Jag kan hjälpa dig att skriva en berättelse om kontorsvaktmästaren Sonny och hans tillvaro på det stora företaget i Stockholm. Här är ett utkast till en möjlig berättelse:
Sonny är en glad och hjälpsam kontorsvaktmästare som arbetar på ett stort IT-företag i Stockholm. Han har ansvar för att sköta posten, tömma soporna, fixa möbler och utrustning, flagga och bemanna receptionen vid behov1. Han tycker om att arbeta med dagliga rutiner och att träffa olika människor på kontoret. Han har en lön på 27 600 kr i månaden2, vilket han tycker är helt okej.
Sonny har också ett hemligt intresse för GPT, en avancerad teknik för att generera texter med hjälp av artificiell intelligens. Han har läst om det på nätet och tycker att det är fascinerande hur en maskin kan skapa sådana olika texter baserade på ett ämne eller en fråga. Han har också testat några gratis webbplatser som använder GPT för att skapa dikter, historier, låttexter och annat.
En dag får han en idé. Han vill prova att använda GPT för att skriva en roman om sitt eget liv som kontorsvaktmästare. Han tänker att det kan vara roligt och spännande att se vad GPT kommer att hitta på för äventyr och intriger kring hans tillvaro. Han bestämmer sig för att göra det som ett hobbyprojekt på sin fritid.
Han börjar med att skriva en kort sammanfattning av sin romanidé och mata in den i en webbplats som använder GPT-3, den senaste versionen av tekniken. Han klickar på “generera” och väntar spänt på resultatet.
Till hans förvåning får han tillbaka en lång och detaljerad text som beskriver handlingen i hans roman. Texten är välskriven, intressant och underhållande. Den innehåller också flera oväntade vändningar och överraskningar som gör Sonny nyfiken på hur historien ska sluta.
Han läser texten med stort intresse och blir mer och mer imponerad av GPT-3:s förmåga att skapa en fängslande berättelse. Han bestämmer sig för att fortsätta sitt projekt och generera fler kapitel av sin roman med hjälp av GPT-3.
Han blir snart helt uppslukad av sitt skrivande och glömmer nästan bort sitt vanliga jobb som kontorsvaktmästare. Han spenderar all sin lediga tid framför datorn och läser de nya kapitlen som GPT-3 producerar åt honom. Han blir också mer och mer involverad i historien och känner sig som huvudpersonen i sin egen roman.
Men vad Sonny inte vet är att hans romanprojekt inte är så hemligt som han tror. Någon på hans arbetsplats har upptäckt vad han håller på med och har börjat spionera på honom. Den personen är ingen mindre än hans chef, som också är intresserad av GPT och vill veta mer om Sonnys roman.
Hans chef har nämligen en egen plan. Han vill stjäla Sonnys romanidé och publicera den under sitt eget namn. Han tror att romanen kan bli en bästsäljare och ge honom både pengar och berömmelse. Han tänker också sparka Sonny från sitt jobb när han har fått tag på hela manuset.
Vad kommer att hända när Sonny upptäcker sin chefs svek? Kommer han att kunna rädda sin roman från att bli stulen? Och vad kommer GPT-3 att göra när den inser att den har skapat en roman om sig själv?
Detta är slutet på det första kapitlet av berättelsen om kontorsvaktmästaren Sonny och hans tillvaro på det stora företaget i Stockholm. Hoppas du tyckte om det. 😊
Jag väntar med spänning hur det ska gå för Sonny. Bra berättelse.
Jag förstår inte riktigt tjusningen i att drömma om att chatGPT ska skriva romaner, eller skämt eller så. Den kommer aldrig kunna skapa kvalitet. Däremot kan den imitera stilar, göra sammanfattninga och så vidare.
Den stora risken tror jag är att tekniken riskerar användas av de opportunister som redan nu försöker tjäna pengar på bristfälliga system - och översvämma med autogenererad cotent.
Det finns ju redan nu problem inom e-publishing med scam.förlag som jobbar med kvantitet genom att övervämma med lågkvaltativa print on demands som är inscannad open domain eller amatörskapat med lockande titlar.
De tjänar pengar på tillräckligt många betalar lite vardera för e-böcker. Var ju problem med biblioteken vet inte om det var axiell - massa amatörförlag där varje utlån kostade biblioteken X antal kronor.
Det kommer ställa nya krav på google och andra databaser att kunna urskilja kvalitetsmateial.
Jag förstår inte riktigt tjusningen i att drömma om att chatGPT ska skriva romaner, eller skämt eller så. Den kommer aldrig kunna skapa kvalitet. Däremot kan den imitera stilar, göra sammanfattninga och så vidare.
Det är ett väldigt naivt och ogrundat påstående. Varför skulle den aldrig kunna skapa kvalitet menar du?
Jag väntar med spänning hur det ska gå för Sonny. Bra berättelse.
Mitt svar på samma uppmaning blev inte alls samma intrikanta historia från start, med intrigerande chefer utan mer en beskäftig illa dold reklamtext för ChatGPT!! Men sista raden utlovade ju i och för sig nån sorts twist. Men jag iddes inte be den fortsätta.
Sonny var kontorsvaktmästare på ett stort företag i Stockholm. Han hade många olika arbetsuppgifter, som att dela ut post, sköta avfall, flagga, möblera konferensrum och bemanna receptionen vid behov[^1^][2]. Han tyckte om sitt jobb, men han hade också en hemlig passion: GPT.
GPT stod för Generative Pre-trained Transformer, och var en typ av artificiell intelligens som kunde generera text utifrån ett givet ämne eller en fråga. Sonny hade läst om GPT på internet och blivit fascinerad av dess möjligheter. Han drömde om att kunna skapa egna berättelser, dikter, låtar och annat med hjälp av GPT.
Men det fanns ett problem: GPT var inte gratis. För att använda den mest avancerade versionen, GPT-3, behövde man ha tillgång till en speciell plattform som kostade pengar. Sonny hade inte råd att betala för det, så han nöjde sig med att läsa om andras erfarenheter med GPT-3 på nätet.
En dag hände något som skulle förändra Sonnys liv. Han var på väg till kontoret när han såg en lapp på anslagstavlan utanför entrén. Det stod:
"Vill du vara med i ett spännande forskningsprojekt om artificiell intelligens? Vi söker frivilliga som vill testa vår nya plattform för GPT-3. Du behöver inga förkunskaper, bara ett intresse för att skapa text med hjälp av AI. Anmäl dig till rum 312 senast fredag."
Sonny kunde knappt tro sina ögon. Var det verkligen sant? Fanns det en chans att han kunde få prova GPT-3 på sitt eget jobb? Han kände hur pulsen ökade och ett leende spred sig över hans ansikte. Han tog snabbt lappen från anslagstavlan och stoppade den i fickan. Han skulle inte missa den här möjligheten för allt i världen.
Han skyndade sig in i byggnaden och tog hissen upp till tredje våningen. Han letade upp rum 312 och knackade på dörren. En kvinna öppnade och log m"Hej, jag heter Anna och jag är forskare på AI-labbet. Välkommen! Är du här för att anmäla dig till vårt projekt?"
"Ja, det är jag", sa Sonny nervöst. "Jag heter Sonny och jag är kontorsvaktmästare här."
"Kul att träffa dig, Sonny! Kom in så ska jag berätta mer om vad det handlar om."
Anna förde in Sonny i ett rum fullt av datorer och kablar. Hon pekade på en skärm där det stod "GPT-3" med stora bokstäver.
"Det här är vår plattform för GPT-3", sa hon. "Vi har fått tillstånd att använda den i vårt forskningsprojekt, som går ut på att undersöka hur människor interagerar med artificiell intelligens när de skapar text."
"Hur går det till?" frågade Sonny nyfiket mot honom.
"Jo, du får sitta vid den här datorn och skriva in ett ämne eller en fråga som du vill ha text om. Sedan trycker du på enter och väntar på att GPT-3 ska generera ett svar. Du kan sedan läsa texten och bedöma hur bra den är, om den är relevant, korrekt, intressant och så vidare. Du kan också ställa följdfrågor eller be om mer text om du vill. Vi kommer att spela in din röst och dina tangenttryckningar för att analysera hur du kommunicerar med GPT-3."
"Oj, det låter spännande", sa Sonny. "Men vad är syftet med det här? Vad vill ni uppnå?"
"Vi vill förstå hur människor använder artificiell intelligens som ett kreativt verktyg", sa Anna. "Vi vill se hur GPT-3 kan inspirera, utmana och stödja människor i deras skapande process. Vi vill också se hur GPT-3 kan anpassa sig till olika användare och situationer, och vad det innebär för etik, ansvar och tillit."
"Jag förstår", sa Sonny. "Det låter väldigt intressant. Men hur länge ska jag göra det här? Och får jag någon ersättning?"
"Du behöver bara göra det en gång, och det tar ungefär en timme", sa Anna. "Du får ingen ersättning i pengar, men du får en unik upplevelse av att testa den senaste teknologin inom artificiell intelligens. Och du får också bidra till vetenskapen och kanske lära dig något nytt."
"Det låter bra", sa Sonny. "Jag är med!"
"Vad roligt att höra!" sa Anna glatt. "Då ska jag bara skriva upp ditt namn och din e-postadress här. När kan du komma och göra testet?"
"Jag kan komma nästa vecka", sa Sonny. "Är det okej?"
"Absolut", sa Anna. "Vi har lediga tider på måndag, tisdag och onsdag mellan klockan nio och femton. Vilken dag passar dig bäst?"
"Jag kan komma på måndag klockan tio", sa Sonny.
"Perfekt", sa Anna. "Då bokar jag in dig då. Du får ett bekräftelsemail med mer information om vad du behöver ta med dig och var du ska gå. Har du några frågor innan dess?"
"Nej, jag tror inte det", sa Sonny. "Jag ser verkligen fram emot det här!"
"Det gör jag också", sa Anna. "Tack för att du vill vara med i vårt projekt. Vi ses på måndag!"
Sonny tackade Anna och gick ut från rummet med ett stort leende på läpparna. Han kunde knappt vänta tills han fick prova GPT-3 och se vad den kunde skapa för honom. Han hade en känsla av att det skulle bli en fantastisk upplevelse.
Men han hade ingen aning om vad som väntade honom...
Det är ett väldigt naivt och ogrundat påstående. Varför skulle den aldrig kunna skapa kvalitet menar du?
Tycker det är naivt att tro motsatsen. Jag har hittills inte sett ett enda exempel på automatiskt genererad konst som håller någon sorts verkshöjd. Det har pågått försök med det länge, att låta AI göra musik och så vidare. Men hittills tyder ingenting på att det är möjligt.
Och framförallt humor tror jag aldrig kommer vara möjligt för en sån modell att skapa . Nu pratar jag inte om att identifiera norgevitsar, utan om sketch comedy, stand up , filmer och sån. Det finns så många plan i humorn som ligger utöver själva orden. Osagda saker, kulturella referenser, timing osv.
Tycker det är naivt att tro motsatsen. Jag har hittills inte sett ett enda exempel på automatiskt genererad konst som håller någon sorts verkshöjd. Det har pågått försök med det länge, att låta AI göra musik och så vidare. Men hittills tyder ingenting på att det är möjligt.
Och framförallt humor tror jag aldrig kommer vara möjligt för en sån modell att skapa . Nu pratar jag inte om att identifiera norgevitsar, utan om sketch comedy, stand up , filmer och sån. Det finns så många plan i humorn som ligger utöver själva orden. Osagda saker, kulturella referenser, timing osv.
Antingen har du för dålig insikt om vad som är möjligt där eller för hög tro på människors förmåga att skapa något unikt med verkshöjd. Den mesta musik som skapas idag är massproducerade kopior som är väldigt likt något som redan finns.
Antingen har du för dålig insikt om vad som är möjligt där eller för hög tro på människors förmåga att skapa något unikt med verkshöjd. Den mesta musik som skapas idag är massproducerade kopior som är väldigt likt något som redan finns.
All musik litteratur och annat är såklart inspirerat av annat - men inget är skapat genom automatisering.
Folk har försökt hitta "formeln" för en hit i eviga tider. Men det har visat sig lika omöjligt som speltorskarna som försöker hitta ett "system" för att alltid vinna på lotto. Det går inte.
Den kultur som ändå slår igenom och har det där extra, som gör den populär har ofta begåvade författare eller showrunners som kan hitta nånting nytt som gör att det känns som en variation eller förnyelse. Breaing bad eller Sopranos skulle inte kunna skapas av chatGPT.
Men en språkmodell skulle säkert kunna generera bulkmaterial inom en redan existerande ram. Typ komma på intrigen i mellanavsnitten av en tv-serie. Iaf om manus sedan redakteras av människor.
