En filosofisk frågeställning kring överbefolkning

Du kan anse vad fan du vill, men tills du fattat vad som är realistiskt och genomförbart är din åsikt inte värd ett skit. Varför vill du ens diskutera sånt här?

Därför jorden håller på att förstöras av överbefolkning. Kalkyler med s.k. ekologiska fotavtryck har visat att vi i dagen takt bara i I-länderna förbrukar mer resurser/skapar mer föroreningar än vad jorden klarar att nybilda/buffra. (dessutom ränkar man med att befolkningen kommer öka ytterligare 50% från nuvarande siffra på mindre än 100 år)

Om hela s.k. U-världen skulle bli industrialiserad skulle det inte funka ur ett ekologiskt perspektiv ivf (dvs vi kommer använda mer resurser än vad som kan nybildas och skapar mer föroreningar än vad jorden kan ta hand om).

Jag tror även att resursbrist/överbefolkning är en kraftigt bidragande orsak till krig. Krig är något som jag personligen anser skapar mycket lidande i världen vilket jag ser som negativt, vet inte om ni håller med?

Appropå ett mer subjetivt perspektiv.

Såg för kanske 2 år sen i skolan en mycket rörande film om en gruvarbetare i sydamerika. Han hade fru och 4 barn, frun hade inget jobb. Han fick slita i gruvan med oerhört tugna arbets uppgifter. Han hade nyligen fått diagnos av läkare att hans lugnor höll på att kolapsa av allt stendamm han hade andats in i gruvan. Läkaren sade att om han fortsatte jobba i gruvan så skulle han dö om ca 3-5 år. Allt denna arme gruvarbetare ville var att ge ett av sina barn en chance till en utblidning. Detta tycker jag är ett mycket noblet livsmål...

Frågeställningen jag ställer mig är bara, vafan skaffar han 4 barn för om han inte har råd att försörja ett? Är det ett egenmål i sig att skaffa barn, även om man vet i förväg att dem kommer leva i misär? Är det rättvist mot barnen att föda in dem i extrem fattigdom?

I vissa regioner i afrika dör säkert mer än 20% barnen i svält eller sjukdomar som orsakats av svälten. Ändå har dessa regioner en kraftig befolknings tillväxt. Är det humant att man föder barn som svälter? Är det rimligt att ett land som lider av svår vattenbrist och svält ska en kraftig befolkningstillväxt?

Nåt är fan fel!

OT
Ssjos:
Om du inte har några pengar eller stora chanser att fåtag i pengar så är din enda chans i livet att du får barn som i sin tur kanske kan få det. Om du bara har ett barn och den dör så är det kört. Då dör helafamiljen. Om du har fyra och ett dör så har familjen tre chanser till.

När du inte har några resurser kvar utom dina barn så använder du det du har.

ON:

Ett problem till är ju att om alla väntar med att föda barn så kommer man heltplötsligt att ha en massa spädbarn och gamlingar...

Om man gemensamt har konstaterat att man har nått maxgränsen för befolkningens storlek så
ser jag det som direkt fel av det par som trots detta sätter ännu ett barn till världen.
Alltså: regleringen av barnafödandet borde komma av sig själv.

Den här "filosofiska frågeställningen" är ju just en sådan. Den har inte speciellt mycket med verkligheten att göra, eller livet på jorden. Det är inte så att jorden kan föda exakt 6 miljarder människor (eller hur många som finns just nu) och efter det är resurserna slut.

För det första ökar inte befolkningen på jorden så extremt mycket längre pga av ökad rikedom i den fattiga världen. Den kommer anatgligen att stabileras runt 9 miljarder människor eller något sådant, vilket jorden rimligen borde kunna föda. Är det någon som på allvar tror att jordens resurser används optimalt när det gäller tillgång på föda? Applicera ett amerikanskt mellanvästernskt storjordbruk på hela den afrikanska bördiga jordarealen så kan vi börja diskutera sen...

För det andra beror inte "överbefolkning" på att jorden har för många invånare, det beror på att resurserna i ett visst område inte kan föda befolkningen där. Anledningen till det är nästan alltid politisk. Råder krig och oroligheter har inte befolkningen möjlighet att så, skörda och allt annat man lär behöva göra som bonde, och då behövs det inte mycket missväxt för att det ska bli akut matbrist. Fattigdom i allmänhet är ju heller inget tillstånd som är hugget i sten utan snarare något som beror på omständigheter som kan ändras dramatiskt på sikt.

För det tredje visar alla beräkningar på att människor slutar föda barn så fort det blir det minsta rika, eller mindre fattiga kanske man ska säga. Det betyder att befolkningstillväxten inte blir ett problem så fort länder blir rika. I t ex Sverige föddes det ungar som tusan förr i tiden, men när människor blev mer välmående slutade man krysta fram elaka bajsmonster i tid och otid. Det samma har hänt i andra länder med stark historisk tillväxt. Anledningen till det kan man spekulera i, det vanligaste skälet brukar anges till att många barn ger trygghet och när den tryggheten kan uppnås på annat håll, slutar man skaffa barn. Själv tror jag att folk upptäcker att det inte är så jävla roligt med barn när man kan titta på TV, spela Playstation eller syssla med någon rolig hobby istället.

Alltså, frågeställningen är inte en relevant och viktig frågeställningen om livet på jorden, som trådskaparen kanske tror utan snarare en hypotetisk och krystad tankelek i stil med "Skulle du helst vara blind eller döv resten av livet om du var tvungen att välja?" och "Skulle du åka tillbaka i tiden och mörda Hitler som nyfödd om du kunde?".

Precis, tillämpat på jorden så ser jag alternativ c) som det enda tänkbara scenariot, som k4r4t3k4n4k4s också påpekade.