Jag har satt mig i skiten, är det över för mig?

Jag har satt mig i skiten, är det över för mig?

Lite bakgrund om mig: Jag är 30 år och inom några månader blir jag 31 år gammal.
Jag bor ensam hos min far. Min far är aldrig hemma, alltså har jag lägenheten för mig själv.
Jag är en student som studerar ekonomi. Jag kan redan nu säga att jag borde ha varit klar med min utbildning sedan en viss tid tillbaka men eftersom jag blev sjuk (hade hjärtproblematik och annat) så kunde jag inte klara av min utbildning. Idag är jag friskförklarad vad gäller hjärta men ja mår dåligt.


Idag har jag mindre än 2 år kvar till examen. Jag studerar andra året och är 1 månad in på höstterminen. Jag har gått om två gånger samt tagit studieuppehåll 2 gånger. Varje gång har det handlat om min dåliga hälsa.

Jag har redan sumpat första kursen in på terminen, detta pga. jag hamna i en olycka och fick operera akut armen. Detta resultera i att jag flytta fram tentamen till nästa månad men egentligen så vill jag skriva den under sommarn som kommer, då jag känner stor stress, press och ÅNGEST.

Nästa vecka börjar jag en ny kurs och jag är super stressig. Jag kan erkänna att jag har tappat mitt självförtroende när det gäller tentaplugg trots att jag tidigare har endast fått topp betyg. Jag vet hur man pluggar och jag vet vad jag måste göra, men det liksom eller något liksom sätter stopp för mig.
Ibland känns det som att jag krigar med mörka krafter som vill hindra mig ifrån att klara min utbildning. Jag känner en stark oro i min kropp och jag känner som att allt är för sent för mig. När jag jämför mig med folk i min ålder så känns det eller rättare sagt är det så att jag ligger flera ÅR bakåt vad gäller att åstadkomma saker och ting.

Saker som jag saknar:

- Jag har ingen egen bostad
- Har ingen flickvän
- Saknar vänner (har dragit mig undan de senaste 3 åren och nu är jag ensam).
- Har ingen inkomst
- Har ingen körkort ( Planerade faktiskt ta körkorten denna månad, dock skada ja armen och kan inte
köra bil nu. )


Min privatekonomi:
Jag är skuldsatt hos kronofogden, jag har drygt 100 000 kr i skuld idag och jag kan inte betala skiten. Sedan har jag en skuld hos csn på 300 000 kr och dessutom har jag fått ett återkrav på hela 40 000 kr, najs.

Jag har heller ingen inkomst idag, jag får inget CSN ( jag har skickat in en så kallad "snyftbrev" och får hoppas på det bästa). Ifall jag får CSN så kommer jag att få mer skulder. Jag kan inte jobba deltid då jag saknar tid till detta pga jag lägger ner all min lediga tid åt studier eftersom jag måste ta igen allt det som jag inte har klarat av sedan tidigare. Hela denna HT och VT studerar jag 200%. Och även om om jag hade tid att avsätta på arbete, så skulle jag tro att jag inte hade klarat av det pga min dåliga hälsa. Sedan covid har jag också gått upp i vikt, ca 30 kg övervikt har jag nu, alltså är jag tjock.


Jag har inga ja kan låna pengar ifrån och jag vet inte hur jag ska klara mig ekonomiskt.
Sedan så har jag en mörk framtidstro när det gäller min framtid. Det känns som att även om jag klarar min utbildning så kommer jag att lida ekonomiskt, alltså har jag satt mig i skiten.

Allt ja vill är att ta examen, skaffa ett bra arbete med bra lön. Bli skuldfri och gifta mig samt njuta av livet och ha nära vänner. Men allt detta känns ljusår ifrån mig och typ omöjligt att nå.

Hur löser jag min situation flashback?

Jobba ett år, verkar inte som du är redo för att plugga just nu.
Skaffa ett jobb, tjäna pengar få arbetskamrater möjlighet att hyra en lägenhet, pengar till att ta körkort och pengar till att börja betala av dina skulder.

Trivs du på din arbetsplats och har fått ett bättre liv fortsätt jobba, tycker du att ditt tråkiga jobb suger så har du fått mer motivation till att plugga.

Lycka till.

Det är absolut inte över för dig! Som tidigare inlägg sa så tycker jag du ska skippa pluggandet just nu. Ta ett enkelt, roligt jobb (spelar inte så mycket roll med lön just nu) och börja träffa folk. Utmana dig själv att vara social och le mycket, det kommer vara mer inbjudande och kännas bättre i kroppen!
30 kg övervikt är ingenting! Du är inte sämre för att du är tjock! Träna bort det eller ta det med ro, kanske minskar du i vikt bara av att komma igång med vardagen.
Det sista du ska göra är att tycka synd om dig själv!
Det finns mycket kvar att leva för och du är säkert en fin och bra person som bara hamnat i lite oflyt, men det klarar du att vända! Det vet jag!

Om du bara får en liten push framåt så tror jag att det mesta kommer med tiden, skaffa ett jobb så har du en bra start för att resten ska falla på plats också.
Som det är nu så lever du lite utanför systemet, får du bara en inkomst så kan du börja betala tillbaka.

Min kompis rotade bort siig ekonomiskt och betalade ned 250,000 på två år.
Allt går, jag önskar dig lycka till med allt, stå på dig 😀

Skaffa ett jobb och kontaktnät, jaga inte tjejer i din sits är de bara ett problem.
Ha inte bråttom att skaffa vänner, de kommer naturligt om du trivs i dig själv.

Det är inte som förut, vuxna människor tar längre tid att komma nära och känna.

Börja träna och ät nyttigare (du behöver inte gå all in) stretcha varje dag och lär dig hantera de dåliga tankarna när dem väl kommer.

Fokuset ska ligga på dig framöver, när du väl trivs och kan handskas med dig själv så kan du börja leta efter en vettig tjej.

Du fixar det här men sluta vara en liten bitch och äg världen, good luck!

Priotitera. Vad är viktigast just nu? Du kanske inte ska satsa på plugg, jobb, tjej, körkort och allt samtidigt. Vad är viktigast? I mitt tycke en inkomst och en bostad. Plugget kan du återgå till senare, ta ett jobb så länge för att få lite inkomst så du kan hålla dig flytande.

Det sämsta man kan göra är jämföra med andra. Hur andra i din ålder har det är skitsamma, det är inget du kan påverka. Du kan påverka ditt eget, så lägg din fokus på det istället för att ångra det du "borde" gjort annorlunda. Det hjälper dig inte.

Vafan djävla grinolle, ett litet pushback och livet är "över" för dig. Det enda som händer är att du hamnar i kronofogden, ta det där ifrån.

Han är iaf läskunnig. Notera första meningen:

Jag har satt mig i skiten, är det över för mig?

För det första har han accepterat att han själv satt sig i situationen Han skyller inte på någon annan.

För det andra frågar han OM det är över. Han säger inte att det är det.

Jag gillar ändå den inställningen. Så till TS vill jag säga:
Skippa plugget för stunden och hitta ett jobb istället för den närmsta tiden. Ligger du efter med kurser eller tentor kanske du kan använda lite av fritiden till att beta av lite sånt? Hitta en rolig träningsform. Kör hårt!

Tjenare TS.

Det är definitivt inte över för dig! Håller med resterande i tråden, strunta i plugget just nu och försök att komma tillbaka på benen genom att jobba. Du kommer att få tillbaka ditt självförtroende och skapa bättre ekonomi. Mitt tips är att du ska skaffa dig ett aktivt jobb, om möjligen utomhus. Då får du vila ditt huvud och samtidigt rör du på dig, får frisk luft och sol.

Att det saknas flickvän och kompisar är bara en tillfällighet. Det är svårt att skaffa sig en ny umgängeskrets och att gå in i ett förhållande när man inte mår bra. Lägg fokus på dig så kommer allt annat komma med tiden.

Det är över. Du får fråga pappsen om en ny silversked, du verkar ha det lite tufft nu så han hjälper dig nog.

Du är inte på något sätt i en situation som inte går att lösa. Handling förändrar.
Undvik skulder. Känner folk som haft miljonskulder som klarat sig, men undvik skulder.
Du är inte heller så värst gammal. Du har det svårt just nu och det gör att allt ser mörkt ut, men det är inte så illa egentligen. Angående studier så är det i princip aldrig försent. Det går att göra om, söka igen osv.

Haha wtf och du anklagar mig för att inte vara läskunnig! Jag har inte anklagat honom för att skylla ifrån sig, fan vad är det med alla jävla lipsillar här inne idag?
Precis, att ens kunna tro att livet kan vara över för en för man har en skuld på 100 000kr(csn kan man inte räkna som en riktig skuld) så är man en jävla lipsill som inte varit med om någonting i livet och säkert fått allt serverat på silverfat. Jag lovar att csn skulden kommer ur att han pluggade folkhögskola och bodde där på internat eftersom TS var för feg för att gå gymnasiet och föräldrarna lät TS dra fötterna hemma och spela hela dagarna.