2022-10-15, 09:51
  #13
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av PungSallad
Jag är 35 idag och har i princip på något sätt lyckats bli av med alla mina kontakter/vänner. Vissa har jag ghostat bort i onödan, som jag ångrar idag.
Hursomhelst bor jag med en tjej och jag känner mig väldigt ensam, har inte en enda vän att prata med, inte en enda. Att skaffa en ny i denna åldern känns svårt fast jag vet såklar att det går om man ger sig fan på det.. men liksom.. ja... tröskeln är hög.

Ibland behöver man någon annan att prata med än sin tjej, för är man med tjejen 24timmar om dygnet dag in och dag ut så kommer tjaffset som ett brev med posten. Så är det bara.

Är det vanligt män över speciellt 30 år inte har några vänner?
Någon som känner igen sig i detta? Hur tacklar man ensamheten/isoleringen?
Jag känner att jag har så mycket att ventilera och även om FB är guld så vill man ju träffa någon i verkligheten och kanske knäcka en bärs och bara, återigen, ventilera. En vän räcker, två hade känts som lyx. Att kunna vända sig till någon.

Nu ska jag avsluta tråden innan det blir alltför flummigt men hur vanligt är detta?

Just därför många håller på med någon sport/aktivitet. En del är med i någon motocrossclub eller hoppar fallskärm och träffar folk på klubben de blir kompisar med.

Bergsklättrare, surfare och så vidare. Folk reser och träffar likasinnade. På lokala bingolottoföreeningen hittar du bara tråkmånsar.

Det är väla bara vänta tills barnen blivit lite större så klarar de sig själva och du kan börja resa och ha dig.
Citera
2022-10-15, 09:59
  #14
Avslutad
Sjukt vanligt. Jag har inga vänner kvar heller men några väldigt nära kollegor som antagligen kunde varit vänner om det inte varit för vår status med barn och familj.

Svenska män är socialt sjuka i huvudet när det gäller kompisar. Vi kan i princip inte skapa nya kompisar efter gymnasiet, möjligen i högskola.

I mitt område bor det ex en familj där de har samma familjesituation, mannen i familjen har samma intressen som en själv etc och vi skulle nog bli bra vänner men han visar NOLL intresse av att ens umgås minimalt privat och skulle jag ändå bjuda in honom skulle han väl tro jag är homosexuell så vetefan

Men för att samanfatta... nej du är knappast unik.
Citera
2022-10-15, 10:02
  #15
Medlem
frdks avatar
Citat:
Ursprungligen postat av PungSallad
Jag är 35 idag och har i princip på något sätt lyckats bli av med alla mina kontakter/vänner. Vissa har jag ghostat bort i onödan, som jag ångrar idag. Korkat.
Hursomhelst idag bor jag med en tjej och jag känner mig väldigt ensam, har inte en enda vän att prata med, inte en enda. Att skaffa en ny i denna åldern känns svårt fast jag vet såklar att det går om man ger sig fan på det.. men liksom.. ja... tröskeln är hög.

Ibland behöver man någon annan att prata med än sin tjej, för är man med tjejen 24timmar om dygnet dag in och dag ut så kommer tjaffset som ett brev med posten. Så är det bara.

Är det vanligt män över speciellt 30 år inte har några vänner?
Någon som känner igen sig i detta? Hur tacklar man ensamheten/isoleringen?
Jag känner att jag har så mycket att ventilera och även om FB är guld så vill man ju träffa någon i verkligheten och kanske knäcka en bärs och bara, återigen, ventilera. En vän räcker, två hade känts som lyx. Att kunna vända sig till.

Nu ska jag avsluta tråden innan det blir alltför flummigt men hur vanligt är detta?

Ah, rätt vanligt tror jag.. känner många med samma sits. Även jag själv kan känna så efter ha flyttat runt en del. Man har bara enklare typer av vänskaper än de ungdomliga förtroendevännerna. Jobbfokus, barn och damen först gör att man inte tar sig tid tyvärr. Män överlag känns rätt upptagna och hamnar i nått ytligt fack
Citera
2022-10-15, 10:06
  #16
Medlem
En större faktor är att alla sitter och glor och är totalt bunda vid nätet- Så var det inte för 20 plus år sen, hela samhället var öppet och mycket trevligare. Det är ett nytt fenomen och mänskligheten har inte lärt sig hur man ska hantera det. Ofta var det mer ok att börja snacka med något helt främmande människa.

Men förutom det så är ju det här ens förbannade livsevigt ansvar åt sig själv. Att evigt fixa lite nya vänner och se till att man kan vara med vänner i bland.

Förövrigt har någon ghostat mig länge, inte ringt upp senare och upprepat så om jag kommer ihåg det såna ignoreras helt. sånt ger man ingen mer chans till. Inte jag i alla fall. Men förutom det kan man alltid även försöka kontakt gammal vänner men det brukar innebära att man blir påminns om varför man gled isär en gång i tiden.

Ja det är inte alldeles lätt att fixa nya vänner. Och att ha det syftet med en "Ny" vän på sin första dejt kan lätt bli att den personer ser ni aldrig igen. Ert syfte är att vara energitjuv och det är långt ifrån alla som vill sitta och lyssna på folks problem.

Ett jag hadde reagerat på är en öl en öl betyder ju att här har vi en törstig herre som inte har full koll på sig själv. Jag själv har slutat vara barnvakt på vuxna människor och drar mig allt för mycket att sitta och vara spyckolog åt främmande människor.

det kanske inte är den attityden man ska ha och syfte med sitt tidiga försök att börja föröka få vänner. Energitjuv nä fly... En gubbe som vill dricka för många öl nää.

då är det här med intressen och alltihopa en bättre grej och ha en attityd att ´göra intressen, ta en fisketur, gå i natur ihop eller vad som helst. Det ör att risken att det går åt skogen bilr mindre.

Senre när man bundat och blivit nära vänner det är då man kan börja snacka eller gå på pub ihop.

Det är det som är skillnaden mellan ytliga vänner och nära vänner. Nära vänner som man känner bättre än dom i sin egen familj till slut.

Vad är det som gör att ni ghostade, jag kan tala om för er att sånt har gjort mig så jäkla ledsen och även fått ångest och sjukt mycket tankar att det är mig det är fel på men förstått att det nog inte är så. Sånt är ju ett av det fulaste man kan göra mot folk, inte ens ovänner är det ok att göra så med om dom typ inte gått så långt att dom gjort ologlia saker men.... rentutav vidrigt och ni förtjänar att få det själva exakt lika ånga gånger.

Förutom det jag fattar att första åren tar tid och är särskild men var är det som gör att man inte kan få egentid att i alla fall åtminstone få tid att i alla fall få några timmar för att träffa någon polare i alla fall ett par timmar någon eftermiddag nån gång i månaden för att göra något.
Om tjejen är jobbig och säger nej så är det ju dags för separation rätt av. Tycker än tjetjen bör ta egentid när det går.

Det är obligatoriskt.

En observation jag sett i familjer med problem att få tid att räcka till är att ni curlar ungarna något förbannat. Det är tre rätter att välja mellan och duger inte det så går ni och handlar pizza åt en trettonårig tjej.

Sluta förfan upp med att curla era ungar ni gör ingen tjänst och får ungar som knappt klara vuxenlivet. Man ska städa sitt rum själv , man ska vara med och göra allt i hemmet med mera med mera. inte mycket men man ska i ala fall göra det i bland så att man vet hur det går till.
__________________
Senast redigerad av Brodrude 2022-10-15 kl. 10:29.
Citera
2022-10-15, 10:07
  #17
Medlem
Vänskap är något man måste vårda varsamt. Se till att du inte ghostar framtida vänner.

Vänner är lättast att hitta på jobb/utbildning där ni konstant får tillfälle att träffa varandra.

Alternativet är någon av din flickväns väninnors pojkvänner, börja snacka med någon på en fest och ta en öl tillsammans nån gång. Du kan även börja någon ny hobby som utförs i grupp.

Detta är betydligt vanligare än vad du tror. Att vänner snabbt försvinner är en verklighet som bara kastas på en utan förvarning, förutsättningar ändras för alla, t.ex. att de flyttar eller bildar familj.

Men misströsta ej. Finns som sagt många andra i din sits. Döm inte dig själv utan exponera dig för andra och ha kul! Utstrålar du glädje så kommer det inte ta lång tid innan du hittar nya polare.
Citera
2022-10-15, 10:37
  #18
Medlem
mange1897s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av PungSallad
Jag är 35 idag och har i princip på något sätt lyckats bli av med alla mina kontakter/vänner. Vissa har jag ghostat bort i onödan, som jag ångrar idag.
Hursomhelst bor jag med en tjej och jag känner mig väldigt ensam, har inte en enda vän att prata med, inte en enda. Att skaffa en ny i denna åldern känns svårt fast jag vet såklar att det går om man ger sig fan på det.. men liksom.. ja... tröskeln är hög.

Ibland behöver man någon annan att prata med än sin tjej, för är man med tjejen 24timmar om dygnet dag in och dag ut så kommer tjaffset som ett brev med posten. Så är det bara.

Är det vanligt män över speciellt 30 år inte har några vänner?
Någon som känner igen sig i detta? Hur tacklar man ensamheten/isoleringen?
Jag känner att jag har så mycket att ventilera och även om FB är guld så vill man ju träffa någon i verkligheten och kanske knäcka en bärs och bara, återigen, ventilera. En vän räcker, två hade känts som lyx. Att kunna vända sig till någon.

Nu ska jag avsluta tråden innan det blir alltför flummigt men hur vanligt är detta?

Kvinnor tycker att det är oattraktivt att inte ha vänner. Så om du inte börjar umgås med män i din ålder så förlorar du sannolikt snart din tjej också på köpet
Citera
2022-10-15, 10:52
  #19
Medlem
Suecotes avatar
Jag tror inte det är så vanligt vid 30 års ålder, däremot framåt 40-50 och uppåt. Har din kvinna strypkoppel på dig och kräver att du bara ska umgås med henne? För att få ut något av umgänge med andra män ska inga fruntimmer ingå.

Kanske har du glidit ifrån dina gamla vänner och behöver hitta nya, som delar dina värderingar och intressen? Har ofta tänkt att det kunde behövas en mandating-sida, där män kan hitta varandra. Kvinnor verkar kunna finna gemenskap med varandra eftersom att de älskar att prata. Sedan kan de visserligen bli ovänner lika snabbt, om någon snackat skit om någon. Många män är mer introverta och komplexa och behöver något gemensamt för att bygga upp en värdefull vänskap. Och glöm inte att visa intresse för den andre mannen också! Det handlar inte om att du ska få gratis terapi utan att ge något tillbaka.

Har du någon hobby? Skaffa dig en annars. Och försök bygga en närmre relation med en eller två individer. Det räcker inte så långt med att bara träffas i grupp och dricka öl och se på fotboll.
__________________
Senast redigerad av Suecote 2022-10-15 kl. 10:56.
Citera
2022-10-15, 10:57
  #20
Medlem
thegymsharks avatar
Om du nöjer dig med att ha "någon knäppa bärs" med i någon av de relativt stora städerna som typ Linköping och uppåt är det väl bara sätta dig på någon typisk "söndagspub" eller annan "alkis"-pub och börja småsnacka med folk?
Citera
2022-10-15, 11:07
  #21
Medlem
Ganonitos avatar
Har inte heller några vänner. Är lika gammal som du.
Citera
2022-10-15, 11:17
  #22
Medlem
Kvalitetssnuss avatar
Citat:
Ursprungligen postat av thegymshark
Om du nöjer dig med att ha "någon knäppa bärs" med i någon av de relativt stora städerna som typ Linköping och uppåt är det väl bara sätta dig på någon typisk "söndagspub" eller annan "alkis"-pub och börja småsnacka med folk?
Detta.

Alternativt söka via någon form av hobby eller intresse du har som kan leda till umgänge, tråkigt svar, men det funkar.
Citera
2022-10-15, 11:22
  #23
Medlem
No_lifers avatar
Ja jag reflekterade senast igår över att man inte alls har bra kontakt med polare längre. Jävligt deppigt. Kan bero på att jag flyttat en bit bort från mina rötter till en ny "stad" där tjejen bor.


Jag skulle nog säga att det är flickvänner som är boven i det hela. Dom tar upp mkt tid. Och tjejer brukar bara vilja vara med sin pojkvän och skiter iprincip i sina vänner när dom blir ihop med någon. Då blir det att dom snor ens tid.
Citera
2022-10-15, 11:25
  #24
Medlem
-Tesla-s avatar
Känner igen mig med. Jobbar ensam vilket inte förbättrar situationen.
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in