Hanne Kjöller, DN - Varför?

Är det någon fler därute som retar sig på ledarskribenten i DN, Hanne Kjöllers, trångsynthet vad gäller sjukskrivningar. Hon verkar anse att utbrändhet inte existerar och att allt som handlar om rehabilitering bara är humbug. Just nu har hon en artikelserie där hon klagar över hur det daltas med sjuka människor. Om sådana som hon styrde landet skulle vi ha ännu fler utslagna eftersom hon verkar tro att alla sjuka bluffar.

...den hittillsvarande doktrinen i media varit att detär arbetsgivarens fel att människor blir utbrända, och att ett generöst bidragssystem inte alls har något med saken att skaffa, så är det nog bra att någon driver den omvända uppfattningen ett tag. Då blir måhända diskussionen mer balanserad efteråt, och en mer diversifierad syn på utbrändhet, sjukskrivningar mm kan ta form. Se på Danmark där det generellt är högre löner, låg arbetslöshet och begrnsat med sjukskrivningar. Vari ligger skillnaderna?

Från Kjöllers ledare:

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=577&a=556211&previousRenderType=2

Låter väl sunt tycker jag.

Nej

sjuksköterska. Och journalist.

Och lesbisk

Sverige är ett av världens mest välmående länder enligt rapporter, då är det givetvis konstigt att vi har så många sjukskrivna. Det är synd att många blir oskyldigt dömda för att andra lever på andras bekostnad, sjukdomar läkare inte kan upptäcka eller dokumentera och så vidare. Vi har en socialdemokratisk regering, demokratisk socialism förtusätter full sysselsättning, men som sagt det är inte staten som är arbetsgivare mer än i offentlig sektor. Men man börjar undra vad det är som pågår i vårt avlånga land när EU tycks gå före allt annat.

Jag tolkar det som att du hellre vill ha "samhällskritiska" journalister som skriver om marginella och ofarliga saker typ kungahuset och Palestina än någon som Kjöller, som skriver kritiskt om en fråga som handlar om hundratals miljarder skattekronor.

Det är bra att någon tar i denna infekterade fråga. Visst är det skumt att svenskar är bland de friskaste i världen samtidigt som vi är bland de mest sjukskrivna. Och visst är det skumt att vänsterdebattörer alltid skyller de höga sjukskrivningstalen på arbetsgivarna samtidigt som det är i områden med flest arbetslösa som sjukskrivnings- och förtidspensionstalen är högst.

Jag kan förstå att folk går in i väggen ibland men kan inte inse varför jag ska betala det med mina skatteslantar. Vill någon inte jobba av något skäl så har jag svårt att förstå varför jag ska finansiera det?

Att betala riktig vård gör jag med glädje, t ex att man ser till att höftoperera de över 50 som idag väntar på operation så att de ska kunna börja jobba igen. Under tiden de väntar så betalas deras uppehälle via en annan budgetpost än den som betalar operationen.

Inte bra vare sig för min skatt eller för den enskilde som helt i onödan får gå med smärta och vänta på något som man hade kunnat finansiera genom att ta bort pengar från sjukskrivningen och lägga den på operationen.

Jag tycker alltså att Kjöllers ledare är såväl vettiga som intressanta.

Det är fler frispråkiga, icke-Pk, ifrågasättare som behövs, inte färre.

Inget är ett dugg bra när den höftsjuke får vänta i flera månder, kanske år, på sin operation. Men det motsäger inte att det finns en del utbrända som negligeras. Det kanske vore bra att det kan bli hårdare tag på så vis att man tvingar folk som mår psykiskt dåligt att ta SSRI-preparat som ska hjälpa dem att komma upp till ytan, istället för att de ska ha "rätten" att säga: nej, jag vill ha terapi istället och därmed kan jag vänta i ett par år som sjukskriven för att få Kognitiv sådan, som ska hjälpa bäst.
Men jag hävdar ändå att Hanne Kjöller är väl drastiskt i sina formuleringar. Men det kanske är meningen, för att väcka debatt?
Själv tror jag på utbrändhet eftersom jag vet att det existerar och jag vet också att medicin hjälper, men på sikt krävs ändå ett ändrat livsbeteende. Man måste inse att man duger som man är, man måste inte prestera för att bevisa det, och man måste våga säga nej när man behöver det.