Precis fått ADD diagnos (är osäker...)

Hej!

Jag har precis gjort en neuropsykiatrisk utredning hos "Norra Stockholms Psykiatri" och blev diagnoserad med ADD (ja, jag skriver så för att det är enklare). Jag är man, 37 år.

Men överlag fick jag ett ganska oproffessionellt intryck av utredaren och det kändes som att hon redan första 10 minuterna hade bestämt sig för att jag har ADHD/ADD.

Jag upplevde även att väldigt många av alla frågor som ställdes var svåra att svara på och svåra att avgöra om jag har mer problem än andra människor med dessa saker.

Nu är det så att jag tror att jag har ADD eftersom jag droppade av skolan i 8:an, har svårt att fokusera på tråkiga saker, blir lätt distraherad och en rad andra problem som ångest, passivt och osocialt liv osv.

Däremot är det vissa andra grejer som fungerar jättebra. Jag är egenföretagare och jobbar i snitt 12-14 timmar per dag och får jättemycket gjort. Jag sköter bokföring och klarar av att betala mina räkningar och sköter min ekonomi bra och så vilket kanske talar emot en diagnos.

Hur som helst, även om jag själv tror jag har ADD så vet jag inte om jag litar på processen vid utredningen.

Det känns som dom lika gärna skulle kunna fråga "Så, vill du ha en ADD diagnos eller inte?" och att man själv bestämmer. Eftersom allt är baserat på massa konstiga frågor i ett långt formulär.

Några tankar?

Tanken är att en utredning minst ska innehålla intervju, formulär, uppmärksamhetstest och anhörigintervju och ju mer man ruckar på det desto osäkrare resultat. Även om man utför alla delar så blir det påverkat av dagsform, syn på sig själv, syn på normalitet, anhörigas uppmärksamhet på dig och dina svårigheter jämfört med andras etc.

Jag har varit aktuell för utredning vid tre tillfällen. De första två ansågs jag inte ha adhd men den tredje hade jag det. Så ska det inte heller kunna bli…

Livet blir lite krångligare med diagnos (körkort och vissa yrken), men annars är den en fördel för att få prova medicin. För somliga gör medicinen direkt underverk och för andra verkar medicinen mest ställa till det. Då kan man undra om diagnosen verkligen var korrekt…

Jadu , hur kommer det påverka ditt liv nu när du har diagnosen? Kommer du få mer gjort eller mindre ?
Skulle säga fortsätt leva ditt liv som du gjort tidigare, eller då Elvanse o plugga till doktor.
Mvh

Ja, det är ju ett alternativ. Samtidigt mår jag inte bra psykiskt och lägger 100% av min energi på mitt egna företag vilket gör att mitt privatliv blir misär och jag orkar inte planera / styra upp saker i privatlivet.

Spontant är jag sugen på att testa Elvanse (har provat 2 gånger då jag fick av en kompis och jag fick väldigt bra effekt dom gångerna iaf)

Det var riktigt onödigt att göra en utredning när du redan klarar dig bra med jobb. Symptomen du nämnde är vanliga vid depression också.

Jag känner igen mig mycket i det du skriver.

ADHD/ADD handlar ju inte nödvändigtvis om att du inte fungerat alls fram tills nu. Det har du ju, egenföretagare och allt.

Men det kan ju vara en förklaring till att du blev just egenföretagare? Du gillade inte skolan, av samma anledning visste du kanske någonstans att du inte skulle palla ett vanligt jobb?

Jag tyckte också att min undersökning var märklig på många vis även om jag inte tyckte det var direkt oprofessionellt.

Svaren du söker finns det inte alltid svar på. Möjligen på lite seriösare forum om ämnet. De flesta är dock bara folk med diagnoser som vill ha ryggdunkar över att deras liv är så jobbiga pga diagnosen. Väldig offermentalitet som uppmuntras.


Jag ser min diagnos som en förklaring för mycket och har börjat tänka tillbaka på skoltiden osv. och ser på saker i ett nytt ljus.

Men egentligen har det inte ändrat på mycket. Jag är ju fortfarande samma person. Visst, jag har fått medicin men annars funkar ju det som funkade innan nu med osv.

Utan diagnos har de flesta ändå lärt sig att jobba runt de spärrar och problem som kommer med ADD/ADHD.

Exakt ,!
TS har klarat sig hela livet , bra till och med .
Du kan samtala med psyloger terapeuter o lösa dina problem o prata ut istället för att börja knarka.

Är det så? Okej! Ska även tillägga att när jag var anställd tidigare så fungerade jobbet inte alls lika bra. Då hade jag mycket svårt att fokusera och blev lätt distraherad och var stressad mest hela tiden även fast jobbet egentligen inte var stressigt.

Är det onödigt att göra en utredning ändå?

Det där låter rätt familjärt utifrån vad jag hört om psykiatrin. De är ofta ytliga i sina analyser och medicineringar. Ibland upplevs det nästan som att de mer eller mindre 'spelar tärning' och hoppas på det bästa.

Man får stå på sig om man vill ha adekvat vård.

Diagnosbranschen är mycket lukrativ för läkemedelsföretagen, nu skall ju du äta piller varje dag för att förbättra ditt liv, dvs du skall inte vara dig själv.
Du har ju för fan lyckats! Hur många orkar driva ett eget företag? Bra jobbat.

Skit i deras jävla pissdiagnoser, det är en bluff. Människor är olika och har olika problem, behov och unika egenskaper.

En del av en diagnos är att man inte klarar sin vardag i något avseende. Så du kan mycket väl ha ADD men din förmåga att klara dig i livet talar emot att du får en diagnos.

Det kan också vara så att man klarar sig i långa perioder, för att vart tredje-fjärde år eller så vara utbränd för man inte kunnat reglera sin aktivitetsnivå och sett till att man fått återhämtning på ett sätt man behöver. Det är ganska vanligt vid ADD/ADHD.

Vad jag menar är att sysslar man med något man är intresserad av med ADD-diagnos så kanske man kör slut på sig själv av rent intresse. Det är viktigt att tänk på att hinna sova och äta ordentligt också.