I tidigare trådar har jag bl.a. demonstrerat att föreställningarna om det påhittade "Sonderkommando", som enligt legenden bestod av judiska fångar vars uppgift var att släpa gasade judar från "gaskammaren" till krematoriet, saknar historiografiskt underlag och inte har någon förankring i de bevarade dokumenten från Auschwitz.
En av de största frågor som ortodoxa förintelseforskare tampats med att hitta ett trovärdigt svar på har varit varför de påstådda "vittnena" från dessa Sonderkommando-grupper tilläts överleva kriget och sedermera förtälja om infernot för sovjetiska och amerikanska/brittiska utredare. Enligt ortodox förintelsehistoriografi så hade nämligen SS-administrationen i Auschwitz för vana att rutinmässigt, med ca. 3-4 månaders mellanrum, "utrota" hela Sonderkommando-gruppen och sedan välja ut en ny Sonderkommando-grupp från de judiska fångarna i lägret. Trots detta så visade det sig att de "vittnen" som trädde fram efter kriget hade arbetat som Sonderkommando-judar så tidigt som 1942 utan att "utrotas" som "bärare av hemligheter". Varför? Ortodoxa förintelseforskare har aldrig kunnat hitta någon trovärdig förklaring till detta obegripliga scenario, men föreståndaren för Auschwitz-muséet i Polen, Franciszek Piper, gjorde ett tappert försök i sin bok från år 2000. Där skrev han följande:
Är detta en trovärdig förklaring? Låt oss till en början ignorera det faktum att de 100 mest farliga vittnena för nazisterna påstås ha evakuerats från ett påstått "dödsläger" istället för att helt enkelt avrättas på plats, och istället fokusera på dokumenten. Den första evakueringen av påstådda judar från Sonderkommandot ägde rum från Auschwitz till Mauthausen den 5:e januari 1945, och anlände runt den 7:e januari. Dessa "vittnen" var Mieczyslaw Morawa, Josef Ilczuk, Wladyslaw Biskup, Jan Agrestowki, Stanislaw Slezak och Waclaw Lipka. Förintelseforskaren Danuta Czech påstår, utan bevis, att dessa vittnen blev ihjälskjutna i Mauthausen den 3:e april. Dessa 6 fångar är emellertid extremt intressanta, eftersom hela deras resa från Auschwitz till Mauthausen och SS-ledningens administrativa förfaranden i relation till dessa fångar, finns bevarade. Om man tittar på ID-kortet för fången Josef Ilczuk efter att han anlände till Mauthausen så kan man se att hans gamla ID-nummer från "KL-Auschwitz-II" finns nedskrivet i en rektangel uppe i det högra hörnet på kortet (överstruket "14916"), och ovanför syns hans nya ID-nummer för Mauthausen (114661). I mittenkolumnen så finns noterat att han transfererades till Mauthausen den 5:e januari 1945. Hela kortet är sedan överstruket med en penna och noteringen "transfererad 3:e april -45".
Ett annat dokument listar de facto 27 fångar som transfererades från Mauthausen den 3:e april 1945, där de 6 Sonderkommando-"vittnena" ingick. I den sista kolumnen i detta dokument har man bl.a. noterat "Ü 3.4.45" (überstellt = transfererad). På 8 av fångarna finns ett rött kryss innan namnet, vilket uppenbarligen indikerade att fångarna hade avlidit vid något senare tillfälle, men något sådant kryss finns inte på de 6 påstådda Sonderkommando-"vittnena", vilket indikerar att de faktiskt transfererades vidare. Danuta Czechs grundlösa påstående om att dessa fångar "sköts ihjäl" den 3:e april är därmed ett påhitt.
Detta demonstrerar närmast kategoriskt att dessa 6 fångar inte var "bärare av hemligheter" som schemalagts för avrättning i Mauthausen. Men låt oss för sakens skull låtsas att Danuta Czech har rätt och att dessa 6 fångar faktiskt var vittnen från Sonderkommando-gruppen och skulle avrättas i Mauthausen. Varför transfererade man 6 fångar från "dödslägret" Auschwitz till koncentrationslägret Mauthausen, och lät dem beblanda sig i över 80 dagar med fångar från detta läger, istället för att helt enkelt avrätta dem direkt i Auschwitz, alternativt direkt vid ankomst till Mauthausen? Och varför transfererade man enbart 6 Sonderkommando-vittnen från Auschwitz den 5:e januari och lät över 100 vittnen stanna kvar och beblanda sig med vanliga fångar i Auschwitz så sent som 18:e januari, när de enligt Franciszek Piper evakuerades till fots?
Låt oss även analysera Pipers berättelse om att imbecillerna i SS inte lyckades identifiera de extremt komprometterande Sonderkommando-vittnen som man evakuerat till Mauthausen. Som jag demonstrerade ovan så var processen för fångar som skickades till andra läger extremt rigorös: namn på fången noterades, datum för transport och ankomst noterades, namn på tidigare koncentrationsläger noterades, och ID-nummer från tidigare koncentrationsläger noterades tillsammans med det nya ID-numret för det nya koncentrationslägret. Fångar som registrerats och ingått i arbetsgrupper i Auschwitz hade dessutom en tatuering med sitt ID-nummer på underarmen. Det fanns därmed extremt omfattande möjligheter att lokalisera fångar från Auschwitz som tidigare ingått i Sonderkommandot. Istället påstås idioterna i SS ha förlitat sig på fångarnas välvilja att låta sig identifieras och avrättas!
Om SS faktiskt var oroliga för att dessa Sonderkommando-arbetare skulle vittna om "utrotning" och "gasningar" i Auschwitz så hade man enkelt kunnat avrätta dem redan i Auschwitz utan att evakuera dem till ett annat läger. Men även om vi låtsas att de av någon anledning skickades till Mauthausen så hade de enkelt kunnat identifieras på basis av namn och ID-nummer. Inget av detta ägde rum, så istället förväntas vi acceptera en helt påhittad berättelse från Franciszek Piper för att förklara detta obegripliga händelseförlopp.
Detta är så klart bara en liten och snäv analys av den officiella legenden kring den påhittade Sonderkommando-gruppen i Auschwitz, men den demonstrerar hur ortodox förintelsehistoriografi är helt oförmögen att hitta trovärdiga förklaringar till uppenbara brister i den officiella historieskrivningen, och inte visar någon som helst vilja att utforska alternativa förklaringsmodeller.
Håll er vänligen till trådämnet, dvs. de Sonderkommando-judar som evakuerades från Auschwitz i början på 1945.
En av de största frågor som ortodoxa förintelseforskare tampats med att hitta ett trovärdigt svar på har varit varför de påstådda "vittnena" från dessa Sonderkommando-grupper tilläts överleva kriget och sedermera förtälja om infernot för sovjetiska och amerikanska/brittiska utredare. Enligt ortodox förintelsehistoriografi så hade nämligen SS-administrationen i Auschwitz för vana att rutinmässigt, med ca. 3-4 månaders mellanrum, "utrota" hela Sonderkommando-gruppen och sedan välja ut en ny Sonderkommando-grupp från de judiska fångarna i lägret. Trots detta så visade det sig att de "vittnen" som trädde fram efter kriget hade arbetat som Sonderkommando-judar så tidigt som 1942 utan att "utrotas" som "bärare av hemligheter". Varför? Ortodoxa förintelseforskare har aldrig kunnat hitta någon trovärdig förklaring till detta obegripliga scenario, men föreståndaren för Auschwitz-muséet i Polen, Franciszek Piper, gjorde ett tappert försök i sin bok från år 2000. Där skrev han följande:
Approximately 100 Sonderkommando members remained alive on January 18, 1945. During the final evacuation, they were led on foot along with other prisoners to Wodzislaw, and then by train to the Mauthausen concentration camp. During a roll-call assembly there three days later, all Auschwitz Sonderkommando members were called on to step forward. The appeal was repeated twice, but no one responded. Without the appropriate records, the SS were unable to establish their identities. Thanks to this fact, some Auschwitz Sonderkommando members were able to survive until liberation, dispersed among other prisoners and transferred to various camps.Enligt Pipers fantasifoster så påstås alltså 100 medlemmar ur Sonderkommandot fortfarande ha varit vid liv i Auschwitz så sent som 18:e januari 1945, trots att "gasningarna" påstås ha upphört i lägret så tidigt som november 1944 enligt en påhittad order från Himmler. Dessa extremt komprometterande "vittnen" påstås därefter ha evakuerats från Auschwitz till Mauthausen, för att sedan ha försvunnit bland de övriga fångarna så att SS-imbecillerna inte längre kunde identifiera dem.
Är detta en trovärdig förklaring? Låt oss till en början ignorera det faktum att de 100 mest farliga vittnena för nazisterna påstås ha evakuerats från ett påstått "dödsläger" istället för att helt enkelt avrättas på plats, och istället fokusera på dokumenten. Den första evakueringen av påstådda judar från Sonderkommandot ägde rum från Auschwitz till Mauthausen den 5:e januari 1945, och anlände runt den 7:e januari. Dessa "vittnen" var Mieczyslaw Morawa, Josef Ilczuk, Wladyslaw Biskup, Jan Agrestowki, Stanislaw Slezak och Waclaw Lipka. Förintelseforskaren Danuta Czech påstår, utan bevis, att dessa vittnen blev ihjälskjutna i Mauthausen den 3:e april. Dessa 6 fångar är emellertid extremt intressanta, eftersom hela deras resa från Auschwitz till Mauthausen och SS-ledningens administrativa förfaranden i relation till dessa fångar, finns bevarade. Om man tittar på ID-kortet för fången Josef Ilczuk efter att han anlände till Mauthausen så kan man se att hans gamla ID-nummer från "KL-Auschwitz-II" finns nedskrivet i en rektangel uppe i det högra hörnet på kortet (överstruket "14916"), och ovanför syns hans nya ID-nummer för Mauthausen (114661). I mittenkolumnen så finns noterat att han transfererades till Mauthausen den 5:e januari 1945. Hela kortet är sedan överstruket med en penna och noteringen "transfererad 3:e april -45".
Ett annat dokument listar de facto 27 fångar som transfererades från Mauthausen den 3:e april 1945, där de 6 Sonderkommando-"vittnena" ingick. I den sista kolumnen i detta dokument har man bl.a. noterat "Ü 3.4.45" (überstellt = transfererad). På 8 av fångarna finns ett rött kryss innan namnet, vilket uppenbarligen indikerade att fångarna hade avlidit vid något senare tillfälle, men något sådant kryss finns inte på de 6 påstådda Sonderkommando-"vittnena", vilket indikerar att de faktiskt transfererades vidare. Danuta Czechs grundlösa påstående om att dessa fångar "sköts ihjäl" den 3:e april är därmed ett påhitt.
Detta demonstrerar närmast kategoriskt att dessa 6 fångar inte var "bärare av hemligheter" som schemalagts för avrättning i Mauthausen. Men låt oss för sakens skull låtsas att Danuta Czech har rätt och att dessa 6 fångar faktiskt var vittnen från Sonderkommando-gruppen och skulle avrättas i Mauthausen. Varför transfererade man 6 fångar från "dödslägret" Auschwitz till koncentrationslägret Mauthausen, och lät dem beblanda sig i över 80 dagar med fångar från detta läger, istället för att helt enkelt avrätta dem direkt i Auschwitz, alternativt direkt vid ankomst till Mauthausen? Och varför transfererade man enbart 6 Sonderkommando-vittnen från Auschwitz den 5:e januari och lät över 100 vittnen stanna kvar och beblanda sig med vanliga fångar i Auschwitz så sent som 18:e januari, när de enligt Franciszek Piper evakuerades till fots?
Låt oss även analysera Pipers berättelse om att imbecillerna i SS inte lyckades identifiera de extremt komprometterande Sonderkommando-vittnen som man evakuerat till Mauthausen. Som jag demonstrerade ovan så var processen för fångar som skickades till andra läger extremt rigorös: namn på fången noterades, datum för transport och ankomst noterades, namn på tidigare koncentrationsläger noterades, och ID-nummer från tidigare koncentrationsläger noterades tillsammans med det nya ID-numret för det nya koncentrationslägret. Fångar som registrerats och ingått i arbetsgrupper i Auschwitz hade dessutom en tatuering med sitt ID-nummer på underarmen. Det fanns därmed extremt omfattande möjligheter att lokalisera fångar från Auschwitz som tidigare ingått i Sonderkommandot. Istället påstås idioterna i SS ha förlitat sig på fångarnas välvilja att låta sig identifieras och avrättas!
Om SS faktiskt var oroliga för att dessa Sonderkommando-arbetare skulle vittna om "utrotning" och "gasningar" i Auschwitz så hade man enkelt kunnat avrätta dem redan i Auschwitz utan att evakuera dem till ett annat läger. Men även om vi låtsas att de av någon anledning skickades till Mauthausen så hade de enkelt kunnat identifieras på basis av namn och ID-nummer. Inget av detta ägde rum, så istället förväntas vi acceptera en helt påhittad berättelse från Franciszek Piper för att förklara detta obegripliga händelseförlopp.
Detta är så klart bara en liten och snäv analys av den officiella legenden kring den påhittade Sonderkommando-gruppen i Auschwitz, men den demonstrerar hur ortodox förintelsehistoriografi är helt oförmögen att hitta trovärdiga förklaringar till uppenbara brister i den officiella historieskrivningen, och inte visar någon som helst vilja att utforska alternativa förklaringsmodeller.
Håll er vänligen till trådämnet, dvs. de Sonderkommando-judar som evakuerades från Auschwitz i början på 1945.
