Orkar inte göra saker som jag inte vill

Jag är nog helt annorlunda. Jag är en aktiv slacker. Mitt huvud letar efter saker så fort jag varvar ner. Läser, kollar på YT, pratar med follk på distans.

Du verkar mer vilja ha passivitet i huvudet också.

För mig räcker det med att jag fysiskt inte har en massa måsten, de får gärna vara få. Har dock märkt att jag behöver komma ut varje dag för att få stimulans, så var det inte förr. Men då hade jag inte levt i ett ingenting i två år.

Jag styrs av livshunger, vill ta vara på tiden iallafall lite, vill vara på olika ställen, vill uppleva.

Men du verkar mer kommit till att utsläcka livshungern, det är tydligen så man kommer till nirvana.

Ok. Det fanns nog plats för olika sorters personer. På så sätt fick samhällen kanske dynamik. Numera verkar jetsethungern blivit norm.
Jag uppfyller mina behov lika bra som "du" uppfyller dina. Därför anser jag att det extra som tillkommer med din livsstil jämfört med min är en brist.

Känner igen mig i detta till viss del. Jobb osv sköter jag nästan exemplariskt men många andra saker blir helt enkelt inte gjorda. Jag har saker på min ToDo-list som är över två år gamla men som skulle ta 10 minuter att bocka av! Det händer bara inte. Känns nästan som en spontan helkroppsförlamning slår till då fort jag tittar på listan.

Det där låter som utmattningstillstånd. Har du mycket depressiva tankar, tappat intressen osv? Gör en MADR-S, googla och återkom med resultat.

Jag för min del vill fortfarande ha sinnesnjutningar, men jag vore inte ledsen om jag dog i sömnen när jag går och lägger mig, och jag tar i princip ingenting på allvar längre mer än att kunna klara mitt uppehälle och inte falla offer för rån och liknande. Samhället är en skamlig charad och de flesta människor är ynkedomar. Livet är meningslöst, djuriskt, ondskefullt och idiotiskt.

— To-morrow, and to-morrow, and to-morrow,
Creeps in this petty pace from day to day,
To the last syllable of recorded time;
And all our yesterdays have lighted fools
The way to dusty death. Out, out, brief candle!
Life's but a walking shadow, a poor player
That struts and frets his hour upon the stage
And then is heard no more. It is a tale
Told by an idiot, full of sound and fury
Signifying nothing.

William Shakespeare