Citat:
Ja, min psykiska ohälsa ställer till det, har bl.a. ADD, så jag klarar knappt att koncentrera mig. Vidare diagnoser är Asperger, schizoaffektivt syndrom o då de vanliga bidiagnoserna som ångest o depression (som nu har lindrats). Jag är långtidssjukskriven, men jag har detta året läst in några gymnasiekurser jag saknat. Så det kanske inte är för sent ändå...? Jag är 42 år, så ibland tänker jag att det inte är lönt o att jag snart fyller 65 år.
Men annars har jag jobbat på en fabrik o i en färgaffär. Det har ändå funkat rätt bra. Men till sist har jag kollapsat av stress o varit nära att ta livet av mig. Jag sökte nyligen jobb i en nyöppnad Kjell & Company-butik, men så sa mina terapeuter att vi måste vänta lite innan jag kan få ett riktigt jobb, så jag fick ta tillbaka min ansökan. Jag antar att de vill att jag först ska ha lite arbetsträning o sånt.
Men jag försöker göra lite nytta ändå, är ibland ute o föreläser om psykisk ohälsa för t.ex. gymnasieklasser. I skolan skolkade jag varje gång det var redovisning inför klassen, eftersom jag inte ville tala inför grupp. Nu tycker jag det är roligt!
Men annars har jag jobbat på en fabrik o i en färgaffär. Det har ändå funkat rätt bra. Men till sist har jag kollapsat av stress o varit nära att ta livet av mig. Jag sökte nyligen jobb i en nyöppnad Kjell & Company-butik, men så sa mina terapeuter att vi måste vänta lite innan jag kan få ett riktigt jobb, så jag fick ta tillbaka min ansökan. Jag antar att de vill att jag först ska ha lite arbetsträning o sånt.
Men jag försöker göra lite nytta ändå, är ibland ute o föreläser om psykisk ohälsa för t.ex. gymnasieklasser. I skolan skolkade jag varje gång det var redovisning inför klassen, eftersom jag inte ville tala inför grupp. Nu tycker jag det är roligt!
42 är inte 65, du har gott om tid att göra det du vill
Ibland är det bra att bevara det man tycker är riktigt kul som en hobby. När man tar steget till att göra det till ett arbete så förtar det en hel del av glädjen och njutningen med det. Det har i allafall varit så för mig. Vissa saker jag älskat har jag utbildat mig helt inom och då har det inte alls gett mig samma glädje.
För mig när det handlar om depression och mående så är rutiner det allra viktigaste att hålla fast vid. Mat, sömn. Jag behöver dagligen komma ut och gå i naturen och se grönt. Flyttat nära en park just för att kunna göra det. Jag försöker att ha saker att se fram emot. Att göra saker som är kul även när jag inte känner för det.
Och när jag hamnar över gränsen och inte vill, det är då jag håller hårt i mina vänner som vänligt men brutalt sliter av mig offerkoftan och ser till att jag kommer ut.
