Vad ska jag ha en man till?

Jag är självvalt singel sedan fyra år tillbaka och är innerligt trött på att folk försöker para ihop mig med massa män, eller att de verkar tro att jag har svårt att hitta någon och är ledsen över det och sen låtsas att jag inte vill ha en relation för att släta över att jag är ensam eller nåt.
Man försöker hitta på att det är synd om mig och att jag har blivit sårad i tidigare relationer så att jag skulle vara rädd eller nåt, vad som helst för dumheter hittas det på istället för att bara FATTA att jag vill vara ifred!
Jag ser inte poängen och tycker inte en man skulle tillföra någonting av värde i mitt liv. En kvinna då? Jag har inte testat och ser inte riktigt poängen med det heller.
Jag är helt enkelt nöjd med att umgås med mina tonåringar, min familj och mina vänner. Resten av tiden tycker jag det är gött att vara ensam och göra vad jag vill, när jag vill, hur jag vill, hur länge jag vill och utan att någon tränger sig på, stökar ner, tar plats och kräver uppmärksamhet.

Sex lockar mig inte heller, jag onanerar knappt en gång i veckan och även om jag vore en kåtare person så vet jag av erfarenhet att det oftast är slöseri med kraft och tid att ligga med män. Under mina 25 år som sexuellt aktiv har jag betat av ett antal seriösa relationer, KK's och ONS och jävlar vad jag har ansträngt mig för att de ska ha det bra, och jävlar vad lite jag har fått tillbaka.
Nej, vill jag ha orgasm så blir det mycket skönare, trevligare, snabbare och bättre att ta tag i det på egen hand.

Jag kan helt enkel inte se någon del i mitt liv som skulle förbättras av att ha en relation med en man, och tycker de allmänt är ganska värdelösa och i vägen.
Så hur får jag folk i min närhet att förstå att det inte är synd om mig, att jag vill vara singel och att jag inte tycker det är intressant att bli hopparad med nån av deras tölpiga bekanta?

Låter rimligt.
En fråga som vissa ställer sig är kanske om det är så att du vill dela vardagen med någon när barnen flugit ut?

Du har ju redan avlat, säg att du inte behöver en karl i ditt liv.

Ok då vet vi. Vad har du att erbjuda en man? En utsliten fitta och två tonåringar. Du är inte särskilt attraktiv på marknaden.

Vad du ska med en man till? Det kan bara du svara på.

Det vet jag ju inte ännu, det kanske tar 10 år innan det händer i den här bostadsmarknaden, så det verkar onödigt att dras med en karl redan nu.
Vad jag känner och vill då är ju omöjligt att veta, jag kan bara utgå från vad jag känner nu.

Bra, hoppas fler män förstår det så de låter mig vara ifred i fortsättningen!

Då tycker jag du ska ta ensamheten till dig när du blir äldre och inser
att du lagt 4 säckar skit i det blå skåpet. Troligtvis är du innerst inne
bara bitter och osäker som de flesta kvinnor som börjar komma upp till åren.

Bättre smida medans stålet är varmt .

Ja, det verkar ju som att du resonerat och kommit fram till att ditt liv är bättre i nuvarande form och kan bara bli sämre på annat sätt, så det förtar ju det hela. Man vill ju hade det bättre, inte sämre.
Det låtar som du i övrigt är väldigt social av dig, men omgås med fel folk. Bryt med vänner är väl kanske inte det rätta svaret, men kanske omgås mindre med dem och göra något annat av den tiden med.

ELLER så ser jag bara inte några fördelar med att vara med någon man. Jag tycker att en påhittad rädsla för att eventuellt vara ensam om 20 år är en ytterst korkad anledning att behöva stå ut med en man nu.
Att "slippa vara ensam" är den absolut sämsta anledningen jag kan tänka mig för att ha en relation, det ska väl snarare handla om att man älskar någon och vill vara med den personen?

Om du skaffat barn, klarar dig själv och trivs med det, så är ju allt fine, bara att säga det just så och be dem acceptera ditt val. Dock kan ju komma en tid på ålderns höst när barnen är utflugna och ensamheten kryper på, men det får du väl hantera då, kanske har du fullt upp med barnbarn.

Vad sägs om.., högre levnadsstandard, trygghet?

Livet är inte "Sex in the City" serie