När jag är självmordsbenägen slappnar jag av mer i livet

Ja, som nu när jag känner mig riktigt självmordsbenägen.. jag är annars ganska känslig, har genomgått trauma som gör att jag annars knappt klarar av kritik.. men när jag är självmordsbenägen så känner jag typ ”aha” om någon säger något till mig, hur grovt det än är. Jag blir helt enkelt mindre rädd och vågar ta mer chanser i livet

Ett scenario och exempel: en chef hade kunnat hota mig med att jag inte blir av med jobbet om jag skärper mig genast och steppar upp.. hade jag inte varit självmordsbenägen hade jag blivit extremt ledsen inombords och gjort allt i min makt för ändra mig, hade känt att jag inte kunnat misslyckas
Medans när jag är självmofdsbenägen hade jag nog sagt: fuck dig din råtta jobbet är inte värt ändå

Ja, jag förklarar väldigt flummigt och dåligt men hoppas ni förstår vad jag menar och att någon har bra svart till detta om det är normalt eller om man kan känna igen sig!

Förstår inte det konstiga. När man är på gränsen till suicid vilket är det värsta man kan göra mot sig själv (nåväl kanske då en allvarlig självskada trumfar) så blir allt annat bagatellartat. Det spelar alltså ingen roll vad någon gör eller antyder.

Att känna sig självmordsbenägen är inte en normal känsla. Tror dock att när du känner det så släpper du allt ansvar och allt vad livet innebär därför du känner dig mera avslappnad ?

Egentligen inte så konstigt. När man har såna tankar blir det lite som att inget spelar nån större roll, därför är man inte så jävla skitnödig kring hur man uppfattas av andra osv. Blir alltså lättare att "bara vara" så att säga. Skita i dåtid och framtid och slappna av mer.

Rent psykologiskt brukar de flesta som bestämt sig vara rätt glada och nöjda mot slutet. Kanske just pga vad som beskrivs, att världsliga ting inte betyder så mycket längre.