Citat:
Ursprungligen postat av
solarisX
Jag har otroliga svårigheter med att tala inför grupp, väljer hellre elektriska stolen än att göra en presentation.
Har försökt ALLT - exponeringsterapi - dvs utsätta mig för det så många gånger att det slutar vara jobbigt. Funkar inte, panikattack som brev på posten. Betablockerare, samma skit. Diverse retorik/tal-tekniker. Går likadant åt helvete. Verkar helt obotlig.
Jag är normal i alla sociala situationer annars, men detta problem gör att jag inte klarar min skolgång.
Hur gör ni med liknande problem?
Social fobi är ett modernt hitte-på av den djävilska psykiatrin och deras pillerkranar, lite som ADHD och depression, sluta gå i fällan att du är sjuk, trasig obotbar och måste käka 9 piller om dagen.
Allt går faktiskt att öva sig till, och sådana här mentala hinder och spärrar man har är ofta helt uppdiktat i ens egna skalle, och i skolan tenderar man att odla en personlighet som sedan blir en självuppfyllande profetia.
Ingen håller en presentation utan att vara nervös, alla har fjärilar i magen och tvekar och drabbas av plötslig feber och kan inte dyka upp, det första och bästa steget är att vara förberedd, ju mer desto bättre, om du är påläst så in i helvete i ämnet du ska diskutera eller ta upp, då kommer det flyta på.
Har själv hållit presentationer där jag känt mig ur slag, trött, ofokuserad, mullig på uttalet och med svettpärlor i pannan, döm om min förvåning när jag läst betygen och får se att det var tvärtemot min självbild….
Öva i badrumsspegeln, spela in dig själv med mobilen och lär dig att att dels stå ut med din egna röst, men även att vara schysst nog mot dig själv att komma med konstruktiv kritik.
Öva på middagar släktträffar, gör små saker som att fråga främlingar på stan om vägbeskrivning, gå på fotbollsmatch och skråla med i ramsor, hitta något att bygga ifrån.
Precis som att du inte lägger dig dag 1 under bänkpressen och tar 150kg, så måste du börja någonstans och bygga från det.