Den underbara tråden om Clara Lidström (Underbaraclaras.se)

Det är ju ändå lite märkligt hur hon som ”höginkomsttagare” får Ellen Key Stipendie. Försökte få fram vem stipendiet riktar till sig till, för tycker inte att Clara stämmer in på den sortens ”arbetande kvinnor” som jag tror Ellen Key främst hade i åtanke. Kanske får de inte tillräckligt många sökande, men tycker det är lika märkligt väl av kvinna från EK Stiftelse att välja Clara. Hoppas inte att städerska eller undersköterska fick ge plats för Clar istället när hon väl har råda att betala för semester.

Att hon stöttsr dem på olika sätt är ju då än mer bedrövligt.

Det var från början ett stipendium för kvinnor från arbetarklassen, men reglerna har ändrats. Från början var det mer som ett pensionat med att man fick lagad mat och slapp städa efter sig, nu är det självhushåll.

” Allt sedan Ellen Key öppnade sitt Strand i juni 1911 har gäster tagits emot i hennes hem. Key ville se hur huset skulle fungera för dem som skulle bo där när hon inte längre fanns kvar. Redan 1927, året efter Key gick bort, påbörjade Stiftelsen sitt arbete med gästhemmet – fyra kvinnor togs emot per gång, en månad i taget, precis som Ellen Key förespråkat.

En hushållerska och en kokerska tog hand om kvinnorna. Gästerna valdes ut från föreningen Tolfterna, som Key själv startat (se mer under BAKGRUND). Kvinnorna skulle vara befriade från allts slags hushållsarbete – man fick brodera och påta i trädgården, det var allt – för att kunna ägna sig helt åt sig själv, och sin förkovran. Därför var tre kategorier helt förbjudna att vistas på Strand: män, barn och husdjur. Samma regler gäller än idag. Flera brukar uttrycka det så: att få tänka tanken klart, utan avbrott.

Efter att Tolfterna upphört i början på 1960-talet breddades möjligheten att söka, och alla kvinnor med stort intresse för Ellen Keys områden, t ex lärare, kunde söka stipendium för att få fördjupa sig i böckerna och omgivningen. Visserligen är det numera självhushåll, men fortfarande är det viktigaste att ta hand om sig själv. Att “sträcka ut sig andligen och lekamlingen” som Ellen Key uttryckte det.”

(Från underrubriken ”Historik”)

https://ellenkey.se/stipendium/

Obs att detta bara är vad jag läst mig till, jag har inte varit där osv.

Läste också nånstans att det är många sökande. Kan kanske bland annat bero på att det är ett tillfälle att utan så mkt tjafs komma från familjen två veckor för egen ego-tid. Man har ju fått ett fiiint stipendium och tyvärrrr så är barn och makar inte tillåtna. Så man blir TVUNGEN att åka dit själv.

Dock är det väl kanske mest ”kulturkvinnor” utan fast anställning som detta lockar, vill andra använda sina få semesterdagar till nåt dylikt?

Hur stipendienämnden förhåller sig till män som identifierar sig som kvinnor vore förstås kul att veta.

Men tråkigt om det inte finns nåt motsvarande dåtida stipendier att söka för t ex dagens undersköterskor. Alltså helpension då, eller hotell där alla måltider ingår.

Jag trodde han gick på gymnasiet nu och Waldorf i Umeå har ju inte längre gymnasium men nian då kanske?

Ja, han är född 2011 och går i nionde klass 🙂

Tycker verkligen att det är trist att någon som kan plocka ut så mkt lön och vinst från sitt bolag och dessutom inte är bunden till sitt hem eller sin arbetsplats för att utföra sitt arbete, får den typen av stipendium. Precis som många andra har skrivit kan ju Clara betala för att hyra ett liknande hus i två veckor för sitt skrivarbete.

Måste ha funnits andra mer lämpade kandidater, eller var alla sökande etablerade egenföretagare inom kultursektorn med god ekonomi?

Ja, jag håller med. Clara har så många andra möjligheter som många andra sökanden kantänkas inte har.

” Nu är antagningsprocessen avslutad och stipendiater och reserver har fått sina antagningsbesked. I år fick vi in 320 ansökningar och vi antar 20 personer till stipendiet.

https://ellenkey.se/

Sedan verkar de inte redovisa öppet vilka som fått stipendiet, och för vad.

En ”annan gammal författare”, Elin Wägner, har även hon efterlämnat ett hem dit man kan ansöka om vistelsestipendium. Jag skulle tro att det är mer populärt eftersom det ingår en penningsumma som väl kanske är tänkt att täcka resa och mat.

” Stiftelsen Elin Wägners Lilla Björka och Elin Wägner-sällskapet utlyser i februari 2026, ett stipendium för boende fyra veckor i Elin Wägners Lilla Björka. Till detta kommer en stipendiesumma på 15.000:”

På hemsidan redovisas vilka som fått stipendiet och för vad:

http://lillabjorka.se/stipendier/

Apropå att det skaver att Clara blev utvald för stipendie i form av vistelse på Strand så minskar inte skavet direkt när det visar sig att hon dessutom satt i bilen på parkeringen där och spelade in podd. Hon passade verkligen på att nyttja tiden där väl med tv-inspelning och podd. Pinsamt beteende.

Läste en intervju med författaren Therese Bohman som skrivit en roman om en bloggläsare som lär känna en bloggare. Tyckte det här var fint:

"Jag säger till Therese Bohman att jag alltid hävdat att tjejflashback är värre än killflashback. Männens skvaller bygger ofta på sexism eller slentrianmässiga fördomar. Men i diskussioner som lockar kvinnliga användare – inte sällan trådar om just familje­influencers – känns inläggen ofta kusligt väl underbyggda. Här analyseras minsta tonfall och gest för att avslöja saker som undanhålls från följarna."

Och ur svaret från Therese Bohman, om att inläggen ofta är kritiska:

"Det blir som något slags utlopp. Att försöka besudla någonting som är väldigt upphöjt eller liksom riva ner någonting. Det blir ett tryggt rum där man kan ventilera en massa känslor som kanske är grundade i avund eller...

Hon avbryter sig: det behöver inte alltid handla om avund.

– Det kan kännas helt obegripligt varför en person har en upphöjd position. Varför är så många personer intresserade av den här personen? Ibland kanske det bara handlar om irritation."

*
Hehe, tyckte det var rätt av henne att inte förklara allt i den här tråden med avundsjuka.

Tack för länk till intressant intervju!

Den som läst det jag skrivit i Clara-tråden kan knappast tro att jag skriver p g a avundsjuka... tvärtom

Jag skriver här då och då pga att jag tycker hon kommit extremt lindrigt undan för att ha betett sig så illa mot sina läsare, uttrycker sig illa om andra kända kvinnor osv. Oprofessionell fast hon förväntar sig att andra behandlar henne som professionell. Hon har kört och kör någon variant av nedtryckande av andra kvinnor men lyfts samtidigt upp som nån slags förebild. Det gör mig smått illamående och då är det perfekt att få avreagera sig här genom att läsa andras inlägg och ibland bidra själv.

Tack. (OT här, men jag har läst flera av Bohmans böcker och gillat dem. Även om jag inte tänkt så mycket på dem efter avslutad läsning).

Jag tror att en del av irritationen kommer sig av att bloggen känns lite som en tjejmiddag man råkat få inblick i. En bortskämd medelklassbrud med sina inbjudna väninnor som tjattrar om att vi ska ta emot flyktingar - but Not In My Backyard , eller vad nu B:et och Y:et i NIMBY står för - och att vi måste vara miljömedvetna - men några nya kläder måste man fan få unna sig. Man berättar om dyra tandläkarräkningar som man själv har råd med - man tjänar bra - men vurmar för de mindre bemedlade som inte har råd. Kanske bör man bära ut matkorgar till de fattiga, men då kanske man smittas av något och hu vad de fattiga stinker och röstar en del av dem inte på nazisterna?

Glöm inte de stackars kvinnorna i Afrika som man kan rädda genom att flyga dit ihop med sin son och sedan berätta om att de finns...Så handlingskraftigt! Ett plus är att man får snygga bilder på sig själv ihop med mörkhyade gulliga barn, det är typ så högt man kan komma på evangelistiska frikyrkans godhetstrappa.