Mattias Flink vs Anders Eklund

Så otroligt korkat svar. Långtida anställning? Och du tänker att arméanställning ska vara någon typ av frikort?

Borde inte ens ha svarat

Han sökte hjälp före händelsen men fick inte hjälp.

Ja, som det fungerade på den tiden så borde det ha varit resultatet. Det var dock inte fegis kompromiss, utan den enda möjliga kompromissen - samtidigt som den visade att lag och praxis är flexibla och inte alls behöver gälla som man tror.

Om de får.mildare straff beror det i så fall på att en fällande dom innebär förlust av jobb.
I sådana fall skall straffet lindras då jobbförlusten skall tas i beaktande.
Det brukar ske med poliser som döms men det beror då inte på att de är poliser utan på att de automatiskt blir av med sitt jobb.
Samma gäller alla som vid fällande dom blir av med jobbet.

Så Kalle Batong som är polis och Sven Svetsare som är svetsare som begår samma typ av brott som normalt ger 6månader fängelse får alltså olika straff då Sven Svetsare inte blir av med sitt job men det blir Kalle Batong.

Att politiker och direktörer skulle dömas lindrigare har jag inte sett.

Rent krasst så är det inte antal offer som är det centrala i frågan om tidsbestämt straff eller ej för en livstidsdömd. Det handlar om att det inte skall finnas någon konkret risk för återfall. För att avgöra detta så kollar man på saker som om vederbörande har bidragit till sin egen rehabilitering för att bli en "bättre människa", hur personen ser på sitt brott idag (ångrar man sig? har man erkänt? osv.), om man deltagit i rehabiliteringsprogram/studier/utbildning/sysselsättning och hur vederbörande i övrigt skött sig under sin anstaltstid. Utöver detta så ser man till yttre faktorer som hur personens sociala nätverk ser ut på utsidan, om personen ordnat en bostad och har en plan för arbete/studier på utsidan.

Jag är absolut ingen expert på Mattias Flink, men vet att han varit unik utifrån att han under sin anstaltstid konstant skötte sig och aldrig blev rapporterad för någon misskötsamhet, klarade sin villkorliga frigivning utan anmärkning och dessutom gick rakt ut till ett arbete med trädfällning. Idag har han varit en fri man i 8 år och skött sig hela tiden och aldrig kommit i klammeri med rättvisan. Så bortser man från det oerhört hemska brotten han utfört, så är ju detta ett väldigt bra exempel på en lyckad frigång och återanpassning till samhället.

Jo, det är en fegiskompromiss. En domstol ska inte göra så, den ska döma enligt gällande lag.

Nu vet jag inte om detta var ett förslag eller hur du faktiskt tror att det fungerar i verkligheten.
Men det hela är enkelt: Man kan antingen dömas till ett tidsbestämt straff eller ett livstidsstraff, ingenting däremellan eller därutöver. Döms man till livstids fängelse, så är det "livstid tills annat anges". För efter 10 år har man rätt att ansöka om tidsbestämt straff, men det finns givetvis ingenting som säger att man "har rätt att få det".

Vidare så kan man dömas till livstids fängelse för 1 mord, 2 mord, 10 mord eller 100 mord - och den faktiska strafflängden/tidsbestämningen skall inte påverkas av detta, eftersom antal offert inte är den centrala i frågan om tidsbestämt straff eller ej för en livstidsdömd. Då det snarare handlar om att det inte skall finnas någon konkret risk för återfall, för att ett tidsbestämt livstidsstraff skall bli möjligt. För att avgöra detta så kollar man på saker som om vederbörande har bidragit till sin egen rehabilitering för att bli en "bättre människa", hur personen ser på sitt brott idag (ångrar man sig? har man erkänt? osv.), om man deltagit i rehabiliteringsprogram, studier, utbildning och/eller sysselsättning och hur vederbörande i övrigt skött sig under sin anstaltstid. Utöver detta så ser man till yttre faktorer som hur personens sociala nätverk ser ut på utsidan, om personen ordnat en bostad och har en plan för arbete/studier på utsidan.

Sedan får man väl tillägga att man kan tänka sig att en person som utfört ovanligt många år behöver en längre att rehabilitera sig och arbeta med sig själv. Därav kan en sådan person generellt behöva ett längre livstidsstraff. Mattias Flink är ju faktiskt ett exempel på detta då han satt i sammanlagt 20 år, när "snittlängden" för ett livstidsstraff ligger på 16 år.

Varför skulle han ha frikänts, menar du?

Enligt dåtidens praxis och lagar var det så.
Han var sjuk under brottet - och skulle därmed dömas till vård, han var frisk vid rättegången och kunde därmed inte överföras till vård eftersom han var frisk.
Konsekvensen blev då att han var skyldig till brottet men inte kunde vårdas och inte kunde straffas.

Det handlade om att Flink ansågs allvarligt psykiskt störd vid gärningen, men inte vid domen. Då hamnar man i ett läge där man varken kan dömas till rättspsykiatrisk vård eller fängelse. Eftersom en allvarlig psykisk störning (vid gärningen) innebär fängelseförbud, men att sedan anses "frisk" (vid domen) innebär att något vårdbehov inte finns och att det därför inte finns någon möjlighet att döms till rättspsykiatrisk vård. Dock är det felaktigt att man inte kan få något straff alls, för i sådana lägen finns det möjlighet att döma till t ex skyddstillsyn.

Anledningen till att man dömde honom till fängelse "ändå" var att det psykosliknande tillståndet han befann sig i var självförvållat, då han druckit alkohol som försatte honom i ett rusutlöst tillstånd. Detta är ju än idag praxis och gällande rätt, dvs att den som utför allvarligt brott under självförvållat rus döms till fängelse, och inte rättspsykiatrisk vård. Så det handlar ju inte om att domstolarna skulle ha hittat på en egen lösning...

Läs inlägg 34 här ovan...

Du skriver ju samma som mig.
Vid tidpunkten var det inte argument att det var självutlöst - det är en praxis som kommer efter domen.