Blir ni preppare besvikna om aldrig krisen kommer?

Jag preppar för att det är roligt också, kanske som nån sa, att det är ett Asperger-intresse. Jag är diagnostiserad med Asperger o jag har flera "specialintressen". Prepping, eller som jag hellre kallar det, krisberedskap, är ett av dom.

Men intresset går hand i hand med andra intressen jag har, t.ex. att campa o leva ute i vildmarken. Som jag skrev tidigare, är det roligt att testa grejerna o se hur man klarar av att leva på det.

Nej! Varför skulle jag bli det. Men det är alltid bra att vara förberedd.

Panic room, vapen, mat som håller i 25 år, kontanter, guld.

Inte blir jag besviken, jag är bara glad om det inte händer något på den nivån. Det räcker egentligen med minnena från mina far- och morföräldrar och deras berättelser hur det var under både första och andra världskrigen då Sverige skars av från omvärlden och fick klara sig självt. Mycket var ransonerat men tack vare inhemsk matproduktion klarade landet av det. Idag är det tveksamt om det går, framförallt då dagens befolkning saknar den krismedvetenheten dåtidens folk hade.

Blir det konflikt av större mått får vi åter räkna med begränsad import med de problem som följer. Lägg till den kokande grodan med växande problem med kriminella gäng i landet vilket kan leda till att folket till slut tar saken i egna händer som kan leda till inbördeskrig.

Det kan hända att mataffärerna har öppet med åtminstone en del varor men det kan uppstå situationer där man inte kan ta sig till dem. Vi har redan fått se ett exempel på där ett kriminellt gäng satt upp vägspärrar.

Precis som med hemförsäkringen som är bra att ha om något händer så är prepping som en komplettering av denna. Händer inget är det bara bra.

Som alltid så lockar dessa trådar till sig raljerande tomtar som bara måste se ner på prepping men det är inget jag bryr mig om. Om det verkligen kommer till kritan tror jag inte dessa klarar sig särskilt länge. Även om man räknar med att samhället går in med sin krisberedskap så tar sådant tid och man får själv klara sig tills detta sker.

Inte behöver man leva på burkarna varje dag för att rotera förrådet, håller de några år räcker det att ta en burk varannan månad eller så samt se till att inte ha sådant man inte klarar av att äta. Glöm inte bort kryddor för att bättra upp burkarna.

Vi har faktiskt en bostadsrätt i en HSB-fastighet från 1940-talet. De som har gavellägenheterna har öppna spisar. Men den killen bor nog inte i en sådan, nej.

Eller hur, Sverige ser helt annorlunda ut idag jamfort med under krigsaren - man kan bara tanka sig hur Sverige skulle bli om det blev krig idag. Pa "den gamla goda tiden" fanns inte heller arabgangen, man kan ju bara tanka sig hur de skulle borja bete sig om maten borjade sina och det blev en "alle man for sig" situation. Inte ens idag har de nagon respekt for rattsvasendet.

Farre varor brukar ofta innebara hogre priser dessutom, krig ar aldrig billigt for nagon aven om man inte ar direkt involverad utan bara blir indirekt paverkad. Aven under pandemin och nu under kriget i Ukraina har vi sett stigande priser pa mat och i vissa fall aven brist pa viss mat, och da ar anda inte pandemin eller kriget speciellt storskaligt.

Haller med dig, kanns jattebra att vara beredd med mat, for man vet som sagt aldrig. Jag har tagit for vana att kopa pa mig lite mat och annat nyttigt varje manad sa jag slipper kopa allt pa en gang, brukar satsa pa sadant som har ett shelf life pa minst 25 ar sa jag slipper rotera speciellt ofta.

Under kalla kriget kunde sverige säkert fungerat hyffsat ordnat och strukturerat även vid shtf men så som Sverige blivit nu så är det bara att glömma något annat än totalt kaos.
Vi behöver ju inte ens ett krig för att det ska bli kaos i samhället nu

Det går inte bunta ihop alla preppers som om de vore likadana. Det finns definitivt de som blir besvikna. Det är dom som kallar andra för ”snöflingor” och är allmänt nedvärderande och föraktfulla mot de som inte preppar och inte tänker att allt kan rasa närsomhelst. De flesta övriga hoppas på det bästa men förbereder sig för det värsta.

På sätt och vis. Utan någon domedag blir det heller ingen uppståndelse. Men skulle se det som en välsignelse att slippa våld, svält, kyla, nervkollaps och allt annat elände.