Citat:
Ursprungligen postat av
RobertEriksson99
Jag har spenderat massvis med tid på att studera våra meningsmotståndare noggrant för att verkligen förstå vad vi har att göra med, och jag har kommit fram till att din och många andras förklaring att de antivita bär på ”vit skuld” är tyvärr en felaktig diagnosticering om vad de faktiskt rör sig om. Jag kan förstå att man lätt kan tro att det rör sig om ”vit skuld” till ytan, men jag är lite bekymrad över att många nöjer sig med den förklaringen utan att faktiskt undersöka detta djupare. Det är bland annat därför jag är med och skriver denna bok med några andra författare, en bok som är baserad på noggrant utstuderade av hur den antivita mentaliteten fungerar och där vi undersöker, prövar, undersöker, prövar igen och konkretiserar ting tills vi hittar svar som verkar täta.
Det vi kommit fram till är att det rör sig om ett trauma. Detta trauma kallar vi ”vithetstraumat”, och det är för att det är ett trauma som rör flera hemska saker som de antivita ofta tar upp, som de menar att vita människor gjort ”med vitheten som grund”.
Alltså, kolonialism + apartheid + förintelsen = vithetstrauma.
Dessa historiska händelser har de starka obehagliga känslor kopplade till, och det är därför de får ett sånt där svartvitt tänk där de inte tar upp de nyanser du tog upp om att vita var de första som avskaffade slaveriet exempelvis. När vita människor samlas för att stötta vita människors intressen så kickar deras trauma in och då upplever de det som ”mycket obehagligt”. Det är därför de surrar och slänger ur sig saker som ”detta för tankarna tillbaka till 1930-talet”.
Våra meningsmotståndare tror på fullaste allvar att om vi får som vi vill, så leder det raka vägen till Auschwitz. Det är därför de kallar oss "de bruna", då de syftar på brunskjortorna i 1930-talets Tyskland.
Jag vill även gå så långt att säga att många ”konservativa” och ”nationalister” idag också bär på detta vithetstrauma, men att de är dubbeltraumatiserade. De har vithetstraumat i sig samtidigt som de också har en stark negativ och traumatisk upplevelse av invandrarrelaterad kriminalitet och våld. Det senare traumat väger hos nationalister starkare än vithetstraumat som de fick av skolväsendet och hollywood, och därför kommer de in i en slags necessary-evil-guy-syndrome som jag i dagsläget kallar det. Det är att nationalisterna fortfarande inte riktigt tror att stötta någon pro-vit politik är bra i grunden, men ”nödvändigt” för att förhindra ännu värre saker. Bär man på The-necessary-evil-guy-syndrome så bekräftar det också "vänsterns" syn på vad vi är för typer.
Jag tror lösningen är att vi identifierar detta som trauma, vilket är den bästa beskrivningen, och jobbar med det i oss själva och hos våra meningsmotståndare. Vi behandlar det genom att prata om det och identifiera det hos oss själva med dem. Det är när vi behandlat detta trauma som vi faktiskt kan tänka klart i hur vi löser de utmaningar vi står inför idag utan att diskussionen är så baserad på rädsla.
Jag vet inte ifall trauma och skuld bör räknas som vilt skilda ting, det är ju traumatiskt att känna skuld, och kollektiv skuld är ännu värre. Det är inte trevligt att gå runt och bära arvssynden. Kristendomen var mer korrekt i att göra arvssynden universell, då allas förfäder har någon gång gjort hemska saker för att vi ska existera, vi bär på rentav mörka impulser som härstammar från en mer brutal verklighet. Att göra arvssynden till något som enbart vita ska bära på är vad moderna historieberättare (eller shamaner, som jag kallar dem) lyckats med, och det är genialiskt för att det använder den moraliska intuition vi bär vidare från kristendomen men omvandlar den universella kristna skulden till något exklusivt reserverad åt vita. Det här är alkemi skulle jag säga, ordmagi används sedan och ord som rasism förknippas med "kättare" av olika slag, när ordet används så ska du komma att rysa inombords, så mycket makt har ordet fått.
Alla vet att valfri grupp från mellanöstern är mycket mer rasistisk än svenskar, men det genialiska med ordet är atg den är reserverat åt just vita europeer.
Det är så förträffligt historieförvidring att en ultrarasistisk turk som Mehmet Kaplan som bär vidare en sann historia av kolonisering, förslavning och folkmord från turkiska förfäder (och än idag existerar sådana tendenser i hemlandet) har en slags brun skydd mot anklagelserna, däremot kan han använda ordet på magisk sätt mot vita blåögda svenskar - vars förfäder inte bedrivit kriminella handlingar mot andra folk likt Turkiet - under en debatt, för att sedan hänga med folkmordsförespråkande gråa vargarna dagen efter.
Att kritisk teori gör en flumig maktanalys för att reservera rasism till folkslag som producerar saker av värde (fast inte östasiater av någon anledning) så får du akademisk uppbackning på hur dessa ord används, enbart som vapen mot vita.
