Vad behöver jag göra för att leva igen?

Uppskattar tipset. Det låter vettigt. Tack

Ett annat tips är att gå med i någon religion och fördöka tro på en gud. Ifall det ej är helt kört...tror det kan ge en hel del trygghet.

Det är ju det som är problemet. Jag kan inte prata med psykolog pga paranoian, har varit hos vården i mer än 1 år och suttit hos psykologer i timmar men har vägrat berätta något. Jag tror de vill förgifta mig, att de vill komma åt mig eller att de medvetet gör mig galen och samtidigt så kan jag vädja om hjälp via meddelanden men sen ångrar jag mig direkt om jag uppfattar något i sessionen som konstigt. Typ om hon tappar pennan kommer jag dra slutsatsen att hon gjorde det medvetet för att skicka en signal till någon. Det tog en jävla tid innan jag vågade ta medicinen och bli diagnostiserad utan att jag får flipp mitt i sessionerna och stormar ut och totalt motsätter mig hjälp för jag mirakulöst blivit frisk.

Fan va skönt dock att det hjälpte, det ger ju hopp. Hoppas jag själv inser det

Elvanse och ADHD-medicin är som gjort för att släppa in tankedemoner och paranoia i våra liv.

Ta en paus från elvansen en månad eller två. Det kan hända att det blir lugnare i huvudet och kroppen då.

Promenera/spring tillsammans med någon du trivs med. Sedan så ska du ta 30-40mg Escilatopram när du går upp.

Kom ihåg att följa DIN dygnsrytm.

Jag har ingen i närheten av mig som jag bondar med så. Och vågar inte riktigt socialisera mig med grannar heller, så jag håller mig till mig själv. Jag har funderat på att skaffa en hund men jag har allergi så jag vet inte riktigt hur det ska gå ihop. Ska kolla in Escilatopram, tack så mycket

Hur gör jag det?

Min sömn funkar. Jag sover igenom hela nätter och sover tillräckligt. Vissa dagar kan jag vara uppe länge men det beror till mesta del på att jag antigen tagit min medicin för sent på dagen eller att jag känner mig stressad eller oroad. Har trikotillomani så jag ryker av ögonbryn och skägg när jag stressar så jag är uppe hela nätter och drar hår, men försöker sluta med det. Många dåliga vanor ex bulimiska vanor och trikotillomanin har upphört tillföljd av elvansen så det är skönt.

Nej, använder inte droger utöver medicinen. Innan jag ”insjuknade” den sommaren hade jag varit i ren i ca 2 år med några få återfall, missbrukade främst opiater men även opioder. Har aldrig provat tjack eller koks innan.

Ja, du har rätt i det du säger. Har blivit otroligt elak. Sedan har jag själv varit i tankarna om alter och kollar man på min dagbok är det inte svårt att lista ut heller. Men jag blir sjukt rädd av att detta ska vara en sanning och vill hellre förtrycka dem, vill absolut inte ha fram dem. Jag vet att jag har trauman men jag kan verkligen inte minnas något. Det är helt tomt, har väldigt mycket minnesluckor och jag glömmer ju hela personer, det är därför jag är elak för jag förstår verkligen inte vad de betyder för mig eller helt ärligt vem de är. Ibland känns det som att jag kommer utveckla demens innan 30 års ålder. Min lillasyster börjar försvinna helt ur minnet och det är ju segt. Blev förbannad på henne för jag tyckte att hon ändrats men det är ju jag som gjort, så jag antar att jag skrämde henne. Jag känner verkligen ingenting och jag vet att det inte är rätt.

Jag är en man, 26 år, som har lyckats bra i mitt liv. Jag hade ett bra socialt liv, jag var tidigare något mer utåtriktad, var väldigt tagg på att lära känna folk i min omgivning och hade inga problem med kärleken. Jag har det bra ställt ekonomiskt, har tak över huvudet och en familj som älskar mig, allt detta är jag självklart tacksam över. Innan ni läser så ska ni veta att jag har fast vårdkontakt men som det ser ut så får jag inte en tid snart.

Mitt problem är att i samband med pandemin specifikt under sommaren 2021 drabbades jag av något som jag inte riktigt kan förklara. Har svårt att sätta fingret på vad det kan ha varit, men något under den sommaren fick mig personlighetsförändrad. Detta var långt innan jag blev satt på Elvanse för ADHD, blev diagnostiserad i år. Så jag vet att det inte är problemet. Anledningen till att det har börjat störa mig mer nu är för att jag fått höra kommentarer om min förändring och hur det gick så snabbt. Samt att jag nu på Elvanse känner att min paranoia minskat och att jag kan tänka mer klart. Det har gjort att jag velat spolat tillbaka bandet och kolla på vad det var som hände.

Jag drabbades av psykosliknande tillstånd flera gånger under den sommaren och började bli riktigt galen. Jag kunde känna mig hög fast än att jag inte har tagit något på år. Jag hade grov dissociation under hela sommaren, jag minns att jag inte kunde se mig själv i speglar och var tvungen och täcka över de med filtar i en vecka så att jag inte skulle förlora förståndet. Jag blev nämligen helt hysterisk när jag såg mig själv för jag inte kände igen vem det var. Jag kunde ju tänka men min kropp var inte min. Dissociation alltså. Sedan kom paranoian, och den har varit smygande hela mitt liv då jag alltid uppfattats som stirrig och misstänksamt, men det har aldrig varit på denna nivån. Jag började höra mitt namn ute, jag visste att folk pratade om mig så övertygad var jag, alla tittade på mig, det var kameror överallt och folk stod på tomten. Alla var ute efter mig.

Följden av hela mitt tänk gjorde att jag efter sommaren låste in mig, jag hade fortfarande kontakt med folk men jag kapade den någon månad efter. Gjorde slut med min tjej på ett vidrigt sätt, men jag kunde verkligen inte vara med henne utan att jag började tänka att allt mellan oss var fel eller att hon ljuger. Jag bröt ner den tjejen totalt och det är något jag ångrar än idag. Jag gick inte till jobb, inte studier, jag var sjukskriven och kunde verkligen inte fungera längre. Mina polare handlade åt mig och hjälpte till det de kunde hemma. Jag trodde verkligen att jag var från vettet. Jag minns ändå ganska mycket då jag var smart nog att ha dagbok den perioden, men senaste inlägget där börjar inte förens december, jag skrev dock inte utan jag skissade, och det ser ju inte friskt ut om man säger så.

Idag har jag inte alls samma grova problem som jag hade då utan som sagt är satt på Elvanse och den har hjälpt mig vara mer alert och klartänkt under dagarna så jag faller inte offer till min hjärna. Jag jobbar idag, pluggar som vanligt, tränar, äter bra och har sunda rutiner helt enkelt. Men det sociala är fortfarande ett problem och min syn på andra har förvärrats. Jag känner inte längre något, jag tror att jag inte förstår dem längre, jag ser de inte som mina medmänniskor eller människor överhuvudtaget. När jag är ute och går så är det som att de är placerade där som störningsmoment, något som jag inbillat mig eller något som bara finns där men inte har en mening. Jag märker ju detta eftersom jag vet med mig att det har inte alltid varit så, jag både hör det från utomstående och kan själv känna att något inte stämmer. Jag har inte kontakt med tjejer längre, jag är för det mesta inte intresserad och om jag eller hon skriver så försvinner jag efter någon vecka max 4 veckor. Men pågrund av att jag vet att jag sårar så söker jag mig helst inte alls till tjejer. Är typ rädd för mig själv

Jag är ju paranoid och det gör mycket riktigt svårt, som att ladda ner tinder eller liknande för att börja sakta därifrån, jag vågar inte hålla på med sånt då jag får riktigt vidriga tankar. Det är därför extra svårt att lära känna nya personer eller vistas på nya miljöer, överlag där jag inte känner mig trygg.

Vad kan jag göra för att ändra mitt tankesätt? Kan jag göra något själv som inte vården behövs till? Jag har ju ändå kontakt men de tar en sån jävla tid. För jag vill ju inte behöva ha det såhär hela tiden, jag hade nog kunnat leva helt okej om jag inte var självmedveten men när jag vet att det är fel så blir det riktigt belastande att gå runt med att känna sig som en avskyvärd människa.