Känner mig oärlig hycklare när jag flörtar, bär kostym och är snygg?

Det är bara bra att du inte till varje pris vill anpassa dig till världen. Det är ett sundhetstecken.

Av samma anledning tränar folk med rejäla muskler i tjocka träningskläder.
Folk som vill visa upp sina biceps går i linne och stroppar runt.
Var sig själv och skit i vad andra tycker.
Du vill väl hitta någon som är på samma våglängd som dig, inte behöva spela teater dygnet runt.

"Du tillhör Gud helt enkelt. Du kanske bara inte har insett detta än." Om jag hade trott på ett paradis eller en bättre värld ens en millimeter beroende på hur man handlar på Jorden så hade jag verkligen inte kunnat göra något annat än ont.
Finns knappt något mer mänskligt korrupt än att leva efter en lära i avsikt att få himmeln. Det äcklar mig. Tur att jag inte är troende.

Precis.. på det sista där.

Jag känner igen mig i det som skrivs här när jag läser det och det är en intressant tråd jag inte tänkt så mycket medvetet på. Jag kör ofta casual look även på kontor, dock alltid hel och ren.
Med att man närmat sig 30 så har man börjat förstå att det spelar roll hur man är klädd och det går att se casual ut på ett sätt som man trivs i även med några uppgraderingar som en skjorta, jeans/finare byxor och lite finare skor istället för vanlig tröja eller hoodie ibland med bara mjukisbyxor.

Sedan när det kommer till saker som bröllop och begravningar har jag hittills i mitt liv haft kostym, mest av respekt och för att man skulle sticka ut så mycket annars i guess, inget fel med att visa respekt ibland.

Det är det jag menar. Om man säger/gör något för att medvetet såra/sticka andra i ögonen, eller för att undvika att blenda in, eller för att inte respektera så bryter man redan då mot "principen" om att inte befatta sig med befängdheter.
Folk köper att gå på tex begravningar/bröllop om det förväntas, eller att inte gå på bröllop som en protest/statement men att inte göra något av alternativen brukar folk inte vara intresserade av.

Du är ung än, och det märks. Jag var likadan för längesen. Du kommer veta vad jag menar en dag, förhoppningsvis.

Om 35 år (+-1) är ungt eller gammalt är relativt. Det kan ha att göra med att kanske ingen har så nära vänner att prata med om så djupa saker som jag har och att jag känner att dessa alltid finns.
Det har funnits tillfällen då jag känt mig övergiven. Då stoppade jag random människor på nätterna och gjorde teckenspråk. Jag var rädd och ledsen. I såna lägen hade jag valt att bära kostym, svälja hedern och gå på bröllop.
När det gäller närhet känner jag att sex går att köpa och att jag därför inte behöver flörta.

Ska man tolka social validering som en vilja att visa upp och lukta runt varandras ändtarmar?

Förstår precis vad du menar.
Människan styrs av sin psykologi, och kvibnor har önskni gar/förväntningar runt ett visst beteende.