Är svenska kvinnor värda att försvara i krig?

1. Jag kommer vara med tills de är vid det trygga slutmålet (vilket det blir vet jag inte i nuläget, eftersom jag inte är synsk). Och sedan kommer jag återvända.
2-3. Jag kommer vara med tills de är vid det trygga slutmålet (vilket det blir vet jag inte i nuläget, eftersom jag inte är synsk). Och sedan kommer jag återvända.

Sammanfattningsvis: Jag kommer vara med tills de är vid slutmålet. (Vilket det blir vet jag inte i nuläget, eftersom jag inte är synsk). Och sedan kommer jag återvända.

Frågor på det?

1. Okej så du har ändrat dig nu, du ska ta barnen ända till slutmålet men du har ingen aning om vad det ligger eller om dina gamla släktingar orkar ta sig dit.

2. Du vet alltså heller inte då hur lång tid det kommer ta för dig att nå dit och om dina gamla släktingar kommer lyckas med det.

Mycket som tyder på att du aldrig kommer kunna återvända till Sverige innan kriget är över alltså din desertör.

1. Nej, jag har inte ändrat mig. Jag har hela tiden skrivit att jag ska vara med mina barn under flytten/flykten. Ge dig. Så gamla är de inte. Mina föräldrar är rätt unga, kring 70-strecket (de fick barn ungt). Exets föräldrar är runt 80. De kommer orka. Och exet är ännu yngre och kommer definitivt orka.

2. Nej, eftersom jag inte är synsk, så vet jag inte vilket målet blir. Kanske Danmark? Vem vet? Eller Australien? Vem vet?

Om det blir krig i Sverige, om allt gått så långt, kommer ingen ens hinna fly, det är vad jag starkt misstänker. Då kommer det handla om kärnvapenkrig och skit.

Nej, man är ingen desertör om man återvänder till Sverige. Ge dig.

Varför bryr du dig ens? Du bor ju inte i Sverige.

1. Tillräckligt gamla för att du inte litar på att de kan fly till slutmålet på ett tryggt sätt. Du vet alltså inte om de kommer fram och kan ta hand om barnen där.

2. Precis du har ingen aning om var du ska fly eller hur lång tid det tar. Du vet alltså inte om du kommer kunna återvända innan kriget är över och du vet inte om dina släktingar når fram dit.

3. Båda punkterna innebär att du inte har en aning om när eller om du kommer kunna återvända innan kriget är över. Desertör.

1. De ska inte ta hand om barnen. Det kommer mitt ex göra. De kommer vara där för att själva var i säkerhet och finnas till för barnen och mitt ex.

2. Vem vet? Det kanske blir det lokala skyddsrummet jag hinner placera mina barn i. Du visar inte tecken på större tankeförmåga här inte. Mina barn ska i säkerhet. Och jag ska ta dem dit. Så är det bara. Och jag ska göra min plikt i civilförsvaret. Så är det bara. Om möjligheten finns. Förmodligen är mänskligheten död om kriget nått så långt som till Sverige.

3. Dumheter. Att återvända är inte att vara desertör.

Varför svarar du inte på min fråga? Varför bryr du dig ens om detta, du bor ju inte i Sverige?

1. Jaha nu blandar du in ditt ex också, ska han också desertera? Vet du att han kommer göra det? Vad händer om han inte gör det?

2. Oj du verkar helt nollställd, absolut ingen aning alltså.

3. Du har som sagt var ingen aning om du kommer kunna återvända eller när det kan ske.

1. Läs om, läs rätt. Jag har hela tiden skrivit om att exet ska vara med våra barn.

2. Nej, eftersom jag inte är synsk. Är du?

3. Jag har inte ens någon aning om det ens kommer bli krig i Sverige. För jag är inte synsk. Är du?

Och som sagt: varför bryr du dig ens? Du bor inte ens i Sverige.

1. Han ska alltså också desertera som sagt. Vad händer om han inte gör det?

2. Du har alltså som sagt var ingen som helst aning om hur lång tid det tar för dig att nå målet och om du då kan återvända eller om du måste vänta till kriget är över.

Din "plan" är ju totalt ogenomtänkt, eller så har du bara lagt upp allt i syfte att du ska vara "tvingad" att vänta ut kriget på säker plats medan andra försvarar landet.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen, du har en ängels tålamod. Och om du någonsin byter jobb så tror jag att du skulle passa suveränt att jobba som specialpedagog med pojkar med särskilda behov.

Klarar man det jobbet utan att ha tänkt igenom sina "planer"?

OK, nu märks det att vi talar om olika saker. Du talar om ett fungerande äktenskap medf en långsiktig partner, medan jag talar om kvinnliga kollegor på arbetsplatserna/stuediemiljön. I en långvarig relation har jag aldrig haft några som helst bekymmer med att vara ledargestalten och beundraridolen.

Det är i det svenska arbetlivet och studielivet som rabiatfeministerna härskar i Sverige. Inte i mina långsiktiga relationer.

Sverige är redan invaderat. Ockuperat. Har redan fallit.

Avskräden som inte fattat.