Tiden existerar inte

Hej flashback

Jag har funderat mycket kring tiden. Eller ja, det är mitt största grubbleri.
Jag och en kollega diskuterade detta igår. Tex om man ser en snubbe, eller tjej, som jobbar med att städa gator, plocka skräp, jämför denna med en person som har lyckats på arbetsmarknaden, tex en läkare.
So what?
Dom kommer fortfarande vara döda om hundra år. Om tvåhundra år så kommer ingen komma ihåg deras namn.

En polare till mig berättade att han och hans tjej skulle åka till Karibien i två veckor på semestern. Jag tänkte för mig själv: so what?

En person som tagit upp detta fenomen på Youtube är snubben vsauce (tror jag det stavas).
I detta korta klipp förklarar han utmärkt sina tankar;

https://m.youtube.com/watch?v=yNLdblFQqsw&t=1s

Slutsatsen är; det spelar ingen som helst jävla roll vad vi gör.

Är detta eran slutsats också?

Det spelar roll för dig personligen i detta nu när du upplever saker. I övrigt, nej, i övrigt så spelar det ingen som helst roll. Meningen med livet är själva livet, att du ska uppleva så mycket som möjligt, att du ska känna att du lever på alla möjliga olika sätt. Någon annan mening existerar inte. Så ta vara på livet och gör saker av det, sen är det över och du kan inte längre uppleva livet. Gör det du tycker är kul och spännande, men även saker du inte är bekväm med. Du kommer att upptäcka nya saker i livet om du går utanför bekvämlighetszonen.

Allt räknas. Allt hänger ihop. Alltid. Överallt.

De allra flesta av oss lever rätt så meningslösa liv som inte gör några avtryck i framtiden, men väldigt många ändå gör viktiga saker som påverkar hur livet blir framöver.

Tänk för 200 år sedan kunde vi inte flyga till andra länder. Men ett antal människors arbete ledde till att vi fick flygmaskiner.

Så det spelar roll vad man gör.

Tiden existerar definitivt.
Bra att leva i 'nuet', mindre bra att glömma bort morgondagen som kanske kommer...

Har också gått runt med ett rätt så nihilistiskt och pessimistiskt synsätt just pga detta tankesätt. Rent objektivt så ja, i slutändan så spelar inget roll då våran existens är bara en liten fläck på denna tidslinje. Dock så har jag lyckats vända på tankesättet. Jag anser fortfarande att inget i slutändan spelar roll, men att jag väljer att ta det som en rätt så betryggande och skön tanke/känsla. Att ta vara på den lilla tiden vi har, och att inte ta saker alltför seriöst, för att i slutändan så dör vi ändå.

Helt rätt.
Jag njuter av livet. Igår jag och simmade en kilometer. Utomhus! Sen gick jag hem och såg en film med min underbara flickvän. Bra dag.

Men jag är fortfarande medveten om jag, eller du, bara är en vattendroppe i ett hav som är oändligt stort.
Det ger mig lugn. Kanske är det det som är meningen med livet? Lugnet, inom oss.

Tiden är ett påhitt av människan för att kunna mäta hastighet mellan avstånd som ett meddelande från en avsändare. Den började som mer primitiv och har utvecklats genom åren med teknologi och noggrannhet, samt alla dessa tillhörande påfunna ord som dagar och stress. Men, "Allt existerade innan det upptäcktes".

NEJ, tiden är något som bara finns...
Hur den mäts är oväsentligt.

Nja, tid finns nog, men hur den mäts är helt avgörande. Tid brukar definieras som ”det som mäts av klockor" - vi har inget bättre sätt att förstå vad det är.

Att tid finns är däremot rätt klart. Dels som en dimension i rumtiden - alltså en konsekvens av att det finns materia i rummet. Och dels eftersom universums oordning - entropi - ökar, och på så sätt ger tiden en riktning.

Men - att det finns mycket tid gör väl inte livet meningslöst? Tvärtom - allt vi gör spelar roll på något sätt.

Nja, inte riktigt det som mäts av klockor. Inom fysiken kan vad som helst ses som en ”klocka” i detta sammanhang - t.ex. ett atomsönderfall, en rörelse eller en biologisk process

Livet är inte meningslöst för de som lever det, deras umgänge, deras anhöriga eller deras ättlingar.

Att entropin ökar i universum och att det kommer en tid när alla stjärnor har slocknat och allt är mörkt och kallt ändrar inte detta.
Eller att (iallafall nästan) alla man interagerar med är borta inom 150 år

Tid och rörelse är hopkopplat, för utan tid skulle inget röra sig.
Men eftersom vi kan mäta tiden genom rörelse och att rörelsen är konsekvent och går att beräkna, så kan man nog säga att tiden existerar.
Avstånd kan mätas med en pinne av en viss längd. Men ingen ifrågasätter att avstånd existerar. Vilket man kan göra på samma sätt som med tid. För egentligen är det ett abstrakt begrepp. Fastän vi uppfattar det som att det är ett visst avstånd mellan punkt A och B, på samma sätt som vi uppfattar att tiden går, medan vi färdas den sträckan.