Det är först när man är utanför, som man kan se luftslottet?

en fråga.. som handlar om perspektiv.. och om man kan ha det, eller?

Kan det vara så att personer, som av olik anledningar står utanför det svenska samhället..
Är de enda personerna som är kapabel till att överskåda pk-luftslottet som det svenska samhället är byggt på?

(jag kan nästan tro det?)

relaterat:
https://www.svt.se/kultur/sa-tycker-...-valresultatet

" – Om den moraliska supermakten är ett hus, så har man väl länge i Danmark tyckt att fundamentet under huset hållit på att rasa. Sitter man inne i huset så kanske det kan vara svårt att se. Men står man utanför så ser man sprickorna, säger hon. "

ps. la denna fråga i filosofi eftersom jag inte ämmar prata om pk-samhället.

Nej. Den personliga situationen påverkar hur man ser på samhället, men någon som står ”utanför” samhället har bara en annan subjektiv bild av hur det fungerar (inte fungerar) än den som har ett fungerande liv ”inne” i samhället.

Många bittra och desillusionerade människor (exempelvis på Flashback) uttrycker ett förakt för samhället för att de inte har lyckats bättre. De tycker att det är samhällets fel, och tycker ofta att de tydligt kan se strukturerna som ”motarbetat” dem.

Andra, som har ”lyckats” i livet ser snarare hur samhällets strukturer har hjälpt dem fram. De ser ofta svagheter och brister i samhället, men de är ju samtidigt själva bevis på att det går utmärkt att jobba sig till ett gott liv.

Båda har förstås delvis rätt. Samhället är uppbyggt för att hjälpa så många som möjligt att lyckas, men det går inte att hjälpa alla: De som inte kan eller vill studera, de som har bristande social kompetens, de som regelbundet använder droger eller inte kan hantera spriten, de som lider av psykisk ohälsa etc - dessa människor kommer att få det svårare eftersom normen är att man klarar av att gå ut gymnasiet, sköta ett jobb, inte knarka och inte hata alla som inte ser ut som de själva.

Sverige är nog ett av världens mest inkluderande länder, man kan utan problem klara sig utan att egentligen röra ett finger i livet. Men för att få ett bra jobb, en bra lön, ett socialt sammanhang, så krävs det att man är både lite driven och åtminstone lite socialt begåvad. Den som brister i intelligens, nykterhet, människosyn och/eller driv kan dock knappast skylla allt på samhället. Och den som ändå gör det (skyller på samhället) borde nog även vara lite ödmjuk inför sina egna val i livet.

Det är en korrekt observation anser jag. Vi är för nära vårt eget tillstånd för att kunna bedöma det tillförlitligt. Den här typen av perspektivproblem kan dyka upp både här och där, i både liten och stor skala.

Angående moraliska supermakten i citatet ovan:
Sverige har i omgångar haft ambitionen att vara en humanitär stormakt och har det fortfarande, men man kan inte vara en stormakt om man inte har STOR makt. Sverige har helt enkelt ingen makt som skiljer sig från våra grannar eller länder med liknande storlek. Vi är heller inget internationellt föredöme inom något enda område.

Detta är svårt att tro eller acceptera på grund av perspektivproblemet. Det är uppenbart för betraktare utanför Sverige men snårigt och förvirrande för oss, vi har helt enkelt en felaktig självbild.

Sverige har alltid varit ett land som tittar inåt snarare än utåt. Vi har en lång historia som ett neutralt land i Skandinavien som historiskt haft ytterligt lite utbyte med kontinenten eller våra grannländer.

Vi har agerat som att det inte finns något som helst vi kan lära av omvärlden; ända sedan 70 80-talet har svenska politiker istället predikat internationellt på bruten skolengelska:

"Vhy don't you do it like vee do in Sveden?"

Vi har en lång historia av att helt enkelt ignorera erfarenheter från västvärlden i allmänhet och våra grannländer i synnerhet. Det är inte bara att det är svårt att ta några steg tillbaka för att få perspektiv, det finns ett aktivt motstånd till att backa ut för att få perspektiv och översikt. Vi kan bäst själva.

Sverige är ett självgott pös-förnumstigt och fascinerande land. Jag älskar Sverige.

Är det verkligen så?
eller är detta mest en ide som har urtvattnats ända sedan 70-talets Sverige?

Jag känner instinktivt att det måste finnas någonsorts PK-manifest som anger turordning/vilka vi ska hjälpa och egentligen.. vad är det för "hjälp" dessa personer får?
Ja, jag känner nog mest att samhällets insatser har kommit till att handla om att försöka 'krama' ihjäl de som står utanför och ser luftslottet..?

Jag kan utan tvekan säga att jag och mitt utanförskap har behandlats som en anledning för att få lön av x,z,y skr-medarbetare, inte alls som en individ som har en individuell behovsbild.



njaa, jag kan nog faktist inte hålla med dig om den 'lägesrapporten'.
Skola/utbildning är viktigt och Sverige har bland de sämsta skolorna i Världen - samtidigt som vi har de dyraste skolorna i världen.
Så.., nja..? under dessa förhållandet så är en ung person, med "lite driv", minst lika troligt att utveckla sig åt något kontraproduktivt till vad du tycker ingår i ett "bra liv". Och då helt plötsligt pratar vi väl återigen om ett ev. systemfel och inte alls om individens "självbestämmande"?


Här instämmer jag, men frågan är till vilken grad?
Jag själv har blivit exkluderat från samhället så många gånger, att jag har en väldigt bra lägesbild om hur det 'INTE' fungerar i praktiken.
Men även om jag själv identifierar mig i din berättelse, och att jag även(?) kanske identifierar dig på andra sidan spektrumet av lägesbilden.. motsatt åsikt.. så vill jag påpeka att; Sverige skola slår ut ungdomar ur samhället i den ringa åldern av 12-15år. (Mig och många andra intellektuella inkluderat)=
Så, det finns bevis på att jag inte behöver ha en neutral ståndpunkt till samhället.. tänker jag.
Frågan till vilken grad är jag personen i din berättelse?

Jag känner väl egentligen att Sverige INTE är ett av världens mest inkluderande länder.. långt ifrån, snarare motsatsen??
här kör vi med någonsorts anti-anti-rasism? och anti-anti-feminism, anti-anti pedofili.. osv osv
hm, nu när jag tänker på det... det är mycket anti-anti och en väldigt svart/vit debatt i Sverige, bipolärt samhälle? ett samhälle som är rädda att svika sitt dolda pk-manifest? hm.

ja jag tänker det också, lite som att en läkare inte bör behandla sig själv.. Jag tror att en notis om Sverige som humanitär stormakt, var aktuell på 70-80 talet och har sedan dess legat kvar inom skr-sfären "minne".. typ som att politiker sitter och ryggdunkar sig själva för något som hände för 50år sen. hm. "svenska modellen" & "svensk välfärd" tillhör dem denna felaktiga bild då?

jag misstänker det, också.
Tidigare så har jag varit arg och besviken, frustrerad och.. allmänt less på samhället.. för jag har stått utanför och har har sett dag för dag, i decennium, hur människor bara nonchalerar riktiga problem och istället hittar på låtsasproblem... jag tappar nästan livslusten av behöva ingå i ett sånt samhälle.

Antar att jag måste förlåta alla muppar som är 'inne i samhället', inne i hamster-hjulet.. kan inte hålla på och vara arg på dem. suck. jag vill ju vara arg på dom.

det är antagligen såhär som jag känner mig inför detta filosofiska problem...
Vi som kan se samhällets luftslottet,, det är vi som tillhör gruppen människor ..som lätt kan själv-radikaliseras till att bli "lone wolfs".
På ett sätt är dessa terrorister, kanske ett helt naturligt förlopp av ett bristande samhället, isf?

oavsett så..
Sveriges röda pk-luftslott måste krascha(på ett fredligt sätt) om vi ska ha ett fungerande samhälle?

Mycket ”jag känner” i ditt resonemang, men du ser ju det utifrån din subjektiva verklighet.

Sveriges skola må vara dyr och dålig (den är inte så jäkla dålig egentligen) men vi är också ett av världens minst hierarkiska länder: Man kan fortfarande få bra jobb med gymnasieutbildning, och man får inte helt andra möjligheter bara för att man gått ut från Lund och inte Södertörn. Du skriver att svensk skola ”slår ut” barn i 12-15 års ålder, vad menar du med det? Sverige har fullt med elevassistenter och pedagogiska undantag baserade på diagnoser och relativt låga krav för att komma in på gymnasiet. Man kan knappast säga att svensk skola är elitistisk eller ens särskilt svår. Klarar man inte skolan så finns komvux och högskoleprovet - Sverige har en mängd sätt att få upp en normalbegåvad person på banan om han/hon trillar av pga skoltrötthet eller annat.

Självklart finns det inte ett dolt samhälleligt ”PK-manifest” för vilka som ”ska hjälpas”. Däremot så finns det i varje generation en procentandel som inte klarar av att vara en del av samhället, av de olika skäl som jag radade upp i mitt förra inlägg. Däremot så får ofta samhället skulden av de som inte klarar av att inlemma sig i det. Det finns absolut folk som faller mellan stolarna, men den stora mängden får både stöd och chanser - men misslyckas ändå. Skolan måste ha kunskapskrav, klarar man inte den lägst satta ribban så måste man fundera över sin egen förmåga. Och till och med för funktionsvarierade grupper så har samhället en lösning i exempelvis Samhall.

Jag tycker inte att det är konstigt att den som inte kan eller vill anpassa sig till samhällets krav genom att åtminstone utbilda sig till minimum, och bete sig som folk, inte får högbetalda toppjobb. Men om man själv väljer den vägen (ingen utbildningsmål, ingen hyfs, gärna knark, ingen ambition) då kan man heller inte förvänta sig att samhället hjälper till hur länge som helst. Som ung ska man få chanser, men som vuxen är man själv helt ansvarig för sitt liv - varför skulle samhället hålla på och dalta med vuxna som bara inte vill. Sånt finns det ändå strukturer för i gode män och förmyndare, men sånt ska inte behövas bara för att en (normalbegåvad) person inte vill växa upp.

Samhället är inte en person utan alla personer tillsammans. Man kan inte bli ensidigt ”exkluderad” ur samhället, det är en slarvig formulering. Vad menar du med ”blivit exkluderat (sic) från samhället”? På vilket sätt tycker du att samhället ska anpassa sig till varje vuxen individs individuella behovsbild? Hur har du tagit ditt eget ansvar med utbildning och annat? Du indikerar att du ser dig själv som intellektuell, men hur mycket reflekterar du över det individuella ansvaret?

Slutligen, det stöd som ges av svensk välfärd idag är/var huvudsakligen drivet av politisk vänster. Så att först klaga på bristande stöd, och sedan attackera ”Sveriges röda pk-luftslott” är en rejäl självmotsägelse.

Ja, absolut. Det är därför jag redogör mina uppgifter med prefixet "jag känner".
I den här disskutionen så den subjektiva verkligheten central, varpå känslor som upplevs också blir centrala och ev. den enda? kompassen som finns att tillgå?


Nej, Det är inte så det fungerar i praktiken/verkligheten.
Sveriges skolor har lärarbrist. Alla som ingår 'i samhället' och därav är o-drabbade verkar dock tro att det finns hjälp att få? Det kryllar av elevassistenter och lärare på alla skolor i Sverige.. Nej, tyvärr.
återigen.. perspektiv problem återkommer..

Realiteten är att det kan finnas en svenska lärare på 100 elever+

jag har fö laglig rätt att få elevassistent, jag har aldrig någonsin fått haft en elevassistent.. varken som ung eller nu i vuxen ålder. Det är samma nu, år 2022 på komvux som det var i grund/gymnasiet på 90-20 talet. Inget har hänt.


tror du jag kan kämpa hårt som fan emot byråkratin och tillslut få en elevassistent idag? så att jag ev klarar en gymn utb som vuxen??
svar: väldigt tveksamt/ grova kvalitetsbrister vid bifall.. finns ju knappt ens behöriga lärare till alla ämnen.
ps. pedagogiska undantag baserade på diagnoser existerar icke. provtiden kan dock förlängas och ev lämnas muntligt.. thats about all there is..

Vad skulle du säga om de flesta av dessa "sätt" involverar att tvinga en person att hoppa runt på en byråkratisk utlagd hinderbana, där domaren, tävlingsledaren och publiken, är samma person och får kommunal lön?

Det finns egentligen INGA vägbanor upp på huvudleden - om det inte har gått extremt långt åt helvete, så långt att det är försent. DÅ kommer den sk 'hjälpen' du pratar om..
för att få riktig hjälp i sverige så krävs det nästan att denna är omyndigförklarad och har ex 'LAG OM VÅRD..x.'
Nu börjar jag bli irriterad på dig.
Det första du skriver är att jag blandar in mina känslor, men det du gör är något värre.
Du mistar dina känslor för fakta.

Skolan måste alltså inte ha ett kunskap->tröskel< överhuvudtaget, du inbillar dig det. Du kallar det dessutom fel, du skriver kunskapskrav, det antyder något annat som inte är en tröskel-effekt.
det finns inga konkret fakta som beskriver världen på det sättet som du säger att faktan är.. nej, du beskriver dina känslor som fakta. Din "logik" säger att det måste finnas en hiarki. det är dock snarare ett drag av mänsklig överlevnadsförmåga än fakta..

Jag tycker det är konstigt att jag kan sitta på psyk och göra legitimerad iq-test, som visar att mitt iq är 150..
samtidigt som jag inte klarar gymnasiet, skumt... men du har rätt, jag vill nog leva ett fattigt liv på samhällets botten... det är "det smartaste" .. suck.

Som frågan ställs så handlar det om perspektiv. Att kunna se saker från olika håll. Kommer man från ett annat land eller annan kultur kommer man att se det från det hållet. Däremot är det bara ett annat perspektiv. Så för att se saker som de är, anser jag att man behöver kunna se det utifrån flera perspektiv. Inte bara utifrån eller bara inifrån. Man behöver själv förmågan att ta till sig, eller kunna se från olika perspektiv.

Såg en föreläsning på Axess TV igår som var intressant. Christian Abrahamsson – Realism redux?
Han sa väl något som jag inte lyckats formulera lika bra, även om jag varit inne på samma linje.
Är och bör. Att kunna se skillnaden mellan hur man anser världen borde vara och hur den faktiskt är.

I Sverige har många en bör uppfattning om världen och landet. D.v.s man ser det utifrån ett idealt framtidsperspektiv och man uppfattar andra människor och samhället utifrån hur de/det borde vara. I det perspektivet har andra människor och samhällen samma åsikter eller känslor som en själv då man anser att alla bör ha det. Alla bör vara demokrater och alla bör vara inkluderande. Man tror man kan omforma människan som hon bör vara.

Problemet med det är då att man inte ser hur människor och samhällen faktiskt är. Ryssar och Kineser bör vara som börmänniskorna anser de bör vara. Därför kunde man inte i förväg se Rysslands attack på Ukraina, då varken människorna eller makten i Ryssland uppför sig man anser de bör, utan faktiskt som hur de är. Likadant kan man inte se problemen här som de är.

Därför försöker börmänniskor omforma samhället och människor som man anser att de bör vara, istället för att utforma samhället utifrån hur människor är. Det här kommer enligt mig att leda till enorma problem i Sverige i framtiden, när det visar sig att alla inte är som de bör, utan att de flesta är som de är.

”Huru kommer det till, att du ser grandet i din broders öga, men icke bliver varse bjälken i ditt eget öga?”

Det är först när man lämnat luftslottet som man till fullo inser att det ståtliga slottet var en större illusion än kejsarens obefintliga kläder.

Kloka ord, faktiskt .. jag håller med dig, men.. jag misstänker att det ligger något mer bakom..?

tex
Jag menar på att Soc-kärringen är strikt som fan m bidrag, såpass snål myndighet, att socialsekreterare bryter SoL, på daglig basis. (och skyddas av nämnderna och soc sekr. får oftast löneökningen baserad på deras nekande %)
men!
på andra sidan myntet, har vi skatteverket som betalar ut miljarder till momsbedrägeri, utan någon koll, staten ger 1 miljon till en våldtäksman som 'råka' sitta lite för länge...
staten betalar 1 miljon för ett par automatiska skjutdörrar på nya karolinska osv.. osv.. osv..


poängen???
Ja, alltså, jag vet inte om jag bara vill ha en samhällsdisskution eller om jag har en ontopic poäng.. men...någonstans så upplever iallafall jag att "sverige som ett rättvise samhälle" är en stor fet rökridå..?
Det är svårt att förstå vad människor som är stolta över Sverige har för sorts "samhällsperspektiv".hm. Det finns liksom inget egentligen konkret som kan översättas som god moral och etik?



hm.. ja.. dessa "börmänniskor" är ju de som leder den offentliga debatten i Sverige.. De jobbar på tidningar och sågott som alla som är med i studio-debatt tillhör denna grupp.
Dessa bör-människor bör snarare uteslutas från det offentliga än omslutas av det?

Redan innan AB 'vi tycker olika'- kampanjen drog jag själv starka parareller mellan ANTI-rasistiska rörelsen och naziströrelsen på 1930 talet. Vilket såklart är komiskt och tragiskt basicly.. ww2 = noll lärdom tagen

min fråga.. vad är det för "krafter" bakom som är så starka att de kan förföra så många människor att radikaliseras till "bör vara/pk-människor" ?
ex
Vi bör hata alla som är judar, anno 1930
Vi bör hata alla som är SD, anno 2000

Du verkar så indoktrinerad i samhällsnormen att du inte ens har förmåga att tänka bortom den… ”alla som tar sitt ansvar får genomgå en bra skola och kan jobba sig upp”… Till vad då? En obligatorisk (för att få ta del av försäkringssystemet och bli prioriterad av vården) 40 timmars arbetsvecka efter en obligatorisk minst 12 år lång skolgång, alltihopa under hot om den låga pension och föräldrapenning du kommer att få även om du är en hederlig heltidsarbetare. Vad räcker genomsnittssvenskens stålar till? Nya mobiler, tv och dator i varje rum och en vecka utomlands packad som sillar på sandstranden bredvid de andra ditfraktade svenskarna. Vilken ”belöning” för alla offrade livstimmar.

belöningen är någolunda frihet, jämförelsevis andra länder har vi det bra.
men allt detta ändrar fortfarande inte på det andra du skriver.
det är sant.
De flesta svenskar är indoktrinerade i det Svenska luftslottet, frågan är varför...?? mig veterligen finns inge som helst konkreta bevis på att vi har det bra här.. eller att vi är ett föredöme eller en humanitär supermakt..

egentligen, fan, vi är världsledande på många dåliga saker som har att göra med humanitära frågor