Fredrikmans Texter

Lördag

Jag vaknar runt 02.20 och blir förvånad. Det gör inte ont i benen och jag har inte förvandlats. Visserligen var jag förvandlad längre i går än jag varit förut och jag lyckades nästan trötta ut mig så det kan ju bero på det. Jag ligger vaken och funderar en stund men beslutar mig för att somna om.

Mobilen är inte satt på något alarm men jag vaknar ändå strax efter 8 tiden och är helt utvilad. Jag käkar frukost och kommer på att jag skulle ju söka information om företaget som hade gjort den falska fisken.

Jag går in på google och söker på Sverker industri Karlskrona LTD. Jag får upp några få träffar. De verkar syssla med tekniska lösningar för olika företag. Bland annat finns det recensioner från Securitas, Swedbank, Postnord, IcaApoteket och flera andra. Alla företagen har givit strålande bra betyg på Sverker industri.

Det finns inga företag vad jag kan se som sysslar med havet och fiske så det är mycket märkligt att de gjort den här lustiga fisken.

Sverker industri Karlskrona LTD ligger i alla fall på Hästö. När jag kollar kartan på Eniro så ser jag att det ligger på samma plats vid hamnen som Tony har sin båt på. Kanske kan vara bra ide att snoka där i morgon när Tony och jag är där för att hämta hans båt.

Jag kollar på klockan på datorn och ser att den visar 09.10. Jag måste skynda mig om jag ska kunna vara vid Gullberna i vattnet vid 10. Jag samlar snabbt i hop mina saker som jag behöver ha med och skyndar till busshållplatsen där buss 3 går.

Bussen ska precis gå och jag är sist in. Bussen kör ut från staden och mot Marieberg och Gullberna. Jag stiger av på samma plats som föregående dag och halvspringer i skogen tills jag kommer fram till ungefär det stället jag valde i går.

Jag ser att Fias påse är redan uppe i ett träd och jag väljer trädet bredvid efter att ha klätt av mig. Jag vadar ut i vattnet och håller koll i fall någon kommer gående på stigen. Men det är helt folktomt just här.

Snart har jag hittat ett bra ställe att förvandla mig och precis som i går förvandlas jag riktigt snabbt. Jag dyker ner under vattnet och jag behöver inte ens kalla på sjöjungfrun för hon är väldigt nära och väntar på mig.

Det jag först lägger märke till är hennes doft. Hon doftar helt underbart i dag. Det gjorde hon inte i går. Doften gör mig alldeles galen. Jag kan inte koncentrera mig på annat än hennes doft.
Hon rör sig graciöst mot mig och lyfter sin stjärt rätt högt upp. Av ren instinkt är jag där och simmar strax bakom henne och nosar snart nere vid stjärten. Det är därifrån den underbara doften kommer ifrån. Nu är det jag som rör sig minst lika ryckigt som hon i går.

Jag försöker skärpa mig och simmar upp till ytan igen. Hon följer efter.

- Vilket fint väder i dag,
- Kom. Jag tänker vi simmar någon annan stans där vi får vara mer i fred.

Jag följer efter henne och vi simmar strax under ytan. När vi passerar Verkö dyker vi lite längre ner så vi inte ska bli sedda.

Vi passerar Knösöudden där vi var i går men hon fortsätter simma en bit. Efter ett tag är vi på ett ställe där man bara ser hav oavsett vilket håll man än tittar åt. Hon stannar och ler mot mig

- Här blir perfekt.
- Vad fint här är och inga båtar och folk heller.
- Det är ju det som är meningen. Vi vill inte bli störda under parningen och det är dags för det nu.
- Va vänta lite. Parning?
- Du kände min doft eller hur? Det är bara att sätta i gång

Jag känner mig inte helt bekväm med vad hon säger och jag vet inte helt säkert hur parningen egentligen går till för sjöjungfrur. Jag känner mig lite dum men kan inte låta bli att fråga om saken.

- Hur går det till när jag parar mig med dig?
- Tja. Du sticker in din mandon i min kloak och gör jobbet helt enkelt. Du vet väl hur folk har sex. Det är i stort sett samma sak som att ha sex som människa.
- Kloak? Låter lite äckligt. Ska jag verkligen sticka in min där? Det kommer väl avföring där ibland?
- Och du tror inte det gör det på vanliga tjejer? Jag håller alltid väldigt rent därnere ska du veta.

Jag känner mig inte riktigt redo för något sådant här än och tvekar. Hon verkar märka min tveksamhet och hon drar sig undan en liten bit och simmar omkring lite planlöst. Jag följer med.
Efter en stund närmar hon sig mig igen. Hon harklar sig.

- Du vet väl att du är jättespeciell?

Det är verkligen inget jag har kännt direkt. Jag har alltid känt mig som en vanlig svensson. Hon börjar prata igen

- Jag har letat efter dig en så lång lång tid och äntligen är du här. Jag vet inte hur jag ska förklara men jag får väl sjunga för dig.

Hon tar en kristallklar ton och börjar sjunga

You thrill me, you delight me
You please me, you excite me
You're something I'd been pleading for
I love you, I adore you
I lay my life before you
I'll have you want me more and more
And finally it seems my lonely days are through
I've been waiting for you

Sjöjungfrun tittar mig i ögonen hela tiden hon sjunger och hennes inlevelse är så stor att jag förstår att varje ord är sant. Hon har verkligen väntat på mig. Om jag hade haft ben hade de blivit mjuka som gele av insikten av det hon sjunger och att det är sant. Jag vet ärligt talat inte om jag ska skratta eller gråta i den här situationen. Jag väljer att sjunga med i låten så högt jag kan.

Hon verkar utmattad efter sången och tar flera djupa andetag. Jag låter henne var i fred ett tag. Jag behöver tänka lite i fred.

Okej. Jag ska älska henne men para mig med henne? Det vet jag inte om jag kan hålla. Vi får se vad som händer.

Jag simmar tillbaka till henne och ler mot henne. Hon skrattar till.

- Du var mer svårflörtad än jag trodde du skulle vara. Men det gör inget. Det blir lite mer intressantare för mig tror jag.

Hon dyker ner under vattnet och jag letar efter henne. Hon kommer från sidan. Hon ger mig ett kort nyp vid ena sidofenan. Det sticker till som en elektrisk stöt i hela min kropp.

Woah. Det var jag inte förberedd på

Snart är hon nära mitt ansikte. Hon ler lite slugt mot mig. Jag känner henne nafsa med sina tänder på nederdelen av min hals.

Jag reagerar direkt med att göra ett läte som låter som en spinnande katt. Hon nafsar till igen. Hårdare den här gången. Mitt spinnade läte blir högre.

Men hallå? Jag är ingen katt. Varför låter jag som en då?

Hon nyper mig i halsen igen och nu känner jag en stigande erektion i min mandom men den är fortfarande gömd bakom en mindre fena. Mitt spinnande läte är väldigt högt nu.

Sjöjungfrun nyper mig vid halsen ytterligare två gånger och så vänder hon helt om så jag har hennes bakdel mot mitt ansikte nästan och så lyfter hon sin stjärt nästan upprätt och jag känner hur hennes underbara doft omsluter mig som ett stort moln.

Jag känner hur min madom blir så hård den kan bli och åker ut automatiskt. Hon ser vad som händer och är blixtsnabb med att dyka ner så hon är strax under mig. Jag ser var hennes kloak är.

Mitt inre är i uppror med mig själv.

Nej nej det är är ingen bra ide
Hon är så.... underbar
Det blir bara problem
Jag gör henne en stor tjänst
Hur vet du att hon verkligen gillar dig?
Jag måste göra det här.
Du är en människa. Inte ett djur
Jag vill jag måste
Vad ska dina föräldrar och andra tycka om det här?
Jag viiiil JAG MÅSTE!!!!!

Till slut orkar jag inte argumentera med mig själv utan låter min instinkt göra det som är rätt.

Jag simmar ner mot henens kloak och trycker så varsamt jag kan ner min mandom där. Min säd sprutar omedelbart vilt in i henne och jag tappar nästan andan för den är så kraftfull.

Jag sprutar återigen min säd rätt in i henne och den kommer gång på gång. Det är som om den aldrig vill ta slut. Vi stönar båda högt av extas och låter djuriska minst sagt.

Mitt som jag håller på och parar mig med sjöjungfrun får jag en rolig video i huvudet som jag såg på MTV för flera år sedan. Den med Bloodhound Gang som börjar med att man ser några djur på en savann para sig. En berättarröst säger att det är flera saker som skiljer djurens och människornas parning från varandra. Sedan sjunger de "We do it like on discovery channel".

Undrar vad Discovery Channel hade sagt om vad vi gör just nu. Hade vi platsat som djur eller människor?

Snart är min säd helt slut men jag har fortfarande min mandom i hennes kloak. Hon verkar inte tycka illa om det. Vi flåsar i kapp av ansträngning. Till slut lösgör jag mig från henne och vi går upp till utan för att ta luft.

- Wow vilken casanova du var när det väl brände till.

Jag känner mig lite skamsen över hur vilt jag parade mig med henne. Hon är däremot mycket glad över vad som hände. Hon kramar mig hårt och länge.

Vi simmar en bit och dyker några gånger. Sedan hoppar vi bägge jättehögt upp i luften och skriker superhögt av glädje.

Vi märker att vi är riktigt hungriga och tillsammans fångar vi fisk som vi äter upp direkt. Vi äter både några sillar, varsin aborre och varsin torsk också.

Lördag Fortsättnig

Väl Mätta börjar vi simma tillbaka till civilisationen. Snart passerar vi Verkö och det dröjer inte länge förrän vi är vid gullberna igen. Jag känner det är något som jag vill veta innan vi säger adjö för dagen.

- Så vad händer nu då? Kommer du lägga en massa ägg?
- Nej som jag sa i går. Vi föder levande ungar. Precis som exempelvis delfiner och andra valar gör.
- Som en människa då eller som sjöjungfru?
- Jag måste vara förvandlad till sjöjungfru de sista tre månaderna innan födseln. Annars kan ungarna skadas och i värsta fall dö.
- Men kommer de ut som vanliga barn eller är de förvandlade?
- De är förvandlade men de ligger i en fostersäck som de måste komma ut ur efter födseln. Om det är två ungar ligger de i varsin fostersäck. De förvandlas till vanliga bebisar efter en vecka ungefär.
- Kommer du och jag hjälpa dem ur fostersäcken?
- Nej. De måste klara det själva. Om vi skulle hjälpa dem kan det hända att de blir för svaga för att kunna leva. Att ta sig ut ur säcken är deras första stora prövning i livet. De flesta klarar av det perfekt så du behöver nog inte vara orolig.
- Men hur löser du själva registreringen av barnen? Du kan väl knappast föda på BB.
- Nej herregud nej. Det hade verkligen inte fungerat. Tänk dig bara vilka tidningsrubriker det skulle bli. Även om sjukhuspersonalen skulle hålla tyst så hade det säkert funnits någon som sett eller hört det hända och kanske även bevisat att vi finns. Det hade verkligen inte varit bra. Vi åker till sjukhuset så fort barnen blivit människor och så förklarar vi att de är födda hemma. Inte svårare än så.
- Hur länge tar det innan de föds då? Alltså från nu när vi... parade oss till födseln?
- Om det nu blir någon unge eller några ungar för mig så lär det ta omkring 6-8 månader men det beror också på hur varmt vattnet är där jag är och flera andra faktorer.
Jag räknar på fingrarna och inser att barnet eller barnen lär födas runt Januari till Mars om det hon säger nu stämmer. Då är det ofta is ute i havet.
- Men då är det ju is ute.
- Jag är i ett hus då som jag enbart använder just under vintern och när det är is i havet. Jag fyller hela källaren med vatten och så finns det en gigantisk vattenpool där nere också som jag kan använda om jag inte vill slösa så mycket vatten.
- Har du fött någon unge nångång?
- Nej aldrig. Du är den första mermannnen jag mött som har rätt typ av kromosomer. Det var det jag sniffade efter på din stjärt i går. Du tror väl inte att det var någon tillfällighet att jag valde dig att para mig med?

Det låter logiskt det hon säger och jag känner jag är nöjd med svaren som jag får. Jag funderar på om jag ska förvandla mig och dra mig hemåt men jag vill inte vara oförskämd och lämna henne om hon vill ha mer sällskap.

Hon löser mitt dilemma med att säga att hon ska fixa några saker i huset i dag. Hon undrar om jag vill följa med dit. Det vill jag gärna.

Vi förvandlas oss och går upp och hämtar våra kläder och klär på oss efter att ha torkat oss noga. Hon går bort mot de nybyggda husen och visar en äldre volvo 244 som hon kör.

Jag hoppar in i sätet bredvid förarsätet och hon kör i väg. Hon bor i Ekeberg. Alldeles nedanför Kungsmarken. Hon parkerar bilen utanför ett gammalt slitet ljusbrunt hus och låser upp.

Det luktar lite instängt i huset när hon öppnar dörren. Det finns ett kök nära ingången. Det innehåller det som förväntas av ett kök men jag lägger märke till att alla vitvaror är riktigt gamla. De är säkert från 70 talet. Jag gissar att huset kanske inte var så dyrt på grund av det.

Vi går ner i källaren och det ser ut som hon sade. Det är ett stort utrymme där nere och plastpoolen är enorm.

När vi är där nere och tittar omkring så stannnar Fia upp.

- Kollade du upp vad det där Sverker grejen var för någonting?
- Ja det verkar vara ett teknikföretag som löser tekniska pronblem åt andra företag.
- Något relaterat till fiske eller sådant?
- Nej inte vad jag kunde se.
- Väldigt märkligt.
- Företaget ligger bredvid en hamn där en kompis har sin båt. Det var med honom jag fiskade med när jag blev biten av "Fisken". Jag har lovat fisk med honom i morgon förresten. Kanske jag kan snoka runt lite grann efter svar då.
- Lova mig i så fall att vara riktigt försiktig.
- Jag lovar.

Fia ger mig ännu en stor kram och så går vi upp från källaren och går ut från huset. Hon låser ytterdörren.

- Vart ska du nu?
- Hmm . Tänkte kanske åka tillbaka till stan där jag bor.
- Får jag köra dig hem?
- Visst det går jättebra.

Jag hoppar in i bilen igen och Fia kör mig hem. Hon följer till och med mig upp i lägenheten. Hon tycker dn är jättefin och hon önskar att hon kunde bo lika flott som jag.

Vi pratar lite grann till och efter en stund åker hon ner och jag ser från fönstret när hon kör i väg.

Herregud vilken dag!

Jag slänger mig i soffan och pustar ut. Jag sitter där och ler samtidigt som jag fortfarande känner viss skam.

Det här kan jag aldrig berätta för mina föräldrar. Så är det bara.

Jag går in i sovrummet och ser på mobilen att mina föräldrar har ringt. Två gånger till och med. Jag ringer upp dem för att höra vad de vill. Det är bara pappa som undrar om jag vill åka med dem om några dagar till Spanien.

Jag hade helt glömt bort att de skulle resa dit. Jag sitter och funderar en stund men väljer till slut att inte vilja åka med. Pappa tycker det är synd men han respekterar ändå mitt val. Vi säger hejdå till varandra.

Jag känner mig trött och lägger mig i sängen. Det dröjer inte länge förrän jag somnar. Jag drömmer om sjöjungfrun och får stånd nästan direkt och det blir lite vått i sängen. Jag orkar inte gå upp just nu. Det får vara.

Okej. Följande del som kommer nu är rätt så lång så jag delar upp den i tre delar tror jag

Söndag (Del 1)

Jag vaknar helt utvilad vid 8 tiden och går upp och dushar. Det är redan soligt ute och på datorn visar den redan på 20 grader ute. Jag kollar på väderleks rapporten och det ska bli upp till 24 grader i dag. Jag väljer att ta på mig ett tunt linne.

Jag står och funderar på hur jag ska kunna komma in till Sverkers Industri på ett icke lagligt sätt. Jag är oftast en helt laglydig medborgare men något med företaget och den falska fisken känns fel.

Dessutom känner jag att jag måste skydda min sjöjungfru till varje pris nu när hon kanske kommer få barn. Våra barn. Jag känner en liten klump i halsen när jag tänker på våra eventuella barn.

Till slut bestämmer jag mig att ta med en smal och spetsig metallbricka som jag fått för många år sedan av en icke laglydig person. Jag hade egentligen tänkt göra mig av den men den har legat i mitt vertygskåp och bara väntat på att få användas.

Jag äter frukost och packar ner extra dricka och lite korvar att grilla. Solhatten och solbrillorna åker på och jag åker ner till bottenplan och väntar på Tony.

Tony kommer nästan prick 10. Han är gladare än förra veckan. På hans bilradio skrålar just nu Ulf lundells "När jag kysser havet". Jag har lite hatkärlek till Ulf Lundell men jag kan inte låta bli att skratta när jag hör att det är den låten.

Vi kommer fram till Hästö och Tony parkerar uppe vid parkeringen. Jag börjar gå ner mot hamnen och söker samtidigt efter var Sverkers Industri ligger. Det visar sig att det ligger precis vid stranden.

Jag går fram till dörren och ser att den inte har någon kod som ska tryckas in. Låset ser rätt enkelt ut. Jag provar och rycker i dörren. Den är låst. Tony har kommit ner till mig. Han ser nyfiken ut.

- Vad gör du? Känner du någon som jobbar där?
- Jag tänkte försöka ta mig in och spionera lite.
- Jaså? Varför då?
- Jag kan förklara sen när vi är i båten. Vill inte ta det just nu. Du kan hämta båten under tiden.
- Nädu. Så stark är jag inte. Vi måste hjälpas åt och hämta den. Dessutom vill jag inte lämna dig själv om du ska göra inbrott.

Jag står och funderar en stund och bestämmer mig för att det är bättre om vi drar ner båten först. På det sättet kan vi fly snabbare om båten redan är nere eller till och med i vattnet.

Tony och jag bär ner båten gemensamt till vattnet. Det finns ett ställe där man kan fästa båten så den är fast och inte flyter i väg. Vi lägger i våra metspön och väskan med dragen i båten.

Sedan går både Tony och jag bort till dörren igen. När jag tar fram metallbrickan ur byxfickan skrattar Tony lite nervöst och börjar sjunga på temat till "Mission Impossible". Jag skrattar också till och ler mot Tony.

Det tar ett tag men till slut lyckas jag få upp låset och kan öppna dörren. Det är mycket mörkt där inne och det finns en underlig doft i luften. Jag letar efter någon lampa att tända men hittar ingen. Det verkar vara folktomt här i alla fall.

- Du Tony. Det kanske är bättre om du står vakt vid dörren och visslar eller hojtar till om någon kommer.

Tony verkar bli lite besviken men håller med. Han går ut och dörren stängs igen.
Jag ser att det finns en öppen dörr precis framför mig. Jag går in i ett stort rum. Jag lyckas hitta en lampa och tänder. Det ser ut som ett stort kontorsrum. Några datorer står på ett bord och de lyser så jag förstår att de är i gång.

På ett bord i närheten ser jag den falska fisken som bet mig. Den är i många småbitar och det verkar som om någon håller på och lagar den. Det finns andra saker på samma bord men inget som jag vet vad det är. Det verkar vara mekaniska saker i alla fall.

Lite längre in i rummet ser jag ett genomskinligt plastskynke som verkar agera som dörr eller stopp för ett annat rum. Jag går in där. Här inne finns två stora blåa plastkar med lock på och det verkar som om lukten är mycket starkare här. Det ena karet är längre än jag är medan det andra är mycket mindre.
Jag går fram till det största karet och öppnar försiktigt. Jag får en chock när jag ser vad som är där. Det ligger en död sjöjungfru i karet. Hennes kropp har börjat lösas upp. Det är svårt att se hur hennes ansikte har sett ut för det är så angripet av förrutnelse. Det ligger klumpar av fett på sina ställen i karet och vattnet ser riktigt äckligt ut. Själva fiskstjärten ser ut att ha lossnat från kroppen.

Åh fy fan fy fan

Jag stänger karet och börjar gå mot det mindre. Jag vill egentligen inte se vad som kan finnas där men på något sätt måste jag ändå få veta. Jag försöker stålsätta mig innan jag öppnar.

Precis som jag misstänkt ligger en död unge där i karet. Trots att ansiktet är förändrat av förrutnelse kan jag ändå se att det är bara ett barn. En hane, precis som jag. Hela dess kropp är också nästan helt upplöst.

Jag vänder mig om och spyr explosivt på golvet. Det jag såg var värre än jag trodde och nu har det blivit personligt. Jag stänger locket och försöker unvika att titta på ungen som ligger där.

Det finns egentligen inte så mycket mer i rummet mer än de två karen. Jag går ut till det stora rummet igen. Jag står och funderar ett tag men till slut går jag fram till de två datorerna och sätter på monitorn på den första jag ser.

Jag ser en vanlig datasida med olika ikoner. Ikonerna har olika namn på företag. Jag klickar på den som det står Securitas på. Det verkar handla om olika tekniska lösningar på övervakning och liknande. Det finns olika kartor från olika affärer där Sverker Industri har hjälpt Securitas med nyare hjälpmedel som de själva inte kommit på.

Jag stänger ner mappen och fortsätter kolla vad som finns på datorn men det är bara företag och det hjälper inte mig på något sätt. Jag stänger av monitorn och sätter på nästa monitor till den andra datorn som är där.

Här finns det inte lika många ikoner och de är absolut mer intressanta. De heter "Objekt1 (Avlutad)", "Objekt2 (Avslutad)", "Objekt3 (Pågående)", "Objekt4 (Pågående), "Fish1" samt "Fish2"

I översta hörnet finns en logga som heter "Fisk Karskrona LTD". Jag har aldrig hört talas om företaget och om jag inte förstått att det har med fisken att göra som bet mig hade jag nog tänkt det handlat om vanligt fiske men så lär det inte vara.

Jag klickar på mappen som heter Objekt1 (Avlutad)". Det finns flera foton, ett videoklipp och en PDF fil här. Jag öppnar första fotot och inser att det är sjöjungfrun som ligger i det stora karet. Det är svårt att veta om hon levde när de tog fotot men det verkar vara från något hus och absolut inte taget här.

Jag stänger ner bilden och öppnar PDF dokumentet i stället. Jag är inte redo att se filmen än. Jag får upp en faktaspalt som jag läser tyst för mig själv

Objekt 1
Typ av objekt: Sjöjungfru (Vuxen)
Kön på objektet: Kvinna (Hona)
Status på objektet: Avliden
Objektets ålder (Om avliden ange ålder vid döden): Ca 44 år
Datum då objektet hittats: 2020-12-19 Avled samma dag
Objektets hitteplats: Renvägen 4 Jämjö
Objektets vanliga tilltalsnamn (om kännt):Birgitta Heinsdotter
Övriga upplysningar: Hade nyligen fött objekt 2. Var väldigt våldsam och försvarade sin avkomma väldigt hårt. Personal var tvungen att avliva objektet för sin egen säkerhet. Se mer info i objekt 2´s beskrivning
Underskrift. Sverker Joran.

Jag blir förbannad av vad jag läser. Jag stänger ner dokumentet och öppnar med darrande händer mappen med Objekt2 (Avslutad).

Även denna mapp har flera bilder och videoklipp. Jag öppnar endast PDF dokumentet. Jag vill egentligen inte men jag känner att jag måste få veta vad som står där.

Objekt 2
Typ av objekt: Merman (Nyfödd)
Kön På Objektet: Man (Hane)
Status på objektet: Avliden
Objektets ålder (Om avliden ange ålder vid döden): Nyfödd Ca 3 dagar gammal
Datum då objektet hittats: 2020-12-19 Avliden 2020-12-22
Objektets hitteplats: Renvägen 4 Jämjö
Objektets vanliga tilltalsnamn (om kännt):Okänt
Övriga upplysningar: Objektet var nyligen fött men hade tagit sig ur sin fostersäck. Objekt 1 höll på att äta fostersäcken när vi kom dit. Objekt 2 togs bort efter Objekts 1 död och placerades hos mig (Sverker) i ett större akvarium. Objekt 2 ropade i början mycket efter Objekt 1 men tystnade sedan mer och mer efter dag 2. Försök gjordes att mata objekt 2 men det avled 3 dagar senare på grund av näringsbrist.
Underskrift. Sverker Joran.

Jag darrar av ilska när jag läser texten. Framförallt att de kallar dem för objekt och inte verkar se dem som något levande med känslor gör mig extra arg. Förmodligen gör det så att de kan distansera sig från vad de är. Det är lättare att döda något som är ett objekt i stället för en levande varelse.

Den där Sverker ska jag personligen skada svårt om han ens tittar åt mitt och Fias håll. En misstanke börjar formas i mitt huvud. Det finns ju två pågående objekt.

Det visar sig att jag har helt rätt i mina misstankar. Objekt3 är Fia. Det verkar inte som om de vet så mycket om henne än men det finns flera foton på henne som gissningvis är tagna av den falska fisken.
När jag kommer in i mappen om Objekt4 rusar min puls upp till säkert över hundra. Det finns enbart ett fåtal foton på mig men PDF dokumentet gör mig riktigt arg.

Objekt 4
Typ av objekt: Merman
Kön På Objektet: Man (Hane)
Status på objektet: Levande
Objektets ålder (Om avliden ange ålder vid döden): 50 år
Datum då objektet hittats: Pågående sökning efter objektet
Objektets hitteplats: Se ovan
Objektets vanliga tilltalsnamn (om kännt): Kenneth Elroth
Övriga upplysningar: Ensamstående. Bor i hyreshus. Har setts tillsammmans med Objekt 3. Vän med Tony Silvergren.
Underskrift. Sverker Joran.

Tony öppnar dörren och sticker in huvudet. Han vill inte vänta längre.
- Hördu. Kommer du nångång eller?
- Vänta. Ska bara fixa några saker bara.

Söndag (Del 2)

Jag kommer i håg att jag har ett USB minne i plånboken. Jag tar upp den och sätter den i uttaget på datorn för USB. Jag öppnar den i kontrollpanelen. Jag markerar alla mapparna och kopierar över all information till mitt USB minne. det är ungefär 3 GB allt som allt och minnet är på 16 GB och för närvarande i stort sett tomt så allt får plats.

Efter att ha tagit ut USB minnet markerar jag alla mapparna på datorn och trycker på delete. Det här ska inte vara kvar, anser jag. Jag hoppas verkligen de inte har backup på filerna. Sedan går jag och hämtar ett dricksglas som står på ett bord. Jag går till en toalett och fyller glaset med vatten.

Sedan går jag tillbaka till datorn och håller vattnet rätt in i datorn. Det tar en stund men snart sprakar det till från datorn och det börjar även ryka från den.

Vid en vägg står det en halvfull bensindunk. Jag tar den bort till rummet med karen. Jag häller rikligt med bensin över sjöjungfrun och barnet. Jag letar efter en tändare. Jag hittar en i ett mindre kök.

Jag går bort till rummet med karen och tänder på bägge liken. Elden exploderar från karen och det är nära att jag själv blir bränd. Vid datorn ses nu mindre lågor från hårddisken. Jag skyndar mig mot dörren och rusar ut. Tony får nästan dörren på sig.

- Hey vad händer, va?
- Vi måste dra. Nu.

Vi hör ett brandlarm komma i gång där inne. Jag greppar tag i Tony och för honom bort till hans båt.

- Hördu. Satte du eld på nåt där inne eller vad är det frågan om?
- Jag förklarar senare. Vi måste i väg nu med en gång.

Tony ska just protestera men suckar och skakar på huvudet och går i sin båt. Vi kastar loss och drar iväg så fort vi kan. Än så länge hörs inga sirener från brandbilar men de är säkert redan på väg.

Tony styr vant sin båt över vattnet. Vi är tysta bägge två. När vi är vid Gullberna kan han inte vara tyst längre.

- Kan jag fråga dig något? Eller vill du att vi ska åka ännu längre?
- Det är ok. Här blir bra.

Jag får en ide.

- Kan du ta dig närmare skogsstigen därborta?'
- Visst inga problem.

Tony styr båten så den är mycket nära där jag gick i vattnet i förgår och i går. Jag vet att jag bottnar här. Visserligen kan jag säkert förvandla mig där det är djupt men jag tänker det är lättare att göra det på det här stället.

- Nå. Vad handlade allt det där om när du spionerade och sedan satte eld på något där inne? Det här är verkligen inte likt dig. Vem har du blivit egentligen?

Jag sitter och funderar en stund. Visst kan jag säga direkt att jag är en merman och nyligen mött en sjöjungfru som eventuellt ska föda våra barn. Jag känner dock att jag måste börja mer från början även om just första händelsen inte har med min förvandling att göra.

- Det här kommer låta konstigt och så men fisken som bet mig för två veckor sedan ungefär var ingen riktig fisk. Den var tillverkad av Sverker och verkar vara en typ av spionfisk och den hade en kamera inuti ögona och...

Tony sitter mitt emot mig i båten och gapskrattar. Det är helt klart att han absolut inte tror på mig.

- Ha Ha. Sådana rövarhistorier du drar. Snart säger du att den där sjöjungfrun som tidningen skriver om är en riktig sjöjungfru, eller nåt.
- Hon är en sjöjungfru och finns på riktigt. Hon heter Fia och i går parade.. träffades vi. Jag i min tur är en merman.
- Visst såklart hon är. Vadå parade sig?. Och du en merman? Lägg av med tramset kompis. Du låter nästan som en knarkare eller nåt.

Jag suckar djupt och ser ingen annan utväg än att jag får visa honom vad jag är. Jag börjar klä av mig kläderna och lägger dem i båten på ett ställe där de inte ska bli våta
.
- Nä men hördu. Klä på dig igen va. Jag känner mig inte bekväm med att se dig naken så här.
- Kläderna måste av för det jag ska göra nu. Jag ska visa dig vad jag kan bli. Bara en detalj. Jag kan tyvärr inte svara på några frågor när jag är förvandlad, eller rättare sagt, du förstår inte mina svar för du kan inte merfolkets språk tyvärr. Jag ska försöka locka sjöjungfrun hit så du kan se henne själv. Försök vara tyst och stilla i båten bara så du inte skrämmer henne om hon dyker upp.

Med de sista orden kliver jag ner i vattnet och tittar på Tony, Han sitter där i båten och bara glor på mig.

Jag låter förvandlingen komma och det går lika snabbt som de föregående dagarna. Jag hör hur Tony drar häftigt efter andan uppe i båten. Jag tittar upp på honom och ler mot honom. Jag reser min fiskstjärt lite också och vinkar med den mot honom.

- Wow alltså wow. Jäklar vad häftigt alltså.

Tony tar fram sin mobil och tar ett kort på mig. Jag vet inte om det är någon bra ide att han gör så men jag tänker att jag får be honom ta bort bilden när jag blivit vanlig igen. Tony sträcker ner sin vänstra hand mot mig.

- Får man klappa?

Jag känner mig inte bekväm med att han ska klappa mig så jag skakar på huvudet.

- Men snälla. Ditt fiskfjäll ser så kramgott ut. För att inte nämna din stjärt. Så fin och klappvänlig den ser ut.

Jag kan inte låta bli att bli smickrad men jag skakar återigen på huvudet. Jag vill inte bli klappad. Inte av honom i alla fall, Även om han är min bästa kompis.

Jag dyker ner under ytan och kallar på Fia. Det dröjer inte länge förrän hon kommer simmande. När hon ser Tonys båt ryggar hon tillbaka lite grann.

- Fia. Det är ok. Han är min kompis. Jag var tvungen att visa honom vad jag är.
- Egentligen får vi inte det. Det är en stor risk för oss om folk vet att vi finns.
- Han kommer inte skvallra för någon
- Bra. Det hoppas jag inte att han gör. För din och min skull. Hittade du något intressant vid Sverkers industri?
- Vi tar det senare. Vill inte prata om det just nu.
Fia ser på mitt ansikte att det inte är några positiva saker som jag kommer berätta angående Sverker. Hon simmar fram till mig och ger mig en stor kram. Jag kan inte låta bli att snyfta till.
- Åh älskling. Var det så illa?
- Ja. Sverker vet vem jag är men ännu inte dig. Han har flera foton på både dig och mig.
- Han måste dö med en gång. Jag ska jaga honom. Jag ska strimla honom. Jag ska..
- Älskling. Det hjälper inte att jaga upp oss. Vi får tänka ut en plan tillsammans.
Hon verkar acceptera vad jag säger även om jag kan se på henne att hon fortfarande är upprörd.

Söndag (Del 3)

Tony står vid relingen och har näsan nästan nere i vattnet. Både Fia och jag dyker upp vid ytan nära båten. Tony slår ut med armarna.

- Men hej på er. Vad fina ni är tillsammans.

Tony drar sig bakåt i båten när han sträcker sig efter något. När han är nära oss igen så ser jag att han har sin mobil i handen.

- Tja gott folk. Det här är vad jag just nu ser på Gullberna. Nära skogen. Hur fantastiskt är det inte att se detta. En livs levande sjöjungfru och en......

Fia slår till med sin stjärt stenhårt i vattnet och Tony uppe i båten blir alldeles dyngsur. Hon snurrar runt och reser sig mot hans ansikte. Hon väser mycket högt mot Tony och tar hans mobil ur hans hand.

- Fia. Fia. Vänta lite. Jag löser det här.
- Men han filmar ju oss för fan!
- Hörni. Min mobil. Jag vill ha den tillbaka.

Jag visar ett stopptecken med handen mot Tony.

Jag vänder mig mot Fia igen. Hon håller på och gör något med Tonys mobil.

- Älskling. Snälla! Låt mig sköta det här.
- Förstår du inte hur farligt det här är?
- Jo. Men det blir inte bättre om vi förstör hans saker. Han visste inte hur känsligt det här är. Lita på mig!

Ytterst motvilligt ger hon mig Tonys mobil. Den spelar fortfarande in. Jag trycker så försiktigt jag kan på stopknappen och lyckas välja Delete som val. Jag trycker på ok och det som filmats försvinner. Jag markerar även bilden han tog innan och tar bort den med.

Jag sträcker upp handen så att Tony kan ta sin mobil. Sedan pekar jag på den och gör ett stopptecken. Det verkar som om Tony förstår för han lägger den i sin byxficka efter att ha torkat bort vattnet.

Jag simmar bort till Fia igen och förklarar att det nog är bäst att vi båda förvandlas tillbaka och ska ta oss ett snack med Tony. Fia är osäker men håller med.

Vi förvandlas tillbaka. Jag hoppar upp i båten och ber Tony att han lägger an mot en brygga som finns i närheten. Jag tar fram min handduk och torkar mig innan jag klär på mig kläderna.

Fia har under tiden kommit upp på land och har sina kläder på sig. Hon står och väntar där i vattenbrynet.

- Hörni ni två. Ni ska väl inte skada mig hoppas jag.
- Nej Tony. Det ska vi inte. Men vi måste snacka om saker.
- Du Fia. Har du en dator eller laptop i gamla huset?
- Ja det har jag.

Vi hjälper Tony att förtöja båten så den inte glider i väg och så går vi bort mot parkeringen vid de nybyggda husen. Tony har de två spöna och metlådan med sig. Fias Volvo står vid parkeringen och väntar på oss.

Jag hoppar fram medan Tony sitter bakom mig. Fia kör till det gamla huset hon visade i går. Efter att Fia har hämtat sin laptop sätter vi oss gemensamt i det relativt stora köket.

Jag sätter i USB stickan efter att laptopen startat upp.

- De här dokumenten fann jag i en dator på Sverker Industri. Det finns bilder här som är lite läskiga och äckliga, bara så ni vet.
Tony verkar bli nyfiken när jag nämner namnet Sverker.
- Sverker?
- Ja han heter visst Sverker Joran och företaget heter Sverker Industri Karlskrona LTD men verkar även ha hetat eller heter även Fisk Karskrona LTD. Bägge företagen står på honom i alla fall.
- Jag känner Sverker. Han och jag spelar schack på fredagarna efter jobbet. Han äger flera fastigheter i stan och en glassbar också. Du vet. Den där på torget där det alltid är kö.
- Jaha. Det är därifrån jag känner igen namnet.
- Finns säkert flera som heter Sverker i Karlskrona.

Fia går in på Google och söker på Sverker Karlskrona. Det blir inte många träffar förutom då Sverker Joran samt 3 till så särskilt vanligt namn är det inte här i alla fall.

Jag går in på "den här datorn" och öppnar USB stickan. Så öppnar jag mappen " Objekt1 (Avlutad)" och låter först och främst Fia läsa PDF filen. Hon flämtar till då hon ser Birgittas namn.

- Åh Nej!. Hon var en sådan underbar sjöjungfru. Hur kunde de göra så här mot henne?

Fia skakar av gråt och jag håller om henne tätt. Jag är osäker om jag vill låta henne läsa om objekt 2 men känner att hon också måste få veta vad som hänt.

Jag öppnar mappen "Objekt2 (Avslutad)", men öppnar återigen enbart PDF filen av respekt till både Birgitta och den nyfödda.

Fia gråter ännu mer när hon läser vad som hände med ungen. Tony lutar sig mot laptopen för att se texten bättre.

- Fy fan. Vilket äckel. Om jag visste detta hade jag aldrig spelat schack med honom. Eller ätit på hans glassbar.
- Tyvärr finns det mer. Men de objekten lever fortfarande som tur är.
Fia förstår snabbt att det handlar om henne och mig. Men hon vill ändå läsa vad som står om oss. Hon läser under tystnad. Vi sitter där alla och funderar på vad vi ska göra.
- Han hade fortfarande liken kvar efter Objekt 1 och 2 men jag satte eld på dem och raderade de här mapparna på datorn som de fanns på. Om vi har tur hade de ingen backup på mapparna men vi kan inte veta säkert.

Jag kommer plötsligt på att jag inte öppnat de två sista mapparna som heter "Fish1" och "Fish2". Gemensamt beslutar vi oss för att se vad som finns där. I den första mappen "Fish1" finns det massor av bilder. Jag scrollar ibland bilderna och hittar snart en bild där man ser mitt ansikte.

Jag är ingen merman på fotot och när jag kollar de följande bilderna inser jag att de är tagna då jag fångade den falska fisken och blev biten av den. Man ser Tonys rygg några gånger i bild.

På de allra sista bilderna som finns i mappen syns jag förvandlad tillsammans med Fia. Den sista bilden är när hon förstör kameran mot klippan.

Jag stänger ner mappen och öppnar "Fish2" mappen. Här är det inte så många foton. De flesta av dem är också ganska suddiga men jag kan ändå se att det är jag och att jag är förvandlad på bilderna.

Det som tagit fotona verkar inte vara rörligt heller så antagligen är det något som suttit fast någonstans som tagit fotona. De ser ut att vara tagna strax efter bron vid stumholmen i alla fall. Kanske den falska fisken varit vid en brygga eller något?

Fia reser sig plötsligt.

- Är det någon som vill ha kaffe eller te?
- Ja tack. En stor kopp kaffe här, tack
- En te till mig tack.
- Tyvärr har jag inget fika hemma.
- Det gör inget. Vi tar en svart kopp.

Tony reser sig också upp.

- Du. Har du någon grill här någonstans? Börjar bli lite sugen så.
- Ja. Det finns en grill utanför på baksidan. Vet inte hur bra den är men den ska duga. Finns förhoppningsvis kol där också.

Jag går i väg tillsammans med Tony för att fixa grillen och göra lite mat. Fia är fortfarande kvar i köket. Vi hittar grillen på baksidan precis som Fia sade. Den ser ut att vara i gott skick och det finns grillkol som också känns tillräckligt fräsch. Tony häller dem i grillen och sprejar med lite tändvätska som han har inplastad i sin ryggsäck. Kolen blandas med vätskan.

- Du. Jäklar vad snygg hon är. Om hon var ledig hade jag nog limmat på henne.
- Limmat på henne?
- Haft sex med henne såklart.
- Vad pratar ni två om? Tyckte jag hörde ordet sex nämnas.

Tony blir alldeles pianoröd i ansiktet och trevar efter orden.

- Jag sade bara att.. Du har tur att ha någon som Kenneth för han.. ja han är snäll. Och ni två passar varandra bra.

Fia och jag ler mot Tony och jag rufsar till lite i hans hår.

- Nä Nä. Du ville inte bli klappad innan.
- Det var bara när jag var förvandlad.
- Ja men. Låt mitt hår vara annars vill jag klappa din fiskstjärt. Deal?
- Ja ja okej. Whatever you say.

Fia står vid sidan om och fnissar åt oss. Grabbar är alltid grabbar på något sätt. Hon har inte kännt många män men de flesta är på ett speciellt sätt så som aldrig tjejer är.

Det har blivit dags att tända grillen. Tony är snabb om att hinta om att han vill göra det.

- Jag vill också leka med elden i dag. Inte rättvist att bara du ska få göra det.

Jag lyfter upp händerna i en avväpnande gest.

- Varsågod. Elden och grillen är din. Se bara till att inte bränna korvarna bara.

När korvarna är grillade sitter vi tre där och käkar och bara myser. Solen har börjat sjunka men det är fortfarande varmt. Jag sitter och funderar på den döda sjöjungfrun som Fia kände.

- Kan du berätta hur Birgitta var?
- Åh. Hon var som en mamma som alltid ville en väl. Hon var alltid glad och positiv till människor
- Visste du att hon hade parat sig och var med barn?
- Jag förstod ju det efter omkring 3-4 månader när det var uppenbart.
- Berätta hon vem hon hade parat sig med?
- Nej. Hon ville att det skulle vara privat och jag respekterade det så jag frågade aldrig mer än en gång om vem det var.

Vi sitter tysta ett tag och funderar.

Tony reser sig plötsligt

- Det var riktigt trevligt att träffas men nu tror jag att jag vill dra mig hemåt. Jag har ju båten kvar vid Gullberna där vid bryggan och jag känner att det är bättre att den är på Hästö där folk har mer koll och den inte försvinner så lätt.

Jag håller med honom. Fia frågar om hon kan köra oss till Gullberna och det låter bra i våra öron. Jag hämtar min USB sticka som fortfarande är i laptopen och så går vi till Fias bil medan hon låser ytterdörren.

Väl vid Gullberna går vi ner till båten och lossar på förtöjningen. Tony startar motorn och kör mot Hästö.

Det syns att det har brunnit i Sverkers lokal men det är inget folk som står och tittar där nu. En del av taket i lokalen har rasat in bland annat. Ett blått polisband spärrar av en del av hamnen men det är inget polisband där vi går upp.

Tony och jag drar med gemensamma krafter upp båten där den ska vara då den inte används och så går vi bort där Tonys bil står parkerad.

Han kör mig hemåt och hälsar glatt innan han kör i väg.

Jag åker upp till mig och slänger mig i soffan och gäspar stort. Jag äter några skinkmackor och en hel påse chips.

Jag känner mig trött efter ett tag och går och lägger mig.

Upptäckte att jag lagt upp fel version av historien angående Lördagen då de parar sig. Här kommer den ocensurerade versionen:

Lördag

Jag vaknar runt 02.20 och blir förvånad. Det gör inte ont i benen och jag har inte förvandlats. Visserligen var jag förvandlad längre i går än jag varit förut och jag lyckades nästan trötta ut mig så det kan ju bero på det. Jag ligger vaken och funderar en stund men beslutar mig för att somna om.

Mobilen är inte satt på något alarm men jag vaknar ändå strax efter 8 tiden och är helt utvilad. Jag käkar frukost och kommer på att jag skulle ju söka information om företaget som hade gjort den falska fisken.

Jag går in på google och söker på Sverker industri Karlskrona LTD. Jag får upp några få träffar. De verkar syssla med tekniska lösningar för olika företag. Bland annat finns det recensioner från Securitas, Swedbank, Postnord, IcaApoteket och flera andra. Alla företagen har givit strålande bra betyg på Sverker industri.

Det finns inga företag vad jag kan se som sysslar med havet och fiske så det är mycket märkligt att de gjort den här lustiga fisken.

Sverker industri Karlskrona LTD ligger i alla fall på Hästö. När jag kollar kartan på Eniro så ser jag att det ligger på samma plats vid hamnen som Tony har sin båt på. Kanske kan vara bra ide att snoka där i morgon när Tony och jag är där för att hämta hans båt.

Jag kollar på klockan på datorn och ser att den visar 09.10. Jag måste skynda mig om jag ska kunna vara vid Gullberna i vattnet vid 10. Jag samlar snabbt i hop mina saker som jag behöver ha med och skyndar till busshållplatsen där buss 3 går.

Bussen ska precis gå och jag är sist in. Bussen kör ut från staden och mot Marieberg och Gullberna. Jag stiger av på samma plats som föregående dag och halvspringer i skogen tills jag kommer fram till ungefär det stället jag valde i går.

Jag ser att Fias påse är redan uppe i ett träd och jag väljer trädet bredvid efter att ha klätt av mig. Jag vadar ut i vattnet och håller koll i fall någon kommer gående på stigen. Men det är helt folktomt just här.

Snart har jag hittat ett bra ställe att förvandla mig och precis som i går förvandlas jag riktigt snabbt. Jag dyker ner under vattnet och jag behöver inte ens kalla på sjöjungfrun för hon är väldigt nära och väntar på mig.

Det jag först lägger märke till är hennes doft. Hon doftar helt underbart i dag. Det gjorde hon inte i går även om hon luktade fräsch. Doften gör mig alldeles galen. Hon luktar nästan som en väldigt söt jordgubb. Jag kan inte koncentrera mig på annat än hennes doft.

Hon rör sig graciöst mot mig och lyfter sin stjärt högt upp. Av ren instinkt är jag där och simmar strax bakom henne och nosar snart vid stjärten. Det är därifrån den underbara doften kommer ifrån. Nu är det jag som rör sig minst lika ryckigt som hon i går.

Jag försöker skärpa mig och simmar upp till ytan igen. Hon följer efter.

- Vilket fint väder i dag,
- Kom. Jag tänker vi simmar någon annan stans där vi får vara mer i fred.

Jag följer efter henne och vi simmar strax under ytan. När vi passerar Verkö dyker vi lite längre ner så vi inte ska bli sedda.

Vi passerar Knösöudden där vi var i går men hon fortsätter simma en bit. Efter ett tag är vi på ett ställe där man bara ser hav oavsett vilket håll man än tittar åt. Hon stannar och ler mot mig

- Här blir perfekt.
- Vad fint här är och inga båtar och folk heller.
- Det är ju det som är meningen. Vi vill inte bli störda under parningen och det är dags för det nu.
- Va vänta lite. Parning?
- Du kände min doft eller hur? Det är bara att sätta i gång

Jag känner mig inte helt bekväm med vad hon säger och jag vet inte helt säkert hur parningen egentligen går till för sjöjungfrur. Jag känner mig lite dum men kan inte låta bli att fråga om saken
.
- Hur går det till när jag parar mig med dig?
- Tja. Du sticker in din mandon i min kloak och gör jobbet helt enkelt. Du vet väl hur folk har sex. Det är i stort sett samma sak som att ha sex som människa, fast under vattnet i vårat fall.
- Kloak? Låter lite äckligt. Ska jag verkligen sticka in min där? Det kommer väl avföring där ibland?
- Och du tror inte det gör det på vanliga tjejer? Jag håller alltid väldigt rent därnere ska du veta.

Jag känner mig inte riktigt redo för sådant här än och tvekar. Hon verkar märka min tveksamhet och hon drar sig undan en liten bit och simmar omkring lite planlöst. Jag stannar där jag är.

Efter en stund närmar hon sig mig igen. Hon harklar sig.
- Du vet väl att du är jättespeciell?

Det är verkligen inget jag har kännt direkt. Jag har alltid känt mig som en vanlig svensson. Hon börjar prata igen

- Jag har letat efter dig en så lång lång tid och äntligen är du här. Jag vet inte hur jag ska förklara men jag får väl sjunga för dig.

Hon tar en kristallklar ton och börjar sjunga

You thrill me, you delight me
You please me, you excite me
You're something I'd been pleading for
I love you, I adore you
I lay my life before you
I'll have you want me more and more
And finally it seems my lonely days are through
I've been waiting for you

Sjöjungfrun tittar mig i ögonen hela tiden hon sjunger och hennes inlevelse är så stor att jag förstår att varje ord är sant. Hon har verkligen väntat på mig. Om jag hade haft vanliga ben hade de blivit mjuka som gele av insikten av det hon sjunger och att det är sant. Jag vet ärligt talat inte om jag ska skratta eller gråta i den här situationen. Jag väljer att sjunga med i låten så högt jag kan.

Hon verkar utmattad efter sången och tar flera djupa andetag. Jag låter henne vara i fred ett tag. Jag behöver också tänka lite i fred.
Okej. Jag ska älska henne men para mig med henne? Det vet jag inte om jag kan hålla. Vi får se vad som händer.

Jag simmar tillbaka till henne och ler mot henne. Hon skrattar till.

- Du var mer svårflörtad än jag trodde du skulle vara. Men det gör inget. Det blir lite mer intressantare för mig tror jag.

Hon dyker ner under vattnet och jag letar efter henne. Hon kommer från sidan. Hon ger mig ett kort nyp vid ena sidofenan. Det sticker till som en elektrisk stöt i hela min kropp.

Woah. Det där var jag inte förberedd på

Snart är hon nära mitt ansikte. Hon ler lite slugt mot mig. Jag känner henne nafsa med sina tänder på nederdelen av min hals.

Jag reagerar direkt med att göra ett läte som låter som en spinnande katt. Hon nafsar till igen. Hårdare den här gången. Mitt spinnande läte blir högre.

Men hallå? Jag är ingen katt. Varför låter jag som en då?

Hon nyper mig i halsen igen och nu känner jag en stigande erektion i min mandom men den är fortfarande gömd bakom en mindre fena. Mitt spinnande läte är väldigt högt nu.

Sjöjungfrun nyper mig vid halsen ytterligare två gånger och så vänder hon helt om så jag har hennes bakdel mot mitt ansikte nästan och så lyfter hon sin stjärt nästan upprätt och jag känner hur hennes underbara doft omsluter mig som ett stort moln.

Jag känner hur min mandom blir stehård och åker ut automatiskt. Den trycker undan fenan väldigt lätt. Fia ser vad som händer och är blixtsnabb med att dyka ner så hon är strax under mig. Jag ser var hennes kloak är.

Mitt inre är i uppror med mig själv.

Nej nej ingen bra ide alls
Hon är så.... underbar och jag gör henne en stor tjänst
Hur vet du att hon verkligen gillar dig?
Jag måste göra det här.
Du är en människa. Inte ett djur
Jag vill jag måste
Vad ska dina föräldrar och andra tycka om det här?
JAG MÅSTE!!!!!

Till slut orkar jag inte argumentera med mig själv längre utan låter min instinkt göra det som är rätt.

Jag simmar ner mot hennes kloak och trycker så varsamt jag kan ner min mandom där. Min tjocka och rika vitaktiga säd sprutar direkt vilt in i henne och jag tappar nästan andan eftersom den rinner ut så kraftfullt och snabbt.

Något känns lite konstigt efter en stund. Det är som om säden jag fortfarande sprutar in i henne inte hinner rinna undan och jag känner hur det kladdiga och tjocka i rekordfart stiger på min mandom och börjar rinna ut från hennes kloak.

Yikes!

Känslan av att det svämmar över där nere känns faktiskt ännu mer sexuellt för mig, men jag antar att hon kanske inte är nöjd med det kladdiga som nu har börjat rinna bort mot hennes fiskfjäll snabbare och snabbare. Min lustkänsla ökar farten på säden ännu mer.

Åh kära nån.

Det ser nästan ut som om en brandslang som med högt tryck underifrån trycker upp vitaktig sås från hennes kloak.

Nu får jag. Nu får jag nog lugna ner mig

Jag är förvånad över att jag hade så bra sprut så att det har runnit ut rätt mycket från hennes kloak och hamnat på hennes fjäll. Jag kan utan att ens leta efter den se min vitaktiga klibbiga säd på hennes fjäll.

Känner hon vad som händer? Tycker hon det är skönt? Hon verkar inte reagera på det i alla fall.

Jag lyckas stoppa säden så det som redan är där kan rinna ner ordentligt. Det är absolut inte lätt men jag tvingar mig att göra det och kroppen verkar lyda. Bra så. Sjöjungfrun brummar till kort efter att jag stoppat säden.

Okej!? Du vill verkligen ha mer?

Efter en stund sprutar jag återigen mer säd in i hennes kloak och precis som innan är det som om den aldrig vill ta slut. Den här gången rinner dock inget av det ut. Vi stönar båda högt av extas och låter djuriska minst sagt.

Så vi låter, va

Lördag fortsättning

Mitt som jag håller på och parar mig med sjöjungfrun får jag en rolig video i huvudet som jag såg på MTV för flera år sedan. Den med Bloodhound Gang som börjar med att man ser några djur på en savann para sig. En berättarröst säger att det är flera saker som skiljer djurens och människornas parning från varandra. Sedan sjunger de "We do it like on discovery channel".

Undrar vad Discovery Channel hade sagt om vad vi gör just nu. Hade vi platsat som djur eller människor?

Snart är min säd helt slut men jag har fortfarande min mandom i hennes kloak. Hon verkar inte tycka illa om det. Vi flåsar i kapp av ansträngning. Till slut lösgör jag mig från henne och vi går upp till ytan för att ta luft.

- Wow vilken casanova du var när det väl brände till.
- Förlåt för att jag råkade söla ner dig med min.. ja du vet
- Ha Ha det där var lite oväntat. Har aldrig hört någon vara med om något sådant tidigare men någon måste väl vara den första.
- Du brummade till och med till lite när jag slutade för ett kort tag.
- Det var så skönt att jag inte ville att du skulle sluta. Var det inte skönt för dig?
- Det borde inte vara det men jo det var mycket skönt. Jag har inte legat med någon på jättelänge så det var kanske därför.
- Ja. Vem vet.

Hon fortsätter skratta gott åt incidenten.
Jag känner mig trots hennes ord och skratt skamsen över hur vilt jag parade mig med henne och att det kom ut på henens fjäll. Hon är däremot mycket glad över vad som hände. Hon kramar mig hårt och länge.

- Du är verkligen allt jag drömt om. Min merman till casanova. Du behöver inte skämmas alls. Jag bad och fick allt jag ville ha och till och med en del extra som var mer än speciellt för mig.
Jag nickar mot henne och är glad över att hon är nöjd med vad vi gjort.

Vi simmar och dyker i flera timmar känns det som. Sedan hoppar vi bägge jättehögt upp i luften och skriker högt av glädje.

Vi märker att vi är riktigt hungriga och tillsammans fångar vi fisk som vi äter upp direkt. Vi äter både några sillar, varsin aborre och varsin torsk också.

Väl mätta i magen börjar vi simma tillbaka till civilisationen. Snart passerar vi Verkö och det dröjer inte länge förrän vi är vid gullberna igen. Jag känner det är något som jag vill veta innan vi säger adjö för dagen.

- Så vad händer nu då? Kommer du lägga en massa ägg?
- Nej som jag sa i går. Vi föder levande ungar. Precis som exempelvis delfiner och andra valar gör.
- Som en människa då eller som sjöjungfru?
- Jag måste vara förvandlad till sjöjungfru de sista tre månaderna innan födseln. Annars kan ungarna skadas och i värsta fall dö.
- Men kommer de ut som vanliga barn eller är de förvandlade?
- De är förvandlade men de ligger i en fostersäck som de måste komma ut ur efter födseln. Om det är två ungar ligger de i varsin fostersäck. De förvandlas till vanliga bebisar efter en vecka ungefär.
- Kommer du och jag hjälpa dem ur fostersäcken?
- Nej. De måste klara det själva. Om vi skulle hjälpa dem kan det hända att de blir för svaga för att kunna leva. Att ta sig ut ur säcken är deras första stora prövning i livet. De flesta klarar av det perfekt så du behöver nog inte vara orolig.
- Vad händer med fostersäcken efter att ungen eller ungarna kommit ut ur den?
- Vi äter upp den såklart.
- Usch, vad äckligt.
- Det ger oss näring och vi behöver inte slänga den
- Fortfarande ganska äckligt om du frågar mig
- Hanen brukar också äta av den ibland. Särskilt om...

Jag blir illamående och kan inte låta bli att spy rakt i havet. Fisken jag ätit tidigare som annan mat kommer upp. Det ligger och guppar i vattnet men sjunker snabbt. Det smakar surt i munnen

- Hoppsan. Trodde inte du skulle vara så kräsmagad.
- Eh, kan vi prata om något annat.
- Det var du som tog upp frågan
- Hur som helst. Men hur löser du själva registreringen av barnen? Du kan väl knappast föda på BB.
- Nej herregud nej. Det hade verkligen inte fungerat. Tänk dig bara vilka tidningsrubriker det skulle bli. Även om sjukhuspersonalen skulle hålla tyst så hade det säkert funnits någon som sett eller hört det hända och kanske även filmat för att kunna bevisa att vi finns. Det hade verkligen inte varit bra. Vi åker till sjukhuset så fort barnen blivit människor och så förklarar vi att de är födda hemma. Inte svårare än så.
- Hur länge tar det innan de föds då? Alltså från nu när vi... parade oss till födseln?
- Om det nu blir någon unge eller några ungar för mig så lär det ta omkring 6-8 månader men det beror också på hur varmt vattnet är där jag är och flera andra faktorer.

Jag räknar på fingrarna och inser att barnet eller barnen lär födas runt Januari till Mars om det hon säger nu stämmer. Då är det ofta is ute i havet.

- Men då är det ju is ute.
- Jag är i ett hus då som jag enbart använder just under vintern och när det är is i havet. Jag fyller hela källaren med vatten och så finns det en gigantisk vattenpool där nere också som jag kan använda om jag inte vill slösa så mycket vatten. Jag har även en mindre lägenhet som jag bor i på sommaren när jag inte är förvandlad.
- Har du fött någon unge nångång?
- Nej aldrig. Du är den första mermannen jag mött som har rätt typ av kromosomer. Det var det jag sniffade efter på din stjärt i går. Du tror väl inte att det var någon tillfällighet att jag valde dig att para mig med?

Det låter logiskt det hon säger och jag känner jag är nöjd med svaren som jag får. Jag funderar på om jag ska förvandla mig och dra mig hemåt men jag vill inte vara oförskämd och lämna henne om hon vill ha mer sällskap.

Hon löser mitt dilemma med att säga att hon ska fixa några saker i huset i dag. Hon undrar om jag vill följa med dit. Det vill jag gärna.

Vi förvandlas oss och går upp och hämtar våra kläder och klär på oss efter att ha torkat oss noga. Hon går bort mot de nybyggda husen och visar en äldre volvo 244 som hon kör.

Jag hoppar in i sätet bredvid förarsätet och hon kör i väg. Huset ligger på Ekeberg. Alldeles nedanför Kungsmarken. Hon parkerar bilen utanför ett gammalt slitet ljusbrunt hus och låser upp.

Det luktar lite instängt i huset när hon öppnar dörren. Det finns ett stort och rymligt kök nära ingången. Det innehåller det som förväntas av ett kök men jag lägger märke till att alla vitvaror är riktigt gamla. De är säkert från 70 talet. Jag gissar att huset kanske inte var så dyrt på grund av det.

Vi går ner i källaren och det ser ut som hon sade. Det är ett stort utrymme där nere och plastpoolen är enorm.
När vi är där nere och tittar omkring så stannar Fia upp.

- Kollade du upp vad det där Sverker grejen var för någonting?
- Ja det verkar vara ett teknikföretag som löser tekniska pronblem åt andra företag.
- Något relaterat till fiske eller sådant?
- Nej inte vad jag kunde se.
- Väldigt märkligt.
- Företaget ligger bredvid en hamn där en kompis har sin båt. Det var med honom jag fiskade med när jag blev biten av "Fisken". Jag har lovat fiska med honom i morgon förresten. Kanske jag kan snoka runt lite grann efter svar då.
- Lova mig i så fall att vara riktigt försiktig.
- Jag lovar.

Fia ger mig ännu en stor kram och så går vi upp från källaren och går ut från huset. Hon låser ytterdörren.

- Vart ska du nu?
- Hmm . Tänkte kanske åka tillbaka till stan där jag bor.
- Får jag köra dig hem?
- Visst det går jättebra.

Jag hoppar in i bilen igen och Fia kör mig hem. Hon följer till och med mig upp i lägenheten. Hon tycker den är jättefin och hon önskar att hon kunde bo lika flott som jag.

Vi pratar lite grann till och efter en stund åker hon ner och jag ser från fönstret när hon kör i väg.

Gud vilken dag! Och vilket kladd det blev på henne. Tur för mig att hon faktiskt gillade det

I hemlighet gillade jag det också. Det var en speciell känsla när det svämmade över där nere som jag inte kan skaka av mig.

Jag slänger mig i soffan och pustar ut. Jag sitter där och ler samtidigt som jag fortfarande känner viss skam.

Det här kan jag aldrig berätta för mina föräldrar. Så är det bara.

Jag går in i sovrummet och ser på mobilen att mina föräldrar har ringt. Två gånger till och med. Jag ringer upp dem för att höra vad de vill. Det är bara pappa som undrar om jag vill åka med dem om några dagar till Spanien.

Jag hade helt glömt bort att de skulle resa dit. Jag sitter och funderar en stund men väljer till slut att inte vilja åka med. Pappa tycker det är synd men han respekterar ändå mitt val. Vi säger hejdå till varandra.

Jag känner mig trött och lägger mig i sängen. Det dröjer inte länge förrän jag somnar. Jag drömmer om sjöjungfrun och får stånd nästan direkt och det blir lite vått i sängen av min utlösning. Jag orkar inte göra något åt saken just nu. Det får vara.

Kapitel 5

En avslutning som blir bättre och bättre (även om det inte verkar så först)

Måndag

Jag vaknar vid 7 tiden på morgonen och tänker att det är dags att gå upp men så kommer jag i håg att jag har ju faktiskt semester och ska inte göra något särskilt i dag så jag kryper ner under täcket och somnar igen.

Jag sover tills klockan är 8.30 då jag inte orkar ligga mer utan går upp. Åker ner till bottenplan och hämtar dagstidningen. På omslaget är det en stor bild på Sverkers lokaler och man ser några lågor slicka taket.

Rubriken lyder

Brand i lokal på Hästö. Ägaren misstänker sabotage.

I artikeln står det att en brand har inträffat i en lokal på Hästö hamn vid 11 tiden på söndagen. Ägaren var snabbt på plats och försökte släcka men misslyckades. Brandkåren kom snart till platsen då det automatiska brandlarmet löst ut. Ägaren misstänker att någon har försökt sabotera för honom. En undersökning från polisen om mordbrand har påbörjats. Branden var helt släckt vid 13 tiden.

Jag lägger i hop tidningen och fixar lite frukost. Jag har just ätit klart när min ringklocka ringer på dörren.

Det är hyresvärden. Han vill gärna komma in i min lägenhet. Jag släpper gärna in honom och frågar om kan vill ha en kopp kaffe men det vill han inte.

Han går runt och kollar några olika lister som sitter precis vid väggen. Han känner och klämmer på listerna och sparkar även lätt med sina tofflor på några ställen i vardagsrumsgolvet. Han går ner på knä och inspekterar något som jag inte kan se vad det är.

- Kenneth, När det var vatten ute i trappan. Vet du vart det kom ifrån?
- Har ingen aning. Jag såg själv inget vatten ju.
- Är du säker på att du inte vet var det har kommit i från?
- Men varför skulle jag det?
- För att du kanske inte berättat sanningen för mig.
- Nu tycker jag du är lite oförskämd.
- Kanske det. Men jag vill visa dig en sak.
- Här hos mig?
- Nej. I lägenheten under dig.

Jag följer med hyresvärden till våningen som är under min. Det syns tydliga vattenskador i deras tak men skadorna är värst vid sidorna. Det luktar fuktigt här inne. Det finns några fläktar i några av rummen. Fläktarna brummar rätt högt men det är så ljudisolerat i huset så jag har inte hört dem uppe i min lägenhet. Förmodligen tar fläktarna bort fukten.

Ajdå. Det här är inte bra. Inte bra alls.

Hyresvärden går in i rummet där vattenskadorna är värst. Han pekar upp mot taket.

- Har du någon förklaring på det här?
- Nej tyvärr. Har inte en aning.
- Klart du har. Det var mycket vatten ute i trapphuset, Säkert flera hundra liter allt som allt.
- Jag har inget akvarium eller sådant i lägenheten.
- Nej det vet jag väl. Dessutom skulle det inte vara så mycket vatten från ett vanligt akvarium ens.
- Jag har bott här i över 20 år, Har alltid betalt hyran. Aldrig spelat för hög musik eller haft vilda fester. Mina grannar gillar mig och du med. Varför kan du inte bara lita på mig?
- Det är sant att du skött dig exemplariskt, men jag ser i dina ögon att du ljuger om vattnet och jag förstår inte varför.

Jag har inget bra svar utan skakar bara på huvudet.

- Hur som helst. Vi får kontakta ditt försäkringsbolag. Har du numret till dem?
- Absolut.

Vi åker upp till mig igen och hyresvärden får numret till mitt försäkringsbolag.

- Bara så du vet. Det kommer bli mycket dyrt det här.
- Varför då?
- För att det här huset råkar vara K-Märkt och då gör man inte reparationer om det verkligen inte behövs. Dessutom måste de under dig bo någon annan stans just nu och det är jag som betalar för det så länge.

Med de orden går hyresvården ut från min lägenhet och stänger dörren. Han slår inte igen den utan stänger den som vanligt

Fan också!

Jag sätter mig vid köksbordet med händerna över ansiktet. Jag vet att jag kommer ha råd att betala vattenskadan men hur skall jag laga skadan mellan hyresvärden och mig? Han har alltid gillat mig och trott på mig. Men nu verkade han mycket kall mot mig. Givetvis förstår jag att det här är ett stort problem för honom också.

Att berätta sanningen för honom går bara inte. Så fort jag skulle nämna Merman och Sjöjungfru skulle det väl bli psykakuten nästa, även om hyresvärden känner mig väl. Kanske lite för väl. Man får hoppas han inte känner Sverker.

Jag tänker att det är kanske bra om jag berättar det här för Fia. Nu när hon kommit in i mitt liv känner jag att jag måste delge henne vad som händer i mitt liv. Ja, så får det bli.

Jag åker ner till bottenvåningen och börjar gå mot busshållplatsen där buss 3 går. Jag får vänta runt 15 minuter innan bussen kommer.

Jag hör att några resenärer ivrigt diskuterar branden på Hästö. De tycker det är konstigt att ett så stort företag inte har större säkerhet. På något sätt kan jag hålla med men säger inget.

Det har tydligen redan spridits en massa rykten på Flashback forum. Jag blir inte förvånad när de säger att folk där tror att det är Cleo som varit i farten igen. Det verkar bara vara den busen som folk på Flashback verkar känna till här i Karlskrona.

Personligen tycker jag nog Pierre kan vara värre än Cleo men Pierre har aldrig skapat några rubriker. Han ser jättesnäll ut och beter sig snällt också men de som verkligen känner honom vet att han är ett sliskigt äckel som alltid skyller på andra och aldrig har åkt fast för det han gjort. Det värsta var när han sköt en ung tjej som dog. Förmodligen var det en droguppgörelse men han blev aldrig fälld för något. Han fick inte ens böter.

Snart har jag kommt till Gullberna och jag hoppar av bussen på samma plats som de föregående dagarna. Jag går ner i i skogen. Det är lite kyligare här men det gör absolut ingenting.
Snart har jag kommt dit där jag brukar förvandla mig. Jag ser Fias påse där uppe i ett av träden och småler. Såklart hon är här.

Jag lägger mina kläder i min påse och sätter den nära Fias påse. Jag kan känna hennes lukt från påsen. Hon luktar så gott.

Jag går ner i vattnet och närmar mig stället där jag brukar förvandlas. Allt klart. Då kör vi!

Förvandlingen går snabbt som vanligt. Precis när jag ligger där i vattnet hör jag ett prassel i närheten och hjärtat hoppar över ett slag. Har någon sett vad som just hände? Jag känner mig väldigt orolig och spejar åt alla håll. Det visar sig vara en liten fiskmås unge som gjorde ljuden. Den letar efter mat där vid vassen och jag drar ett skälvande djupt andetag

Puh!

Jag simmar en liten bit och så kallar jag på Fia. Det dröjer inte länge förrän hon kommer simmande. Hennes fjäll riktigt glänser i dag.

- Godag på dig då
- Wow. Vad dina fjäll blänker idag.
- Jaså? Jag har bara putsat dem nyligen.
- Putsat fjällen?

Hon simmar fram till mig och sniffar på mina fjäll. Hon grimaserar som man gör när något luktar illa.

- Du har inte putsat dina ser och känner jag. Du borde absolut göra det för de luktar lite illa faktiskt.
- Hur gör jag det då?
- Du bara slickar på dem med tungan. Ungefär som katter när de tvättar sig.

Jag tittar tillbaka på henne och hon bara nickar lätt.

Tja. Det skadar väl inte om jag försöker göra som hon säger.

Jag börjar slicka lite lätt på mina fjäll. Snart får jag något lustigt ämne i min saliv som smakar konstigt. Jag tittar frågande på Fia och visar tungan.

- Det där är ett slags rengörande och polerande ämne som automatiskt kommer i vår saliv då vi börjar putsa oss. Det är helt normalt.
- Kan jag svälja det eller måste jag spotta ut det sedan?

Fia skrattar åt mig hjärtligt.

- Du.. du. Det gör inget om du sväljer det. Din kropp tål det.
- Ja vad vet jag. Jag kan nästan bara till hälften hur vi fungerar än så länge.

Fia lägger huvudet på sned och inser att jag faktiskt har rätt.

- Du. Putsa dig ordentligt först och så kan jag ge dig en snabbkurs i vad det innebär att vara en merman. Jag kommer berätta allt du behöver och lite till. Blir det bra?
- Absolut. Jag har säkert ett och annat att lära mig.

Fia nickar glatt och jag fortsätter putsa mig. Det är faktiskt väldigt skönt att putsa sig. Jag är riktigt nogrann. Samtidigt som jag putsar mig så känner jag att min mandom börjar bli hård och jag känner mig sexuellt uppspelt. Jag stannar upp i en rörelse men fortsätter snart putsandet.

Mandomen blir hårdare och hårdare under tiden jag putsar mig och rätt som det är fälls den ut. Precis som när vi parade oss häromdagen.

Men seriöst! Driver du med mig eller vad är det frågan om?

Fia är i närheten och ser vad som händer.

- Det där är helt normalt. Inget att grubbla över. Som sagt. En hel del du inte verkar känna till.

Jag kollar på mina fjäll och bestämmer mig för att de är tillräckligt rena. Jag väntar en stund tills min mandom är tillbaka under fenan igen.

- Ska vi stanna här när vi snackar eller ska vi simma nånstans?
- Vi kan simma dit där vi parade oss. Där får vi vara i fred lättare. Följ mig. Jag kan vägen utantill.

Fia och jag simmar bredvid varandra. Vi har båda rätt bra fart och vi är vid parningsplatsen efter knappt 25 minuter. Vi dyker upp till ytan och andas in den friska luften båda två. Jag märker att vi faktiskt andas i nästan exakt samma takt. Jag småler lite åt det.

Efter att ha tagit flera djupa andetag tillsammans vänder sig Fia mot mig.

Måndag Fortsättning..

- Är du redo för merman 1.01?
- Jag antar det.
- Bra men då så. Putsningen vet du nu hur den fungerar,
- Check
- Även det faktum att ni blir sexuellt upphetsade av putsningen. Det är alltså helt normalt att eran mandom kan åka ut när ni putsar er.
- Check.
- Parningen vet du också hur den går till.
- Jajamen.
- Ni har väldigt starka skellet och om ni blir skadade läker ni snabbt. Det sistnämnda gäller även oss honor.
- Vad bra att höra
- Ni försvarar envist er hona och revir
- Revir? Har jag ett revir?
- Det kanske inte märks nu men de senaste dagarna har vi mötts på samma plats så tekniskt sett är nu Gullberna ditt revir. Du har bara inte förstått det än och ingen har gjort intrång än. Jag lovar du kommer bli mycket arg om någon gör intrång på ditt revir. Ni kan slåss väldigt bra om det om man säger så.
- Slåss? Låter lite våldsamt
- Ja. Det kan det vara också. Ni tar reviret på mycket stort allvar. Förresten, Jag måste ge dig ett merfolk namn ju. Var det Kenneth du hette?
- Japp. Och du heter Fia men kallas för Iiiiiaaa.
- Exakt. Du får heta... Keeeee.
- Tackar så mycket. Förresten angående reviret. Markerar jag reviret på något sätt?
- Nja, Inte så som hundar och katter gör. Det är en mustig doft som du automatiskt sprider från kloaken ut i vattnet när du väl bestämt att det är just ditt revir. Du kan egentligen sprida den när du vill om du trycker med dina händer på den lilla gråa bulan på övre delen av din kloak men dina händer kan lukta konstigt ett tag efter så det är inget jag rekommonderar dig att göra.
- Så det är alltså inget jag ens behöver tänka på då? Min kropp kommer sköta det utan problem?
- Ja men du hade kanske inte förstått vad som händer när du gör det första gången om du inte känner till att ni gör det.
- Luktar min revirdoft gott?
- Nja. Den luktar rätt starkt. Den är inte tänkt att användas som parfym direkt.
- Varför heter det kloak och inte anus som hos människor?
- För att vi är hälften fisk och hos fiskar heter det just kloak. Lärde du dig inget i biologin i skolan?
- Låter lite fel i mina öron att kalla det för det i alla fall. Jag var aldrig så intresserad av skolan. Jag skolkade mycket.
- Jag var alltid intresserad av skolan även om det var lite jobbigt ibland. Det värsta var när alla glodde och petade på mina gälar som visserligen var stängda men ändå. Jag kallades för Fisk-Fia och Gäl-Fia av de värsta mobbarna. Om jag skolkat hade jag fått utegångsförbud direkt. Fick inte du det?
- Nej de visste inte om att jag skolkade. Jag ljög så bra att de trodde på mig. Mitt slutbetyg var väl inte så bra men de accepterade det.
- Jag fick alltid bra betyg. Många tyckte jag var morsgris men de visste ju inte mina stränga regler och att jag var en sjöjungfru.
- Försvarar ni honor något revir?
- Nej märkligt nog inte. Vet inte riktigt varför det är så. Vi har visserligen en alldeles egen doft som sprids från kloaken men det är ingen revirdoft. Hanar kan tyda den och genast veta vem vi är och vad vi står för.
- Händer det att vi hanar slåss om honor vid parningen.
- Ja det händer väldigt ofta men vi honor brukar försöka vara snabba med att locka till oss den eventuella hanen som vi vet kommer ge oss ungar så fort vi kan.
- Det låter väl bra för både er och oss.
- Mmm. Jo du Keee. Det är något som jag har tänkt på angående när vi parade oss men jag ville inte vara frågvis om det först men nu känner jag att jag börjar känna dig rätt väl.
- Okej
- Så. Är det okej att jag ställer en rätt personlig fråga. Du behöver inte svara om du inte vill.
- Det är bara att fråga på, älskling.
Fia ser generad ut men ler sedan.
- Hur länge sedan var det du hade sex men någon tjej eller hade utlösning innan vi parade oss?
- Oj! Jadu. Hade sex med en tjej var riktigt riktig länge sedan och utlösning. Ja, det var också riktigt länge sedan.
- Så du har inte ens gjort någon handtralla på ett bra tag?
- Nä. Har aldrig gillat göra sådant.
- Ja. Då var det inte konstigt att det kom så mycket att det rann över där nere.
- Hur då på sätt?
- Jo det är så här. Ni hanar har ett enormt stort förråd av säd som lagras i en pung som rymmer betydligt mer än vad det gör hos människor. I själva verket så pass mycket att man inte kan jämföra med människor på något sätt. Om man försökt få in all din säd som du har, in i en människas pung, så hade den exploderat innan ens hälften av din säd var där inne
- Jösses. Så mycket.
- Ja. Om någon nu samlat in säd från dig i dag så hade de kunnat få 1,1 liter i vanliga fall. Alltså lite över 1 liter som dessutom är väldigt tjock och därför får större volym då den hamnar i honornas kloak.
- Oj! Det låter väldigt mycket
- Ja. Och nu hade du inte heller lättat på trycket på ett bra tag, så att säga, som människa. Tänk dig då hur mycket du kan ha haft där inne när vi började med parningen. Det skulle inte alls förvåna mig om du hade mellan 6-8 liter där inne. Jag vet att min kloak rymmer upp till runt 1,4 liter och det tog inte lång tid förrän det blev överfullt. Fattar du vad jag menar?
- Ja jag tror det. Men 6-8 liter? Det låter orimligt mycket.
- För dig låter det kanske orimligt. Rekordet ligger på 16 Liter men den mermannen var också extrem med det mesta.
- Lever han fortfarande?
- Nej han dog för några år sedan men inte för att han hade så mycket säd utan på grund av hög ålder. Men han är en legend ibland mermän. Han hette Eeeaaa och blev 88 år. Han var både längst och tyngst av mermän hittils.
- Men varför får vi så mycket säd då?
- För att naturen har skapat det så för er. Men om jag ska gissa handlar det nog om att det är för att ni ska göra oss honor dräktigare lättare.
- Borde inte naturen göra så att det det inte blir för mycket säd där nere?
- Mermannen förväntas tömma den själv lite då och då.
- Jaha där ser man.
- Så mitt tips till dig är att du tömmer din säd med jämna mellanrum. Du kommer bara må bra av det. Ett tips är att du putsar dig tills du börjar spruta ut den helt enkelt. Ett smart tips från en som vet hur ni fungerar. Eller så kan jag kanske hjälpa dig att bli upphetsad genom att småbita dig under nederdelen av halsen. Du bestämmer själv vilket du vill helst.
- Då väljer jag nog att du får göra mig upphetsad. Det känns mer naturligt för mig. Dessutom gillar jag dig så mycket att det skulle vara en ära för mig om du gjorde det. Men måste vi göra det nu eller kan det vänta till senare?
- Vi kan ta det senare om du vill.
- Var det något mer som jag borde veta?
- Jag tror vi avslutar lektionen för i dag. Jag kommer berätta mer sen men din hjärna måste få jobba med informationen jag gett dig. Om du får för mycket information på en gång blir det bara jobbigt för din hjärna att hantera all information. Dessutom jobbar den redan med information just när vi är här utan att du ens tänker på det så vi låter den vila ett tag.

Måndag fortsättning

- Kan vi simma tillbaka till Gullberna?
- Om du vill det så gör vi det.
- Det vill jag gärna. Det är trevligt här men jag känner mig lätt obekväm om jag är för länge där det inte finns folk.
- Du har inte varit merman så länge så du kan nog känna så, ja. Själv är jag född som Sjöjungfru och har med tiden dragit mig från människornas värld så mycket jag kunnat. Förutom då när jag varit tvungen att vara i det gamla huset då sjön varit fryst. I början där hade jag sådan fruktansvärd ångest över att inte kunna simma ute.

Fia och jag börjar simma tillbaka och snart är vi tillbaka på Gullberna. Det är inga båtar ute och solen lyser klart på himlen. Det är riktigt skönt i havet.

- Hur gjorde du när du var yngre då och inte hade huset?
- Då var jag alltid hos mina föräldrars hus som de också enbart använde under vintern. Det hade en minst lika stor källare som vi fyllde med vatten och simmade omkring i. Det var inte lika skönt att simma i kranvattnet för allt klor men vi hällde alltid en massa salt i vattnet så att det skulle kännas skönare.
- Men varför används inte det huset längre då. Du hade kanske kunnat ta över det.

Fia svarar inte utan blir märkligt tyst. Jag tittar på henne och ser att stora tårar trillar från hennes kind och ner i vattnet. Det blir nästan som små vattenpärlor i vattnet av hennes tårar.

- Men älskling! Hur är det fatt?
- Mina.. mina.. föräldrar lever inte längre. Huset brann ner och de.. brann inne. Jag var inte där och kunde hjälpa dem. Jag var på fyllefest och jag hatar mig själv så för att jag inte var hos mina föräldrar.
- Fia. Vad som än hände var det inte ditt fel. Hur länge sedan var det?
- För drygt sju år sedan men minnet finns fortfarande kvar. Brandbilen körde om mig när jag var på väg hem och när jag kom dit stod hela huset i full låga. Brandkåren kunde inte släcka för det brann så kraftigt och de koncenterade sig på huset bredvid i stället så inte det också brann upp.

Fia skakar av gråt och jag håller om henne så tätt jag kan. Fy så hemskt att mista sina föräldrar på ett sådant grymt sätt.

- Vad berodde branden på då? Var det överslag i elen eller vad hände?
- Någon hade tuttat på men det gick inte att bevisa av vem så ärendet lades ner efter något år.
- Vad jobbigt det måste vara för dig att inte veta vem som gjorde det.
- Ja. Jag hoppas verkligen den som gjorde det ångrar sig djupt. Lever dina föräldrar förresten?
- Jodå. Det gör dem. Jag hälsar väl kanske inte på dem så ofta som jag egentligen borde men vi håller kontakten i alla fall. De är nog i Spanien nu. Jag valde att stanna här i Sverige med dig.
- Jag skulle jättegärna vilja träffa din familj någon dag. Går det att ordna på något sätt?
- Absolut. Men är det ok i så fall att jag berättar att du är sjöjungfru och jag en merman?

Fia blir tyst en stund.

- Litar du på att de skulle hålla tyst och inte berätta om det för andra?
- Ja. De ogillar uppmärksamhet för egen del så det borde inte vara något problem. Tony känner ju redan till vår lilla hemlighet.
- Ja. Det är förbjudet enligt merfolkets lag men jag känner att vi kan göra ett undantag här. Men vi kan vänta lite med att förklara det.
- Går bra för mig.

När vi är där och pratar med varandra känner jag att jag börjar bli lite hungrig. Fia känner nog likadant för jag hör tydligt hur hennes mage börjar kurra högt.

- Va? Var det där din mage?
- Ha ha ja. Den sade just att det är dags att äta. Har inte ätit på nägra timmar. Hennes mage kurrar högt igen och jag fnissar till.
- Jag är också riktigt hungrig.
- Men va bra. Då kilar vi till ett ställe där det finns mycket mat. Följ mig.

Vi simmar tillbaka en bit och snart är vi vid Verkö. Fia visar ett ställe som ligger lite i lä men polenfärjan är tämligen nära. Jag förstår att det måste finans mycket fisk här med tanke på alla som står och metar uppe vid kajen. Vi är inte där de metar utan längre ut där deras spön inte räcker.
Det är verkligen massor av fisk här. Jag har svårt att välja vilken jag vill äta först. Jag får syn på en fin aborre och väljer den som första målet. Snart simmar flera sillar förbi och jag lyckas fånga två samtidigt. Min mun och även hals kan vidgas rätt mycket och de två sillarna glider ner utan problem.

Fia gör lite annorlunda. Hon sjunger till sig sin fisk och en efter en simmar de glatt in i hennes mun tills den är helt full och helt utvigdad. Det ser nästan groteskt ut. Hon stänger munnen och börjar svälja fiskarna. Hennes hals böljar sig när fiskarna glider ner en efter en. Jag kan se konturerna av fiskarna genom halsen när hon sväljer dem. Där var en aborre, där var en till aborre till, Sill, sill och mer Sill. Jag räknar sillarna och de är åtta stycken men alla är inte svalda än utan fler är på väg ner. Ska det aldrig ta slut?

Jag tänker att det där ska jag försöka göra. Jag kan inte sjunga till mig fisk men känner att jag nog kan spara dem i munnen tills den är lika full som hennes. Men först måste jag upp till ytan för lite luft. Snart kommer Fia upp till ytan också.

- Hördu. Hur många sillar var det där du svalde?
- 12 till 14 stycken tror jag.
- Jag tänkte jag skulle göra som du. Vänta bara.
- Det där tar lång tid att lära sig hur man skall göra och jag tror inte det är någon bra ide.
- Varför inte?
- Om du är oerfaren och försöker svälja så många på en gång kan de hamna i fel strupe och det är inget kul. Väldigt jobbig faktiskt. Jag kan lära dig senare hur du ska göra men lova mig att du inte försöker själv. Dessutom är det laxerande med så mycket sill på en gång.
- Är du förstoppad?
- Kanske lite ja. Och ändå tog jag även några plommon innan jag förvandlades.

Folket uppe vid kajen har börjat ropa något. Vi vänder oss om och de pekar på oss och stirrar förvånat tillbaka på oss. Några har mobiler som är riktade mot oss.

Uh-oh

Fia dyker blixtsnabbt under ytan och jag följer med henne. Jag råkar vifta till med fiskstjärten vid ytan och jag hör genom vattnet hur folket vid kajen gör en massa ljud. Jag fångar tre sillar till innan vi simmar tillbaka till Gullberna.

Väl där tänker jag att det kanske är dags att bege sig hemåt snart. Jag har i alla fall varit borta i flera timmar och jag känner jag vill hem och ta det lugnt och gå i genom all information jag fått idag.

Det är bara en sak kvar att göra. Det här med att tömma säden.

Jag vänder mig mot Fia.

- Du. Nu kan det passa bra med att jag tömmer min säd. Vill du hjälpa mig så jag blir så uppspelt?
- Självklart min vän.

Hon simmar fram till mig och börjar nafsa mig vid nederdelen av halsen. Precis som hon gjorde när vi parade oss. Det dröjer inte länge förrän jag börjar spinna som en katt.

Hon nafsar igen och ljudet blir högre. Hon fortsätter och för varje nafs känner jag hur min mandom blir hårdare och hårdare. Snart är den stenhård och fälls ut. Fia gör en paus och jag tittar på henne. Hon stönar och tar sig om magen. Kanske inte bra sluka fiskarna så där.

Fia nafsar till några gånger till och vid tredje nafset får jag utlösning. Det sprutar rätt ut i vattnet och vattenytan omkring mig blir vitaktig. Liksom häromdagen är det som om säden inte vill ta slut. Jag trycker på så den ska komma ut ännu snabbare. Bakom mig stönar Fia återigen högt.

Jag märker snart ett litet problem. Säden är på väg mot mig. Jag vill inte ha den på mig. Jag simmar bort en liten bit.

- Fia, varför blir det så här?
- Du sprutar ju mot havsvinden. Vänd dig om så den kommer med havsvinden i stället. Åååh min mage.

Så klart. vad korkad jag är.

Fia ser ut att svettas. Även om hon är under vattnet. Hon tar sig om magen och stönar igen. Jag får en fånig ide. Jag ska skoja med henne lite nu när hon verkar ha ont i magen.

Jag simmar en bit bort och sedan snabbt mot henne och bumpar snabbt till henne mot magen med min hand.

- Men vad gör du? Jag har ju ont i magen.
- Ville bara skoja lite med dig.
- Jovisst. Jättekul.

Hon stönar igen och plötsligt stelnar hon till och spärrar upp ögonen.

- Vad?

Hon svarar inte men jag ser snart orsaken. Det har börjat komma ut avföring från hennes kloak. Först fast men det blir snabbt lösare och lösare. Det slutar och jag höjer på ögonbrynen.

Oookeeej.

Det som just hände måsta vara varje "Fin" flickas värsta mardröm. Men Fia är kanske inte en "Fin" flicka. en på något vis utrålar hon den auran.

- Ooops. Inte meningen det skulle bli sådär. Jag var visst inte så förstoppad trots allt.
- Nu verkar det som om du får lära dig av dina misstag.
- Ja. Tänk så knasigt det kan bli va.

Måndag fortsättning

Vi båda skrattar åt det hela. Hennes skratt tystnar snart och hon spärrar återigen upp ögonen.

- Uh oh Uh oh. Åh nej. Fan!!!!

Jag hinner inte fråga vad hon menar förrän hon exploderar med en supersnabb diarre. Den flyter väldigt snabbt mot mig och jag simmar undan så gott jag kan. Det där vill jag inte ha på mina fjäll elller någonstans på kroppen. Hennes avföring sprutar ut nästan snabbare än min säd tidigare. Det slutar för några sekunder och börjar igen. Ännu snabbare än förut.

Det där vill jag verkligen inte se. Inte coolt Fia. Inte coolt alls.

Jag känner att vi båda har förorenat havet. Dels med min säd och nu hennes diarre som verkar fortsätta med små uppehåll. Självklart kommer det sjunka med tiden och spolas bort av havet men just nu ser det inte fräscht ut med sörjan vid ytan som har börjat blandas med varandra och nu ser vit-brunaktigt ut. Mer brun än vit faktiskt.

Jag simmar tyst bort dit jag brukar förvandla mig. Jag hör ett försiktigt förlåt bakom mig. Fia verkar inte heller glad över vad som hände. Jag säger det är ok. Efter en stund har hon simmat i väg och det enda som visar att det hänt är sörjan i vattnet och en stark doft av avföring.

Efter förvandlingen går jag upp på land och torkar av vattnet och klär på mig kläderna och går mot bussen. Väl hemma sitter jag i soffan och tänker på allt som hänt i dag. Några av sakerna får mig att skratta högt medan andra får mig att äcklas. Det har varit en bra dag tycker jag.

Jag går och lägger mig rätt tidigt. Undrar vad som ska hända i morgon? Vem vet.

Lördag en vecka senare

Veckan som gått sedan den måndagen då jag träffade Fia senast har varit ganska lugn. Jag har förvandlat mig till merman varje dag och simmat i havet. Ibland har jag varit ända ute vid Sturkö och Tjurkö och däromkring. Jag brukar oftast inte besöka de ställena men jag har passat på nu när jag ändå simmat omkring.

Självklart har jag varit mycket noga med att se till att inte bli sedd av någon människa då jag simmat omkring. Mina instinkter har gjort mig mer misstänksam och försiktig. Jag litar inte längre på folk på samma sätt som förut.

Jag har tömt mig själv en gång hittils sedan måndagen. En detalj som är intessant är att efter jag tömt mig själv så känner jag exakt samma lugn som jag gjorde när jag hoppade högt bland annat vid BTH. Detta gäller speciellt känslan när jag vräkte mig upp ur vattnet. Jag har funderat på om det har något samband eller inte. Med tanke på att min mandom blev något styv nägra gånger då jag hoppade kan det ha ett samband.

Jag känner att jag inte har behövt hoppa något alls utan har bara simmat runt och utforskat havet. Jag har hittat flera speciella stenar i vattnet som jag tagit hem och som nu är på min fönsterbräda i vardagsrummet och i sovrummet.

Apropå hemma. Jag har varit väldigt lite i min lägenhet. Det beror på att de har börjat borra i golvet och nära väggen efter min vattenskada och jag störs en hel del av ljudet. Det stod en liten artikel om vattenskadan i tidningen i dag. Jag hoppas att Sverker inte ser notisen och förstår hur det ligger till.
Mina föräldrar har just kommit hem från Spanien och de är lätt brunbrända. De har haft en jättebra resa och har saknat mig. Jag har inte berättat om att jag är en merman och jag har inte heller berättat för dem om Fia än.

Fia.

Jag ångrar att jag inte sökt upp henne i veckan och simmat med henne men det jag såg hända med hennes avföring var så osexigt och avtändande som det någonsin kan bli. Alla vet att det som kommer in i munnen som mat alltid kommer ut någon gång och det är helt naturligt. Men bilden av när det rann ur henne är inget jag vill minnas men ändå gör jag det.

Jag vill absolut inte döma henne men hon visste att det var laxerande och ändå svalde hon så många sillar. Hon borde tänkt sig bättre för innan hon gjorde det. Men visst, vi gör alla misstag.

Jag bestämmer mig till slut att jag ska träffa henne i dag och diskutera om vad som hände förra gången. Kanske hon kommer lära mig något nytt också som är bra att veta.

Jag åker bussen till Gullberna och går ner mot skogen. Snart är jag vid samma plats som jag brukar ta av mig kläderna. Fias påse är uppe i trädet och jag ställer min bredvid hennes. Vi hör ju i hop så att säga.

Jag kliver ner i det varma vattnet och vadar till stället där jag alltid har förvandlat mig. Snart är jag förvandlad och jag simmar längre ut i vattnet innan jag kallar på Fia. En fågel är nära mig i vattnet och jag väser ett hej till fågeln. Den väser tillbaka men jag är osäker på om den förstod att jag sade hej till den. Den verkar tro jag är arg på den.

Fia kommer simmande. Hennes fjäll glänser lika mycket som när jag såg henne senast. Mina glänser också lika mycket.

- Det var inte i går. Var har du varit?
- Tja. Jag har simmat på lite olika ställen. Bland annat ute vid Sturkö och Tjurkö. Och du då?
- Jag har varit här i närheten. Jag har väntat på dig. Jag trodde nästan något hade hänt med dig.
- Jag har haft det bra. Det kändes så fel det som hände med dig så jag har skjutit upp det helt enkelt.
- När jag lärde dig att leva som en merman? Eller vänta, Jaså det. Det hade jag nästan glömt bort.
- Tyvärr har inte jag det men det gör inget.
- Förlåt för det där. Jag borde verkligen ha tänkt mig för. 10 Sillar räcker till att fixa en förstoppad mage och jag slängde i mig runt 14 stycken tror jag. Jag fattar inte hur jag tänkte.
- Alla gör vi misstag.
- Ja, eller hur. Apropå det. Jag tänkte jag ville visa dig något och även berätta något men jag tror vi gör det i huset i stället. Det blir enklare så.

Jag funderar på det. Ska jag verkligen förvandla mig tillbaka nu när jag nyss hoppat i vattnet.

- Kan vi simma lite innan vi förvandlas igen?
- Absolut. Nåt särskilt ställe du vill simma till eller ska vi vara här?.
- Tänkte vi kunde snacka lite så jag tror vi tar platsen där vi parade oss.

Fia ler glatt åt mig och håller med.
Vi simmar dit i lugnare tempo än förra gången och är där på runt 40 minuter. Vi har gjort en paus på vägen och tagit luft vid ytan.

- Så. vad var det du ville prata om?
- Jo först ville jag säga att jag börjat gå mer efter mina instinkter när jag varit ute och simmat. Det gjorde jag inte så mycket i början.
- Det märks lite på dig faktiskt. Och det är bara positivt.
- Men jag litar inte på folk på samma sätt längre när jag är förvandlad.
- Det är också positivt. Dina överlevnadsinstinkter har helt klart kickat in. Vi måste vara misstänksamma för att överleva.
- Jag anade nästan något sådant. Men en annan sak. Mitt hoppande som jag lärde dig.
- Ja. Vad är det med det?
- Jag känner samma ro efter jag hoppat som när jag parade mig och nu när jag tömt mig själv.
- Intressant.
- Jag är ingen expert på något sätt men jag undrar om mitt hoppande kan ha varit sexuell frustation. Min mandom blev styv också vid några tillfällen då jag hoppade.
- Det där hade jag ingen tanke på men jag tror du har alldeles rätt. Kroppen ger oss olika signaler ibland och det kan vara svårt att tyda dem ibland.
- Jag antar att det gäller speciellt för den som inte har förvandlats så många gånger.
- Så är det garanterat.
- En annan sak jag undrar över. Hur länge kan vi vara i vattnet och bara använda gälarna innan vi måste upp till ytan för att ta luft?
- Det beror på hur mycket energi du gör av med men 30 minuter kanske.
- Jag trodde vi bara kunde använda gälarna. Så gör ju fiskar.
- Fast vi är ju större än någon levande fisk. Då ändras även förutsättningarna för hur vi fungerar.
- Har vi några krafter?
- Ja. Det har vi. Jag tänkte visa det för dig i källaren i det gamla huset.
- Vad spännade. Men då tror jag att vi simmar tillbaka och förvandlar oss och tar oss dit. Är lite hungrig så vi kan käka några fiskar först. Går det bra för dig?
- Absolut. Bra ide.

Vi simmar till stället vid Verkö som hon visade mig senast vi träffades. Vi fångar lite olika fiskar men denna gången äter Fia inte lika många sillar även om hon gör på samma sätt och sjunger till sig sin fisk. Väl mätta simmar vi tillbaka till Verkö och förvandlar oss.

Väl i det gamla huset så går vi ner i källaren. Fia hämtar en tidning i köket.

- Vad var det du ville visa för något?
- Jag tror vi tar det negativa först. Så gjorde alltid mina föräldrar om något hade hänt. Oavsett om det fanns bra saker också.
- Det går bra. Låt höra vad det var.

Fia håller upp dagens tidning. Det står om vattenskadan som jag orsakade. Jag nickar. Jag känner absolut till det där.

- Det var det här jag menade med våra krafter.
- Jaså. Hur då?
- Vi kan påverka vattnet på lite olika sätt.
- Vad spännande. Det hade jag ingen aning om.
- Du gjorde ju så det blev vattenskador.
- Jag tror inte det direkt berodde på någon kraft från min sida men visa gärna hur vi påverkar vatten.
- Okej. Ska bli. Först måste vi bara fylla på med en massa vatten här nere. Jag använder duschen och den här vattenslangen.