En filosofisk frågeställning kring överbefolkning

Här följer en liten fabel med en frågeställning på slutet. Personligen finner jag detta ämne mycket intressant då det i viss mån går att relatera till vår värld som den ser ut idag!



En rymdexpedition med 100 resenärer krashlandar på en extremt liten planet, vi kan kalla den för Vera.
Som tur är överlever alla resenärerna krashen men deras kommunikations utrustning samt rymdskeppet är trasiga bortom repareringsmöjlighet.

Vera, den lilla planeten dem krasha på har en atmosphär som dem kan andas i, det finns även vatten och mat. Det visar sig att på Vera växer det tillräckligt med mat för hela expeditionen ska kunna äta sig mätta och belåtna.
Eftersom expeditionen inte har så mycket val så startar dem en koloni på Vera.

Åren går och befolkningen på Vera börjar vänja sig vid iden av att spendera resten av sina liv på den lilla planeten. Det är lite knappt om mat och levnads utrymme men dem har så dem klarar sig. Eftersom personerna i expeditionen tror starkt på iden att alla människor är lika mycket värda och har samma rättigheter så delar de systerligt och broderligt på maten, utrymmet och vattnet.

Efter några år så föds det första barnet, en liten pojke. Hela kolonin firar. Allt eftersom tiden går så växer befolkningen på Vera från 100 till 150 personer. Nu börjar det dock märkas att situationen är ohållbar... Det finns inte längre tillräckilgt med mat för att alla ska kunna äta sig mätta, utrymmet räcker inte och hygienen blir allt sämre. Man frukar att sjukdomar och svält ska drabba kolonin.

Därför kallar man till ett möte för att besluta vad som ska göras. Följande förslag läggs fram:

a) Dem älsta i kolonin bör avrättas för att hålla befolkningen konstant på 120 personer. Dem älsta har ju ändå levt långa och givande liv och därmed är det rättvist att dem lämnar plats åt dem andra som inte levt lika länge.

b) Dem som bidrar minst till kolonin, är minst socialt integrerade med resten av gruppen bör avrättas för att hålla befolkingen konstant på 120 personer.
Dessa personer bidrar ju inte till gemenskapen lika mycket som alla andra så därför är dem inte önskvärda att ha i samhället.

c) Invånarna i kolonin delar upp sig i mindre faktioner, och börjar slåss om maten och ytan. Krig bryter ut och folk dör. Därmed så hålls populationen inom rimliga gränser och ingen behöver svälta.

d) Ingen åtgärd tas, befolkingen fortsätter och växa, alla svälter. Befolkingen stabiliseras kring 300, planeten Vera förstörs sakta av överbefolkningen och befolkningen mår kasst.

e) Barna födandet regleras och invånarna får ställa sig i en sorts kö el dyl. Därmed så får ingen föda ett barn om populationen på Vera överstiger 120. Ingen behöver avrättas eller dö i krig och ingen behöver svälta.



Vad anser ni är det kolkaste valet för den lilla kolonins framtid? Motivera gärna!

f) Avrätta sär stavarna och alla som skriver "dem" istället för "de"!!!

Det här låter mänskligt. Ett gäng tar livet av dem de inte gillar.

Det klokaste vore att planeten Veras produktionskapacitet (=landytan antar jag) fördelades lika mellan alla invånare. Om inte alla kan förhandla sig fram till en överenskommelse, så kan ytan delas in i 100 lika stora delar och sen lottas ut.

I kombination med att tvång kan förhindras, så kommer svälten därefter att minimeras. Folk kommer nämligen att skaffa barn i den grad som produktionen på deras mark tillåter.

Men alla människor är ju lika värda och har samma rättigheter.

Om 2 personer skulle få 4 barn så skulle det ju behöva bo 6 personer på två "lotter".

Varför ska dessa personer behandlas som mindre värda än övriga som bara behöver bo 2 personer per två "lotter"?

Beror ju helt på hur man delar upp enheterna. Det går ju inte att föra någon vettig födelningspolitik på individnivå för då är man tillbaka på ruta 1. Så man måste räkna med någon sorts grupperingar, familjer tex.

Ja om alla tycker så, varför har du då skapat denna tråd? Alla dina alternativ utom "d)" strider ju mot det antagandet:

Och när alla resurser plundrats ut av din slavmoral så dör alla!

På vilket sätt då?

Jag borde förstås bemöta ditt argumetn i sak också!
Min föreslagna lösning ett par inlägg ovan respekterar allas lika värde och rättigheter!

Om 2 personer får 4 barn så har de valt att sålunda utnyttja sina lika rättigheter. Ingen har rätt att använda våld mot dem för det. Lika lite som de har rätt att använda våld mot andra pga det.

Missförstå mig nu inte, jag tycker att denna lösning verkar gansak reko jag med. Jag ser dock ett fåtal praktiska och filosofiska problem med den.

Först och främst så strider den mot vår bild av mänskliga rättigheter/allas lika värde som vi "påstår" oss följa idag. (Eller ivf strävar efter att följa).
Denna är nämligen definerad på individnivå och därmed så måste alla barn som föds ha samma rättigheter oavsätt vilken familj som föder dem.

Detta skulle kanske gå att undvika om man tex. omdefinerade rättighets/värde begräppet utifrån familjen. "Alla familjer har samma rättigheter och samma värde", om detta är bra eller dåligt kan ju diskuteras. En nackdel jag skulle se är väl att det kan bli lite rörigt på sikt. (3 generationer, vissa familjer dör ut, andra blir större)

Ytterligare en komplikation är att familjen förr eller senare måste börja dela upp sina resurser (inom lotten) på individ nivå återigen. Lösningen skulle kunna fungera om man inom familjen kan ta mer hänsyn till varandra och därmed kunna respektera den begränsade mängden resurser på ett annat sätt.



Ett praktiskt problem skulle kunna vara att folk inte alltid är särskilt rationella i sitt barnafödande. Det finns i min mening idag många som föder barn utan att kunna försörja dem. (Inte nödvändigtvis i sverige)

Om 1 familj skulle föda 5 barn och sedan börja svälta (eftersom deras mat inte räcker) skulle det vara humant att bara stå och se på? Dessutom skapar detta en risk för oroligheter om familjen som har en överbefolkad lot tycker att dem har rätt till mer mark och går till "krig" mot en annan lot.

Enligt dem flesta kalkylerna kring dagens resursbruk på jorden så är jorden överbefolkad. Såvida vi inte kan utveckla bättre teknologier för att stödja vår befolkning (bätter jordbruk etc.) eller drasktiskt sänka vår levnadsstandard, så kommer inte resurserna räcka på sikt.
Dessutom har vi en lavinartad befolkningsökning i afrika och delar av asien.

Det är lite den jämförelsen jag drar själv.

Det är bara en propagandabluff, ett sätt för politiker att öka sin makt.

Det har man med de liberala rättigheterna också. De är lika för alla individer.

Nej, det skulle jag inte kalla humant. Jag skulle nog hjälpa till om jag kunde.

Inhumant vore naturligtvis också att röva till sig andras resurser och ge bort dem till personer som man eventuellt svälter (och behålla några procent själv för "administrativa omkonstader")...

g) Inför äganderätt för mark och låt människor vara fria att öka produktiviteten så att många fler kan leva per kvadratmeter.


Lika värde för vem? För mig är jag och mina vänner värda mer än Pol Pot.

Om alla har lika värde bör man fråga sig varifrån detta värde kommer (eller vem som gör värderingen). Är det från gud?

Lika rättigheter kan jag däremot acceptera.