De misslyckade försöken att "hitta gaskamrarna" i Belzec

I en annan tråd (se: (FB) Arkeologiska undersökningar motbevisar "utrotning" i "dödslägret" Belzec) så diskuterade jag arkeologen Andrzej Kolas arkeologiska undersökningar i Belzec mellan 1997 och 1999 för att identifiera de påstådda "massgravarna" som enligt förintelselegenden skulle ha innehållit över 400 000 judelik. I samband med undersökningarna så hade Kola även för avsikt att identifiera de påhittade "gaskamrarna" i lägret, en ambition vars katastrofala resultat lakoniskt summerades av kollegan Robin O'Neil på följande sätt i samband med att projektet avslutades:

We found no trace of the gassing barracks dating from either the first or second phase of the camp's construction.

Trots detta uppriktiga erkännande så valde Kola absurt nog ändå att argumentera för att de byggnadsrester som lokaliserades i Belzec trots allt måste ha utgjort "gaskamrarna". Kolas besatthet med att "hitta gaskamrarna" tvingade honom att bortse från alla former av vetenskaplig etik och intellektuell integritet, och Kolas argumentation framstår därför som nästan obegriplig och schizofren.

Enligt ortodox förintelsehistoriografi så existerade "gaskamrarna" i Belzec i två olika skeden: en "första gaskammare" som färdigställdes under februari/mars 1942, och en "andra gaskammare" som byggdes under juni/juli 1942 och som ersatte den första. Kola gör flertalet tafatta försök att identifiera dessa förmodade byggnader.

Kola inleder sitt kapitel om "gaskamrarna" genom att i detalj beskriva 6 irrelevanta byggnader som inte hade någon relation till "gaskamrarna" (byggnaderna A-F), antagligen i ett försök att vaddera textmassan och ge sken av att de upptäckter som gjordes i lägret faktiskt hade något som helst bevisvärde i relation till Belzec som ett påstått "dödsläger". Kola fokuserar sedan på "byggnad G", som han postulerar utgjorde "den andra gaskammaren". Han skriver att borrprover:

[...] revealed the existence of an undefined building negative, made completely of wood, partly buried in the ground, dismantled totally. [...] The wooden building served probably as gas chamber in the second stage of the camp functioning, in autumn and winter 1942. Such an interpretation could be confirmed by its location in the camp plan. [...] Location of the gas chamber close to the burial places in the second stage of the camp existence was confirmed by some of the witness reports.

Detta resonemang är fullständigt häpnadsväckande. Inte nog med att Kola inte överväger möjligheten att byggnaden skulle kunna härröra från lägrets allra första skede, dvs. under 1940, innan lägret enligt legenden konverterades till ett "dödsläger", eller möjligheten att groparna som Kola tidigare identifierat som "massgravar" kunde ha grävts efter att byggnaden i fråga monterades isär, men den enda anledningen till att Kola känner sig nödgad att hävda att "byggnad G" utgör "gaskammaren" är dess position i relation till "massgravarna". Verkligheten är emellertid motsatsen: hela beskrivningen av "byggnad G" och dess position står i direkt strid med vittnesuppgifterna, och Kola var väl medveten om detta; i en kort kommentar så erkänner han nämligen att det absolut viktigaste vittnet, Rudolf Reder, orubbligt konstaterade att byggnaden var gjord av cemement och tegel, inte trä:

According to him, however, the chamber was made of concrete. The excavations carried out in that area did not prove any traces of brick or concrete buildings, which makes that report unreliable.

Istället för att omvärdera sin egen teori om "byggnad G" som "gaskammaren" så väljer han istället att narcissistiskt omkullkasta modern förintelsehistoriografi och klassificera Reders vittnesmål som "unreliable". Att klassificera Rudolf Reders vittnesmål som "unreliable" har emellertid omfattande konsekvenser för hela den officiella historieskrivningen kring Belzec. Men detta misstag är förståeligt, då Kola huvudsakligen är en arkeolog och därför inte förstod de historiografiska konsekvenserna av denna slutsats. Inte nog med att Reders vittnesmål måste avfärdas för att Kolas teori skall stämma, men även slutsatsen som drogs under Belzec-skenrättegången som hölls 1964 måste avfärdas, som konstaterade att "gaskammaren" var byggd av "sten", inte trä.

Även storleken på "byggnad G" står i strid med vittnesmålen. Den officiella storleken på byggnaden enligt ortodox förintelsehistoriografi var ca. 140 kvadratmeter, uppdelat på 6 rum med en storlek på 4x5 meter vardera och en korridor i mitten. Men Kolas byggnad hade en kontur på enbart 52,5 kvadratmeter. Med tanke på att korridoren som ledde genom byggnaden påstås ha varit ca. 1,5 meter bred, så innebär detta att de 6 "gascellerna" enbart hade haft ett utrymme på ca. 30 kvadratmeter totalt, eller 5 kvadratmeter per rum! Detta är en uppenbar omöjlighet som gör att "byggnad G" omedelbart kan uteslutas som gaskammarkandidat.

Men vad säger Kola om "gaskammaren" från lägrets första fas? Här har Kola identifierat "byggnad D" som en potentiell kandidat, men det blir snabbt uppenbart att inte ens Kola är övertygad om sin egen teori. Enligt officiell historieskrivning så var denna "gaskammare" byggd i trä, och mätte 12x8 meter, uppdelat på tre rum som mätte 4x8 meter vardera. Denna byggnad påstås ha funnits i lägrets södra del, och Kola har därför undersökt detta område i sin jakt på gaskammaren. "Byggnad D" som upptäcktes av Kola har enligt honom en storlek på 26x12 meter och var uppdelad på 6 olika rum med en storlek på ca. 16,6x3,8 meter vardera. Märkligt nog så stämmer Kolas beskrivning av denna byggnad inte överens med kartan som han publicerat över utgrävningen, som istället visar en byggnad på 16x12 meter uppdelad på 6 rum med en storlek på ca. 5x3,8 meter vardera. Vad var egentligen syftet med denna byggnad? Kola ger oss svaret: "One can suppose that the room served as a garage". Att "byggnad D" var ett garage blir snabbt uppenbart om man tittar på bilderna som Kola själv publicerat av ruinerna, som visar en "tegelkanal" för reparation av bilar. Hur lyckas Kola med konststycket att senare likställa denna byggnad med "den första gaskammaren"? Tydligen enbart på basis av att den befann sig i lägrets södra halva, ingenting annat. Men Kola gör ändå ett tappert försök att knyta samman utgrävningen av "byggnad D" med ett vittnesmål: vittnet Stanizlaw Kozak, som påstod sig ha byggt "gaskammaren", hävdade att den var lokaliserad strax söder om en liten järnvägsräls som löpte in i lägret, och Kola gräver därför upp området norr om "byggnad D" för att hitta järnvägsrälsen och därmed bekräfta att det verkligen handlade om "den första gaskammaren". Vad blev resultatet? Kolas lakoniska kommentar räcker gott och väl: "Traces of that railway were not found".

För att summera Kolas teori kring "byggnad D": "gaskammaren" påstås ha varit lokaliserad i den södra halvan av lägret. Han gör därför en utgrävning och upptäcker en byggnad som inte stämmer överens med officiell historieskrivning varken storleksmässigt eller antalet rum, och som uppenbarligen utgjorde ett garage. Han gör därför en misslyckad utgrävning norr om denna byggnad för att lokalisera järnvägsrälsen som enligt ett vittnesmål löpte strax intill "gaskammaren". Trots att han varken kunnat lokalisera en byggnad som stämmer överens med vittnesskildringarna eller rälsen som löpte intill byggnaden, så sammanfattar Kola ändå det hela på följande sätt:

Only the building D was relatively big. Can it be interpreted as a death chamber?

Trots att Kola ständigt insisterar på att "byggnad D" skulle kunna vara "gaskammaren", så indikerar han senare i sin studie att det även är möjligt att den "verkliga gaskammaren" var lokaliserad sydöst från "byggnad D". Men Kola grävde upp hela området i denna del av lägret utan att upptäcka några som helst byggnadsrester, än mindre byggnadsrester som stämmer överens med "gaskammaren"!

Jag avslutar därför tråden med Andrzej Kolas kollegas erkännande:

We found no trace of the gassing barracks dating from either the first or second phase of the camp's construction.

Det faktum att alla tre "rena dödsläger" – Belzec, Sobibor och Treblinka – upplever samma nesliga problem med att identifiera en enda byggnad som ens kommer i närheten av att överensstämma med legenden om "gaskammaren", så finns goda skäl att ifrågasätta hela berättelsens trovärdighet. Speciellt i sken av att vittnesmålen från de tyskar som var ytterst ansvariga för vissa av dessa påstådda "gaskammare" är helt inkompatibla med andra vittnesuppgifter, är internt motstridiga, och dessutom är fullständigt inkompatibla med de arkeologiska fynden, som alltid involverar rester av helt banala byggnader såsom garage, baracker, tågperonger, mm.

Intressant!