Får man snabbare vård när man är inlagd, är jag bipolär?

Det finns ett ämne jag har undvikit i mitt liv, pga rädsla och att föralltid vara sjuk. Jag är rätt säker på att jag är bipolär. Jag har ungefär en eller två veckor där jag är hyperaktiv, städar, lagar mat, impuls handlar och bränner pengar, gör saker som jag ångrar och kan inte sova. Sen kraschar jag. Sover 14 timmar, går inte ut på en vecka, äter knappt något och är super deprimerad med skärande ångest.

Jag tror att läkarna inte har plockat upp på detta då jag har undvikit det samtalsämnet. Men, måste inse att jag nog kanske är det och det kan vara förklaringen till varför ingen vanlig antidepressiv medicin funkar på mig.

Jag har haft en period där jag känner att jag inte vill dö över sommaren, väldigt bra. Men nu kryper den på igen, och jag är rädd. Jag har ringt psykiatrin och berättat om att jag ev tror att jag är bipolär, skulle få en läkartid men dom sa att det kan ta upp till 3 månader pga akut läkarbrist.

Skulle det göra någon skillnad om jag la in mig på akut psyk? Skulle dom kunna göra en utredning och medicin justering där och då, eller blir jag bara bollad direkt till öppen psykiatrin?

Döden lockar mig, är rädd för den lika mycket som jag suktar efter den i mina mörkaste nätter.. och jag är rädd, känner mig patetisk och som en dålig människa. Trasig på så många sätt, och en börda för vårat samhälle så snälla, säg inte åt mig att rycka upp mig för det hjälper inte snarare skickar mig närmare rälsen.

Nej du får inte snabbare hjälp av det tyvärr, det kan ta väldigt lång tid för kön är väldigt lång.

Däremot ifall man är missbrukare och hamnar på hem så kan få hjälp och bli diagnoserad inom 6 månader, det blev jag.

Om du ringer alt åker upp till akutpsyk och säger att du är gravt självmordsbenägen så har de inget annat val än att lägga in dig.

Väl inlagd så kommer farbror doktorn att försöka ta reda på vad som är fel på dig och om du är ärlig och berättar som det är så kommer de att försöka medicinera din åkomma dvs i detta fall bipolaritet om det är det de anser att du lider av tills de anser att du är stabil nog att skrivas ut.

Räkna med en tids slutenvård och efterföljande kontakt med öppenvården.

Du beskriver typ mig.

Tips är att boka den där tiden och vänta på din tur. Ringer du och säger att du är självmordsbenägen så blir du antagligen tvångsinlagd..

Om de är samma skit vi delar i huvudet så finns inte depressionen på riktigt. Så boka tid

Mår du extremt dåligt eller har självmordstankar eller lider av annan svår ångest eller liknande kan du ju söka dig till psykakuten. Där får du prata med en sköterska och sen högst troligt även en läkare som sen gör en bedömning för bäst vård i nuläget. Du blir säkert inlagd ifall det är illa värre och de kommer hjälpa dig att komma upp på en okej nivå.

Utredning är inget de kommer göra där utan räkna med månader innan du kan få en utredning då det brukar bara långa köer till det.

Du kan mycket väl få snabbare hjälp via akutpsyk,iaf så du får den hjälp du behöver för tillfället , insättning av medicin ,hjälp med att få ordning på sömn och någon form av ångestlindring,det mest akuta .dock är det psykiatriska öppenvården som du kommer ha kontakten med efter det .
Ingen ska behöva må som du beskriver det,lycka till

Kanske lite sent (eller så inte med tanke på väntetiderna till öppenvården). Men ja, du kan definitivt få snabbare hjälp på det viset. Den egentliga diagnosen och egentliga arbetet brukar väl ställas och inledas via öppenvården. Är du dock orolig för din hälsa och eventuellt liv ska du definitivt söka dit för åtminstone en preliminär bedömning av läkare och sannolik hjälp. Kan vara bra att vara ärlig med dina misstankar kring ev. bipoläritet. I syfte att undvika klassikern "Patient sökte hjälp för depression och gavs antidepressiva som triggade svår mani", inget fel med antidepressiva i sig, men ska helst förskrivas tillsammans med en stämningsstabiliserande medicin för att undvika eskalering av sjukdomsbilden. Stämningsstabiliserande används frekvent till många olika tillstånd då de tenderar att ha snabbare och bättre effekt så specifik bipolärdiagnos är inte nödvändig för det. (Och detta är ju då i regel standardbehandlingen för just bipoläritet). Sedan är väl praxis att man lämnar över patienten till öppenvården för vidare uppföljning.

Att sitta fint och bara vänta inhumana tidsperioder bara för att öppenvården inte kan lösa bemanningen orsakar enormt mycket och onödig skada för många. Kanske i synnerhet för bipolära människor då sjukdomsinsikten tenderar fluktuera ganska mycket. D.v.s under dessa 3+ månader är risken stor att man kommer fram till att det inte finns något problem så man skiter i att söka hjälp när man faktiskt får tid. Inte bara det, är man dessutom på väg in i ett uppsving eller nedåt så är 3 månader gott om tid att hinna förstöra sitt liv ganska rejält. Hoppas det löser sig för dig!