Citat:
Ursprungligen postat av
guru1966
Du är inne på att försöka förklara förklara sammanflätning (entanglement), EPR och dubbel-spalt-fenomenet med nån okänd deterministisk mikroskopisk process som går snabbare än ljusets hastighet? Problemet med det är att partiklarnas lokala variabler inte räcker som förklaring. Partiklar på mycket långt avstånd från varandra ger intryck av att omedelbart kommunicera med varandra, oändligt många gånger snabbare än ljusets hastighet. Om man skriver ett program för datorsimulering så måste man skapa variabler som är gemensamma för sammanflätade partiklar, eller referenser/identifierare/pekare/relationer mellan partiklarna, i datatekniska termer.
Den enda matematiskt stringenta förklaringen som har getts (enligt Murray Gell-Mann, som myntade begrepept "kvark") är multiuniversateorin, där det uppstår mängder av nya universa i varje ögonblick, ett för varje tänkbart utfall av en kvanthändelse, var och en med olika sannolikhet. Dessa bildar en vågfunktion (en sannolikhetsvåg) som bildar interferensmönster fram tills partiklarna (ett av utfallen) observeras. Observatören befinner sig i ett slumpmässigt universa av alla de som uppstår av en kvanthändelse - i samma universa som de båda sammanflätade partiklarna. Tror Gell-Mann skrev att det behöver inte uppstå multiuniversa i verkligheten, men att det är en matematisk modell som är användbar.
Jag tänker mig att kanske existerar bara ett universa efter det ögonblick när det har observerats, man kan radera övriga universa ur datorsimuleringen då. Jag tänker mig att i datorsimuleringen kan sannolikhetsvågen komplettersd med någon form av identifierare/referens som anger vilka möjliga partiklar som är sammanflätade med varandra.
Rätta mig om jag har missförstått något. Jag har bara läst en universitetskurs på området, och några populärvetenskapliga böcker.
Jag vill bara diskutera möjligheten om tiden kan röra sig mycket fortare inom mikro kosmos.
Då skulle universum vara fruset i tiden för partiklarna och kan då röra sig runt i hela universum,
när universum står still.
För oss i makro kosmos ser det ut som om partiklarna är överallt när vi inte tittar på dem.
Men när vi detekterar dem tar vi en bild av ett universum och kan se var partiklarna är.
Funderar på om Big Bang kunde ha skapat gravitations pulser, där tiden i pulsen går mycket fortare och att kvantfält är just dessa vibrerande gravitationspulser.
När vi detekterar en partikel ser vi egentligen dessa gravitationspulser, men som singulariteter, då vi stör dess snabbare tid och vi ser dessa partiklar som de Big Bang singulariteter de egentligen är då de skapades innan de expanderade ut i universum.
Tänker mig att galaxer, planeter och liv är stående våger av dessa vibrerande, expanderande gravitationspulser och galaxer, planeter och liv samt teknologi rör sig och utvecklas
pga att dessa pulser expanderar och accelererar ut och bygger upp universum.
När Edward Witten utvecklade M-teorin och dess vibrerande branes trodde jag att dessa vibrerande branes var just dessa gravitationspulser.
Tyvärr verkar sträng/M/branes teorierna vara fel.
Funderar ändå på om allting kan vara något av detta slaget.
MagI
-------
