Hegels Dialektik. Grundlig förståelse?

https://www.youtube.com/watch?v=mh_KE4VwPDk

Denna video är mycket bra tycker jag, på Tyska med Engelska undertexter. Förstår det mesta i den. Hur substanser som är helt lika sig självt är Tomma. Hur Ingenting och Varande bara kan existera i relation till varandra. Hur det Tomma först när den har en olikhet inom sig kan producera ett överflöd och hur detta är nödvändigt för att något ska kunna finnas överhuvudtaget. Om den enda färgen som fanns var Röd skulle det inte vara Rött eller en färg överhuvudtaget, det är endast i relation till andra färger som Rött existerar (dess negation definerar den) precis som Färg endast existerar i relation till Färgs negation.

Men. I slutet av videon (20:27) kommer han fram till idén om hur ett Träd i-sig-självt (det fullständiga objektet utan åskådare) och ett Träd för-sig-självt (vår perception av Trädet) är den minimala punkten då Trädet producerar en olikhet inom sig självt (precis som det Tomma måste ha en minimal olikhet i sig självt för att vi ska kunna göra en distinktion mellan Ingenting och Varande) och då faktiskt kan existera.

Skulle gärna vilja höra hur andra tolkar detta. Om ni efter att ha sett videon ska förklara med egna ord vad som menas med detta, hur förklarar ni det? Vill förstå det så bra som möjligt.

Var det inte Adam och Eva som åt av trädet, och var det inte så allting började?

Berättar inte Bibeln om detta i betydligt bättre detalj? Kampen mellan ljus och mörker, mellan gott och ont?

Precis, är det inte en dualitet bara? I guess

Jag tror Hegel ville beskriva fraktalerna, dessa märkliga matematiska strukturer som i oändlighet återger en bild av sig själva!

Han saknade de exakta orden. Men han såg dem ändå, liksom jag själv sett dem i feberyra, drömmar och drogrus, och jag vet att de är närmast obeskrivbara!

Hegels dialektik som den vanligtvis beskrivs (tes-antites-syntes) var inte Hegels dialektik utan Kants och Fichtes dialektik. Hegel använde i stället triaden abstrakt-negativ-konkret. Har inte sett din video men det låter som om den beskriver Hegels tankar ganska bra. Färgen röd är abstrakt tills dess den blir konkret genom sin motsats.

Vad är motsatsen till röd? Alla färger utom röd? Varje färg som icke är röd? Det din subjektiva hjärna tycker är motsatt röd?

För den delen, vad är ens röd färg? Falurött? Karmin? Cinnober?

Bra fråga. Traditionellt brukar man väl säga grönt på färgcirkeln.

Sedan har jag inte mycket till övers för Hegels filosofi. Se citatet av Bertrand Russell i min signatur och vad jag skrev här:

(FB) Rationalism och postmodernism i svensk politik

Ungefär som att fisken inte vet om att den simmar i vatten eftersom den inte sett luft. Det kan inte ens dyka upp som en kognition. Det fungerar om man tänker på mental logik som en förklaring till perceptioner. Exempelvis en religiös person vet vad det innebär att tro eftersom hon har en gnutta tvivel. Till det tillkommer en hel mängd moment och distinktioner när väl en sådan dynamik utvecklar sig till konkretion - dessa har jag inte koll på i nuläget.

Hegels filosofi är före den moderna logiken utvecklades, på den tiden då man föreställde sig logik som tankelagar. Det kallas ju också andens fenomenologi, inte naturvetenskapens modeller. Det blir ett slags idéhistoria om människans andes olika stadier.


Edit: Egentligen borde jag inte svara förrän jag läst ut Andens fenomenologi - som jag började läsa för några dagar sedan. Hyfsat svår bok om man säger så.

Ett exempel som Zizek brukar dra är en person på ett café som vill bli serverad kaffe utan grädde, och servitören säger att de bara har kaffe utan mjölk. Man kan tänka sig att sådana negationer har olika utvecklingsvägar. Poängen är hårresande för analytiska filosofer eftersom negationen, eller frånvaron, tas som något positivt. Hegel menar att negationen bär på en enorm kraft.

Jag har tänkt en del på negationer för att utveckla sig som människa, hur stort behovet och beroendet är av att ständigt få nya negationer mot sig själv. Fast då inte i Hegels termer, men se denna tråd (FB) Attityder som är kontra-intuitiva men som ger resultat?

Jag är nog dum. "Vi har inte kaffe utan grädde, bara kaffe utan mjölk" är i min värld bara en hyfsat rolig ordvits.

Hegel var en charlatan.