JUST NU: Israel anfaller Libanon [2006]

The American backing does not derive solely from the sympathy to Israel's action and the belief that Hizbullah should be dealt with. The military operation launched by Israel is seen as beneficial for the US on several other fronts: It may lead to the significant weakening of Hizbullah, an outcome that will help the American-backed government of Fuad Saniora in Beirut and strengthen the Lebanese democracy; the conflict in Lebanon also helps the US highlight the danger posed by Iran, not only as a potential nuclear power but also as a sponsor of terrorism; it may have the same affect on Syria, making the international community see Syria as a sponsor of terrorism and thus increasing pressure on the regime of Bashar Assad.

The main consideration of the Bush administration at present is how to maintain good relations with the international community, the UN and especially Britain, while putting off any pressure for what the US and Israel would see as a premature ceasefire. The US is not closing the door on the suggestion put forward by Britain and the UN to deploy a multinational force in southern Lebanon, but it is far from endorsing the plan. For the US, time is the name of the game.

The main goal of American diplomacy right now is to keep the situation under control for as long as possible and to move in with mediation efforts only when Israel exhausts its military options in Lebanon.

Terror är folkmord är folkrättsbrott
Islamistisk terror omfattar de grövsta folkrättsbrotten
Den moderna terrorismen i Islams namn omfattar flera grova folkrättsbrott. Den islamistiska terrorismen är, med sitt stöd och aktiva medverkan från andra stater, en aggression [i FN-stadgans mening ett brott mot freden] som berättigar till självförsvar. Den utgör även ett brott mot folkmordskonventionen för vad som betecknas vara ett brott mot mänskligheten, med ett individuellt straffansvar för alla inblandade som följd. Härtill är terror ett brott både mot den första Genèvekonventionen och mot Haagkonventionen eftersom civila aldrig med avsikt får utsättas för fara under väpnade konflikter. Detta gäller såväl angripandet av den andra sidans civila, som när terrorister gömmer sig eller sina vapenförråd bland civila för att själva undkomma angrepp.

Terrorism ligger inte i betraktarens öga
Enligt den vedertagna definitionen är terror våld som avsiktligen riktas mot civila och då civila [i meningen icke-militär eller militär på permission] avsiktligen dödas i syfte att sprida skräck för att uppnå politiska mål.

Ändå hävdas det ofta, att uppfattningen om vad som är terrorism och vad som kallas legitim frihetskamp ligger i betraktarens ögon. Missuppfattningen kunde inte vara större. En annan missuppfattning är 'lika-goda-kålsupar-teorin' som landar i slutsatser som att demokratier, exempelvis Israel och USA, ägnar sig åt statsterrorism eftersom civila faller offer också för deras våld.

De avgörande skillnaderna mellan legitimt och illegitimt våld beror dels på vem som ska dödas, dels på de bakomliggande skälen för våldet. När demokratier är involverade i krig saknas som regel avsikt att angripa civila. I de fall civila ändå dör rör det sig antingen om olyckshändelser eller om så kallad kollateral skada. Det kan exempelvis inträffa när terrorister gömmer sig bland civila för att undgå angrepp.

En annan situation är när terrorister placerar avskjutningsramper bland annat i bostadsområden för att fienden med högre moral och respekt för gällande regler då inte ska attackera. Terrorister kan även vilja locka till motangrepp eftersom civilas död ställer fienden i dålig dager, vilket innebär opinionssegrar för den med lägre moral och utan omtanke om sin civilbefolkning.

Det är förbjudet att angripa och att ta skydd bland civila
I Genèvekonventionen (Tilläggsprotokoll I från 1949 som rör skydd för offren i internationella konflikter) står det under artikel 51 punkt 7 skrivet att:

"Civilbefolknings eller civilas närvaro eller förflyttningar får icke användas för att skydda vissa punkter eller områden från militära operationer, särskilt vid försök att skydda militära mål från anfall eller att skydda, främja eller hindra militära operationer. Parterna i konflikten skall icke leda civilbefolkningen eller civila personers förflyttningar i syfte att söka skydda militära mål från anfall eller skydda militära operationer."

Den metoden används emellertid regelmässigt av terrorister, bland annat Hamas, Hizbollah och PKK.

Och redan i Haagkonventionen från 1907 skrev konventionsstaterna in under artikel 22 att: "De krigförande hava icke oinskränkt frihet i fråga om valet av medel att skada fienden."

Vare sig det handlar om att ta skydd hos sin egen civilbefolkning, som är ett förbjudet mål för motparten, eller det handlar om att angripa fiendens civila är metoderna alltså förbjudna under internationell humanitär rätt.

Terrorism är förbjudet - och straffbart
Om just terrorism finns det inte mycket reglerat i folkrätten. Vissa folkrättsjurister hävdar till och med att det är ett helt oreglerat område. Men det är svårt att se hur man sluter sig till det; våld är våld och vilket våld som är rättensligt respektive rättstridigt finns reglerat under den internationella rättsordningen för vilken analogier alltid blir nödvändiga när mer specifik lagstiftning likt den i nationella rättssystem saknas.

Den andra punkten under artikel 51 i den första Genèvekonventionen förbjuder dock uttryckligen terror:

"Civilbefolkningen som sådan och civila personer skall icke bli utsatta för anfall. Våldshandlingar eller hot om våld vars primära syfte är att sprida terror bland civilbefolkningen är förbjudna."

Och med referens till den palestinska terrorismen mot israeler skrev Human Rights Watch i sin rapport "Erased In A Moment: Suicide Bombing Attacks Against Israeli Civilians" förra året (2002) att: "Avsiktligt dödande, alltså avsiktligt orsakande av civilas död, och avsiktligt orsakande av omfattande lidande eller allvarlig skada på civila utgör krigsbrott. Personer som begår handlingen, beordrar den, eller uppmuntrar till krigsbrott är individuellt ansvariga under den internationella humanitära rätten för sina handlingar."

I årets (2003) rapport från Amnesty International drogs en liknande slutsats: "Palestinska beväpnade gruppers avsiktliga angrepp på civila är ett brott mot mänskligheten."

Folkmord och brott mot mänskligheten
Det handlar alltså om terrorismens karaktär av folkmord, vilket är rättsligt jämförbart med nazisternas folkmord på judar. Brottet prövades i Nürnbergrättegångarna efter andra världskriget med kända konsekvenser.

Folkmordskonventionen, som trädde ikraft 1948 och baserades på Nürnbergrättegångarna, definierar i artikel 2 folkmord som, att avsiktligen i helhet eller i delar förgöra en nationell, etnisk, rasmässig eller religiös grupp genom att exempelvis döda medlemmar ur gruppen eller förorsaka allvarlig kroppslig eller mental skada åt medlemmar av gruppen.

Enligt folkmordskonventionens artikel 3 är det straffbart att både begå folkmord, att sammansvärja om att begå folkmord, liksom att direkt och offentligt uppvigla till folkmord. Även försök till och medverkan i folkmord är enligt folkmordskonventionens artikel 3 straffbart. I palestinska och i andra av Mellanösterns muslimska medier (se www.memri.org som översätter bland annat arabiska och persiska media och mosképredikningar), begås kontinuerligt detta uppviglingsbrott i strid med folkmordskonventionen. Likaledes begår de imamer brott mot samma konvention när de i moskéer uppmanar sina församlingsmedlemmar att genomföra självmordsattacker mot judar eller mot andra 'otrogna', exempelvis amerikaner.

I Hamas stadga, vilken är basen för alla de grenar som Hamas består av; den politiska, militära och sociala, återfinns i artikel 7 en av flera uppviglande uppmaningar:

'Domedagen kommer inte förrän muslimer bekämpar judarna [dödar judarna], när juden gömmer sig bakom stenar och träd. Stenarna och träden ska säga, Å muslimer, Å Abdullah det står en jude bakom mig, kom och döda honom. Det är bara Gharkadträdet som inte skulle göra det eftersom det är ett av judarnas träd.'

När den palestinska myndigheten passivt låter denna uppvigling fortgå gör även den sig skyldig till brott genom sin medverkan till folkmord när terrorister iscensätter sina handlingar riktade mot judar. För detta har varje person inom myndigheten ett individuellt straffansvar som brott mot mänskligheten parallellt med de faktiska förövarna, uppviglarna och planerarna. Och i de fall där den palestinska myndigheten, inklusive Arafat själv, är direkt involverad i terror mot civila israeler bland annat genom att finansiera densamma, gör sig myndigheten och Arafat jämte Hamas, Islamiska Jihad och Al-Aqsabrigaderna, likaledes skyldiga till brott mot folkmordskonventionen.

Detta gäller även de terrorgrupper som står under andra staters beskydd, bland andra i Iran, Saudiarabien, Syrien och Libanon, när avsikten är att terroristerna ska angripa civila ur en annan nationell, religiös eller etnisk grupp. Terroristerna, som planerar och utför dåden, staten, som på olika sätt understödjer dem, samt uppviglarna i exempelvis moskéerna som tillhandahåller den moraliska grunden för att rättfärdiga dessa dåd, begår på dessa sätt de allra grövsta folkrättsbrotten som brottet mot mänskligheten utgör. Och de har alla ett individuellt straffrättsligt ansvar för sina respektive handlingar.

Aggression som berättigar till självförsvar
En annan rättslig aspekt av terrorismen är dess karaktär av aggressionshandling, som i sig berättigar till självförsvar. Redan 1974 antog FN:s generalförsamling en deklaration (3314) för att definiera aggression. Under artikel 3 skrev FN:s medlemsstater, att oavsett om en krigsförklaring har avgivits betraktas följande handlingar som aggression:

"[…] (g) En stats utsändande, eller [utsändande] å en stats vägnar av beväpnade förband, grupper, irreguljära eller legosoldater, som genomför väpnade handlingar mot en annan stat vilka är av sådan grad att de motsvarar handlingar som ovan räknats upp, eller har en substantiell inblandning i dessa [handlingar]." […]

Denna punkt handlar bland annat om att skicka ut terrorister för att slå till mot mål på andra staters territorium. Av stadgandet framgår även att definitionen också täcker "substantiell inblandning", vilket kan handla om att exempelvis finansiera och träna terrorister. "Substantiell inblandning" kan även vara att medvetet upplåta territorium åt terrorister där de fritt kan planera för framtida terrorattacker mot mål utomlands.