2022-09-22, 22:56
  #1
Avstängd
magis avatar
-----
Vi gör en tankelek.
I filmen Interstellar på planeten Miller går tiden mycket långsamt.
En timme är sju år i rymden och på jorden.
Är detta en astronomisk relativistisk möjlighet?
-
Om det finns två planeter A och B, på 7 ljusårs avstånd från planeten Miller
och de 2 planeterna är 7 ljusår separerade.
A skickar en radiosignal till B och Miller.
När B mottar signalen skickar B en signal till Miller.
Kommer de på planeten Miller då att ta emot signalen från A och B med en timmes skillnad?
Kommer de på Miller att uppfatta att radiosignalen mellan A och B gått betydligt snabbare än ljusets hastighet?
Kommer de på planeten Miller att se ett universum,
röra sig enorm mycket fortare och att även ljusets hastighet rör sig snabbare,
uppe ute rymden

Skulle mikro kosmos kunna befinna sig i en egen, mycket snabbare tid
och skulle det kunna förklara kvantfysikens mystik
som entanglement, EPR och dubbel-spalt fenomenet?


MagI
----------
Citera
2022-09-22, 23:35
  #2
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av magi
-----
Vi gör en tankelek.
I filmen Interstellar på planeten Miller går tiden mycket långsamt.
En timme är sju år i rymden och på jorden.
Är detta en astronomisk relativistisk möjlighet?
-
Om det finns två planeter A och B, på 7 ljusårs avstånd från planeten Miller
och de 2 planeterna är 7 ljusår separerade.
A skickar en radiosignal till B och Miller.
När B mottar signalen skickar B en signal till Miller.
Kommer de på planeten Miller då att ta emot signalen från A och B med en timmes skillnad?
Kommer de på Miller att uppfatta att radiosignalen mellan A och B gått betydligt snabbare än ljusets hastighet?
Kommer de på planeten Miller att se ett universum,
röra sig enorm mycket fortare och att även ljusets hastighet rör sig snabbare,
uppe ute rymden

Skulle mikro kosmos kunna befinna sig i en egen, mycket snabbare tid
och skulle det kunna förklara kvantfysikens mystik
som entanglement, EPR och dubbel-spalt fenomenet?


MagI
----------

Du är inne på att försöka förklara förklara sammanflätning (entanglement), EPR och dubbel-spalt-fenomenet med nån okänd deterministisk mikroskopisk process som går snabbare än ljusets hastighet? Problemet med det är att partiklarnas lokala variabler inte räcker som förklaring. Partiklar på mycket långt avstånd från varandra ger intryck av att omedelbart kommunicera med varandra, oändligt många gånger snabbare än ljusets hastighet. Om man skriver ett program för datorsimulering så måste man skapa variabler som är gemensamma för sammanflätade partiklar, eller referenser/identifierare/pekare/relationer mellan partiklarna, i datatekniska termer.

Den enda matematiskt stringenta förklaringen som har getts (enligt Murray Gell-Mann, som myntade begrepept "kvark") är multiuniversateorin, där det uppstår mängder av nya universa i varje ögonblick, ett för varje tänkbart utfall av en kvanthändelse, var och en med olika sannolikhet. Dessa bildar en vågfunktion (en sannolikhetsvåg) som bildar interferensmönster fram tills partiklarna (ett av utfallen) observeras. Observatören befinner sig i ett slumpmässigt universa av alla de som uppstår av en kvanthändelse - i samma universa som de båda sammanflätade partiklarna. Tror Gell-Mann skrev att det behöver inte uppstå multiuniversa i verkligheten, men att det är en matematisk modell som är användbar.

Jag tänker mig att kanske existerar bara ett universa efter det ögonblick när det har observerats, man kan radera övriga universa ur datorsimuleringen då. Jag tänker mig att i datorsimuleringen kan sannolikhetsvågen komplettersd med någon form av identifierare/referens som anger vilka möjliga partiklar som är sammanflätade med varandra.

Rätta mig om jag har missförstått något. Jag har bara läst en universitetskurs på området, och några populärvetenskapliga böcker.
__________________
Senast redigerad av guru1966 2022-09-22 kl. 23:49.
Citera
2022-09-23, 00:31
  #3
Avstängd
magis avatar
Citat:
Ursprungligen postat av guru1966
Du är inne på att försöka förklara förklara sammanflätning (entanglement), EPR och dubbel-spalt-fenomenet med nån okänd deterministisk mikroskopisk process som går snabbare än ljusets hastighet? Problemet med det är att partiklarnas lokala variabler inte räcker som förklaring. Partiklar på mycket långt avstånd från varandra ger intryck av att omedelbart kommunicera med varandra, oändligt många gånger snabbare än ljusets hastighet. Om man skriver ett program för datorsimulering så måste man skapa variabler som är gemensamma för sammanflätade partiklar, eller referenser/identifierare/pekare/relationer mellan partiklarna, i datatekniska termer.

Den enda matematiskt stringenta förklaringen som har getts (enligt Murray Gell-Mann, som myntade begrepept "kvark") är multiuniversateorin, där det uppstår mängder av nya universa i varje ögonblick, ett för varje tänkbart utfall av en kvanthändelse, var och en med olika sannolikhet. Dessa bildar en vågfunktion (en sannolikhetsvåg) som bildar interferensmönster fram tills partiklarna (ett av utfallen) observeras. Observatören befinner sig i ett slumpmässigt universa av alla de som uppstår av en kvanthändelse - i samma universa som de båda sammanflätade partiklarna. Tror Gell-Mann skrev att det behöver inte uppstå multiuniversa i verkligheten, men att det är en matematisk modell som är användbar.

Jag tänker mig att kanske existerar bara ett universa efter det ögonblick när det har observerats, man kan radera övriga universa ur datorsimuleringen då. Jag tänker mig att i datorsimuleringen kan sannolikhetsvågen komplettersd med någon form av identifierare/referens som anger vilka möjliga partiklar som är sammanflätade med varandra.

Rätta mig om jag har missförstått något. Jag har bara läst en universitetskurs på området, och några populärvetenskapliga böcker.

Jag vill bara diskutera möjligheten om tiden kan röra sig mycket fortare inom mikro kosmos.
Då skulle universum vara fruset i tiden för partiklarna och kan då röra sig runt i hela universum,
när universum står still.
För oss i makro kosmos ser det ut som om partiklarna är överallt när vi inte tittar på dem.
Men när vi detekterar dem tar vi en bild av ett universum och kan se var partiklarna är.

Funderar på om Big Bang kunde ha skapat gravitations pulser, där tiden i pulsen går mycket fortare och att kvantfält är just dessa vibrerande gravitationspulser.

När vi detekterar en partikel ser vi egentligen dessa gravitationspulser, men som singulariteter, då vi stör dess snabbare tid och vi ser dessa partiklar som de Big Bang singulariteter de egentligen är då de skapades innan de expanderade ut i universum.
Tänker mig att galaxer, planeter och liv är stående våger av dessa vibrerande, expanderande gravitationspulser och galaxer, planeter och liv samt teknologi rör sig och utvecklas
pga att dessa pulser expanderar och accelererar ut och bygger upp universum.
När Edward Witten utvecklade M-teorin och dess vibrerande branes trodde jag att dessa vibrerande branes var just dessa gravitationspulser.
Tyvärr verkar sträng/M/branes teorierna vara fel.

Funderar ändå på om allting kan vara något av detta slaget.

MagI
-------
Citera
2022-12-18, 19:19
  #4
Medlem
kalle55s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av guru1966
Du är inne på att försöka förklara förklara sammanflätning (entanglement), EPR och dubbel-spalt-fenomenet med nån okänd deterministisk mikroskopisk process som går snabbare än ljusets hastighet? Problemet med det är att partiklarnas lokala variabler inte räcker som förklaring. Partiklar på mycket långt avstånd från varandra ger intryck av att omedelbart kommunicera med varandra, oändligt många gånger snabbare än ljusets hastighet. Om man skriver ett program för datorsimulering så måste man skapa variabler som är gemensamma för sammanflätade partiklar, eller referenser/identifierare/pekare/relationer mellan partiklarna, i datatekniska termer.

Den enda matematiskt stringenta förklaringen som har getts (enligt Murray Gell-Mann, som myntade begrepept "kvark") är multiuniversateorin, där det uppstår mängder av nya universa i varje ögonblick, ett för varje tänkbart utfall av en kvanthändelse, var och en med olika sannolikhet. Dessa bildar en vågfunktion (en sannolikhetsvåg) som bildar interferensmönster fram tills partiklarna (ett av utfallen) observeras. Observatören befinner sig i ett slumpmässigt universa av alla de som uppstår av en kvanthändelse - i samma universa som de båda sammanflätade partiklarna. Tror Gell-Mann skrev att det behöver inte uppstå multiuniversa i verkligheten, men att det är en matematisk modell som är användbar.

Jag tänker mig att kanske existerar bara ett universa efter det ögonblick när det har observerats, man kan radera övriga universa ur datorsimuleringen då. Jag tänker mig att i datorsimuleringen kan sannolikhetsvågen komplettersd med någon form av identifierare/referens som anger vilka möjliga partiklar som är sammanflätade med varandra.

Rätta mig om jag har missförstått något.
Jag har bara läst en universitetskurs på området,
och några populärvetenskapliga böcker.

Jag bara säger att tiden kanske går oändligt fort i mikrokosmos.
En partikel är då överallt när vi inte detekterar den.


PS: mitt "magi" konto blev kapat,
så någon annan skriver i mitt "magi" konto nu !


MagI
---------------------
Citera
2022-12-18, 22:09
  #5
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av kalle55
Jag bara säger att tiden kanske går oändligt fort i mikrokosmos.
En partikel är då överallt när vi inte detekterar den.


PS: mitt "magi" konto blev kapat,
så någon annan skriver i mitt "magi" konto nu !


MagI
---------------------
Scary att bli kapad så där.

Här pratar vi om teleporterade eller sammanflätade partiklar som har varit på upp till 1,400 km avstånd från varandra. (I ett experiment från 2017.) Man tror att det lika väl skulle kunna fungera på ljusårsavstånd. Är det mikrokosmos?

Idag har mikro- och makrokosmos olika uppsättning naturlagar, vi har ingen "teori om allt" som förenar dem, men rimligen bör det existera en förklaring som förenar både kvantfysik och relatitivetsteori, och alla naturkrafter. Att föreslå olika ljushastighet i mikro- och makrokosmos löser inte det problemet.

Jag tänker att universum är en gigantisk datorberäkning. De båda partiklarna utgör ett och samma datavetenskapliga objekt. Deras tillstånd beskrivs av lokala variabler och vågfunktioner, som beror av varandra helt utan fördröjning.
__________________
Senast redigerad av guru1966 2022-12-18 kl. 22:11.
Citera
2023-01-16, 17:55
  #6
Medlem
Svaret är nej. Tiden beror inte av att partikeln är "överallt" som du beskriver. Det är däremot svårt att förstå.
Citera
2023-01-16, 18:06
  #7
Medlem
Det finns ingen tid.
Varför skulle tiden då gå långsammare?
Ni zoomar in och zoomar in , så ni inte får någon helhets bild.
Vad är det där? En atom. Aha nä det är ju en bil ser jag ju nu när jag backar upp
Citera
2023-01-16, 21:35
  #8
Medlem
Har ett vagt minne från någon kemilektion på högskolan att bl.a. guldets gula färg skulle ha att göra med "relativistiska effekter" på elektronerna! (Fråga mig inte hur!) Så även på denna skala, typ några Ångström eller så, skulle relativitetsteorin gälla, och ljus/gränshastigheten vara den universella!

När vid kommer ned till Plancklängden bryter alla klassiska fysikteorier samman, men om detta vet jag ännu mindre..!
Citera
2023-01-17, 23:23
  #9
Medlem
kalle55s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av JacobAnders
Svaret är nej.
Tiden beror inte av att partikeln är "överallt" som du beskriver.
Det är däremot svårt att förstå.

Jag har en mycket hög spatial förmåga och är bla rankad som nummer 25 i tex ett 3d tetris spel som heter blockout2 / OoC och tror mig ha förmågan att visualisera rum/tid på hög nivå och har en Master i fysik från LTH.
Är du väldigt insatt i kvantfysik och relativitetsfysik ?

Kan du stå för ditt inlägg, med någon akademisk tyngd
då ditt inlägg är baserat på förståelsen av kvantfysik?


M.Sc. MagI
.....
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in