Är singelmammor lyckligare än mammor som lever med en man?

Det var du som började prata om skilsmässor. Inte jag. Ok.

Oj. Det verkar ju helt sjukt att du inte får träffa din kompisar för en man (eller flera kanske).

Är det andra sätt som män vill att du ska ändra dig på? Typ vilka fritidsintressen du har?

Sen känns det lite konstigt att en vuxen man förväntar sig att du ska prioritera honom framför barnen. Han är väl vuxen och kan reda sig själv? På vilket sätt vill han att du ska prioritera honom?

Tror det beror på ens individuella situation, men jag tror det är en myt att singelmammor överlag skulle vara lyckligare än mammor som lever med en man. Jag vill slå ett slag för kärnfamiljen, som tycks vara i minoritet i Sverige idag. Tycker det är synd att det är så. Själv har jag bott utomlands i många år och förvånas gång på gång över hur jämställt och feministiskt Sverige har blivit och hur ibland mammor som är skilda/har separerat från sin man sätts på piedestal för att de anses vara så starka och självständiga typ.

Jag tror att folk generellt är lyckligare i ett förhållande än singlar är, om inte förhållandet är helt horribelt.
Folk är som tonåringar och tror att man
kan vara nykär med sin partner oavsätt hur många år som gått. Är man inte det så ska det skiljas och sökas efter en ny partner man tycker är kul och spännande.

Generellt håller ett Svenskt äktenskap 7 år... Helt otroligt. Inte undra på att ensamhet är en Svensk folksjukdom.

Haha minns inte ens att jag skrivit detta. Men jag är väldigt jämställd, tycker båda könen är lika patetiska. Skulle aldrig klara av att vara tillsammans med en kvinna med sociala medier som ständigt söker bekräftelse. Vilket verkar vara mer regel än undantag idag.

Helt sant. Folk söker sig hela tiden efter annat i hopp om att finna den perfekta människan, men den finns inte. Så sitter de där sedan 40 + utan barn och är bittra, ensamma. Men har de tur får de massa likes och bekfräftelse på sociala medier iaf

De flesta är inte villiga att arbeta med sina nära relationer längre. Onlinedejtingscenen har gett ett stort utbud, eller åtminstone en illusion av ett stort utbud och då är det enklare att bara byta partner när det skaver lite.

Sen har många idag en skev syn på vad kärlek är och hur man förvaltar den, får den att växa och hålla över tid, samt även orealistiska förväntningar på kärlek.

Mycket har förändrats sedan sociala medier och onlinedejting blivit normen och vi börjar bara få se en del av hur det kommer att forma massorna framöver i en riktning som inte är gynnsam för de som söker stabila, långvariga relationer.

Du tror alltså på fullaste allvar att singelmammor skulle vara lyckligare än par?
Det finns ingen människa som mår bättre av att leva ensamma. Vi är skapta för att hitta en partner.
Du inser att de blivit singlar av en anledning? Medans paren fortfarande är tsm av en anledning.

Att vi har så många singelmammor kan ju bero på att de inte rosar marknaden efter 40+. Det är ju tyvärr bara den hårda sanningen.

Låt mig gissa. Du är en bitter singelmamma?

Varken män eller kvinnor tar äktenskapet på allvar. Att vara singelmamma idag, i det vänsterliberala Sverige, är säkert bättre än att vara i ett dåligt äktenskap. Jag tror en del av singelkvinnorna och singelmännen helt klart har valt det bättre alternativet.

Men! Äktenskapet framför allt, givetvis, om man har barn. Man hjälper och stöttar varandra på de sätt man kan och med de egenskaper som är oss av Gud givna.

Är själv lyckligt gift, men det kräver också en del av både man och kvinna att ha det bra i ett äktenskapet. Som tur är har vi båda parter förstått det.

Jag förstår de singelmän och kvinnor som väljer att vara "ensamma" hellre än tillsammans med en egoistisk vuxenbäbis och som väljer att utnyttja moderna institutioner som t ex förskola. Det är enligt mig inte en bra lösning, men det är så klart bättre än ett dåligt och gudlöst äktenskap.

Ok jag är ”singelmamma” sedan snart 11 år tillbaka. Har bara ”dejtat” en kille under dessa år, det var efter 9 år.

Men Mitt svar är: Jag vill inte ha fler barn. Så jag har fortsatt vara singel.

Jag är också singelmamma, pga av att mitt ex är en riktig galning, och då menar jag psykiskt defekt och våldsam. Har inte dejtat någon på 5 år och kommer inte göra det heller förrän barnen är stora nog att klara sig själva. Jag vill inte ge dem fler dåliga erfarenheter av män.

Med det sagt så är det ingen dans på rosor att göra allt själv. Har man en bra man så är livet underbart. Utan är det mycket mer psykiskt, ekonomiskt och emotionellt påfrestande. Inget jag skulle valt om jag inte var tvungen.

Ja det var mitt ocskå. Därför bad jag honom flytta. Det har verkligen varit tufft att leva ensam med ett barn, men man kan inte stanna kvar i något som är potentiellt livsfarligt både för migoch kanske barnet. Det är inget jag skulle göra om heller, inte ens att få ett till barn tillsammans med en partner. Som ensam på heltid har man fått nog av barn och föräldraskap…

Så nya förhållanden har jag undvikit för att jag inte vill ha fler barn. Kan bli tjat om sådant senare, trots att jag hade varit tydlig, och det orkar jag inte. Och killar som inte vill ha fler barn heller tror väl att tjejer som är ensamstående redan med ett barn bara vill ha massa fler ungar. Så då går det automatiskt bort.