Hittade några trådar om ämnet, men samtliga vart gamla så jag skapar en ny för ett se om någon har nya infallsvinklar.
Sade upp mig efter 4 år som butikschef på tidigare jobb då jag var utbränd. Var aldrig sjukskriven, men sönderstressad (jobbade 200 tim/månad, ingen semester osv). Kände inte att jag någonsin skulle fungera hos arbetsgivaren utan valde att säga upp mig själv för att testa något annat.
Nu har jag en provanställning i en annan bransch, som butikschef. Den här arbetsgivaren är dålig på riktigt. Företaget kan inte kommunicera, det är snabba ändringar varje vecka, och jag har svårt att prioritera. När chefen kommer på besök får jag bara negativ kritik. En artikel är felexponerad, jag beställer för lite, jag lägger inte ner tillräckligt med engagemang.
Just nu känner jag att allt jag gör är dåligt. Trots att jag drivit på butiken så att den ökat 40% i försäljning, personalen är nöjd och glad, kunderna likaså.
Provanställningen är på 6 månader, och jag kände inte att jag hade för avsikt att vara kvar. När jag anställdes sa min chef att jag hade två veckors uppsägning. Jag reagerade på det, eftersom det var väldigt kort tid. Hon hänvisade till att det var just en provanställning.
Jag har ett tjänsteman-avtal via Unionen, men är ej ansluten till facket.
PLOT TWIST:
Ett företag inom min förra bransch (vilken jag jobbat i 13 år) fick nys om att jag hade slutat förra jobbet och undrade om jag ville jobba för dem. Jag ska vara representant för dem, åka runt till butiker och vara ansiktet ut för företaget. Jag får lägga upp mina dagar själv, och slipper ha med personal att göra. Självklart vill jag jobba där. Börjar 8/8.
Så den 4/7 ringde jag till en vikarierande chef då min ordinarie är på semester och sade upp mig. Sa att jag ju har två veckors uppsägningstid, men att jag kan jobba juli ut eftersom jag förstår att det är svårt att lösa i semestertider.
Nu hävdar HR att det är en månads uppsägningstid jag har enligt kollektivavtalet. De ringde till min ordinarie chef och hon har minsann aaaaaldrig sagt att det var två veckor. Jag har inget som kan styrka detta, så nu är det ord mot ord.
Facket vill inte hjälpa mig om jag inte blir medlem, vilket känns onödigt eftersom jag ska byta jobb.
Efter detta blev jobbet ett helvete. De ger mig ännu mer negativ kritik, de kommer på besök oftare och påtalar hur svag jag är, de ger mig arbetsuppgifter som är omöjliga att hinna med och surar för att jag inte hinner med dem.
Eftersom jag har en historia av utbrändhet mår jag såklart skitdåligt. Jag vill ju inte vara kass. Gråter som en gris på jobb och hemma, men känner mig liksom ändå tvingad att gå dit.
Var hos psykolog idag och tog upp detta, och har bokat en telefontid med läkare till imorgon.
Psykologen tror nog att det är bra att jag sjukskriver mig. Men hur lätt är det på telefon?
Alltså konkret frågeställning förutom ordbajs är:
- Sade upp mig 4/7, trodde jag skulle jobba till 18/7. Erbjöd mig att jobba till 31/7 för att vara snäll.
- Arbetsgivaren är inte snäll och trycker ner mig i skorna. Mår piss och känner inte att jag kan göra ett bra jobb.
- Kontakt med psykolog 19/7, tycker jag bör sjukskriva mig. Telefontid med läkare bokad 20/7.
Kan jag sjukskriva mig fram till 4/8 utan att det påverkar nya jobbet som börjar 8/8?
Fattar ju att jag behöver läkarintyg. Hur svårt är det att få på telefon?
Sade upp mig efter 4 år som butikschef på tidigare jobb då jag var utbränd. Var aldrig sjukskriven, men sönderstressad (jobbade 200 tim/månad, ingen semester osv). Kände inte att jag någonsin skulle fungera hos arbetsgivaren utan valde att säga upp mig själv för att testa något annat.
Nu har jag en provanställning i en annan bransch, som butikschef. Den här arbetsgivaren är dålig på riktigt. Företaget kan inte kommunicera, det är snabba ändringar varje vecka, och jag har svårt att prioritera. När chefen kommer på besök får jag bara negativ kritik. En artikel är felexponerad, jag beställer för lite, jag lägger inte ner tillräckligt med engagemang.
Just nu känner jag att allt jag gör är dåligt. Trots att jag drivit på butiken så att den ökat 40% i försäljning, personalen är nöjd och glad, kunderna likaså.
Provanställningen är på 6 månader, och jag kände inte att jag hade för avsikt att vara kvar. När jag anställdes sa min chef att jag hade två veckors uppsägning. Jag reagerade på det, eftersom det var väldigt kort tid. Hon hänvisade till att det var just en provanställning.
Jag har ett tjänsteman-avtal via Unionen, men är ej ansluten till facket.
PLOT TWIST:
Ett företag inom min förra bransch (vilken jag jobbat i 13 år) fick nys om att jag hade slutat förra jobbet och undrade om jag ville jobba för dem. Jag ska vara representant för dem, åka runt till butiker och vara ansiktet ut för företaget. Jag får lägga upp mina dagar själv, och slipper ha med personal att göra. Självklart vill jag jobba där. Börjar 8/8.
Så den 4/7 ringde jag till en vikarierande chef då min ordinarie är på semester och sade upp mig. Sa att jag ju har två veckors uppsägningstid, men att jag kan jobba juli ut eftersom jag förstår att det är svårt att lösa i semestertider.
Nu hävdar HR att det är en månads uppsägningstid jag har enligt kollektivavtalet. De ringde till min ordinarie chef och hon har minsann aaaaaldrig sagt att det var två veckor. Jag har inget som kan styrka detta, så nu är det ord mot ord.
Facket vill inte hjälpa mig om jag inte blir medlem, vilket känns onödigt eftersom jag ska byta jobb.
Efter detta blev jobbet ett helvete. De ger mig ännu mer negativ kritik, de kommer på besök oftare och påtalar hur svag jag är, de ger mig arbetsuppgifter som är omöjliga att hinna med och surar för att jag inte hinner med dem.
Eftersom jag har en historia av utbrändhet mår jag såklart skitdåligt. Jag vill ju inte vara kass. Gråter som en gris på jobb och hemma, men känner mig liksom ändå tvingad att gå dit.
Var hos psykolog idag och tog upp detta, och har bokat en telefontid med läkare till imorgon.
Psykologen tror nog att det är bra att jag sjukskriver mig. Men hur lätt är det på telefon?
Alltså konkret frågeställning förutom ordbajs är:
- Sade upp mig 4/7, trodde jag skulle jobba till 18/7. Erbjöd mig att jobba till 31/7 för att vara snäll.
- Arbetsgivaren är inte snäll och trycker ner mig i skorna. Mår piss och känner inte att jag kan göra ett bra jobb.
- Kontakt med psykolog 19/7, tycker jag bör sjukskriva mig. Telefontid med läkare bokad 20/7.
Kan jag sjukskriva mig fram till 4/8 utan att det påverkar nya jobbet som börjar 8/8?
Fattar ju att jag behöver läkarintyg. Hur svårt är det att få på telefon?