Citat:
Ursprungligen postat av
espiye
Funktion känns mer 1900-tal med Heidegger och Wittgenstein. Såsom don i livsvärldar.
Om man tar bort människan finns föremålen kvar. Är de något i sig självt? Vad består tingen av? På antiken menade man att de bestod av former och materia. Platon och Aristoteles funderade över detta. Så det är mindre mina egna grubblerier.
Vad jag är intresserad av är hur långt metaforen form kan appliceras. Därför att den verka ha ett snävt omfång. Hela teoribygget kollapsar ganska snart.
Om det kommer kollapsa kanske jag ska sätta en kalott på huvudet. Som skydd du vet. Jag tror jag förstår ungefär vad du menar. Men jag tycker du lägger för stor betydelse på vad Plotinus menade med "form". Filosofisk arkeologi.
En form är i sin mest inkluderande definition (min definition i alla fall) allt som har existerat, existerar eller kommer existera eller kan föreställas. Det är en mental konstruktion där något placeras i en kategori. Det är allt det är. Form är ett ord som definieras av sin användning. Typ "det hade en form som en xxx .."
Nu när jag tänker på saken var "fönster" ett bra exempel av dig på ett ord med vag betydelse. Den här trådstarten ger mig ett "fönster" in till din själ. Är inte det fint så säg? Kanske kan man säga att "former" är koncept som lämnar spår i människors medvetanden. "Former" är inte essensen av verkligheten, de är koncept som gör verkligheten begriplig. De är variabla etiketter på sånt vi medvetet eller omedvetet väljer att rikta uppmärksamheten mot.
Men vad vet jag, jag är bara en idiot.