Fredrikmans Texter

Onsdag

Jag vaknar någorlunda utvilad. Febern har gått ner men det spänner fortfarande en del om halsen men jag känner att jag kommer kunna jobba i dag.

Jag blir glad eftersom det är onsdag. Olivia och jag går nämligen ut då på lunchen och äter nåt på stan. Oftast på någon restaurang men ibland käkar vi något på torget. Det brukar finnas gott om matförsäljare så här års på torget.

Jag går till jobbet och det är riktigt fint väder. Jag visar skisserna om utställningen för min chef och hon blir mycket nöjd. Mitt jobb blir nu att sätta i hop allt på ett flertal tavlor. Det ska såklart vara kronologiskt ordnat så man kan följa historiken lättare.

Jag lägger bilderna kronologiskt så att det blir lättare sätta upp dem rätt. Det tar ett tag. När jag är halvvägs färdig plingar stora klockan på väggen till. Dags för lunch.

Olivia står utanför sitt kontor och vi bestämmer oss för att gå upp på stortorget och äta något från någon serveringsvagn. Jag tänker förmodligen köpa en sådan där stor hamburgare om den säljaren står där i dag.

Olivia och jag snackar lite med varandra under färden upp till torget. Väl uppe ser jag direkt att jo, hamburgersäljaren står där och jag styr vant stegen ditåt.

Jag är nästan framme när jag känner en helt underbar doft i luften. Jag vädrar i luften och känner saliven komma. Vad det än är som doftar så gott så måste jag ha det. Det kommer inte från hamburgersäljaren i alla fall. Lukten därifrån får mig konstigt nog att rygga tillbaka.

Doften är så god att jag känner att jag inte kan koncentrera mig riktigt på vad Olivia säger. Jag sniffar vidare för att hitta det som doftar så gudomligt gott.

Till slut är jag framme där doften kommer i från. Det är en blåvit vagn som jag inte käner igen. En grek med rätt stort skägg tittar på mig med frågande blick.

- Jahapp. Vad får det vara i dag då?

- Det som doftar så otroligt gott.

- Hmm. Det är nog den stekta sillen. Vill du ha det?

Sill? Det är ju fisk!. Jag känner mig osäker på vad näsan säger mig och vad smaklökarna tycker.

-Ohh. Stekt sill är makalöst gott; säger Olivia bredvid mig.

-Eh ja. Jag tar en stekt sill med mos samt en cola tack; Säger jag men känner mig väldigt osäker om jag verkligen vill detta. Om inte annat kan jag väl äta moset och dricka colan om sillen smakar illa. Jag ger säljaren pengarna. Det är billigare än hamburgaren jag tänkt köpa

Olivia tar också en stekt sill med mos men hon väljer en Loka som dricka i stället.

Olivia och jag sätter oss vid en bänk vid den så kallade solsidan och börjar äta. Fiskmåsarna skriker omkring oss men vi bryr oss inte.

Jag tar första tuggan av fisken och.. den smakar faktiskt gott! Om någon en vecka tidigare sagt att jag skulle gillat stekt sill så hade jag inte trott dem, men både näsan och smaklökarna säger mig samma sak. Det här är gott.

När jag sitter där med Olivia sprids plötsligt ett slags lugn i min kropp. Det är väldigt svårt att förklara hur men det känns nästan som att komma hem efter en lång resa. Jag har omedvetet känt den här spända känslan ett tag men nu har den bara försvunnit sådär.

När vi ätit klart går Olivia och jag tillbaka till jobbet. Jag fortsätter sortera bilderna och när klockan visar att det är dags att gå hem så är jag just färdig med alla bilderna. Jag lägger dem i en stor mapp så bilderna är skyddade.

När jag kommer hem ser jag att jag fått ett SMS från mina föräldrar. Jag träffar dem inte så ofta. Jag ringer upp dem och det bestäms att vi ska träffas på lördag, Jag tycker det kommer bli trevligt att träffa dem.

Jag ringer senare supporten till företaget till bredbandet om min trasiga router. Det är några före i kön men jag blir kopplad efter en stund. Efter lite prat emellan oss förstår de att min router verkligen är sönder och de lovar skicka en ny snarast.

Jag går ut i köket och funderar på vad jag ska fixa för kvällsmat. Jag bestämmer mig för att steka ett ägg och bacon. Det är gott men ändå inte lika gott som det brukar vara.

Efter maten kollar jag lite på TV men inget intesserar mig. I stället tar jag fram en bok och börjar läsa. Det är en bok av Stephen King och den är spännande.

Jag har läst flera kapitel och när jag kollar upp på klockan i vardagsrummet så är den 23.25. Jag bestämmer mig för att gå och lägga mig. Jag brukar gå och lägga mig runt vid 21 eller 22 tiden. Det dröjer inte länge förrän jag somnar.

Torsdag

Jag vaknar vid 7 tiden av mobilen och går upp och duschar. Det spänner inget alls längre runt halsen vilket är skönt. Det är dags att raka sig, tänker jag när jag står i duschen.

När jag är färdig går jag ur duschen och torkar mig. Går fram till spegeln och får en mindre chock. Inte något grått hårstrå den här gången utan något märklig på bägge sidorna av halsen.

Det är som fyra vertikala streck i huden på halsen. Det är dessutom på både höger och vänster sida. Jag tar upp handen och känner på strecken men det känns inte konstigt på något sätt.

Men vad i hela fridens namn är det egentligen?

Jag försöker få grepp om strecken men inget händer. De sitter där de sitter. Jag småmorrar åt dem och tar upp rakhyveln och rakar mig. Jag drar hyveln över strecken men känner inget speciellt med dem. Inget blod eller nåt kommer från dem och jag slappnar av.

Kanske någon sorts ålderskrämpa helt enkelt.

Något i mitt undermedvetna kommer med ett svar. Gälar.

Jag ruskar på huvudet och tänker det är nog snart dags att träffa en psykolog. Men det skrämmande är att det faktiskt påminner om just gälar. Fast stängda då.

Lägg av. Tänk inte ens tanken. Det finns ju inte.

Efter att ha rakat mig och gjort mig snygg och även tagit på mig en tröja som döljer strecken går jag till köket och fixar frukost.

Det blir ägg och mackor med leverpastej på samt Pro viva apelsinjuice samt så klart ett gott te. Det blir ett fruktte med äpple kanel och russin. Det smakar jul och passar väl inte riktigt nu när det nästan är sommar men det är väldig gott. Det är knappt jag får ner mackorna. De smakar kväljande och äckligt på något sätt.

Innan jag går till jobbet står jag och letar i frysen efter någon mat jag vill ha. Det finns rätt mycket att välja på men inget känns egentligen lockande. Till slut fastnar jag för en ungspannkaka med bacon i. Den får duga. Jag tänker att jag ska handlar något mer matnyttigt senare på City-Hallen men osäker på vad.

Jag går till jobbet och fortsätter med mitt projekt. Snart är jag redo att sätta upp bilderna på de olika tavlorna. En av arbetskamraterna knackar på min dörr och undrar om jag kan vara guide idag eftersom Daniel är sjuk och ingen annan har egentligen tid.

Jag väljer att hjälpa till med att guida turister. Det kommer mycket folk i dag och många ur nyfikna och ställer frågor. När jag går hem för dagen är jag faktsikt lite psykiskt trött. Men det viktigaste är ändå att jag har hjälpt till och det gör mycket för mig.

Jag går in på City-Hallen och kollar runt och funderar på vad jag egentligen är sugen på. Fiskavdelningen suger till mig som en magnet. Jag står och väljer men till slut väljer jag en fryst torsk. Den får duga. Jag betalar och går hemåt.

Väl hemma kokar jag torsken och även lite potatis. Det är mycket gott och jag sitter och myser i köket av smaken. Det blir lite torsk och potatis kvar och jag lägger dem i en matlåda till nästa dag att ha med på jobbet.

Jag tar fram min Stephen King bok som jag började läsa i går och så sätter jag mig i min favorit fåtölj i vardagsrummet och läser.

Det blir inte lika sent som föregående kväll uan jag går och lägger mig runt 22 tiden. Jag är sådär skönt trött men inte på något dålig sätt.

Fredag

Jag väcks av min mobilsignal och går upp. De vertikala strcken är fortfarande på halsen och jag kan inte låta bli att småmorra åt dem.

Jag står och funderar på vad jag ska ha för tröja i dag men till slut fastnar jag för tröjan med sjöjungfrun. Hon ser lite utmanande ut men det gör inget. Jag får nästan stånd när jag stirrar i hennes ögon. Tröjan passar perfekt men strecken på min hals döljs inte av den. Jag rycker på axlarna och bryr mig inte.

Jag steker lite bacon och ägg till frukost. Det blir gott. Jag lägger ned burken med torsken och potatisen i min väska och går till jobbet.

Det känns lite småkyligt ute men jag går rätt snabbt så det är inget problem. Väl på jobbet fortsätter jag med att sätta upp bilderna på tavlor. Chefen kommer in och säger att hon och några andra ska på konferens i Växjö på måndagen så om jag vill kan jag ta ledigt då.

Jag funderar en stund och säger sedan att jag gärna kan ta ledigt på måndagen. Chefen nickar och skriver upp på en lapp att jag är ledig på måndagen.

- Vad har du gjort där på halsen förresten?
- Ah det är inget. Bara något märke.

Chefen går närmare och studerar strecken.

- Kanske borde låta en doktor kolla det där.
- Ska ringa på måndag och höra vad de tycker.

Chefen nickar och går bort till sitt rum. Jag sitter och funderar en stund men så fortsätter jag med mitt jobb.

Vid luchen avslutar jag mitt arbete och går till det gemensamma köket och värmer min fisk. Medan jag väntar kollar jag lite i dagstidningen. Det blir vackert väder hela helgen och början av nästa vecka. Jag känner det blir perfekt.

Sune kommer in i köket och värmer sin mat i den andra mikron. Han har hamburgare i dag. När min mikron plingar tar jag ut tallriken och sätter mig vid mitt favoritställe. En kökssoffa som är väldigt skön att sitta i. Den påminner om en kökssoffa som min mormor hade förut.

Sunes mikro plingar till och han väljer att sätta sig bredvid mig. Jag flyttar lite på mig så vi inte behöver sitta tätt mot varandra.

- Va. Äter du fisk?
- Ja i dag gör jag det i alla fall; säger jag

Sune tittar storögt på mig och verkar inte tro sina ögon och öron.

- Men du hatar ju fisk. Vad är det som har hänt?

Jag suckar och ljuger och säger att min läkare har sagt att jag behöver äta fisk. Egentligen är det faktiskt sant men det är inte därför jag äter fisk. Jag har dock inget annat vettigt svar så det får bli en lögn.

Sune verkar bli nöjd med svaret men så stirrar han på mig igen. Mera grundligt den här gången.

- Men vad har du gjort på halsen där; frågar han och pekar på strecken på min hals.

Jag skakar på huvudet och säger att jag inte vet.

- Ser inte normalt ut i alla fall. Ser faktiskt ut som gälar.

- Ja Ja! jag ska be läkare kolla på måndag; snäser jag lite för hårt mot Sune.

Sune verkar nästan bli lite sårad för han mumlar något och drar sig bort en bit. Han sitter där och ömsom tittar på mig och ömsom på sin mat.

-Förlåt. Jag menade inte att vara sån; säger jag till slut.

Sune nickar men ser fortfarande lite sårad ut och jag reser mig hastigt upp och går ut från köket. Sune sitter fortfarande kvar med sin halvätna mat och verkar fundera.

Jag går tillbak till mitt rum och sjunker ner i stolen. Vad är det med mig i dag? Jag som alltid är lika trevlig och pratglad med de flesta i alla fall. Jag förstår inte hur jag kunde snäsa så mot Sune och jag blir nästan lite rädd för mig själv.

Nåja, vad det än kommer det gå över, tänker jag och suckar djupt. Det blir inte mycket jobbat efter luchen utan jag sitter där mest i mina egna tankar.

Jag går hem strax efter 14. Min router har kommit och jag hämtar ut den på Svea service och packar upp den när jag kommer hem. Det går snabbt att installera och snart har jag internet på datorn igen.

Efter en stunds planlöst surfande googlade jag orden "Merman Transformation". Jag hittade en del barnböcker och tantromaner men inget av det jag kunde läsa stämde direkt in på mig.

Jag kände mig väldigt rastlös och beslöt ge mig ut på en promenad. Jag hade inga speciella planer på vart jag skulle gå. Jag passerade klockstapeln och började gå mot vallgatan. Efter residenset fortsatte jag ner mot kajen.

Jag funderade mycket under promenaden. Var det sant det som spåkvinnan sagt till mig? Varför ser det ut som om jag har gälar på halsen? Varför gillar jag plötsligt fisk när jag tidigare hatat dem? Varför blev jag så upphetsad av sjöjungfrun på min tröja?

Jag fick inte direkt något svar på mina frågor men att gå i genom frågorna såhär gjorde mig i alla fall lugnare.

Min promenad fortsatte och snart var jag på stumholmen. Det var vackert väder och många på stranden vid vattnet. Jag gick ner till vattenbrynet och kände på vattnet. Det var faktiskt så pass varmt att jag kunnat tänka mig hoppa i men jag hade ju inga badbyxor med mig så det fick bli någon annan gång.

Efter jag varit på stumholmen bestämmer jag mig för att gå lite vid kajen där handelshamnen och området där. När jag närmar mig där ser jag flera som står och fiskar. De verkar ha det trevligt. En del av kajen är avstängd eftersom den är i så dåligt skick men jag går där man får gå.

När jag passerar chapmansskolan går jag uppåt stan igen. Jag går upp till ronnebygatan och passerar alla affärer och allt. Vid stortorget sneddar jag neråt mot biblioteket och snart är jag hemma igen.

Väl hemma sätter jag mig i vardagsrummet och läser. Vid 20 tiden slökollar jag på "Fångarna på fortet". När programmet är slut känner jag mig rätt trött och går och lägger mig.

lördag

Jag vaknar lite senare än vanligt men det räknas nog fortfarande som morgon när jag går upp runt 10 tiden. Käkar rostad bröd med marmelad. Det smakar inte på samma sätt som förra veckan men det går ner i alla fall.

Efter frukosten åker jag bussen till mina föräldrar. Det är en liten bit att gå från busshållplatsen men jag är ju van vid att promenera så det är absolut inget problem
.
Min mamma är redan ute och fixar med blommor och annat då jag kommer. Hon reser sig från marken och ger mig en skön kram.

- Vad kul att se dig. Var ett tag sedan du hälsade på. Hur går jobbet? Har du hittat någon kärlek än? Vad är det du har på halsen? Fin tröja förresten.

Många frågor. Jag svarar glatt på alla frågor. Förutom det där med halsen. Jag vet ju inte vad exakt vad det är.

Mamma märker min tvekan om den frågan. Hon ser lite bekymrad ut.

- Du borde kanske låta en doktor kolla på det där; säger hon till slut.

- Jag ska be någon kolla det där på måndag; svarar jag. Jag försäkrar att jag inte har ont där eller har problem med andningen. Mamma verkar koppla av lite grann.

Pappa kommer ut och säger hej. Sedan säger han att han kommer steka lite kryddkorvar men att de tänker äta lax.

Jag säger att jag gärna också kan ta lite lax. Både mamma och pappa ser förvånade på mig men ler lite. Pappa säger att de kan spara korvarna till ett annat tillfälle.

Jag frågar om de var på marknaden i stan förra veckan. Mamma var där ett tag medan pappa bara hämtade och körde. Jag berättar att jag var där men nämner varken spådamen eller vad hon sade till mig.

Mamma och jag är ute på tomten och bara snackar med varandra om allt mellan himmel och jord. Hon verkar tycka det är mycket trevligt att jag kommit på besök. Pappa håller på i köket med maten medan vi är ute.

Efter några timmar hojtar han att maten är klar. Vi går upp på deras altan och sätter oss och börjar äta. Laxen är rensad på ben så det är bara att äta. Jag tar en lagom portion mat.

- Det blir vatten och honugsmeloner till efterätt; säger mamma.

Vi äter under tystnad. Det är alltid väldigt lungt och tyst hemma hos föräldrarna. I stan hör man ofta trafiken. Inte för att den direkt stör men det är aldrig riktigt tyst ens på kvällen i stan.

Pappa kikar på mig och undrar också vad jag gjort på halsen. Jag svarar lite frånvarande att jag inte vet men kommer fråga en läkare på måndagen.

Han verkar bli nöjd med svaret. Efter maten sitter vi och bara myser innan pappa dukar av och hämtar te och kaffe samt melonerna. Melonerna är riktigt saftiga och goda.

Efter maten och fikat sitter vi där på altanen och snackar om allt möjligt. Jag kommer i håg vad som hände i söndags med fisken. Det där måste jag berätta för dem.

- Jo vet ni. Jag och Tony fiskade nu i söndags och han fick en del napp medan jag blev typ biten i fingret av en fisk.
- Vadå? Blev du biten av en fisk? Pappa ser riktigt förvånad ut.
- Den såg konstig ut på huvudet också. Lite som en människa.
- Okej... Det låter lite märkligt. Var fiskade ni för någonstans?
- Rätt nära Knösöudden. Vi har inte fiskat där innan.
- Aj aj då. De där vattnen ska man passa sig för.
- Varför då?
-Det ryktas om så kallade merfolk som lever där. Typ sjöjungfrur och sådant.
- Tror du på sådant?
- Nja. Det gör jag väl inte men jag har hört konstiga rykten om stället så det är bäst att vara försiktig.

Mamma har suttit still och lyssnat på vad vi sagt men så rycker hon till och säger med upprörd röst; M en tänk om vår Kenneth blivit biten av merfolket. Vad händer då?

- Förmodligen inget alls; säger pappa och rynkar på ögonbrynen.
- Tja. Jag mår bra i alla fall; säger jag lungnande.

Vi sitter där tysta en stund och myser i solen. Men så reser jag mig upp.

- Jag kilar hem nu. Tack för maten och fikat. Jag kommer hälsa på lite oftare. Jag lovar.

Mamma och jag kramas en sista gång innan jag går ner till bussen och åker hemåt. Väl hemma läser jag lite av Stephen King boken och lyssnar på bra musik på Spotify.

Jag går och lägger mig runt 23 tiden.

söndag

Jag vaknar utvilad runt 8 tiden och allt är bra. Nja. Det spänner och känns konstigt på nedre delen av bägge benen. Jag kollar noga på dem men ser inget konstigt.

Jag går upp och duschar och funderar på vilka kläder jag ska ha på mig i dag. Det kommer bli mycket varmt enligt väderleksrapporten och till slut väljer jag ett linne och tar på mig det.

Frukosten blir återigen rostade mackor och marmelad. Jag dricker inget te idag för jag är inte sugen på det men däremot lite god apelsin juice.

Korvarna åker ner i påsen och jag tar på mig både solbrillor och solhatt.

Tony kommer nästan prick klockan 10. Han verkar sur på något sätt och svarar kort när jag hälsar. Färden till Hästö sker under tystnad.

Vi hämtar båten på land där den lämnades förra veckan och vi släpar ut den i vattnet och kastar loss. Vi lägger i spöna och väskan med dragen. Tony startar motorn och vi kör mot Verkö.

Han stannar kort efter verköbron.

- Här blir bra; säger han kort.
- Värst vad du var tjurig i dag då

Tony står tyst en stund och tar fram sitt spö och sätter på sitt favoritdrag. Han kastar ut linan och står där i båten med bister blick.

- Jag har haft en sådan kass vecka; säger han till slut.
- Min vecka har också varit sådär. Jag har lite ont i benen just nu.

Jag tar mitt spö och sätter på ett drag som är mörkgrått. Jag kastar också ut linan och vevar in lite lätt.

- Det började redan på måndagen då min farfar dog. Jag saknar honom så. Han var ju gammal men det är ändå tragiskt.

Jag är tyst och lyssnar.

- Sedan på tisdagen gick bilen sönder. En rätt kostsam lagning men den är ju lagad nu. På onsdagen var jag nära bli överkörd av någon idiot. I torsdag gick strömmen i lägenheten och det dröjde flera timmar innan de hittade felet. Som tur var klarade sig varorna i frysen.

Tony är tyst en stund och blickar ut över havet. Jag tycker synd om honom. Mina problem har inte varit så stora som hans.

- I fredags fick jag sparken och i går brann det i huset där jag bor. Det påverkade inte mig men det luktar seriöst illa i trappen nu.

- Jag har haft feber och underliga känslor i kroppen och så de här. Jag pekar på strecken på halsen.
Tony vänder sig om och tittar på strecken på min hals. Han känner försktigt på dem.

- Gör det ont när jag känner här?
- Nej det känns inget alls.
- Väldigt mysko det där. Har du frågat någon doktor än om saken?
- Nej men jag ska göra det i morgon.

Mitt som vi står där och pratar känner jag att jag fått napp. Tony ler mot mig medan jag rullar in linan och snart ser jag en halvstor sill som kämpar där i vattnet.

Jag drar upp sillen och den landar i båten. Den försöker så klart simma men kommer ingenstans. Jag tar upp den och tar bort draget. Jag tittar intensivt på fisken och så tar jag den i min mun och börjar äta av den bara sådär.

- Nej nej. Vänta lite. Du måste ju rensa den först.

Jag mumsar vidare på fisken och den glider längre in i min mun. Det rinner blod från fisken och det knastrar riktigt i mina tänder. Blod blandat med fjäll rinner ner i båten.

Tony skakar på huvudet och bara glor på mig

- Alltså du är bara för mycket. Men vänta lite nu. Du gillar inte ens fisk.

Jag mumlar något ohörbart mellan tuggorna. När fisken väl är slukad har jag en massa kladdigt fiskblod blandat med dess fjäll runt munnen, på tröjan och på byxorna. Jag känner Tonys blick och flinar mot honom.

- Ja den firren vart god vetja. Ta en du med.
- Vet du. Du är riktigt weird idag. Har du tagit något? Droger alltså.
- Varför skulle jag det? Jag har aldrig tagit någon drog och det vet du.
- Du har aldrig gillat fisk och nu slukar du en utan att tveka. Något har hänt med dig och jag vill veta vad.

Jag kan inte riktigt förklara men så kommer jag i håg vad pappa sade om stället vi fiskade på.

- Min pappa har sagt att stället vi fiskade på förra veckan har merfolk såsom sjöjungfrur och annat. Kanske det var en sjöjungfru bebis som bet mig och nu har jag förändrats på något sätt.

- Merfolk? Jag tror verkligen inte på sådant.

- Men spåkvinann på marknaden sade att jag skulle förvandlas till en merman och kanske är det något sådant som händer. I så fall lär det jag har på halsen vara gälar.

- Du berättade aldrig att en spåkvinna sagt något sådant till dig när du frågade vad en merman var för något.

- Jag trodde inte det skulle hända till att börja med. Jag menar, vem skulle tro på något sådant. Dina olyckor kanske beror på att merfolket gett dig en förbannelse för att du tog deras fisk och jag nästan dödade en av deras ungar eller unge.

Tony står tyst en lång stund och verkar fundera på vad jag sagt.

- Fy fan för dem i så fall. Jag ville bara fiska. Det var inte direkt ont om fisk så de borde inte bry sig.

- På sätt och vis kan jag hålla med men det är inte mycket att göra. Förutom då möjligen dumpa tillbaka fisken du fångade förra veckan på samma plats.

- Men det går ju inte. Jag har redan rensat dem och lagt in i frysen. De vill säkert ha levande fisk.

Jag står och funderar ett tag. Tony har rätt. Det finns inte mycket att göra åt saken. Tony vänder sig om och ser att han också har fått napp. Han drar upp en nästan lika stor sill som jag gjorde och efter att ha dödat den lägger han den i fiskhinken.

Dagen går och vi får bägge en del napp. När vi kommit tillbaka till Hästö och dragit upp båten säger Tony; Jag gissar att du vill ta hem din del av fångsten? Det gär utmärkt om du vill det. Vet du hur du skall rensa fisken sen?

- Jag har sett på Youtube nån gång; säger jag.
- Bra men då så. Då åker vi hem då.

Tony kör mig till stan och han verkar mer avslappnad än han var när han hämtade mig.

Väl uppe rensar jag fisken. Det tar lite tid men det är också roligt på något sätt. Jag steker några silalr till kvällsmat och resten läggs i kylen och frysen.

Efter maten lyssnar jag på en gammal vinylskiva som jag inte lyssnat på mycket länge. Det är Chris De Burghs album "The getaway". Jag hade glömt hur bra den här skivan är och sjunger med rätt högt i en del av låtarna.

Kvällen kommer och jag bestämmer mig för att gå och lägga mig. Benen känns fortfarande konstiga och nu har det börjat svida i skinnet. Jag stör mig en del på det men kan inte göra något åt saken.

Jag kan bara hoppas att veckan blir så normal som möjligt. Den här veckan har varit en prövning för mig. Jag försöker tänka positiva tankar innan jag somnar.

PS: Nästa kapitel kommer heta Metamorphos och det kommer hända coola saker med vår karaktär. Vad tycker ni om min historia hittils?

Kapitel 3: Metamorphos

Måndag

Jag vaknar någon gång mitt i natten av att det gör så ont i bägge benen att jag känner mig nästan svimfärdig. Det gör så fruktansvärt ont och jag vet inte vad jag ta mig till.

Jag känner med handen på benen och de är riktigt varma. Jag tänder sänglampan och stirrar på benen. De ser faktiskt lite röda ut. Ungefär så som de kan se ut om man har solat benen alldeles för mycket.
Jag kravlar mig upp ur sängen och går ut i köket. Jag tar två alvedon och hoppas innerligt att smärtan ska försvinna. Jag tänker ett ögonblick att jag kanske borde ringa 112 men slår bort tanken.

Det stramar rätt mycket om halsen vid märkerna också och jag suckar djupt. Vad ska jag göra? Till slut går jag och lägger mig igen. Jag är genomvåt av svett så jag drar inte täcket över mig utan ligger bara ovanpå lakanet.

Smärtan i benen går i vågor men till slut verkar det ge med sig och jag somnar snart igen.
Jag vaknar någon gång senare under natten av att någonting känns fel. Jag försöker ignoriera min känsla men vaknar till slut. Jag ligger på magen och det känns lite obekvämt så jag bestämmer mig för att vända mig på sidan.

Det går bara inte. Benen rör sig inte som de ska och bakom mig hör jag ett lustigt daskande ljud och jag känner något där nere snudda mot min mindre bokhylla.

Jag blir klarvaken direkt och försöker röra mig som jag är van vid. Till slut lyckas jag komma på ena sidan och nu kan jag se benen eller rättare sagt det som borde vara benen.

De har växt i hop och är nu ett stort långt ben. Benet har grå-blå fjäll som på en fisk och längst ut där fötterna borde vara är nu en kraftig fiskstjärt. Typ så som sjöjungfrur har. Min fiskstjärt är svart med gula små prickar på från mitten och ut till slutet av fenan. Färgerna ser bra i hop och jag borde vara stolt men jag blir förskräckt av vad jag ser och lyckas kväva ett skrik.

Jag kollar mina händer och ser att det är simhud mellan fingrarna och ytterst ute vid naglarna har jag skarpa klor. Jag tycker de liknar monstrets från "Skräcken i Svarta lagunens" klor men inte riktigt likadana.

Jag känner även att jag inte andas som jag brukar utan att det mesta av luften kommer in vid halsen. Det känns okej men lite ovanligt.

Så. De där strecken var alltså gälar!

Jag känner försiktigt med mina händer vid gälarna och känner att de öppnas och stängs automatiskt med jämna mellanrum. Jag tycker det är bra. Delfiner andas inte automatiskt men å andra sidan är jag ju mera en Sjöjungfru än delfin, fast en hane i stället för hona.

Jag ligger där tyst i sängen och bara stirrar på mina fjäll och fiskstjärten. Jag vickar lite på stjärten och den reagerar direkt på mitt kommando. Det finns en svag doft av fisk i rummet och jag inser att det är jag som luktar.

Jag känner mig fortfarande obekväm och kommer på vad det är.

Jag borde vara i vatten och inte på torra land.

Självklart är det så. En fisk klarar sig inte på land länge. Jag har inget badkar men dusch har jag ju. Det borde räcka, tänker jag. Men hur ska jag ta mig dit?

Med stjärtens och kroppens hjälp lyckas jag komma på mage igen. Jag tänker att jag måste åla mig nerför sängen och dra mig till duschen om det nu går. Dra mig framåt med armarnas kraft verkar gå bra även om det tar emot i sängen.

Jag lyckas dra mig ner på golvet och jag landar med en duns och en liten klatch från stjärten. Jag drar mig bort mot duschen. Det går långsamt men det finns inget annat sätt att göra det på.

Till slut ligger jag där i duschen. Den är inte så stor och det känns lite trångt men jag kan inte göra något åt saken. Jag sätter på vattnet och efter att ha fått en mindre chock av det varma vattnet ändrar jag temperaturen så det är halvljummet vatten i stället. Vattnet strilar skönt på min kropp.

Jag ligger ovanpå golvbrunnen och efter en stund är det relativt mycket vatten omkring mig. Jag doppar ner huvudet under det vatten som finns och känner vattnet strömma genom de nästan torra gälarna. Det är en underbar känsla och jag ligger där ett tag. och bara låter gälarna göra sitt jobb.

Snart är det fullt av vatten omkring mig och duschstoppet lär svämma över. Min fiskstjärt är dock inte under vatten utan den ligger an mot väggen. Det känns lite obehagligt faktiskt. Ibland vickar jag lite på den och det blir ett lustigt ljud då den rör sig på väggen.

Hey mamma och pappa och alla. Titta vad jag kan!

Det har börjat rinna över vatten på golvet från duschstoppet och någonstans här får jag en ide. Jag ska försöka översvämma lägenheten så jag kan simma runt i den och slippa ligga här hela dagen. Eluttagen i min lägenhet är rätt högt uppsatta, till och med spisens sitter högt, så det borde inte vara något problem med elen i alla fall.

Jag tar bort stoppet med de kloförsedda händerna och så letar jag efter något att ställa eller lägga på golvbrunnen så inget vatten kan rinna ner där. Till slut hittar jag en tvättunna som är tillräckligt stor att sätta över. Det är lite kämpigt att dra den dit men jag ger inte upp.

Det tar inte lång stund förrän hela badrummet är fullt med vatten och det har börjat rinna ut i sovrummet. Jag väljer att bida min tid och tar det lugnt.

Jag studerar mig själv och upptäcker att jag har några mindre fenor vid båda sidorna av kroppen. Jag rör lite på dem. Kanske de används i vattnet för att styra med men kanske också för att imponera på eventuella honor.

Hmm apropå det.

Jag blir fundersam om min mandom. Det tar ett tag men till slut hittar jag den. Den är gömd bakom en annan fena längre ner på framkroppen.

Puh! Tur att den finns kvar.

Jag bestämmer mig för att öppna vattenkranen till handfatet också så att vattnet i lägenheten ska stiga snabbare förhoppningsvis. Handfatet är inte så stort så det bör gå relativt snabbt att fylla det. Jag sätter dit ett tejp som jag hittat i min badrumslåda som står på golvet. Jag täpper noga till där vattnet normalt ska rinna ut och så sätter jag på kranen på fullt ös.

Snart rinner det vatten från handfatet också och vattenivån ute i sovrummet har blivit lite högre så jag beslutar mig för att ta mig dit. Jag simmar lite lätt med stjärten och jag blir förvånad över hur snabbt det går framåt.

Väl i sovrummet passar jag på att kolla vad klockan är. Den visar på 04.44. Det är garanterat många som sover just nu men jag är vaken. Det känns lite tråkigt och på sätt och vis ensamt också. Det vore faktiskt skönt om jag hade någon att prata med just nu.

Jag kollar ut i vardagsrummet och köket. Det är knappt något vatten där än. Golven är rena som de skall vara så vattnet lär inte bli smutsigt i alla fall.

Jag börjar prata tyst med mig själv men det som hörs är lustiga knarranden och knäppanden. Inte olikt sådana ljud som delfinerna på Kolmården gör. Jag gör ett nytt försök och höjer rösten. Nu kommer det mer knarranden och ett högpitchat ljud också.

Jaha. Så mycket för kommunikationen med andra. Toppen!

Det bakslaget gör mig inte direkt nöjdare. Jag kan alltså inte göra mig förstådd av andra som inte är mermän eller sjöjungfrur.

Jag ligger där i sovrummet och känner mig ledsen. När klockan är 05.30 hör jag hur tidningen kommer genom brevinkastet. Det är lite vatten där nu så tidningen lär bli våt. Jag orkar inte bry mig om det just nu.

Klockan 07.25 så är hela lägenheten full med vatten även om det inte är särskilt djupt än. Jag simmar runt i lägenheten och känner mig fridfull med mig själv trots att jag är förvandlad. Fenorna vid sidan visar sig vara hjälpsamma när jag navigerar runt på golvet.

Hela fiskstjärten är under ytan och jag märker att den är väldigt stark. Sådan fart jag får när jag far fram. Hur kul som helst ju. Tidningen borta vid dörren är helt förstörd men det brukar ändå inte stå så mycket intressant i den så det gör inget.

När vattenivån har blivit så hög att jag flyter på ytan simmar jag bort till badrummet och stänger av både duschen och vattenkranen vid handfatet. Är ingen bra ide att göra mer vattenskada än jag redan gjort, tycker jag.

Måndag Fortsättning

Efterråt simmar jag planlöst fram och tillbaka i lägenheten och bara är. Jag börjar bli hungrig och försöker öppna kylen för att ta en av fiskarna jag fiskade fåregående dag. Jag når inte riktigt upp men får en ide att använda en längre kvast som jag har och därmed flytta på påsen med fiskarna. Det lyckas efter några mindre bra försök och snart är påsen nere på golvet. Den guppar där i vattnet.

Jag öppnar påsen försiktigt med mina kloförsedda händer och greppar några fiskar och tar dem till munnen. Det dröjer inte länge förrän de är slukade och jag tar en fisk till men bestämmer mig för att spara resten av dem till senare tillfälle. Med kvastens hjälp lyckas jag få upp påsen i kylen igen och stänger den.

Klockan har nu blivit runt 11 och jag känner mig lite lätt uttråkad. Även om jag kan simma omkring i lägenheten känns inte det riktigt kul. Däremot simma ute i vida havet. Det hade varit något det.

På något sätt känner jag mig däremot stolt över hur jag ser ut. Synd bara att ingen annan i huset kan se mig. Jag menar, min fiskstjärt och mina fenor är ju jättefina och även fjällen har fin färg.

Min stjärt Mina fenor Mitt fjäll.

Jag ligger där på det vattenindränkta golvet och känner gälarna göra sitt jobb då det plötsligt börjar kännas underligt i hela kroppen. Jag blir riktigt varm överallt och det verkar som om..

som om..

jo, jag börjar faktskt sakta förvandlas till människa igen. Jag känner när gälarna sluts och jag börjar andas så som jag brukar göra. Det svider som tusan om benen men efter ett tag ligger jag där i vattnet som en helt vanlig människa med ben i stället för fiskstjärt. Handen och fingrarna ser också normala ut.

Jaha. Vad göra nu då?

Jag småpratar och jag låter precis som jag alltid har gjort. Jag reser mig upp och står där i vattnet och stirrar som ett fån. Så får jag fart. Vattnet måste bort.

Jag rusar in i badrummet och tar bort tvättunnan som stått på avloppsbrunnen. Vattnet börjar rinna ner där. Jag tar bort stoppet i avloppet vid handfatet också.

När vattnet runnit bort tar jag fram min svabb och börjar använda den i rummen som inte har avlopp. Jag öppnar lägenhetsdörren också så att vattnet kan rinna ut den vägen också. Den förstörda tidningen hamnar i soporna.

Jag börjar känna mig hungrig trots att jag åt några fiskar förut. Förmodligen tar förvandlingen en del energi så förklaringen ligger nog där.

Jag bestämmer mig för att äta frukost och tar kokt ägg och flera mackor med skinka på. Jag gillar saltet i skinkan.

Det mesta av vattnet har nu försvunnit och jag går bort till ytterdörren och kollar ut i trappen. Det är en stor pöl utanför min dörr och en del av vattnet har börjat rinna ner för trappan mot nästa plan. Undrar vad grannarna ska tro.

Jag står och funderar en stund och så tar jag fram en fönsterskrapa och skrapar bort allt resterande vatten mot trappan så allt rinner ner där. Bättre att folk inte vet varifrån det kommer ifrån

När golven är helt torra i lägenheten går jag in i sovrummet och sätter mig på sängen och börjar fundera. Hittils har det stämt bra med vad spåkvinnan sagt. Det som har hänt än så länge har varit en prövning för mig men jag undrar om fler saker kommer att hända. Kommer jag förvandlas igen? Jag hoppas verkligen inte det.

Dagen går och det händer inte så mycket. Jag funderar på om jag skulle ringa Tony och berätta vad som hänt. Han skulle nog bara skratta åt mig och jag skulle känna mig förnedrad även om jag vet att det som hände var sant.

Nej, jag får lösa det här själv. Jag kan inte blanda in andra i det här. Jag tackar min lyckliga stjärna att jag fick ledigt i dag.

Ännu senare på dagen käkar jag lunch och det blir fisk. Jag hör folk utanför min ytterdörr och de verkar upprörda. De har såklart sett allt vatten och undrar var det kommer i från.

Jag går och lägger mig betydligt tidigare än jag brukar. Det har varit en jobbig dag för mig och jag behöver sömnen

Tisdag

Jag vaknar någon gång mitt i natten och känner ett stort obehag i benen som snart släpper. Jag vänder mig mödosamt på sidan och ser hur fjällen sprids över hela benet och fiskstjärten växer och vecklas ut. Egentligen vill jag inte se men blir så fascinerad av det att jag inte kan titta bort.

Av gammal vana kollar jag hur mycket klockan är. Den visar 02.12 och jag gick och lade mig runt 20. Alltså har jag sovit i drygt 6 timmar.

Jag kravlar mig ner på golvet och väl nere drar jag mig till badrummet och duschen. Precis som föregående dag sätter jag tvättunnan över avloppet och öppnar även kranen vid handfatet på fullt ös.
Jag funderar hur jag ska kunna förvandla tillbaka mig och inte behöva vänta mer än en halv dag att bli vanlig igen. Jag pushar på för allt jag är värd och något händer.

Det som händer är att det kommer avföring från en mindre öppning strax ovanför fiskstjärten. Jag blir frustrerad minst sagt men bestämmer mig för att försöka plocka upp det innan det blandas med vattnet.

Haha skitkul. NOT.

Jag gör ett högt ljud av missnöje och det är ett högt gnisslande ljud som ekar i rören och på badrumsspegeln blir det en liten liten spricka i glaset. Oopps. Jag måste vara mer förstiktig med min röst.

Det är verkligen inte lätt att få tag i toapappret för det hänger rätt högt upp men jag är riktigt envis och lyckas. Jag samlar försiktigt ihop det som kom ut och lyckas kasta det och pappret i toan. Spola toan kan jag dock inte för spolknappen är alldeles för högt upp.

När jag ser att vattnet är tillräckligt högt i hela lägenheten stänger jag av vattnet och börjar simma ut i rummen. Jag passerar sovrummet och klockan är nu 05.50. Några gånger plaskar jag till som tusan med stjärten och vattnet skvätter upp på väggen.

Jag försöker förvandla mig igen men den här gången försöker jag i huvudet ha en bild om hur jag ser ut när jag är vanlig och försöker tvinga mig till den bilden av mig själv. Jag pressar på mentalt och rätt som det är händer det.

Jag lyckas förvandla mig tillbaka till människa. Ingen fiskstjärt och inga fjäll eller konstigheter. Däremot är jag så hungrig nu att jag knappt kan koncentrera mig på att få bort vattnet i lägenheten. Jag är tvungen att få i mig något matnyttigt. Jag äter snabbt upp flera mackor. Det får räcka så länge.

Jag öppnar min ytterdörr så en del av vattnet kan rinna ut där. Vattnet i badrummet rinner ner i avloppsbrunnen så där är inget problem. Jag spolar även toaletten när jag är i badrummet.

När jag står där i badrummet kollar jag min spegelbild och kikar närmare. Visst ser jag lite mindre rundare ut? Det kan ju bero på att jag ändrat mina matvanor men även förvandlingarna kan nog förklara saken. Jag blir nöjd i alla fall med att se mindre tjock ut.

Det sista av vattnet i lägenheten tar jag upp med svabben. Jag använder fönsterskrapan i trappen för att få bort det från min dörr. Jag vill inte att någon ska veta att vattnet kommer från min lägenhet.

När allt är torrt bortsett från några småstänk på någon vägg fixar jag frukost. Klockan är ändå snart 07 så det är lagom att göra det här. Det blir tre kokta ägg och en massa mackor med skinka på. Ett stort glas med vatten och salt i också. Teet hoppar jag över i dag.

Väl mätt beger jag mig till jobbet. Något i mitt huvud säger att jag kanske borde stanna hemma men jag ignorierar den tanken. Jag går in på City-Hallen och köper en fiskgratäng. Den ser väldigt god ut.

Väl på jobbet sätter jag de sista bilderna på den sista tavlan. Allt klart. Jag går bort till chefen och visar henne. Gemensamt flyttar vi tavlorna bort till det så kallade utställningsrummet. Rummet är för närvarande tomt och vi börjar sätta upp tavlorna. Olivia kommer förbi och är hjälpsam.

Vi jobbar effektivt fram till lunch. Sune sitter där ute i köket. Jag går fram till honom och ber om ursäkt för att jag snäste mot honom häromdagen. Han accepterar och säger att alla kan ha en dålig dag ibland.

Jag värmer min fiskgratäng i mikron och kollar lite i dagens tidning. Jag blir mycket intresserad då jag ser huvudrubriken. Den lyder som följande

Sjöjungfru siktad nära Knösöudden

Jag läser artikeln och det står att några turister i en större båt har sett en sjöjungfru nära knösöudden. Tyvärr hann de inte ta kort på den men vittnerna säger att den var väldigt stor och hade brun-röd färg på fjällen och en mycket stor mörk fiskstjärt som den slog i vattnet med flera gånger.

Reportern har även intervjuat en marinbiolog men han tror inte de såg en sjöjungfru. Förmodligen har de sett en säl och misstagit sig angående färgen och hur stor stjärt den hade.

Även om jag inte har varit där förstår jag att turisterna verkligen sett en sjöjungfru med tanke på att jag själv förvandlats till en merman. Jag funderar på om jag inte skulle ta och simma dit någon gång när jag är förvandlad till merman och ta kontakt med henne. Men först måste jag kunna kontrollera mina förvandlingar såklart.

Sune har sett vad jag tittar på och han skrattar till bakom mig.

- Vilka rövarhistorier tidningen skriver om va.
- Hur vet du att det inte är sant?
- Men seriöst. Sjöjungfrur?
- Ja lite märkligt men havet tillhör det minst utforskade på jorden än så länge så varför inte.
- Nä Nä Inte en chans att något sådant skulle finnas. Glöm det.
- Men tänk om...

Jag börjar känna mig frustrerad över att Sune inte vill tro på det som står i tidningen och jag är beredd på att argumentera för min sak då jag blir avbryten av mikrons plingande. Jag går bort och hämtar maten, greppar tidningen och sätter mig bredvid Sune.

- Havet är alltså det som är minst utforskat och det är klart att det kan finnas saker som vi inte vet något om. Ta odjuret i Loch Ness eller Storsjöodjuret till exempel. Än så länge har ingen hittat dem eller bevisat att de finns.
- Loch Ness är bara fake. Första fotot på det är fake. Det har dem till och med erkänt sedan flera år. Och även om Loch Ness hade funnits är det inte samma sak som sjöjungfru.

Sune sitter och stirrar på mig på ett otrevligt sätt och jag känner mig obekväm. Samtidigt börjar det pirra och svida om mina ben också.

Åh nej. Säg inte att jag...

Jag ursäktar mig så fort jag kan och springer bort till toaletten och låser dörren. Jag såg att Olivia var på väg till köket. Jag drar djupa andetag där på toan och försöker lugna ner mig. För säkerhets skull tar jag av mina byxor.

Benen har nästan gått i hop och det ser ut som om jag har lätta fjäll på benen men det hela stannar av efter en stund och benen blir vanliga igen. Det slutar pirra och svida om dem också.

Bra. Jag fortsätter andas lugnt innan jag går ut från toaletten och bort till köket igen. Där inne sitter Sune och Olivia och skrattar åt något. Maten har blivit kall så jag värmer den igen.

Jag äter under tysnad och blänger surt några gånger på Sune men han märker inget. Jag är precis klar med maten då lunchrasten är slut och jag går bort till utställningsrummet igen. Chefen är inte där men jag fortsätter arbetet. Snart sitter tavlorna där de skall och jag betraktar dem noga och känner mig nöjd.

Resten av dagen går bra och jag är nöjd och glad då jag kommer hem.

Redan från ingången till trapphuset hör jag upprörda röster. Opps De har upptäckt allt vatten och undrar var det kommer ifrån. Jag tar hissen upp till fjärde våningen.

Det står en massa människor där i trappen. Några av dem bor på samma plan som jag men jag ser även andra som bor längre ner i huset. Alla är uppenbart upprörda. Hyresvärden får syn på mig.

- Du Kenneth. Vet du var allt vatten kommer ifrån?
- Har inte en aning. Det var torrt här när jag stack till jobbet i alla fall.
- Det var det inte alls, säger en arg hyresgäst.
- Du vet väl inte när jag gick?
- Du går alltid vid sjutiden och jag rastade min hund strax efter du gått och då var det vatten ute i trappan och lite här uppe.
- Jag åkte hissen och jag såg inget vatten.

Hyresvärden och de andra står tysta en stund men till slut säger värden till alla att gå in till sina lägenheter och så skall han fråga alla ensam i stället om vad som kan ha hänt.

Hyresvärden följer med mig in i min lägenhet. Jag hoppas att det vatten som kom på väggarna har torkat nu. Värden går runt lite och kollar i min lägenhet och ställer lite frågor. Efter en stund är han nöjd och går.

- Om det är något problem i huset så säg bara till så fixar jag det.
- Absolut. Hoppas du klarar ut problemet.
- Får hoppas det. Tja. Vi ses.

När värden har gått sjunker jag ner på en stol nära ytterdörren och bara vill försvinna någonstans. Jag sitter där ett tag men så känner jag en stor hunger. Jag är sugen på snacks, typ chips och sådant.
Jag fnyser till och slår bort det hela men till slut klarar jag inte av suget utan åker ner och går bort mot city-hallen. Där ser jag att de har rea på några chips. Man kan köpa 3 stycken för 40 kronor. Som hittat ju. Jag köper dem och går hemåt.

Väl hemma mumsar jag i mig hela första påsen och mår bara perfekt. På kvällen lyssnar jag lite på musik och har bara trevligt.

Onsdag

Jag vaknar återigen mitt i natten av att benen värker igen. Jag vet precis vad som är på gång och jag försöker mentalt stoppa det hela. Jag fokuserar så mycket jag kan på hur jag ser ut som människa och det fungerar till slut. Jag försöker slappna av men något stör.

Jag känner mig otroligt rastlös och kan inte riktigt få ro. Jag känner att förvandlingen är där fortfarande på något sätt men att jag tillfälligt lyckats stoppa processen på något sätt. Jag vet inte hur länge det kommer fungera. Jag kikar på klockan och den är 01.31.

När jag ligger där i sängen får jag en ide. Jag ska försöka förvandla mig ute. I havet. Jag går upp snabbt och klär på mig lite kläder. Det är sommar och trots att det är natt är det någorlunda varmt ute. Jag tar bara min nyckel med mig och går ut ur lägenheten. Jag väljer att gå ner i stället för att ta hissen.

Väl ute styr jag snabbt stegen bort mot residenset och väljer till slut att gå till stumholmen. Väl på Stumholmen går jag runt ett tag men hittar till slut ett ställe som är dolt av ett buskage. Jag tar av mig de få kläder jag har på mig. Jag lägger kläderna och en mindre handduk i en liten påse och får till slut upp påsen högt i ett träd.

Nyckeln lägger jag i en sorts plastpung som jag fått för några år sedan. Den har ett längre snöre som jag kan ha runt halsen. Jag hänger snöret runt halsen och går ner mot vattnet. Jag sätter mig på en sten som är precis vid vattnet.

Jag låter förvandlingen komma. Det svider i benen och jag ser fjällen växa fram och även fiskstjärten. När jag är fullt förvandlad tar jag spjärn mot stenen och kastar mig ut i vattnet. Det är rätt grunt här och jag landar med ett högt plask men det gör inget.

Jag har direkt ingen plan på vart jag ska men jag vill bort från det militära. Jag är osäker på hur en militär skulle se mig och jag vill inte riskera några problem. Jag simmar under bron och bort mot där aspöfärjan går.

Med stjärtens hjälp far jag fram i vattnet som en vilde. Jag använder sidfenorna för att styra så att jag inte simmar rätt in i något. Med spröten känner jag också trycket och variationer i vattnet. Det som de känner översätts i hjärnan till information. Jag låter mina instinkter kicka in och bara simmar omkring.

När jag närmar mig hamnen lyckas jag fånga en sill som simmar förbi. Jag öppnar munnen och äter den under vattnet medan jag simmar. Det knastrar rejält då jag äter sillen men det gör inget. Mina tänder verkar ha förändrats också så de klarar av den råa fisken.

När jag kommit förbi nästan hela hamnen väljer jag att simma bort mot Lidl. Det är en bro där som jag simmar under. Snart är jag vid pantarholmen men simmar vidare. Vattnet är inte så djupt här men ingen människa är ute så ingen kan se mig.

Under Långöbron stannar jag upp och går upp till ytan och tar lite luft. Även om jag har gälar så är de inte nog. Jag måste andas vanlig luft också. Efter att ha tagit några djupa andetag går jag ner under ytan och fortsätter simma.

Sjön som jag simmar i heter Danmarksfjärden, vilket är lite lustigt med tanke på att den ligger i Sverige. Jag passerar Långö badplats och börjar närma mig jolleklubben men snart är jag på djupare vatten.

Jag är nästan vid BTH då jag känner en jublande känsla i kroppen. Jag vill skrika av glädje och snurra runt. Jag väljer att hoppa i stället. Jag har inte så hög fart så det blir inte så stort hopp. Det gör mig lite besviken och jag känner att jag vill hoppa högre än jag just gjorde.

Jag simmar tillbaka en bit och har nu högre hastighet. När jag är nästan vid bryggan vid studentkårens byggnad tar jag sats och kastar mig upp ur vattnet. Samtidigt gör jag ett högt glädjeskrik som ekar vida omkring. Jag lyckas hoppa riktigt högt. Det är nästan så att jag själv blir imponerad. Om någon sett mig på avstånd hade de nog trott att jag var en hoppande delfin.

Efer att ha landat efter hoppet tar jag återigen sats och sätter full fart igen med stjärtfenan. Jag hoppar återigen upp i luften. Denna gång ännu högre än innan. Jag skriker högt av glädje så det ekar mellan husen vid BTH.

Jag känner mig riktigt lätt i kroppen. Det är som om flera års spänning bara har släppt och jag flämtar av ansträngning och glädje vid ytan. Så här roligt har jag inte haft på mycket mycket länge. Jag känner mig nästan som ett barn på nytt.

Jag närmar mig Studentviken och märker hur mycket skräp folk slängt i vattnet. Jag plockar upp lite plast och slänger upp det på någon klippa i närheten av en bro. Förhoppningsvis slänger någon skräpet i soptunnan längre fram.

Solen har så smått börjat komma fram på himlen och jag funderar över hur mycket klockan kan vara. Kanske dags att återvända hem. Jag har ju trots allt ett jobb att sköta och att vara merman eller havsman hade nog inte fungerat som skäl att inte jobba.

Jag vänder om och simmar i stort sett samma väg tillbaka. På vägen äter jag upp två sillar till. De är oemotståndligt goda. Jag kommer till stället vid stumholmen där jag förvandlade mig. Ingen har sett mig gömställe och påsen med kläderna är fortfarande uppe i trädet.

Jag förvandlar mig tillbaka till människa och kliver upp ur vattnet och drar ner påsen. Jag torkar mig noga med handduken och klär på mig mina kläder och börjar gå hemåt.

Jag ler hela tiden av minnet av vad jag gjort. Jag träffar bara en morgontrött hundägare på vägen hem. Han är så trött att han knappt tittar på mig. Det gör inget.

Väl hemma ser jag att klockan snart är 05. Jag funderar på om jag ska vila en stund innan det är dags att gå upp. Jag känner mig inte direkt trött men tänker att lite sömn aldrig kan skada. Jag kryper ner i sängen och somnar snart.

Mobilen väcker mig vid 7 och jag går upp. Jag duschar och känner mig glad. Efter duschen äter jag frukost med ägg och mackor till.

Jag behöver inte ha med någon mat i dag eftersom det är onsdag vilket innebär att Olivia och jag ska äta ute. Efter frukosten går jag till jobbet. Det är redan soligt ute och varmt.

Det är jättetrevligt men samtidigt har jag en känsla av overklighet. Jag kan nu på dagen inte tro att jag i natt blev merman och simmade i havet, men innerst inne vet jag att det var just så. Jag upptäcker att jag fortfarande har plastpungen där jag hade nyckeln runt halsen. Jag skrattar till och tar av den och lägger den i byxfickan.

Jag småsjunger glatt för mig själv och jag blir inte förvånad över att det är Idde Schultz "Fiskarna i havet". En väldigt bra låt som fortfarande känns fräsch.

Jag är fortfarande väldigt glad då jag kommer till jobbet och gör en liten spontandans vilket får tjejen i receptionen att skratta till. Jag fortsätter med jobbet i utställningsrummet. Olivia går förbi och hälsar glatt.

Det har öppnat en asiatisk restaurang på stan som hon vill gå på och hon undrar om jag också kan tänkas äta där i dag. Jag har inget emot det så vi bestämmer det blir där.

Arbetet går bra och när lunchen börjar har jag satt upp nästan alla tavlorna. Bara en återstår. Olivia och jag går till den asiatiska restaurangen. Det har varit en bio i lokalen innan.

De har sushi så jag tar bland annat lax och lite annat smått och gott. Sedan blir det ris och diverse friterad mat. Självklart tar jag också vårrullar. De är vegetariska och mycket goda. Till efterrätt tar vi friterad banan med sirap på och en kopp te.

- Så. Vad ska du göra under semestern?
- Semestern?
- Ja vi valde väl samma veckor tror jag. Från mitten av Juli. Så vi jobbar bara fram till fredagen.
- Ja de. det. kan nog.. stämma, stammar jag.

Jag har inte haft en tanke på semestern. Hela våren har jag nästan jobbat på som en robot och egentligen inte kännt något alls. Jag ville inte resa någonstans heller nu då jag fyllde 50 för det var för dyrt. Faktiskt så var det nästan 5 år sedan jag reste någonstans.

jag känner att det kommer bli skönt med semester. Speciellt nu när jag kan förvandlas till en merman och kan simma runt en del. Det tänker jag göra i sommar! Men det kan jag inte säga till Olivia så jag svarar att det blir väl lite häng på stranden och annat.

Själv ska hon hyra en stuga i Norrland av en släkting som hon känner. Jag tycker det låter lite långt att åka men Olivia är riktigt positiv angående stugan.

När vi ätit klart går vi tillbaka till jobbet. Jag sätter upp den sista tavlan. Det ska bli skönt med semester men på något sätt känner jag mig lite nere. Besökarna kommer inte träffa den som satte upp tavlorna. Jag vet att guiderna är duktiga men jag hade nog själv velat stå och berätta om allt för turisterna.

Resten av dagen går snabbt och jag beger mig hemåt. Det är lite moln på himlen men fint väder. Jag går hem och hämtar badkläder. Jag ska tillbaka till stumholmen men denna gång bada som vanligt folk.

Det är mycket folk på standen vid stumholmen och jag klär om och lägger min nyckel i plastpungen och hänger den runt halsen. Jag har inte med mig min plånbok eftersom jag inte tänkt köpa någonting.

Det är varmt i vattnet och det är många som badar. En del simmar medan andra mest plaskar och busar. Några modiga tonåringar hoppar från tian och det blir ett rejält plums då de landar i vattnet. Jag skrattar till då jag tänker på hur jag hoppade tidigare idag borta vid BTH.

Jag badar ett tag men går upp efter någon timme eller så. Det är fortfarande rätt mycket folk på stranden. En pantburksletare går runt och kollar soptunnorna. Det ser inte så fint ut men han tjänar väl en liten slant på det, tänker jag.

Jag går hemåt och väl hemma sätter jag mig i soffan och kollar lite på TV. Inget intressant men ändå underhållning. Vid 21 tiden går jag och lägger mig.

Torsdag

Jag blir inte ens förvånad då jag känner det vanliga pirret och svedan i benen. Det känns inte lika mycket som det gjorde i början. Kroppen har kanske vant sig att det ska vara så här och gör mindre motstånd eller så är det så att jag själv vill förvandlas och det onda blir en belöning för kroppen. Klockan visar 02.17

Jag lyckas återigen stoppa förvandlingen. Jag går upp direkt och klär på mig och går ut. Även denna gången väljer jag stumholmen och samma buskage.

Det dröjer inte länge förrän jag är förvandlad och plumsar ner i vattnet igen. Vattnet känns otroligt skönt mot mitt fjäll och jag myser i hela kroppen. Kanske det har med att göra att vattnet inte har klorin och är bättre för min hud och fjäll.

Jag simmar ungefär samma väg som föregående dag men efter att ha simmat under bron vid Lidl så simmar jag i stället ner mot borgmästarkajen och fisktorget. På vägen dit passerar jag den nya bryggan som kommunen har byggt. Där är det ofta mycket folk på dagarna men nu är det helt folktomt.

Jag passerar stakholmen och simmar till Saltö fiskhamn. Där finns det kanske mer fisk. Det dröjer inte länge förrän jag lyckats fånga en gädda. Den blir minst lika förvånad som jag. Men ner går den. Det krasar i tänderna men det gör inget alls.

Det finns en hel del fartyg vid hamnen och jag är försiktig så jag inte hamnar i något nät. På ett ställe är det nära att jag fastnar men turligt nog lyckas jag parera nätet med hjälp av mina sidofenor.

Jag blir chockad när jag kommer vid Cyberzone och ser all bråte som folk slängt ner i havet. På några ställen är det nästan som en soptipp. Jag ser flera tomburkar där nere i vattnet. Jag kastar upp dem så de ligger på marken så att eventuella samlare kan ta dem.

Jag simmar vidare och snart är jag vid Saltö badplats. Här är det också mycket skräp i havet men inga burkar. Om jag hade tid hade jag nog sett till att få upp skräpet men jag vet att det kommer att ta tid. Kanke något jag kan göra under semestern. Jag har egentligen aldrig tänkt förut på hur vi människor skräpar ner havet men nu ser jag det med mina egna ögon.

Jag fortsätter simma men när jag kommit till Dragsö och baksidan där trollskogen är bestämmer jag mig för att simma tillbaka. I stället för att passera Saltö fiskhamn svänger jag förbi hela Dragsö campingen och bort mot Borgmästarkajen och fisktorget igen.

När jag är nästan utanför museet där jag jobbar får jag en sådan lust att hoppa så som jag gjode föregående dag. Jag tar sats och sätter full fart borta vid båtbryggan där skärgårdstrafiken går. Snart har jag superfart och jag kastar mig upp från vattnet samtidigt som jag skriker högt av glädje.

Jag hoppar två gånger till men det blir inte lika högt som första gången men jag är helnöjd. Jag hade inte lika hög fart helt enkelt.

När jag kommer till Stumholmen igen vid buskaget ser jag en kråka som håller på och drar i min plastpåse. Jag väser till mot fågeln och den flyger i väg. Fågeln verkar inte ha skitit på varken påsen eller kläderna inuti så det är lugnt.

Klockan är över 6 när jag kommer hem och jag bestämmer mig för att äta tidig frukost. Några ägg och mackor med skinka på blir bra. Fisken i kylskåpet har börjat lukta illa så jag slänger påsen med sillarna som var kvar. Jag funderar över vad jag vill ha för mat i dag och till slut bestämmer jag mig för en ungspannkaka.

Jag har ju redan ätit en ganska stor fisk och känner inte för fisk till lunch. Efter att ha packat ner maten och även kikat lite i dagstidningen går jag till jobbet.

På kvällen är det konsert i Bastion Aurora med Håkan Hellström. Jag tänker att det kanske är kul att gå på den konserten. Förmodligen kommer Tony kanske också gå eftersom jag vet att han liksom jag gillar Håkan Hellström. Jag kan ju ringa honom efter jobbet och fråga.

Väl på jobbet behöver dem lite hjälp med en praktikant som ska jobba där på sommaren. Jag lovar chefen att visa och förklara allt det hon behöver veta och kanske även ge en liten personlig guidning för henne.

Det är en rätt ung tjej som står där. Ibland blir jag förvånad när så unga människor kommer dit och vill jobba. Oftast kan de inte så mycket om historien som de borde men med rätt hjälp brukar de lära sig rätt snabbt.

Jag får intrycket att hon är rätt dryg i början då hon står och tuggar tuggummi och inte verkar lyssna riktigt men efter en liten rund vandring så börjar hon ställa frågor om det gamla blekinge och Karlskrona.

Både Sune och Olivia träffar praktikanten. Olivia skojar med henne när hon märker att den unga tjejen väldigt ofta använder ordet "alltså" när hon ska fråga eller förklara något. Den unga tjejen tar det bra och skrattar med Olivia om sitt ordval. Vid en paus ser jag även att hon röker. Jag förklarar att hon absolut inte får göra det inomhus och det verkar hon förstå bra.

När vi tar lunch så ser praktikanten tidningen där det står om sjöjungfrun. Hon säger att hon gärna skulle vilja träffa en gullig och kramgo havsman. Jag kan inte låta bli att rodna lite grann. Sune tittar lite konstigt på mig och skakar på huvudet.

Dagen går snabbt och när jag går hemåt känner jag mig nöjd. Praktikanten kommer nog göra sitt jobb bra.

Väl hemma ringer jag Tony och frågar om han ska på Håkan Hellström konserten. Han är intresserad och vi bestämmer att vi ska träffas utanför Bastion Aurora vid 19.30. Konserten börjar klockan 20.

Jag byter kläder och tar på mig något färgglatt och ledigt och går bort mot Basionen. Det är fullt av folk utanför där men jag hittar snart Tony. Han har också fina kläder på sig och en riktig seglarmössa.
Snart släpps alla in och vi hittar en bra plats. Tony går bort till baren och beställer en öl till sig själv och en Sprite till mig. Det finns lite tilltugg också i form av salta pinnar och salta kringlor men varken jag eller Tony vill ha det. Dessutom är det alldeles för dyrt.

Tony och jag skålar tilll varandra och myser. Snart börjar konserten. Det är bra tryck i musiken och basen dånar i bröstet men det är så det ska vara när det är riktig konsert. Både Tony och jag skriker oss hesa när vi skrålar med i Håkans olika texter. Vi kan låtarna utantill.

Konserten håller på i nästan två timmar och det susar lite i öronen när jag går hemåt. Tony åker bussen hem till sitt eftersom han druckit alkohol och får inte köra.

Väl hemma går jag och lägger mig nästan direkt. En dag till att jobba och sen semester, tänker jag. Jag har redan gjort planer. Redan i morgon tänker jag försöka hitta sjöjungfrun. Kanske hon kommer förklara om det var på grund av bettet som jag förvandlats eller om det finns annan förklaring.

Kapitel 4: Kärlek i vattnet

Fredag

Jag vaknar mitt i natten igen av att det svider och spänner i benet och jag är snabb att stoppa förvandlingen. I dag kommer jag vänta med förvandlingen till efter jobbet. Efrter en stund somnar jag om även om jag känner mig rastlös.

Klockan 7 går jag upp som vanligt och äter min frukost och går sedan till jobbet. Jag väljer att inte ta med någon mat eftersom jag slutar vid 14 och tänker då åka bussen till Verkö eller däromkring och förvandla mig där. Jag vet att det finns fisk i de vattnen.

Det är fullt med folk i museet så här sista dagen innan de flesta av den fasta personalen tar semester. Det finns mycket som ska göras för att praktikanterna ska ha det så lätt som möjligt att jobba. Jag visar hur kassan fungerar till den som ska sitta där under sommaren.

Vaktmästaren smörjer hissen så den ska låta mindre och en del föremål dammas av. Den åttabente kalven flyttas till ett nytt ställe där den syns bättre och folk kan hitta den utan att behöva leta en massa.

Jag storstädar mitt kontor och ser till att allt ligger i ordning. Klockan 14 slutar jag och jag önskar glad sommar till alla. De önskar mig en glad sommar tillbaka.

Jag går ner till bussplatsen i centrum där alla bussar går och så väntar jag på en lämplig buss. Det blir buss 3 och jag stiger av vid Gullberna. Jag går bort till skogen som är vid Gullberna och går in där.
Det är grönt överallt och flera fåglar sjunger i skogen. Det är väldigt fridfullt. När jag gått halvvägs av skogspromenaden så ser jag Lyckebyfjärden glittra. Det är väldigt svårt att komma fram där vattnet är så jag väljer att fortsätta.

När jag kommit nästan till de nybyggda husen stannar jag. Här finns flera ställen där man kan hoppa i vattnet. Jag lägger min nyckel i plastpungen och hänger den runt halsen. Sedan tar jag av mig kläderna och lägger dem i en påse. Påsen gömmer jag i ett träd och om någon skulle se den så hoppas jag att de låter den vara i fred.

Jag går ner i vattnet men förvandlar mig inte än. I stället går jag en bit och försöker hitta ett ställe som är någorlunda dolt från insyn. Till slut hittar jag ett bra ställe där man knappt kan se stigen jag nyligen gick på. Det här blir bra, tänker jag.

Förvandlingen går väldigt snabbt. Det är nästan som om fjällen och fiskstjärten exploderar fram. Det gör inget för mig. Bättre det går snabbt än riktigt trögt. Dessutom gör det inte ont längre. Lite sveda i benen och sen.. inget. Det hade ju varit jobbigt om det tog lång tid och dessutom gjorde en massa ont.

Väl förvandlad börjar jag simma bort från stigen och ut i vida havet. Det syns inga båtar ute just nu och jag styr kosan mot Knösöudden där jag blev biten av den där lustiga fisken.

Vid Verkö ser jag några båtar som kör omkring men jag dyker ner längre ner under ytan och de ser mig garanterat inte. Jag jagar i fatt en aborre och fångar den och äter upp den. Den är väldigt god och jag är nöjd med första fisken i dag. Det dröjer inte länge förrän en annan abbore dyker upp och jag käkar upp den också.

Sådärja. Så var maten fixad.

Jag har god fart på fiskstjärten och snart är jag vid Knösöudden där Tony och jag fiskade. Det finns en hel del fisk här i vattnet men ingen sjöjungfru. Jag suckar till av besvikelse. Precis som om det skulle vara så lätt att hitta henne.

Jag gör instinktivt ett ljud som jag gissar ska locka fram sjöjungfrun och så väntar jag. Det kommer ett eko efter en stund eller vänta.. Jag fick faktiskt ett svar! Jag ropar igen, Ett gällt ljud som i människoöron skulle låta ungefär Jiiiiii. En fisk simmar snabbt förbi och jag ska ta den när...

- Min!
Sjöjungfrun greppar blixtsnabbt tag i fisken och tar den i sin mun och äter upp den. Så tittar hon upp på mig och ler.
- Hej på dig du! Jag gissar att det var dig jag hörde nyligen.
- Ja jo det var jag.
- Vilken fin röst du har.
- Tackar Tackar. Du har också fin röst tycker jag.

Sjöjungfrun kråmar sig och verkar bli glad. Hon är ungefär lika lång som jag och har Brun-Röda fjäll som gnistrar även under ytan och en stor fiskstjärt som är mörkgrå. Hon har inte så stora bröst men det gör inget. Jag ser att hon har gälar vid halsen precis som jag. Sidofenorna verkar lite mindre än mina.

- Du är ny här. Har inte sett dig innan.
- Ja. Jag blev biten av ett yngel från er för nästan två veckor sedan.
- Yngel? Vi har inga yngel. Vi föder levande ungar. Hur såg den ut?
- Mest som en vanlig fisk men den var nästan regnbågsfärgad och hade ett huvud som såg ut som en människas. Jag och en annan person fiskade nära här och fick den på betet så att säga. Fisken bet mig och jag tappade den i vattnet. Jag tror den överlevde.
- Jag har inte sett en enda av oss som har den färgen och som du beskriver den kan det inte ha varit något merfolk i alla fall.
- Men vad var det då? Min förvandling hände en vecka och en dag efter bettet och innan dess hade jag feber och fick dessa på halsen.
Jag pekar på mina gälar så att hon ska förstå.
Sjöjungfrun rycker på axlarna. Hon verkar inte ha sett fisken i fråga.
- Nåja. Nu är du här i alla fall och du verkar trevlig och...

Hon simmar närmare mig och sniffar försiktigt på mina fjäll. Hennes ögon blir stora som tefat och hon verkar dra djupt efer andan. Eter en stund är hon nere vid min fiskstjärt och nosar. Hon rör sig lite ryckigt med nervösa snabba rörelser från sin stjärt.

Snart är hon framför mig igen. Hon ger mig en riktig stor kram och viskar; Jag har funnit min älskade.
- Va Vadå? Din älskade? Vi har ju nyss mötts.
Sjöjungfrun svarar inte men ler kärleksfullt mot mig. Hon verkar fundera ett tag men visar sedan ett slugt leende.
- Ska vi simma i kapp?
- Tja, varför inte.

Vi väljer att simma från punkt A till punkt B så snabbt vi kan. Den som vinner får.. ja det har vi inte bestämt men det blir en liten tävling mellan oss.

Sjöjungfrun ger i från sig ett ljud som betyder starta och hon börjar simma. Jag är precis bredvid henne och börjar samtidigt. Det är jag som är snabbast. Hon verkar inte ta det negativt alls utan verkar mycket imponerad av min insats.

Några gånger stryker hon sig mot mina sidofenor och jag blir nästan lite generad. Hon gör också ett ljud som påminner om en katts spinnande.

Jag visar sjöjungfrun mitt trick när jag hoppar högt upp i luften. Hon verkar aldrig ha gjort det förut men efter några gånger så kan hon det riktigt bra.

Vi hoppar riktigt högt och skriker båda av glädje. Det är ingen i närheten så vi behöver inte ta hänsyn till eventuella fartyg och annat. Några fiskmåsar skriker i kapp med oss och vi skrattar lite åt dem vid ytan.

Fredag Fortsättning..

Mitt som vi är där vid ytan och flämtar efter ansträngningen så hör jag ett lustigt ljud som kommer strax under oss i vattnet. Sjöjungfrun reagerar också och vi dyker ner för att kolla vad det är som låter.

Det tar inte lång stund innan vi hittar orsaken till ljudet. Det är den där fisken som jag fångade och som bet mig när jag fiskade med Tony. Jag pekar på fisken så sjöjungfrun ser och visar som ett bett med handen. Vi går upp till ytan igen.

- Det var den där som bet mig.
- Vi måste undersöka och ta reda på vad det är. Jag är duktig på att fånga saker.

Sjöjungfrun dyker ner igen och jag vet inte om jag ska dyka efter utan vänta tills hon kommer tillbaka. Efter en stund dyker jag också ner. Sjöjungfrun jagar fisken där i vattnet. Det tar en stund men till slut lyckas hon fånga den. Hennes klor råkar göra hål i fiskens skinn men inget blod flyter ut. Vi tittar på varandra
Vad är det här för någonting?

Sjöjungfrun greppar tag med klorna i fisken igen och spetsar den så den hänger på hennes klor och kan inte rymma. Så simmar hon mot en mindre ö som finns i närheten.

Väl där kastar hon upp fisken på land. Den försöker ta sig ner i vattnet igen och sjöjungfrun råkar sprätta upp magen på den. Men i stället för inälvor kommer det ut en massa små mekaniska delar av metall och plast. Det var inte ens en riktig fisk alltså.

Både sjöjungfrun och jag blir chockade av vad vi ser. Hon nosar länge på den nu "Döda" fisken.

- Den luktar precis som vi gör. Det borde den inte kunna göra.
Jag inspekterar fiskens tänder och det verkar som om det sitter en seg massa på dem. Jag visar det för sjöjungfrun. Hon nosar på massan.
- Det där är blod och sperma från en merman, precis om du. De måste ha smetat in tänderna med det men var har de fått det i från? Jag har inte sett en merman på åratal och ändå har jag letat som en galning.
- Hur kan det påverka mig så jag blir förvandlad?
- Det borde det inte egentligen. För ett tag sedan önskade jag visserligen att...

Sjöjungfrun blir tyst och tittar oroligt på mig. Det verkar som om hon inte vägar säga det hon vill. Jag är dock lugn och frågar henne lungt.
- Vad önskade du dig?
- Att jag skulle träffa en merman som skulle passa för mig och sedan äntligen få para mig och få ungar tillsammans och..
- Men men men vänta lite här nu. Träffa mig förstår jag men ungar? Jag vet inte om jag är redo för det än.
- Parningssäsongen börjar i morgon. Vi får hoppas på det bästa eller hur?

Hon ler glatt mot mig. Jag känner mig egentligen inte glad över det jag får höra men jag vill ändå vara positiv och inte skrämma bort henne. Det må vara henens fel att jag förvandlades men på något sätt har jag ändå vissa positiva känslor angående förvandlingen. Det har förändrat mitt liv och inte till det sämre. Jag har börjat känna saker.

Jag stirrar på den falska fisken som ligger där på den lilla klippan. Så får jag syn på något och skärper blicken. Visst ser det ut som om det står något precis vid änden av fiskens stjärt. Jag tar upp den och synar den noga. Jodå det står något där.

Sverker industri Karlskrona LTD.

Jag känner igen namnet men kan inte riktigt placera det just nu. Jag visar det för sjöjungfrun och hon väser hest mot fisken. Hon tar tag i ögonen och drar hårt. En liten minikamera trillar ut. Innan jag hunnit reagera slår hon sönder den lilla kameran mot klippan. Kameran går i tusen bitar.

Vi vänder oss båda om snabbt och spejar efter eventuella inkräktare.

- De har kanske inte live feed på sina kameror.
- Får verkligen inte hoppas det men vi borde inte vara här just nu.
- Nej. De kanke börjar söka efter sin fisk snart och då bör vi inte vara här.

Vi bestämmer oss för att simma bort härifrån och jag har en ide. Tillsammans simmar vi mot Verkö. Vi ser några mindre båtar som är på väg där vi kom i från men vi är stilla under ytan tills de har passerat.
Snart är vi framme vid Gullberna där jag gick i vattnet och förvandlades. Vi jagar varandra under vattnet en stund men jag börjar känna mig lite trött och ursäktar mig.

- Vet du. Det var jättekul att träffa dig även om du gjorde så att jag förvandlades men jag känner att jag vill hem och tänka lite och sova. Kanske jag kan hitta information om de som gjorde fisken.
- Ja jo men det är lugnt. Jag ska också upp på land och fixa några saker. Ska vi träffas här i morgon?
- Absolut. Vid 10 tiden?
- Blir hur bra som helst.
- Vad heter du förresten?
- Mitt sjöjungfru namn är Iiiiina och som människa heter jag rätt och slätt Fia. Vad heter du?
- Som merman vet jag inte vad jag heter än men mitt vanliga namn är Kenneth.
- Fint namn.

Jag visar henne var jag förvandlades och blir snart vanlig människa igen. Hon förvandlas också till människa och tillsammans går vi upp till stigen. Ingen har rört min påse och det visar sig att hon också hade en påse i närheten där jag hade min. Vi fnissar båda av situationen.

Hon går bort mot de nybyggda husen medan jag går bort mot skogen och till slut busshållplatsen efter skogen. Jag är trött och slumrar nästan till där på bussen.

Väl tillbaka i centrum går jag med trötta fötter upp dit jag bor. När jag kommer in i lägenheten slänger jag mig på sängen och det tar inte lång stund innan jag somnar. Vilken dag!

I nästa del blir det alltså lite sexy time med våran merman och sjöjungfru. Den som väntar på något gott....