Vad stör dig mest i filmer?

Poängen var dock inte den, utan att de ganska lugnt sitter kvar. De har dessutom ett till barn, en dotter, som de verkar ha glömt bort. Det är så lägligt, att just när personerna inte får få panik uppstår det ingen panik heller, men när temat är ett annat agerar personen/personerna alltid "korrekt" och tillräckligt irrationellt under de första timmarna.

Ungefär som i vissa filmer när telefonen ska ringa och avbryta en pågående konversation och skådisarna slutar prata just i tid, man hör/ser pausen innan det ringer. De avbryter sällan varandra också utan alla får prata klart.

Ja de har en dotter ja men hon var väl inte hemma har jag för mig jag har läst mig till någonstans när Sarah "hälsade" på

Att man inte väljer trovärdighet när man skulle kunna göra det. Varför ska en person som känner av en stark hotbild välja att vandra iväg ensam för att öppna knarrande dörrar? Varför ska en though-guy-special-ops bete sig sämre taktiskt än min mamma skulle?

Och så låser dom aldrig bilen heller i värsta gettot. Det ser man ofta.

Stör mig på när tonåringar spelar av 25+ åringar. Tobey Maguire var 27 år gammal när han spelade gymnasieeleven Peter Parker.

Han ser väldigt ung ut i alla fall

Han hade ju i alla fall utseende för rollen, till skillnad från snubben som spelade Flash Thompson i filmen. När jag läste ditt inlägg kom jag däremot ihåg hur märkligt det var med Tom Welling i rollen som en tonårig Clark Kent i TV-serien Smallville. Skådisen var lång och välbyggd som fan och såg ut att vara närmare 30 än 18. Nu när jag kollar upp Welling på wiki ser jag att han var 24 när serien började och 28 när Clark Kent gick ut high school.

Men det var ju ett rätt vanligt fenomen i allmänhet då. Numera tycker jag det är rätt sällan man ser filmer eller serier med tonåringar som inte gestaltas av just tonåringar (eller strax däröver).

Jag stör mig på att barn alltid ska sova eller dricka mjölk och äta kakor. I och för sig ogillar jag barn i filmer, men något liv borde de ändå få ha.

Jag stör mig på att folk alltid ska ”skrämmas” i filmer helt i onödan.
Exempelvis när huvudpersonen kommer in i sin lägenhet där det är helt släckt och mörkt, men så från ingenstans dyker hans/hennes kompis upp ur skuggorna och ska meddela nåt viktigt.

Vem fan gör så i verkligheten?? Sitter ensam i mörkret och väntar på att ens kompis kommer hem för att sen skrämmas? Inte realistiskt för fem öre.

Scenen i början av Härskarringen när Frodo kommer hem till Bilbo och så dyker Gandalf upp i mörkret och frågar vart ringen är, är ett exempel på sån scen.

Slagsmålscener irriterar mig ofta.

Hur mycket folk klarar av utan att dö/svimma/visa någon typ av smärta. Ja, adrenalin är absolut en grej men det kommer till en viss punkt då man inte klarar av att köra 100 % längre.

Ett bra exempel är ur Atomic Blonde(ska försöka hålla det spoilerfritt). En karaktär slåss mot en annan, den ena karaktären blir slagen 20-30 ggr på olika ställen på kroppen, får ett tungt objekt slaget över huvudet, huggen i halsen med ett vasst objekt. Men han/hon lyckas ändå ta sig ner för flera trappor och springa ikapp en bil som har hunnit upp i minst 20 km/h. Det kommer en punkt i fightingscener där det slutar vara roligt o bara överdrivet.

Nu är detta ett dåligt exempel på en logisk film men en sak som störde skiten ur mig är sista fightscenen i Furious 7. Stathams karaktär är en före detta SAS soldat som arbetade som lönnmördare. När armen försökte döda honom så skickade de 20 st SAS soldater till hans hus, han dödade alla själv. Men fucking Dom Toretto, som har slagits lite på gatan, kan typ hålla jämna steg. Skitsnack

Filmer som utspelar sig i dåtid, fast karaktärerna har moderna värderingar. Ett utmärkt exempel är Arn-filmerna, där Arn plockar med sig ett gäng muslimer hem till Sverige som får vara med på hans bröllop. På 1100-talet. Inte helt realistiskt att en korsriddare skulle göra så. Ska man göra en medeltidsfilm kan man väl visa medeltiden lite mer verklighetstroget. Våldtäkter, masslakt och plundring och annat som alla soldater ägnade sig åt på den tiden, t.ex.

Sedan har vi alla filmer som utspelar sig under 1933-45 som, oavsett handling, måste nämna Hitler eller Nazityskland i någon bemärkelse. Bara för att påminna tittaren att "just jävlar, nazisterna hade ju makten då!".

Att sättet man talar på skiljer sig så mycket från hur man talar i verkligheten.