Självskadebeteende, behöver hjälp!

Fan va snäll du är då, så man blir rörd

Jag har aldrig förstått varför man gör något sånt här? Varför inte uppskatta det livet gud har gett dig? Man lever bara en gång , ta vara på det. Kanske lätt för mig å säga men ah

Visste inte att gud lät människor leva bara en enda gång. Vad är grejen med paradiset isåfall tänker jag.

Om trådskaparen lever ännu så kunde han ju prata med någon på forumet som bor i samma stad och ev. be om en träff i verkliga livet?

Om han nu inte litar på läkarvården menar jag.

Inte med mig dock. Har tvärtom noll förtroende för folk på flashen. Ingen som är uppriktig, ingen som talar klarspråk. Lämnar mig bara förvirrad och less på alltihop. Men jag lämnar först när jag känner mig redo för det, oavsett i vilken skepnad det sker. Vill jag att folk ska veta.

För att komma in på akutpsyk så måste du vara akut självmordsbenägen. Vill du ha en garanterad plats i vården om du känner att du inte vill vara ensam. Stopp i dig lite för mycket droger och gå till avgiftningen, där kommer du få komma in så länge du är påverkad.
Där kan de hjälpa dig med annat också.

Kan försöka förklara hur det var för mig. Jag var där för många år sedan.
Idag är jag dock fri från sånt.

Är man ensam, vacklande psyke, ingen att vända sig till, misslyckandes efter misslyckanden pga ångest, social fobi, ingen guidning från någon, mobbning.
Man hamnar i en mörk situation och trots att det finns många faktorer som tagit en dit så lägger man allt på sig själv.

Självhat, som blir så starkt att du blir den personen du hatar mest och den personen måste straffas.

'jag har förstört allt så jag ska också straffas för det.

Fruktansvärt, hemskt och destruktivt tänk som kan vara oerhört svårt att ta sig ut.

Men det stämmer ju, dom där sakerna.

Har i vilket fall börjat tatuera över ärren. Känns helande.
Fortfarande starka tankar på självmord tyvärr