Citat:
Ursprungligen postat av
Mumsbulle
Maja har ett rent samvete.
Du tror inte hon skulle berättat tidigare om hon känt sig trygg i att Johanna genomskådas och inte kunde skada henne?
Varför är detta ens en diskussion?
Johanna har uppvisat gång på gång vad hon går för innanför murarna.
Maja var trygg med Johanna när de härjade som värst.
På en trygg plats - dvs häktad - beskrev hon följande som svar:
Fhl: (.) hur känns det i dig när du tänker på om du skulle hamna i konflikt med henne?
M: Oj, alltså på ett sätt så jag har ändå vetat på ett sätt hur jag ska, hur jag ska ta det och så.
Ja."
Fattar du vad det innebär?
Hon var inte rädd för att hamna i konflikt.
Hon kunde hantera det.
Hon HAMNADE också i konflikt med Johanna och sa emot henne. VÄGRADE göra henne till viljes.
Hon KRITISERADE Johanna när hon betedde sig som ett svin mot sitt ex.
Hon anser att Johanna är hennes TRYGGHET:
"M: Eh, nej men alltså
hon är min trygghet och så. Ja vi delar väldigt mycket i livet.
F: Mmm, vad är det ni delar?
M: Ja, eh vi, mycket alltså interna skämt, mycket ja vad ska man säga, upplevelser som vi har gjort tillsammans."
De upplevelser som de gjort tillsammans är det jag skrev om och nåt som hon borde ha jävligt dåligt samvete för:
Tre potentiella försök till mordbrand och sen griftefridsbrott när mord är ett faktum.
Så din kuvade version av Maja som offer är en efterhandskonstruktion.
Nåt Maja startar med under senare del av häktningstid, dvs retroaktivt, när hon väl börjar inse att relationen var skev och att hon hellre vill rädda sitt eget arsle än den symbiotiska bubbla de levt i.
Maja var höjd till skyarna av Johanna.
Står också i fup.