Rätten att bestämma över sitt eget liv ( samhällsfilosofi)

Detta är mina tankar.

Människan är en biologisk varelse som utvecklades via evolution och goda förutsättningar. Men till skillnad från andra djur som endast är programmerade för överlevnad så präglas våra liv av ”insiktens tvång i handlandet” vilket gör så att vi är tvungna att leva med vetskap och insikt i våra handlingar och liv. Härav inkommer begreppet existentiell filosofi som behandlar existentiella frågor. Angående existentiell mening och livsfrågor tycker jag allt utöver en nihilistisk åskådning är apokryfiskt. Trots dagens sekularisering och avfärdandet av spirituell betydelse så är min åsikt att frågor kring etik och moral fortfarande behandlas på ett sublimt sätt. Moral är egentligen inget mer än en primitiv egenskap som vi har för vår överlevnads skull.

Trots att vi är överens om många gemensamma komponenter så finns det ett unikt trossystem i varje hjärna. Och vad detta samhället gör är att rättfärdiga extremt få principer och avfärda andra. Logiken säger att många lever ett liv de inte kan identifiera sig med baserat på deras egen etik. Logiken säger också att det vore omöjligt att ha det på något annat vis för samhället utvecklas och det blir vad det blir. Precis som andra djur så är vårt primära fokus fortfarande överlevnad. Om människan vore pragmatisk (eftersträva nytta och vara realistisk) så borde vi snarare satsa på att göra slut på oss själva (tror jag) med tanke på att ett människoliv generellt sätt genererar mer sorg än glädje och med tanke på hur vi lever våra liv, miljöförstöring, djurplågeri, krig, fattigdom, polarisering, psykisk ohälsa osv. Jag vill inte diskutera samhällsfilosofi men jag vill implicera samhället starka påverkan på den egna subjektiva existensen och ha det som utgångspunkt.

Samhällets dominerande normer är icke kompatibla med vissa individers egenskaper. Samhället kräver anpassning och saknar inneboende acceptans för sina medmänniskor. Många klarar av anpassningsprocessen galant och känner att de till och med får leva ut sin karaktär. Andra människor föds inte med lika gynnande kort och hela spelet känns som en övermäktig anpassningsprocess man heller hade struntat i. Självmord är trots allt ett sådan tabulagd åtgärd även fast det enbart handlar om att en individs meningslösa köttklump stängs ner och inte att en själ går förlorad.
Det finns ett obehagligt tillstånd där människan sägs falla offer för sin tillvaro och det kännetecknas av att hennes trossystem inte matchar med samhällets ideal (hon har svårt att acceptera samhällets normer) samt att hon inte har anpassningsförmågan att efterleva idealen. Att acceptera samhällets normer betyder att acceptera standarderna så som förväntade livsval, livsstil, åsikter, krav osv. Att ha anpassningsförmåga betecknar kapaciteten att fullfölja normerna.

Jag skapar denna tråden för att samhällets konventionella påtryck idag är starkare än någonsin. Via insiktens tvång i handlandet så kan en människa bilda sig uppfattningen om att sitt liv inte är värt att leva. Hon har då en instinktiv längtan efter att begå självmord men på grund av samhällets påtvingade moral om självmord som någon felaktigt fortsätter hon att leva.
Det heter att man ska hitta sin egen mening. Men frågan är då hur man lyckas med det när ens trossystem och anpassningsförmåga går emot samhällets konventioner.

Hur ser ni på en människa som befinner sig i denna situationen?

Asså livet går ut på att dö, men samhället hjälper ju ingen med döds-hjälp. Så därför e man fången på en plats som vill en illa. Därför så skapas "spänningar" tror jag.

När man inte får "vilja själv". Då slutar det med krig. Hjärntvättning är inte att "vilja själv".

Sen är värderings-systemet bara scaaamm. För att suga Dopamin från starka individer som tar på sig ansvar för att de tror på något större. Men ansvar e bara scamm på serotonin, så den ska vi inte gå på... Tillit... hahhahaa mmmmmm, "dom blir smartare dom där..."

Ven fan bryr sig om nått egentligen. Allt handlar om att vinna, sen dö.

Såere!!

Hur vet du att du inte valt att leva? Och med det avsagt rätten att dö. Den du!

Egentligen borde väl alla människor som undrar detta försöka jaga ett lejon

För dör man så dör man med fullt påslag av adrenalin och är fullständigt lycklig.

Överlever man så är man fullständigt lycklig resten av livet eftersom man vet efter det ögonblicket att man klarar vad vad som helst oavsett vad som kommer hända en.

Bara det kommer göra en fullständigt lycklig varje dag resten av tiden på jorden.
Och avtar det får man väl jaga ett till lejon

Det samhället har gjort är att det berövat oss vår naturliga instinkt att älska livet och att leva det.

Vi behöver inte leva vårt liv längre. Samhället lever det åt oss.

Därför är det kanske bra att det blir svåra tider nu.
På vissa sätt kommer det bli kanske tillochmed bli fruktansvärt.

På andra sätt kanske vi kommer älska att leva våra liv igen

Om man ser på detta spirituellt så kanske vi inte alls skulle leva våra liv såhär egentligen.

Vi kanske skulle leva i harmoni med varandra och leva i ett med naturen.

Om vi lät den spirituella delen av livet ta plats i våra liv kanske vi också lättare skulle förstå vad vårt syfte är på denna jord.

Saker och ting är kanske inte riktigt som du tror ?

Så mitt tips till dig är att jaga ett lejon, leva i ett med naturen och hitta din spirituella sida

Lycka till

Jag ser det som akademiskt gnäll. Vem bryr sig om meningen med livet när de har pannkakor med sylt och grädde serverat? Om vår existens är meningslös, varför göra så stor grej av det? Kan man inte bara komma på något kul man kan göra med den slumpartade existens man fått? Jag tycker det är orimligt att kräva av andra att de ger en mening i livet åt en.

Har man problem med samhället får man övertyga andra om att genomföra positiva förbättringar. Att skylla på "samhällets" ideal och "samhällets" normer, låter som om alla var passivt hjälplösa att ändra situationen de befinner sig i. Vadå anpassa sig till samhället? Alla som vill och inte är knäppa kan påverka samhällets riktning, vi anpassar samhället för oss.

Du får väl prata hur mycket självmordstankar du vill. Tro inte att folk orkar lyssna på dina deprimerade självuppfyllande soptankar. Det är egoistiskt och efterblivet minst sagt. Du är fri att gå och dö om du vill, men då har du bara bestämt att ditt liv verkligen var värdelöst, likt samhället och alla du känner.

Om ditt trossystem suger får du ändra det, raka bort alla felaktigheter. Gör samhället bättre, för guds skull, sitt inte bara och gnäll.

Det är en bra fråga men jag skulle aldrig ens överväga att tro det eftersom det inte finns några belägg för det.

Det är bra synpunkter men tyvärr har jag uppfattningen om att man kommer längre med logik i denna världen. Vad menar du med att fånga ett lejon?

Låter logiskt

Nej menar bara att om man får leva livet som det ska levas kommer man nog älska det

Det är säkert ofantligt kul att jaga ett lejon

Då kommer man säkert älska livet varenda sekund man får leva det

Akademiskt gnäll var ett ganska bra ordval och att ta sig själv på mindre stort allvar tror jag alla skulle må bra av . Framgår dock ganska tydligt att du inte greppat vad jag menade för jag menade inte att andra ska ge en mening. Intressant att du sedan föreslår att lösningen är att övertyga andra om att genomföra förbättringar, motsägelse.
Det handlar inte om att skylla på samhällets normer utan om att ha dem i medberäkning och det är ju just det min utgångspunkt var, hur man på bästa vis påverkar sin situation med hänsyn till detta. Och individuellt så kan du påverka ganska mycket men om du tror att du inte influeras av samhällets normer så tror du fel.
Vissa omständigheter och intryck är inte valfria, du kan försöka ändra dina tankar, ditt beteende, din frisyr, ditt jobb exempelvis men saker som byråkrati, pengar, sociala krav exempelvis kan du inte påverka utan antingen välja att anpassa dig eller icke anpassa dig efter. Vi som art kan absolut påverka samhällets riktning men du som enskild människa, nä. Och för guds skull, jag sitter bara inte och gnäller.
Jag försöker faktiskt anpassa mitt ”trossystem” så att jag kan få ut det allra bästa av mitt liv men jag kan säga till dig att jag djupt in i benmärgen hatar sociala ytligheter, byråkrati, arbete, skryt, prestige mm. Och jag kan inte bara undvika allt det där för att jag inte gillar det. Att då ändra mitt efterblivna trossystem är väl vad jag får jobba med men samtidigt så går ju det emot min egentliga etik att göra det. Du kanske kan svara på hur man ändrar det på ett konstruktivt sätt?

Värt att påminna sig om kan vara att samhällsnormen bara sett ut såhär en bråkdel av människans existens. Således är den varken naturlig eller självklar.

Ibland undrar jag om människor var mer benägna att göra uppror mot den rådande samhällsnormen förr i världen, innan vi hade prylar som distraherade oss all ledig tid och gjorde oss lata. Dessa prylar skapas i produktion och gynnar kapitalismen både genom omsättning av kapital och genom bristande motivation hos medborgarna till förändring av samhällsskicket, eftersom de distraheras av trams istället för att tänka och förena sig för sin sak.

Till att börja med kan du skifta fokuset från existentiell mening till upplevd mening. Ofta blandar folk ihop dessa och diskussioner om mening med livet blir bara en löst sammanhängande soppa av ord. Upplevd mening är det viktigaste i våra liv och något vi kan kontrollera.

Vad som ger en upplevd mening är olika för olika personer, i mitt fall handlar det om att känna lycka. Min lycka kommer från kreativitet och skepticism. Jag kan till exempel ifrågasätta att jorden är ett klot, det skulle kunna vara så att rummet är krökt på sådant sätt att det vi upplever är ytan är egentligen ytan i en inverterad sfär och gravitationen är en centrifugalkraft. När jag föreställer mig detta tycker jag det låter intressant och fånigt vilket resulterar i att jag blir lite lyckligare. Testa lite olika saker, för anteckningar över vad du vill testa och vad du testat.

Jag tvivlar på ditt hat. Du kan prova med att välja ut någon av dessa frågor som du är intresserad av och lär dig mer om det. Se om du får andra känslor efter du lärt dig mer om det. Finns det något du uppskattar eller kan använda?

Ta en titt på utsatta områden, styrs dem av samhällets normer?
Vad är samhällets normer? Skiljer det sig åt mellan personer hur "samhällets normer" tar sig uttryck?
Vad är sociala ytligheter, vilka uppskattar du och vilka ogillar du?
Vad tänker du på när det handlar om byråkrati? Hur hade det varit utan byråkratin?
Arbete? Hur ska något levande överleva utan arbete?
Vad är skryt? Vad är det som är fult med att skryta? Hur påverkas du av skryt?

Själv gick jag från att vara fast trogen till realism till att börja fundera inom idealismens ramar, så vad man tror stenhårt på kan ändra sig ändå.

Jag hoppas jag fick någon som började tänka när jag påstod att alla har lika värde.
(FB) Alla har lika värde
Det är mycket möjligt att folk kan acceptera ett sådant påstående, åtminstone hypotetiskt.
Vi ska värdera alla lika mycket oavsett bakgrund för att det inte objektivt går att bestämma någons värde. Värde är subjektivt, alltid. Därför kan vi hävda att alla har lika mycket värde, utan att det någonsin kan vara fel. Vår subjektivitets existens ställer kravet på oss att skapa vår egen värld, med eller utan andras hjälp.

Andra vägar? Se animeserien Ergo Proxy. Gå en kurs på universitetet inom sociologi. Prata med en präst om meningen med ett efterliv, läs bibeln.

Det är upplevd mening som jag syftar på och det går nog också under begreppet existentiell filosofi. Lycka lär vara det alla strävar efter men på olika vis och det handlar ju precis som jag antyder att du menar i ditt inlägg att man får lägga sina pusselbitar på bästa vis. Din kreativitet låter tilltalande, tror dock inte jag hade klarat av att mind blowa mig själv så. Men jag kan tycka det är jäkligt kul att kolla på dokumentärer om universum ex, blir lite hög på tanken att vi är så små och att det finns så mycket vi inte vet.
Jag utrycker mig lite väl oförnuftigt hatisk i trådstarten och det är lätt att sitta och vara handfallen och bitter. Jag står för att det finns mycket jag inte gillar med samhällets konstruktion men ska man vara riktigt ärlig så är det egentligen bara inställningen till konventionerna som är problemet och den går ju faktiskt att ändra. I mitt fall så hade en första start kanske varit att använda frågorna du inflikade och spekulera, Hur ser situationen ut? Hur påverkar det mig? Hur kan jag påverka på bästa vis? Samma gäller andra. Av ockulta läror har jag inget intresse för och inget behov av att finna existentiell mening i den benämningen men det är ju olika.
Allas lika värde eller allas icke värde är för mig förgivet och kanske är det anledningen till några av de saker jag nämnde att jag hatade, skryt och prestige. Och inte för att man kan påstå något i en tråd utan att bli motsagd här på Flashback men svaren kring allas lika värde skvallrar inte om någon hälsosam syn på moral och värde