Svenskar lider av en självförvållad språkfattigdom. Det är skillnad på att skjuta in fraser på ett språk man pluggar för att nöta in det (och för att det är kul), och att inte kunna tala något språk flytande. Svenskar blandar in engelska i sitt tal för att de har tappat delar av sitt svenska ordförråd. Än mer oroväckande är att det inte enbart är ord som har glömts bort, utan hela fraser sägs nu på engelska för att man inte kan svenska idiom och uttryck.
Det stör mig att folk försvarar sin språkfattigdom med att vissa engelska ord och fraser saknar svenska motsvarigheter, medan det omvända inte tycks vara ett hinder för dem. Om de ska förmedla till en engelsktalande person att de inte orkar göra något så säger de inte "I don't ork" följt av en dryg utläggning om hur svenska språket är bättre lämpat för spontan kommunikation. Nej, att vissa språk har mer träffsäkra uttryck än andra är bara en ursäkt folk drar till med för att dölja sin språkfattigdom.
Att det rör sig om språkfattigdom styrks även av att det engelska språkbruket är rätt bristfälligt. Det är samma ord och uttryck som dyker upp hela tiden – ett nyanserat språkbruk på infödingsnivå är det lika osannolikt att höra dem bruka på engelska som på svenska.
När jag gick i högstadiet så brukade vi utbrista "très bien!" som svar på allt för att det var kul, men vi blev ju aldrig så insnöade på franskan att den ersatte vårt svenska ordförråd, och vi drog aldrig till med knaggliga franska uttryck när vi pratade med folk utanför vår franskagrupp.
Det dumma är att sådana här oikofoba tilltag bara leder till besvär. Om hundra år kommer svenskar undra varför deras vackra modersmål försvann, och även om vi nu har internet där svensken frivilligt har dokumenterat sin dumhet så lär det väl bli de stackars judarna som får skulden i vanlig ordning.
Det stör mig att folk försvarar sin språkfattigdom med att vissa engelska ord och fraser saknar svenska motsvarigheter, medan det omvända inte tycks vara ett hinder för dem. Om de ska förmedla till en engelsktalande person att de inte orkar göra något så säger de inte "I don't ork" följt av en dryg utläggning om hur svenska språket är bättre lämpat för spontan kommunikation. Nej, att vissa språk har mer träffsäkra uttryck än andra är bara en ursäkt folk drar till med för att dölja sin språkfattigdom.
Att det rör sig om språkfattigdom styrks även av att det engelska språkbruket är rätt bristfälligt. Det är samma ord och uttryck som dyker upp hela tiden – ett nyanserat språkbruk på infödingsnivå är det lika osannolikt att höra dem bruka på engelska som på svenska.
När jag gick i högstadiet så brukade vi utbrista "très bien!" som svar på allt för att det var kul, men vi blev ju aldrig så insnöade på franskan att den ersatte vårt svenska ordförråd, och vi drog aldrig till med knaggliga franska uttryck när vi pratade med folk utanför vår franskagrupp.
Det dumma är att sådana här oikofoba tilltag bara leder till besvär. Om hundra år kommer svenskar undra varför deras vackra modersmål försvann, och även om vi nu har internet där svensken frivilligt har dokumenterat sin dumhet så lär det väl bli de stackars judarna som får skulden i vanlig ordning.
