Fantiserar om att återförenas med förlorade vänner på öde ö

Jag har sedan ett par år en återkommande fantasi som i grova drag handlar om att jag ska återförenas med förlorade vänner under ”låsta” förhållanden där varken jag eller den förlorade vännen kommer undan från den andra.

Fantasin går ut på att vi blir strandsatta på en öde ö och forceras till umgänge där vi måste konfronteras med varandra. På ön måste vi lösa grunden till vår konflikt för att kunna överleva gemensamt.

Det handlar alltid om vänner som det skurit sig med och där det fortfarande finns ett själsligt sår som aldrig riktigt läkt. Alltså inte om vänskap där vi bara glidit ifrån varandra.

Finns det någon mer som delar dessa fantasier?

Har inte dessa fantasier, men kan förstå var de härstammar ifrån. Tex om du är på en ö så kan ingen av er fly, så det gör att ni båda är tvungna att ta i tu med de problemen ni har. Vet inte om det är du som är den som brukar fly eller är den som brukar vara på men är rädd för att den andra ska fly. Kanske är det senare skulle jag gissa, är rädd för att den andra kommer att fly och att om du bara får nog med tid med personen att ni kan reda ur problemen.

Jag tror att det är en ovanlig fantasi som jag inte delar.

Känner du dig ofta ensam? Det finns hjälp att få.

Jag fantiserar inte om det, men jag gjorde något liknande för en del år sedan.
När jag var typ 22-24 hade jag ett halvårsförhållande med en tjej.
Mycket passion, men vi var omogna och kunde inte kommunicera som vi hade behövt.
Det slutade abrupt.

Många år senare, när vi båda hade gått vidare i livet, fick vi kontakt med varandra igen.
Vi insåg att vi båda behövde ta tag i vad som egentligen hände.
Vi (hon) ordnade en stuga där vi tillbringade en helg på tu man hand med mycket vin och mycket prat.
Nej, inget sexuellt hände....

Idag är vi nära vänner och kan umgås på ett väldigt trevligt och avslappnat sätt.

Jag har ofta olika öde ö dagdrömmar.
Ibland har det med att göra att slippa ifrån livets jobbiga meningslösa slit med att passa in och uppfylla alla förväntningar och krav.

Ibland är jag enda överlevande tillsammans med någon eller ett par stroppiga elaka brudar som nu tvingas till mina fötter.

Ibland drömmer om att vara superrik med ett perfekt paradis och en perfekt flickvän.

Vilka krav pratar du om, och varför känner du att du måste leva upp till dem?
Social press?

Egentligen handlar det om några personer som jag svikit på olika sätt. Detta svek har jag aldrig lagat utan istället hållit mig undan ifrån.

Okej, så det handlar om att du inte ska kunna smita ifrån problemet utan att kunna ta itu det en gång för alla för att du inser att det vore bättre än att smita ifrån det som du brukar göra? Låter fullt logiskt.

Du har kommit till insikt till vad du behöver göra, men har av olika anledningar inte gjort det, av irrationella skäl, vilket kan vara rädsla av olika former eller liknande. Vi har alla våra hjärnspöken.

Nä, det jag finner jobbigt med alla måsten i livet. Som att betala räkningar, laga bilen, gå på möten, komma ihåg födelsedagar, vara trevligt och social med grannarna. Det är för mycket saker som.bara måste göras hela tiden.
Jag spenderade mycket tid i min ungdom med att leva som backpacker. Inga barn, inget hem, inga ansvar. .bara bada och umgås avslappnat med likasinnade.
Jag kanske blev "skadad" av det.

Urk, vidrigt. Finns många tidigare vänner som jag inte brytt mig ett skvatt om, utifall jag såg dom t.ex. omkomma.
Om det inte finns ett ömsesidigt mål om att bli vänner, så finns det ju inget att konfrontera heller.
Låter helt bögigt hela skiten.

Ja, jo. Lite vidrigt och bögigt kanske det är. Ska genast sluta upp med dessa löjliga fantasier.

Det märkliga är att jag inte betraktar mig själv som en ensam person utan snarare lever jag ett ganska normalt liv. Men just dessa förlorade kontaktar gnager på något sätt inom mig. Det kan vara så att det är mina svek som gnager snarare än de förlorade relationerna.

Ingen aning. Gör som du känner är bäst för dig. Jag vill iaf inte ha någon kontakt med någon som tidigare betraktat sig som vän till mig.