Ett ämne som blev aktuellt igen igår: Hundratals män kan ha smittats av HIV!
För några veckor sen var det dags igen... Doktorns väntrum; vita rockar, ordentlig handsvett, skakningar... hmm har jag inte lite ont i halsen? Shit! Hela veckan från det att jag tog provet till dess att resultatet kom hade jag haft ordentligt svårt att sova. Inte förr att jag har knullat runt en massa men tänk om?? Man har skurit sig på jobbet, tänk om nån smittad var där innan. Jobbet ja, tjejen jag hade en kort kk-grej där med sa att hon var testad, kan jag lita på henne??? Det är samma sak varje gång jag testar mig, det här var fjärde gången, en otrolig dödsångest infinner sig och jag målar upp bilder i huvudet på hur jag ska leva isolerad i fem till tio år innan jag plågsamt dör a la Denzel i "Streets of Philadelphia".
Mardrömmen är över och jag är med lätta steg på väg därifrån när jag ringer min polare som hade lovat komma och "hålla handen" när jag skulle få svaret. Jag är lite grinig på honom att han satte jobbet före en polare men det är ganska snart glömt när han berättar varför han EGENTLIGEN inte kom. -"Samma dag som du sa att du behövde sällskap vid provsvaret fick jag reda på att jag har haft oskyddat samlag med en HIV-smittad. Jag kan inte testa mig förrän i augusti. Jag orkade bara inte följa med"
Det kom som en rejäl örfil i ansiktet på mig och jag vaknade med ens upp ur fantasivärlden jag vandrat runt i med mina vanföreställningar. Här hade vi en kille som hade fog för ångesten. Jag hade svårt att föreställa mig att gå runt hela sommaren och bara vänta på något sådant. Sommaren förstörd är bara förnamnet.
Dan efter träffar jag honom. Han ser trött ut, han säger att han gråtit en hel del och inte sovit så mycket. Jag känner mig dum. Så mycket som jag har delat med mig av min ångest har jag svårt att säga att allting kommer bli bra.
Han har fått komma till en psykolog som speciellt sysslar med sådana här fall av möjlig HIVsmitta(det finns en hel del sådana!) Han har fått information som får mig att lyfta på ögonbrynen. Min egen information har jag fått av timmars googlande på nätet när jag har haft ont i halsen och den överensstämmer inte alls med den han säger.
Jag litar inte på hans ord utan söker mig till en egen läkare med stora kunskaper och får samma bild av ämnet. Här är mina påståenden som jag inte kan kalla för fakta eftersom jag bara fått höra det från en läkare och andrahandsinfomation av min kompis.
-Du blir ALDRIG sjuk av HIV-viruset om du smittas idag. Tre-fyra gånger om året testas virusnivåerna och när de går upp sätter man in bromsmedicin. Det tar minst fyra till fem år innan man kommer så långt. Innan dess har man inga symptom alls. Som läkaren sa: det enda du blir sjuk i är huvudet, det vi har störst problem att behandla är ångest och vanföreställningar. Biverkningar förekommer ganska ofta i början av behandlingen innan man har hittat rätt form av behandling. En del måste få behandling ofta, andra kan käka bromsmedicin under några veckor var fjärde år. I övrigt lever du livet helt normalt om du inte har varit en player dvs. Du måste upplysa någon du har sex med om smittan.
HIV smittar inte som förkylningar, fågelinfluensa eller ens klamydia, det är ganska många faktorer som måste spela in och även om du har haft oskyddat sex med en smittad ska du ha mycket otur för att få "sjukdomen" vid ett normalt samlag är oddsen ungefär 1000 mot 1. Många smittade lever idag med osmittade.
Vad försöker jag säga med det här, gå runt och knulla runt utan kondom??
Absolut inte men jag vill att man ska flytta fokus och rädsla(nu pratar jag även för min egen del) från gamla spöken till vad som verkligen är väsentligt i dag. Jag vet att det är många där ute som går runt med en stor rädsla inför det här ämnet. Jag vill även att man slutar behandla smittade som om de var spetälska, jag har sett exempel på det i min omgivning. En kille fick ju fyra års fängelse för några år sedan för att han hade haft SKYDDAT samlag och inte berättat. Fyra! Vad får en rånare idag??
Det var allt jag hade att säga just nu, kommentera gärna!
För några veckor sen var det dags igen... Doktorns väntrum; vita rockar, ordentlig handsvett, skakningar... hmm har jag inte lite ont i halsen? Shit! Hela veckan från det att jag tog provet till dess att resultatet kom hade jag haft ordentligt svårt att sova. Inte förr att jag har knullat runt en massa men tänk om?? Man har skurit sig på jobbet, tänk om nån smittad var där innan. Jobbet ja, tjejen jag hade en kort kk-grej där med sa att hon var testad, kan jag lita på henne??? Det är samma sak varje gång jag testar mig, det här var fjärde gången, en otrolig dödsångest infinner sig och jag målar upp bilder i huvudet på hur jag ska leva isolerad i fem till tio år innan jag plågsamt dör a la Denzel i "Streets of Philadelphia".
Mardrömmen är över och jag är med lätta steg på väg därifrån när jag ringer min polare som hade lovat komma och "hålla handen" när jag skulle få svaret. Jag är lite grinig på honom att han satte jobbet före en polare men det är ganska snart glömt när han berättar varför han EGENTLIGEN inte kom. -"Samma dag som du sa att du behövde sällskap vid provsvaret fick jag reda på att jag har haft oskyddat samlag med en HIV-smittad. Jag kan inte testa mig förrän i augusti. Jag orkade bara inte följa med"
Det kom som en rejäl örfil i ansiktet på mig och jag vaknade med ens upp ur fantasivärlden jag vandrat runt i med mina vanföreställningar. Här hade vi en kille som hade fog för ångesten. Jag hade svårt att föreställa mig att gå runt hela sommaren och bara vänta på något sådant. Sommaren förstörd är bara förnamnet.
Dan efter träffar jag honom. Han ser trött ut, han säger att han gråtit en hel del och inte sovit så mycket. Jag känner mig dum. Så mycket som jag har delat med mig av min ångest har jag svårt att säga att allting kommer bli bra.
Han har fått komma till en psykolog som speciellt sysslar med sådana här fall av möjlig HIVsmitta(det finns en hel del sådana!) Han har fått information som får mig att lyfta på ögonbrynen. Min egen information har jag fått av timmars googlande på nätet när jag har haft ont i halsen och den överensstämmer inte alls med den han säger.
Jag litar inte på hans ord utan söker mig till en egen läkare med stora kunskaper och får samma bild av ämnet. Här är mina påståenden som jag inte kan kalla för fakta eftersom jag bara fått höra det från en läkare och andrahandsinfomation av min kompis.
-Du blir ALDRIG sjuk av HIV-viruset om du smittas idag. Tre-fyra gånger om året testas virusnivåerna och när de går upp sätter man in bromsmedicin. Det tar minst fyra till fem år innan man kommer så långt. Innan dess har man inga symptom alls. Som läkaren sa: det enda du blir sjuk i är huvudet, det vi har störst problem att behandla är ångest och vanföreställningar. Biverkningar förekommer ganska ofta i början av behandlingen innan man har hittat rätt form av behandling. En del måste få behandling ofta, andra kan käka bromsmedicin under några veckor var fjärde år. I övrigt lever du livet helt normalt om du inte har varit en player dvs. Du måste upplysa någon du har sex med om smittan.
HIV smittar inte som förkylningar, fågelinfluensa eller ens klamydia, det är ganska många faktorer som måste spela in och även om du har haft oskyddat sex med en smittad ska du ha mycket otur för att få "sjukdomen" vid ett normalt samlag är oddsen ungefär 1000 mot 1. Många smittade lever idag med osmittade.
Vad försöker jag säga med det här, gå runt och knulla runt utan kondom??
Absolut inte men jag vill att man ska flytta fokus och rädsla(nu pratar jag även för min egen del) från gamla spöken till vad som verkligen är väsentligt i dag. Jag vet att det är många där ute som går runt med en stor rädsla inför det här ämnet. Jag vill även att man slutar behandla smittade som om de var spetälska, jag har sett exempel på det i min omgivning. En kille fick ju fyra års fängelse för några år sedan för att han hade haft SKYDDAT samlag och inte berättat. Fyra! Vad får en rånare idag??
Det var allt jag hade att säga just nu, kommentera gärna!
