Jag har satt mig i skiten, är det över för mig?

Jag har satt mig i skiten, är det över för mig?

Lite bakgrund om mig: Jag är 30 år och inom några månader blir jag 31 år gammal.
Jag bor ensam hos min far. Min far är aldrig hemma, alltså har jag lägenheten för mig själv.
Jag är en student som studerar ekonomi. Jag kan redan nu säga att jag borde ha varit klar med min utbildning sedan en viss tid tillbaka men eftersom jag blev sjuk (hade hjärtproblematik och annat) så kunde jag inte klara av min utbildning. Idag är jag friskförklarad vad gäller hjärta men ja mår dåligt.


Idag har jag mindre än 2 år kvar till examen. Jag studerar andra året och är 1 månad in på höstterminen. Jag har gått om två gånger samt tagit studieuppehåll 2 gånger. Varje gång har det handlat om min dåliga hälsa.

Jag har redan sumpat första kursen in på terminen, detta pga. jag hamna i en olycka och fick operera akut armen. Detta resultera i att jag flytta fram tentamen till nästa månad men egentligen så vill jag skriva den under sommarn som kommer, då jag känner stor stress, press och ÅNGEST.

Nästa vecka börjar jag en ny kurs och jag är super stressig. Jag kan erkänna att jag har tappat mitt självförtroende när det gäller tentaplugg trots att jag tidigare har endast fått topp betyg. Jag vet hur man pluggar och jag vet vad jag måste göra, men det liksom eller något liksom sätter stopp för mig.
Ibland känns det som att jag krigar med mörka krafter som vill hindra mig ifrån att klara min utbildning. Jag känner en stark oro i min kropp och jag känner som att allt är för sent för mig. När jag jämför mig med folk i min ålder så känns det eller rättare sagt är det så att jag ligger flera ÅR bakåt vad gäller att åstadkomma saker och ting.

Saker som jag saknar:

- Jag har ingen egen bostad
- Har ingen flickvän
- Saknar vänner (har dragit mig undan de senaste 3 åren och nu är jag ensam).
- Har ingen inkomst
- Har ingen körkort ( Planerade faktiskt ta körkorten denna månad, dock skada ja armen och kan inte
köra bil nu. )


Min privatekonomi:
Jag är skuldsatt hos kronofogden, jag har drygt 100 000 kr i skuld idag och jag kan inte betala skiten. Sedan har jag en skuld hos csn på 300 000 kr och dessutom har jag fått ett återkrav på hela 40 000 kr, najs.

Jag har heller ingen inkomst idag, jag får inget CSN ( jag har skickat in en så kallad "snyftbrev" och får hoppas på det bästa). Ifall jag får CSN så kommer jag att få mer skulder. Jag kan inte jobba deltid då jag saknar tid till detta pga jag lägger ner all min lediga tid åt studier eftersom jag måste ta igen allt det som jag inte har klarat av sedan tidigare. Hela denna HT och VT studerar jag 200%. Och även om om jag hade tid att avsätta på arbete, så skulle jag tro att jag inte hade klarat av det pga min dåliga hälsa. Sedan covid har jag också gått upp i vikt, ca 30 kg övervikt har jag nu, alltså är jag tjock.


Jag har inga ja kan låna pengar ifrån och jag vet inte hur jag ska klara mig ekonomiskt.
Sedan så har jag en mörk framtidstro när det gäller min framtid. Det känns som att även om jag klarar min utbildning så kommer jag att lida ekonomiskt, alltså har jag satt mig i skiten.

Allt ja vill är att ta examen, skaffa ett bra arbete med bra lön. Bli skuldfri och gifta mig samt njuta av livet och ha nära vänner. Men allt detta känns ljusår ifrån mig och typ omöjligt att nå.

Hur löser jag min situation flashback?

Jag har satt mig i skiten, är det över för mig?

Lite bakgrund om mig: Jag är 30 år och inom några månader blir jag 31 år gammal.
Jag bor ensam hos min far. Min far är aldrig hemma, alltså har jag lägenheten för mig själv.
Jag är en student som studerar ekonomi. Jag kan redan nu säga att jag borde ha varit klar med min utbildning sedan en viss tid tillbaka men eftersom jag blev sjuk (hade hjärtproblematik och annat) så kunde jag inte klara av min utbildning. Idag är jag friskförklarad vad gäller hjärta men ja mår dåligt.


Idag har jag mindre än 2 år kvar till examen. Jag studerar andra året och är 1 månad in på höstterminen. Jag har gått om två gånger samt tagit studieuppehåll 2 gånger. Varje gång har det handlat om min dåliga hälsa.

Jag har redan sumpat första kursen in på terminen, detta pga. jag hamna i en olycka och fick operera akut armen. Detta resultera i att jag flytta fram tentamen till nästa månad men egentligen så vill jag skriva den under sommarn som kommer, då jag känner stor stress, press och ÅNGEST.

Nästa vecka börjar jag en ny kurs och jag är super stressig. Jag kan erkänna att jag har tappat mitt självförtroende när det gäller tentaplugg trots att jag tidigare har endast fått topp betyg. Jag vet hur man pluggar och jag vet vad jag måste göra, men det liksom eller något liksom sätter stopp för mig.
Ibland känns det som att jag krigar med mörka krafter som vill hindra mig ifrån att klara min utbildning. Jag känner en stark oro i min kropp och jag känner som att allt är för sent för mig. När jag jämför mig med folk i min ålder så känns det eller rättare sagt är det så att jag ligger flera ÅR bakåt vad gäller att åstadkomma saker och ting.

Saker som jag saknar:

- Jag har ingen egen bostad
- Har ingen flickvän
- Saknar vänner (har dragit mig undan de senaste 3 åren och nu är jag ensam).
- Har ingen inkomst
- Har ingen körkort ( Planerade faktiskt ta körkorten denna månad, dock skada ja armen och kan inte
köra bil nu. )


Min privatekonomi:
Jag är skuldsatt hos kronofogden, jag har drygt 100 000 kr i skuld idag och jag kan inte betala skiten. Sedan har jag en skuld hos csn på 300 000 kr och dessutom har jag fått ett återkrav på hela 40 000 kr, najs.

Jag har heller ingen inkomst idag, jag får inget CSN ( jag har skickat in en så kallad "snyftbrev" och får hoppas på det bästa). Ifall jag får CSN så kommer jag att få mer skulder. Jag kan inte jobba deltid då jag saknar tid till detta pga jag lägger ner all min lediga tid åt studier eftersom jag måste ta igen allt det som jag inte har klarat av sedan tidigare. Hela denna HT och VT studerar jag 200%. Och även om om jag hade tid att avsätta på arbete, så skulle jag tro att jag inte hade klarat av det pga min dåliga hälsa. Sedan covid har jag också gått upp i vikt, ca 30 kg övervikt har jag nu, alltså är jag tjock.


Jag har inga ja kan låna pengar ifrån och jag vet inte hur jag ska klara mig ekonomiskt.
Sedan så har jag en mörk framtidstro när det gäller min framtid. Det känns som att även om jag klarar min utbildning så kommer jag att lida ekonomiskt, alltså har jag satt mig i skiten.

Allt ja vill är att ta examen, skaffa ett bra arbete med bra lön. Bli skuldfri och gifta mig samt njuta av livet och ha nära vänner. Men allt detta känns ljusår ifrån mig och typ omöjligt att nå.

Hur löser jag min situation flashback?

Jag har satt mig i skiten, är det över för mig?

Lite bakgrund om mig: Jag är 30 år och inom några månader blir jag 31 år gammal.
Jag bor ensam hos min far. Min far är aldrig hemma, alltså har jag lägenheten för mig själv.
Jag är en student som studerar ekonomi. Jag kan redan nu säga att jag borde ha varit klar med min utbildning sedan en viss tid tillbaka men eftersom jag blev sjuk (hade hjärtproblematik och annat) så kunde jag inte klara av min utbildning. Idag är jag friskförklarad vad gäller hjärta men ja mår dåligt.


Idag har jag mindre än 2 år kvar till examen. Jag studerar andra året och är 1 månad in på höstterminen. Jag har gått om två gånger samt tagit studieuppehåll 2 gånger. Varje gång har det handlat om min dåliga hälsa.

Jag har redan sumpat första kursen in på terminen, detta pga. jag hamna i en olycka och fick operera akut armen. Detta resultera i att jag flytta fram tentamen till nästa månad men egentligen så vill jag skriva den under sommarn som kommer, då jag känner stor stress, press och ÅNGEST.

Nästa vecka börjar jag en ny kurs och jag är super stressig. Jag kan erkänna att jag har tappat mitt självförtroende när det gäller tentaplugg trots att jag tidigare har endast fått topp betyg. Jag vet hur man pluggar och jag vet vad jag måste göra, men det liksom eller något liksom sätter stopp för mig.
Ibland känns det som att jag krigar med mörka krafter som vill hindra mig ifrån att klara min utbildning. Jag känner en stark oro i min kropp och jag känner som att allt är för sent för mig. När jag jämför mig med folk i min ålder så känns det eller rättare sagt är det så att jag ligger flera ÅR bakåt vad gäller att åstadkomma saker och ting.

Saker som jag saknar:

- Jag har ingen egen bostad
- Har ingen flickvän
- Saknar vänner (har dragit mig undan de senaste 3 åren och nu är jag ensam).
- Har ingen inkomst
- Har ingen körkort ( Planerade faktiskt ta körkorten denna månad, dock skada ja armen och kan inte
köra bil nu. )


Min privatekonomi:
Jag är skuldsatt hos kronofogden, jag har drygt 100 000 kr i skuld idag och jag kan inte betala skiten. Sedan har jag en skuld hos csn på 300 000 kr och dessutom har jag fått ett återkrav på hela 40 000 kr, najs.

Jag har heller ingen inkomst idag, jag får inget CSN ( jag har skickat in en så kallad "snyftbrev" och får hoppas på det bästa). Ifall jag får CSN så kommer jag att få mer skulder. Jag kan inte jobba deltid då jag saknar tid till detta pga jag lägger ner all min lediga tid åt studier eftersom jag måste ta igen allt det som jag inte har klarat av sedan tidigare. Hela denna HT och VT studerar jag 200%. Och även om om jag hade tid att avsätta på arbete, så skulle jag tro att jag inte hade klarat av det pga min dåliga hälsa. Sedan covid har jag också gått upp i vikt, ca 30 kg övervikt har jag nu, alltså är jag tjock.


Jag har inga ja kan låna pengar ifrån och jag vet inte hur jag ska klara mig ekonomiskt.
Sedan så har jag en mörk framtidstro när det gäller min framtid. Det känns som att även om jag klarar min utbildning så kommer jag att lida ekonomiskt, alltså har jag satt mig i skiten.

Allt ja vill är att ta examen, skaffa ett bra arbete med bra lön. Bli skuldfri och gifta mig samt njuta av livet och ha nära vänner. Men allt detta känns ljusår ifrån mig och typ omöjligt att nå.

Hur löser jag min situation flashback?

Haha wtf och du anklagar mig för att inte vara läskunnig! Jag har inte anklagat honom för att skylla ifrån sig,

Hur löser jag min situation flashback?