Hetero kille ser annan kille som sexig?

jag kan det inte.
men jag vet ju vad jag tycker är "het" på en tjej, så då vet man ju ungefär vilka ansiktsdrag som är snyggt på en kille.
Om nu tjejer har en helt annan refernspunkt om vad som är snyggt och inte.

Ansiktsdrag handler det nog minst av allt om.

Nej, för mig är det en genuin godhet som lyser igenom, en ovanligt generös människokärlek tror jag, inbillad eller verklig.

Givetvis kan man det, men man bör hålla i minnet att det kan vara den där lilla bögen inom en som spökar. Jag har alltid kunnat se på en kille och tycka han ser bra ut/är sexig, men sen de senaste två åren har dessa intuitioner eskalerat och nu är det så illa att jag är bisexuell.

Dock menar jag verkligen inte att min utveckling går att tillämpa på alla människor, men jag tror att väldigt många killar och tjejer är bisexuella innerst inne men att de förtrycker dessa känslor på grund av de rådande samhällsnormerna.

Bisexualitet har jag ju alltid inbillat mig vara den mest tillfredställande läggningen, men det är ju bara min hetero-fördom, kanske är det inte så
"lyxigt" som det verkar?

Tycker jag själv passar alldeles utmärkt på mig, heterosexuell sådan.

Några definitioner av bisexualitet som kan vara värda att läsa på om man nu misstänker att man inte är helt stängd för möjligheten att ha relationer med samma kön:
http://en.wikipedia.org/wiki/Bisexuality#Terminology

Jag kan det inte öht. Däremot har jag en ganska klar uppfattning om vad tjejer brukar gilla för utseende, men det är snarare fråga om en emulering av än en faktisk egen "smak". Ungefär "Jag tycker inte att han är attraktiv, men jag hade gärna sett ut så själv"

F.ö ÄR mannens rövhål och kropp fruktansvärt vidriga och en skam för naturen om man jämför med kvinnans...

Finns inget värre än personer med en yutlig förståelse av fisgubben (kinsey) som tror att alla människor är bisexuella av naturen. Så är det inte.

Och påpekar man detta så hävdar de att "stark fientlighet (homofobi) kan vara tecken på latent homosexualitet", vilket är en allmänt accepterad "sanning" som jag aldrig sett underbyggas. Poängen är dessutom förlorad då "jag är inte" är ganska långt ifrån "jag HATAR". Sist jag träffade en sådan person kallade jag honom för en "pedofob", det är en annan del av det kinseyska arvet som dessa personer av någon anledning valt att blunda för.

Det bästa med att vara bisexuell är ju det faktumet att killar är lättare att få i säng. Så det är väldigt lätt att gå hem med någon ifall man är bisexuell och går på en club för människor som är homo/bi.

Det näst bästa är att killar vet vad killar gillar

Men jag måste påstå att det finns fler sexiga tjejer än sexiga killar. Men det är inga problem då som sagt det är tämligen lätt att få sig en kille i bingen.

Men lyxigt och lyxigt. Det är ju inte direkt så att det är roligare att äta frukost bara för att jag är bi.

Det är dock viktigt att skilja på bisexualitet och vad jag skulle kalla biemotionalism. Jag skulle ALDRIG i livet kunna ha ett förhållande med en kille. Det finns inte på världskartan att knata omkring och hålla en annan kille i handen och köpa gulliga presenter eller att ha kärleksfullt ömt sex. Den tanken "äcklar" mig.

För min del är det enbart sexualiteten som gör sig gällande. Är gärna KK med killar, men från mitt håll kan det aldrig vara högre känslor inblandade än kåthet och polarekänslor. Jag kan ju vara polare med de jag har sex med..

Men sånna som blir tillsammans med samma kön har jag svårt att förstå. Jag vet inte, jag är väl väldigt romersk av mig..

Är det din personliga åsikt?

Jag menar, rent anatomiskt skiljer det ju faktiskt inte sådär skitmycket...

Ja det är väl full möjligt att avgöra, fast sen är det ju möjligt att man är lite sådär lagom bisexuell.

Måste säga att även jag kan se andra män som både snygga och/eller sexiga, utan att jag för den delen fantiserar om sex eller kärleksrelationer med dessa.

Jag har även efter att ha funderat en del över min inställning börjat misstänka att det hela handlar om ett slags, mer eller mindre undermedvetet, "idealtänkande" från min sida. En önskan om att jag själv var som den jag betraktar snarare än ett hopp om att få umgås (på ett eller annat sätt) med densamme.

Narcissism by proxy kanske man borde kalla det.
Ganska svårt att förklara är det i alla fall.