Svara
- Ämnesverktyg
- Hitta inlägg efter datum
Citat:
Har fått jobbet via en nära kontakt vilket gör det hela mer ångestfyllt då jag känner att jag behöver prestera och inte kan knarka mera. Har trappat ner från ca 1g bong hits till två spliffar fördelat på 0.50g brunt om kvällen, känner mig såklart riktigt dum i huvudet på morgnarna. Enda utvägen är att dricka kaffe på morgonen med tillkommande rännskita och magont för att ha någon chans att hänga med i vad kollegorna säger.
Jag har rökt varje dag i 6-7 år och vet av erfarenhet att sluta cold turkey nu kommer innebära extrem ångest med demoniska tankar och fruktansvärd negativitet och högst troligen självmordstankar.
Har träffat en fin tjej på nuvarande jobbet som ofta lyfter upp mig. Hon och gud är mitt hopp. Jag behöver ett mirakel. Be för mig snälla.
Nya jobbet innebär också att stiga upp 2 timmar tidigare varje morgon, vilket känns som en halv omöjlighet i sig då det är omöjligt att somna innan kl 12, med gräs.
Det är ett företag med 40-50 anställda och chefen är nära vän med min vän som fixade detta jobb åt mig. Ingen arbetsintervju, bara pålitlighet om att jag fixar jobbet. Blir provanställd men vill inte vara fucked i huvudet och tappa greppet om meningar innan de fått punkt. Är okej på nuvarande jobbet varje dag då kollegorna är väldigt chill och spelar ingen större roll om jag är fucked i huvudet när jag kommer på jobb. Inga svåra arbetsuppgifter direkt.
Ångesten är på nivå av vad jag förmodar bli sängliggandes med kallsvettningar, skakningar och sömnläsa nätter och mängder med tårar. Ska jag sluta röka imorgon och bara ta ångesten i 5 dagar och sen förhoppningsvis har ångesten lagt sig tillräckligt för att kunna åka på det nya jobbet på måndag?
Jag vill bara lägga mig ner på golvet och självdö, men det är såklart inget alternativ. Herregud i himmelen hjälp mig. Jag BER!
Jag har rökt varje dag i 6-7 år och vet av erfarenhet att sluta cold turkey nu kommer innebära extrem ångest med demoniska tankar och fruktansvärd negativitet och högst troligen självmordstankar.
Har träffat en fin tjej på nuvarande jobbet som ofta lyfter upp mig. Hon och gud är mitt hopp. Jag behöver ett mirakel. Be för mig snälla.
Nya jobbet innebär också att stiga upp 2 timmar tidigare varje morgon, vilket känns som en halv omöjlighet i sig då det är omöjligt att somna innan kl 12, med gräs.
Det är ett företag med 40-50 anställda och chefen är nära vän med min vän som fixade detta jobb åt mig. Ingen arbetsintervju, bara pålitlighet om att jag fixar jobbet. Blir provanställd men vill inte vara fucked i huvudet och tappa greppet om meningar innan de fått punkt. Är okej på nuvarande jobbet varje dag då kollegorna är väldigt chill och spelar ingen större roll om jag är fucked i huvudet när jag kommer på jobb. Inga svåra arbetsuppgifter direkt.
Ångesten är på nivå av vad jag förmodar bli sängliggandes med kallsvettningar, skakningar och sömnläsa nätter och mängder med tårar. Ska jag sluta röka imorgon och bara ta ångesten i 5 dagar och sen förhoppningsvis har ångesten lagt sig tillräckligt för att kunna åka på det nya jobbet på måndag?
Jag vill bara lägga mig ner på golvet och självdö, men det är såklart inget alternativ. Herregud i himmelen hjälp mig. Jag BER!
Det kommer gå bra. Försök att inte tänka på detta nu då det bara stressar dig mer. Det kommer gå bra. Men det kommer också vara tufft, men bra kommer det gå. Det lovar jag dig!
Fy satan i helvete hur det har varit.
Det gick inte att sluta röka. Kom ner till 0.05g kvällen innan jag skulle på jobb, alltså i söndags. Jag grät och skrek som ett barn till gud och tårarna bara sprutade. Som ett litet barn. Det kändes som att jag inte fick någon hjälp över huvudtaget och drack två öl snabbt. Åkte till kyrkogården i hopp om att gud skulle svara mig bättre då. Men nej, jag fick inget svar. Jag stannade bilen vid vägen och hälsade på kossorna som stod och betade i hagen. Alla kossor kom fram till mig och var jättenyfikna, tårarna rann.
Var helt blöt över hela ryggen hela natten. Svettades något fruktansvärt och drömde mardrömmar om jobbet och om alkohol/röka. Inga skräckdrömmar men intensiva onda demoniska drömmar. MYCKET bättre än att vara vaken och känna den där helvetes satans jävla ångesten.
Fick sova typ 8h, helt otroligt. Men vaknade mitt i natten när det var kolsvart ute och tänkte att nu ringer nog klockan när som helst och jag måste stiga upp. Men den ringde aldrig, jag fick sova lite till. Sen ringde klockan och samma sekund började magen låta och kännas som en svart klump.
Jag åkte på jobb och fick vara med en SJUKT stressad gubbe som inte åt på hela dagen för han åt inte på jobbet sa han. Det var så jobbigt att vara runt honom, och dessutom hade jag inte druckit kaffe så det var mycket pinsam tystnad i bilen då jag ibland inte kunde komma på något att säga, bara sitta och svettas i sån jävulsk oro.
Det var helt kaos på arbetsplatsen då folk var sjuka och kollegorna måste jobba övertid och inte hann med vad de skulle göra. Jag kände bara att fy helvete vilken stressig arbetsplats detta måste vara. Ena kollegan skulle bli sjukskriven nu och den andra kollegan skulle ta semester och sa att det är inte bra för blodtrycket att vara här.
När jag hade 1 timme kvar på arbetsdagen kom en kollega och frågade om jag kunde jobba extra imorgon, jag sa ja. Sen kom nästa kollega och frågade om jag inte kunde jobba ÄNNU lite extra imorgon och jag sa ja. När jag gick in i jobbet så sa de att det var väldigt flexibelt och jag skulle bara få jobba ca 2 dagar i veckan, några timmar bara. Deltid. Nu blev det DIREKT att jag ska jobba HELA JÄVLA VECKAN heltid. Och sen nästa vecka få jobba deltid som det var sagt från början. Jag känner bara sån jävla stress och oro över det här jobbet att jag inte vill åka dit en sekund till.
Det konstiga är att idag ringde en annan arbetsgivare mig och frågade om jag hade lust att komma och jobba åt dem. Det är ett företag jag sökte till för 3 månader sen. Och just IDAG hörde de av sig. Det är ett vad jag tror mycket mycket mindre stressande jobb med nog långa arbetsdagar men man får jobba i sin egen takt och ingen sjuk jävla helvetesstress. Har en polare som jobbar på detta jobb och han trivs.
Så kanske gud hörde mina böner och ger mig ett mirakel i form av det här nya jobbet som jag själv sökte till och kände att jag kanske skulle kunna trivas med.
Förlåt mig för mina synder, men jag har haft sån helvetes ångest i mitt liv att jag självmedicinerat med gräs då inget annat hjälpt. Och nu har jag gått så djupt in i gräset att det ger mer ångest än vad det dämpar. Så jag är fortfarande inställd på nertrappningen och sluta men fy fan jag tror jag var nära att få psykos idag så in i helvetes stressad jag var. Jag har en 0.10 kvar och imorgon efter stressjobbet ska jag på någon slags intervju till det andra jobbet.
Det är så läskigt när psyket håller på att fallera totalt och jag inte vet vad jag ska ta mig till.
Jag älskar min familj men demonerna i mig hatar allt och vill att alla ska dö och de håller på drar ner mig ännu djupare ner i helvetet. Hoppas nertrappningen funkar och att det bara är silkesband jag har runt lederna och inga riktiga kedjor.
Hoppas gud hör mina böner och vänder hela mitt liv tillbaka till kärleken och frid. Jag behöver det nu.
Det gick inte att sluta röka. Kom ner till 0.05g kvällen innan jag skulle på jobb, alltså i söndags. Jag grät och skrek som ett barn till gud och tårarna bara sprutade. Som ett litet barn. Det kändes som att jag inte fick någon hjälp över huvudtaget och drack två öl snabbt. Åkte till kyrkogården i hopp om att gud skulle svara mig bättre då. Men nej, jag fick inget svar. Jag stannade bilen vid vägen och hälsade på kossorna som stod och betade i hagen. Alla kossor kom fram till mig och var jättenyfikna, tårarna rann.
Var helt blöt över hela ryggen hela natten. Svettades något fruktansvärt och drömde mardrömmar om jobbet och om alkohol/röka. Inga skräckdrömmar men intensiva onda demoniska drömmar. MYCKET bättre än att vara vaken och känna den där helvetes satans jävla ångesten.
Fick sova typ 8h, helt otroligt. Men vaknade mitt i natten när det var kolsvart ute och tänkte att nu ringer nog klockan när som helst och jag måste stiga upp. Men den ringde aldrig, jag fick sova lite till. Sen ringde klockan och samma sekund började magen låta och kännas som en svart klump.
Jag åkte på jobb och fick vara med en SJUKT stressad gubbe som inte åt på hela dagen för han åt inte på jobbet sa han. Det var så jobbigt att vara runt honom, och dessutom hade jag inte druckit kaffe så det var mycket pinsam tystnad i bilen då jag ibland inte kunde komma på något att säga, bara sitta och svettas i sån jävulsk oro.
Det var helt kaos på arbetsplatsen då folk var sjuka och kollegorna måste jobba övertid och inte hann med vad de skulle göra. Jag kände bara att fy helvete vilken stressig arbetsplats detta måste vara. Ena kollegan skulle bli sjukskriven nu och den andra kollegan skulle ta semester och sa att det är inte bra för blodtrycket att vara här.
När jag hade 1 timme kvar på arbetsdagen kom en kollega och frågade om jag kunde jobba extra imorgon, jag sa ja. Sen kom nästa kollega och frågade om jag inte kunde jobba ÄNNU lite extra imorgon och jag sa ja. När jag gick in i jobbet så sa de att det var väldigt flexibelt och jag skulle bara få jobba ca 2 dagar i veckan, några timmar bara. Deltid. Nu blev det DIREKT att jag ska jobba HELA JÄVLA VECKAN heltid. Och sen nästa vecka få jobba deltid som det var sagt från början. Jag känner bara sån jävla stress och oro över det här jobbet att jag inte vill åka dit en sekund till.
Det konstiga är att idag ringde en annan arbetsgivare mig och frågade om jag hade lust att komma och jobba åt dem. Det är ett företag jag sökte till för 3 månader sen. Och just IDAG hörde de av sig. Det är ett vad jag tror mycket mycket mindre stressande jobb med nog långa arbetsdagar men man får jobba i sin egen takt och ingen sjuk jävla helvetesstress. Har en polare som jobbar på detta jobb och han trivs.
Så kanske gud hörde mina böner och ger mig ett mirakel i form av det här nya jobbet som jag själv sökte till och kände att jag kanske skulle kunna trivas med.
Förlåt mig för mina synder, men jag har haft sån helvetes ångest i mitt liv att jag självmedicinerat med gräs då inget annat hjälpt. Och nu har jag gått så djupt in i gräset att det ger mer ångest än vad det dämpar. Så jag är fortfarande inställd på nertrappningen och sluta men fy fan jag tror jag var nära att få psykos idag så in i helvetes stressad jag var. Jag har en 0.10 kvar och imorgon efter stressjobbet ska jag på någon slags intervju till det andra jobbet.
Det är så läskigt när psyket håller på att fallera totalt och jag inte vet vad jag ska ta mig till.
Jag älskar min familj men demonerna i mig hatar allt och vill att alla ska dö och de håller på drar ner mig ännu djupare ner i helvetet. Hoppas nertrappningen funkar och att det bara är silkesband jag har runt lederna och inga riktiga kedjor.
Hoppas gud hör mina böner och vänder hela mitt liv tillbaka till kärleken och frid. Jag behöver det nu.
Citat:
Allt temporär lättnad från lidande i form av droger kräver sin skuld i slutändan, ett pris som är oundvikligt och måste betalas. När "demonerna" återtagit det du är skyldig så kommer du börja må bättre, så håll huvudet högt och betala tills du är skuldfri.
Fy satan i helvete hur det har varit.
Det gick inte att sluta röka. Kom ner till 0.05g kvällen innan jag skulle på jobb, alltså i söndags. Jag grät och skrek som ett barn till gud och tårarna bara sprutade. Som ett litet barn. Det kändes som att jag inte fick någon hjälp över huvudtaget och drack två öl snabbt. Åkte till kyrkogården i hopp om att gud skulle svara mig bättre då. Men nej, jag fick inget svar. Jag stannade bilen vid vägen och hälsade på kossorna som stod och betade i hagen. Alla kossor kom fram till mig och var jättenyfikna, tårarna rann.
Var helt blöt över hela ryggen hela natten. Svettades något fruktansvärt och drömde mardrömmar om jobbet och om alkohol/röka. Inga skräckdrömmar men intensiva onda demoniska drömmar. MYCKET bättre än att vara vaken och känna den där helvetes satans jävla ångesten.
Fick sova typ 8h, helt otroligt. Men vaknade mitt i natten när det var kolsvart ute och tänkte att nu ringer nog klockan när som helst och jag måste stiga upp. Men den ringde aldrig, jag fick sova lite till. Sen ringde klockan och samma sekund började magen låta och kännas som en svart klump.
Jag åkte på jobb och fick vara med en SJUKT stressad gubbe som inte åt på hela dagen för han åt inte på jobbet sa han. Det var så jobbigt att vara runt honom, och dessutom hade jag inte druckit kaffe så det var mycket pinsam tystnad i bilen då jag ibland inte kunde komma på något att säga, bara sitta och svettas i sån jävulsk oro.
Det var helt kaos på arbetsplatsen då folk var sjuka och kollegorna måste jobba övertid och inte hann med vad de skulle göra. Jag kände bara att fy helvete vilken stressig arbetsplats detta måste vara. Ena kollegan skulle bli sjukskriven nu och den andra kollegan skulle ta semester och sa att det är inte bra för blodtrycket att vara här.
När jag hade 1 timme kvar på arbetsdagen kom en kollega och frågade om jag kunde jobba extra imorgon, jag sa ja. Sen kom nästa kollega och frågade om jag inte kunde jobba ÄNNU lite extra imorgon och jag sa ja. När jag gick in i jobbet så sa de att det var väldigt flexibelt och jag skulle bara få jobba ca 2 dagar i veckan, några timmar bara. Deltid. Nu blev det DIREKT att jag ska jobba HELA JÄVLA VECKAN heltid. Och sen nästa vecka få jobba deltid som det var sagt från början. Jag känner bara sån jävla stress och oro över det här jobbet att jag inte vill åka dit en sekund till.
Det konstiga är att idag ringde en annan arbetsgivare mig och frågade om jag hade lust att komma och jobba åt dem. Det är ett företag jag sökte till för 3 månader sen. Och just IDAG hörde de av sig. Det är ett vad jag tror mycket mycket mindre stressande jobb med nog långa arbetsdagar men man får jobba i sin egen takt och ingen sjuk jävla helvetesstress. Har en polare som jobbar på detta jobb och han trivs.
Så kanske gud hörde mina böner och ger mig ett mirakel i form av det här nya jobbet som jag själv sökte till och kände att jag kanske skulle kunna trivas med.
Förlåt mig för mina synder, men jag har haft sån helvetes ångest i mitt liv att jag självmedicinerat med gräs då inget annat hjälpt. Och nu har jag gått så djupt in i gräset att det ger mer ångest än vad det dämpar. Så jag är fortfarande inställd på nertrappningen och sluta men fy fan jag tror jag var nära att få psykos idag så in i helvetes stressad jag var. Jag har en 0.10 kvar och imorgon efter stressjobbet ska jag på någon slags intervju till det andra jobbet.
Det är så läskigt när psyket håller på att fallera totalt och jag inte vet vad jag ska ta mig till.
Jag älskar min familj men demonerna i mig hatar allt och vill att alla ska dö och de håller på drar ner mig ännu djupare ner i helvetet. Hoppas nertrappningen funkar och att det bara är silkesband jag har runt lederna och inga riktiga kedjor.
Hoppas gud hör mina böner och vänder hela mitt liv tillbaka till kärleken och frid. Jag behöver det nu.
Det gick inte att sluta röka. Kom ner till 0.05g kvällen innan jag skulle på jobb, alltså i söndags. Jag grät och skrek som ett barn till gud och tårarna bara sprutade. Som ett litet barn. Det kändes som att jag inte fick någon hjälp över huvudtaget och drack två öl snabbt. Åkte till kyrkogården i hopp om att gud skulle svara mig bättre då. Men nej, jag fick inget svar. Jag stannade bilen vid vägen och hälsade på kossorna som stod och betade i hagen. Alla kossor kom fram till mig och var jättenyfikna, tårarna rann.
Var helt blöt över hela ryggen hela natten. Svettades något fruktansvärt och drömde mardrömmar om jobbet och om alkohol/röka. Inga skräckdrömmar men intensiva onda demoniska drömmar. MYCKET bättre än att vara vaken och känna den där helvetes satans jävla ångesten.
Fick sova typ 8h, helt otroligt. Men vaknade mitt i natten när det var kolsvart ute och tänkte att nu ringer nog klockan när som helst och jag måste stiga upp. Men den ringde aldrig, jag fick sova lite till. Sen ringde klockan och samma sekund började magen låta och kännas som en svart klump.
Jag åkte på jobb och fick vara med en SJUKT stressad gubbe som inte åt på hela dagen för han åt inte på jobbet sa han. Det var så jobbigt att vara runt honom, och dessutom hade jag inte druckit kaffe så det var mycket pinsam tystnad i bilen då jag ibland inte kunde komma på något att säga, bara sitta och svettas i sån jävulsk oro.
Det var helt kaos på arbetsplatsen då folk var sjuka och kollegorna måste jobba övertid och inte hann med vad de skulle göra. Jag kände bara att fy helvete vilken stressig arbetsplats detta måste vara. Ena kollegan skulle bli sjukskriven nu och den andra kollegan skulle ta semester och sa att det är inte bra för blodtrycket att vara här.
När jag hade 1 timme kvar på arbetsdagen kom en kollega och frågade om jag kunde jobba extra imorgon, jag sa ja. Sen kom nästa kollega och frågade om jag inte kunde jobba ÄNNU lite extra imorgon och jag sa ja. När jag gick in i jobbet så sa de att det var väldigt flexibelt och jag skulle bara få jobba ca 2 dagar i veckan, några timmar bara. Deltid. Nu blev det DIREKT att jag ska jobba HELA JÄVLA VECKAN heltid. Och sen nästa vecka få jobba deltid som det var sagt från början. Jag känner bara sån jävla stress och oro över det här jobbet att jag inte vill åka dit en sekund till.
Det konstiga är att idag ringde en annan arbetsgivare mig och frågade om jag hade lust att komma och jobba åt dem. Det är ett företag jag sökte till för 3 månader sen. Och just IDAG hörde de av sig. Det är ett vad jag tror mycket mycket mindre stressande jobb med nog långa arbetsdagar men man får jobba i sin egen takt och ingen sjuk jävla helvetesstress. Har en polare som jobbar på detta jobb och han trivs.
Så kanske gud hörde mina böner och ger mig ett mirakel i form av det här nya jobbet som jag själv sökte till och kände att jag kanske skulle kunna trivas med.
Förlåt mig för mina synder, men jag har haft sån helvetes ångest i mitt liv att jag självmedicinerat med gräs då inget annat hjälpt. Och nu har jag gått så djupt in i gräset att det ger mer ångest än vad det dämpar. Så jag är fortfarande inställd på nertrappningen och sluta men fy fan jag tror jag var nära att få psykos idag så in i helvetes stressad jag var. Jag har en 0.10 kvar och imorgon efter stressjobbet ska jag på någon slags intervju till det andra jobbet.
Det är så läskigt när psyket håller på att fallera totalt och jag inte vet vad jag ska ta mig till.
Jag älskar min familj men demonerna i mig hatar allt och vill att alla ska dö och de håller på drar ner mig ännu djupare ner i helvetet. Hoppas nertrappningen funkar och att det bara är silkesband jag har runt lederna och inga riktiga kedjor.
Hoppas gud hör mina böner och vänder hela mitt liv tillbaka till kärleken och frid. Jag behöver det nu.
Citat:
Ja! Jag fick nya jobbet så nu känns allt mer trevligt och mindre stressigt. Har varit otroligt mycket klarare i huvudet idag jämfört med senaste dagarna. Så nåt har börjat slagit om tror jag. Är sugen på att röka lite såklart men jag behöver vara klar i huvudet inför nya jobbet. Så det måste bli lugnt med rökat.
Mirakel finns och nog tror jag Gud har hjälpt mig också. Tack alla för erat stöd!
Jag är fortfarande rätt så i skiten men nu har en extrem ångest släppt lite i alla fall. Jag känner lite hopp nu. Det blir nog bra.
Vet ni vad. Chefen på det andra nya jobbet hörde inte ens av sig efteråt. Och jag fick inget jobb. Vad i helvete. Om man inte kände sig värdelös innan...
Efter detta tog jag lastbilsjobb och körde lastbil. Tills jag fick så jävla nog av den skiten. Det var enkla arbetsuppgifter men så jävla mycket att göra. Fy helvete, förstört halva kroppen på allt jävla slit.
Nu har jag varit arbetslös i ett halvår.
Jag behöver hitta något bra.
Efter detta tog jag lastbilsjobb och körde lastbil. Tills jag fick så jävla nog av den skiten. Det var enkla arbetsuppgifter men så jävla mycket att göra. Fy helvete, förstört halva kroppen på allt jävla slit.
Nu har jag varit arbetslös i ett halvår.
Jag behöver hitta något bra.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera
