Citat:
Planerade att skriva ett inlägg om stafetten, men du har skrivit i princip exakt det jag tänkt skriva. Enda funderingarna är om TUW verkligen hinner tillbaka i form och vem som kör första för USA. Bekymret för USA är ju att andrasträckan blir ett getingbo och där blir Brennan chanslös om hon inte får gå ut i rygg. Men gör Swirbul sitt livs lopp så kanske Brennan får kröna sin karriär med en medalj i sitt sista mästerskap (för jag antar att hon lägger ner sin satsning efter den här säsongen).Sista stafettgenomgången inför VM. Damerna först.
1. Sverige: Ribom – Karlsson – Andersson – Sundling
Det såg lite skakigt ut innan jul men de sista helgerna har det svenska laget fallit på plats. I Les Rousses masstart var alla topp 6 och i Toblachstafetten vann Piteåkarna tre sträckor. När det kryddas av Tourvinnare Karlsson ska laget vara väldigt svårslaget om form och skidor stämmer. Det sista huvudbryet är hur mittensträckorna ska fördelas, jag fortsätter envist hävda att Karlsson är mer inriktad på klassiskt och Andersson fristil. Dahlqvist gjorde en stark stafett för b-laget i Toblach och blir första reserv medan Ilar får leta form för att bli en duglig andrareserv.
2. Norge: H Weng – Kalvå – Östberg – T Weng
Norskorna bygger nytt från OS-laget. Johaug har lagt av och varken Fossesholm eller Haga platsar. Den enda som är kvar är Tiril Weng som föll på förstasträckan. Den mångsidiga världscupledarinnan får nu chansen på sista, men då gäller det att formen stegrats rejält efter sjukdomen, loppen i Toblach skrämde inte någon.
Två som missade OS-stafetten på grund av corona var H Weng och Kalvå som här får de klassiska sträckorna, precis som i Toblach. 30-åriga Kalvå var länge årets sensation men fick corona i touren och hade en bit kvar till toppformen i Toblach. H Weng var förvisso tvåa i final climb men har i övrigt mest nästan-lopp och på slutet en bit sämre än det. Den enda i det norska laget som känns riktigt i fas är Östberg som sakta men säkert går mot allt bättre placeringar i sin återkomst. I Toblach blev det en pallplats och hon var även bäst i stafetten.
Theodorsen går mot sin bästa säsong med bland annat dubbla stafettsegrar och är en möjlig reserv. Likaså Slind som var trea i Les Rousses masstart och skulle kunna ta en klassisk sträcka. Det skulle dock bli hennes VM-debut och första lopp på länge så det känns som en rejäl chansning. Lotta Weng vann förvisso 10 fritt på NM men var inte topp 20 i varken Les Rousses eller Toblach på samma distans. Fristilsåkarna Haga och Fossesholm har haft sämre säsonger och just tredjesträckan är redan överfull.
3. USA: Swirbul – Brennan – Diggins – Kern
USA kastade om laget i Toblach genom att sätta Diggins redan på tredje, en taktik som kan vara värd att fortsätta med. Sprintern Kern kan nog reda ut de flesta på en slutsträcka (utom Sundling) och Brennan håller hyggligt på andra. USA:s ständiga akilleshäl är förstasträckan där Swirbul gjorde det skapligt i både Toblach, Peking och Oberstdorf men ändå inte tillräckligt för att blanda sig i den riktiga toppstriden. Men hon får fortsatt chansen eftersom alternativen (främst Laukli) föredrar fristil hela gänget.
4. Finland: Matintalo – Niskanen – Piippo – Pärmäkoski
Det såg riktigt bra ut för det finska laget i Les Rousses men Toblach blev ett rejält steg tillbaka för samtliga. Bland annat Matintalo som vann förstasträckan i Beitostölen men här blev rejält ifrånåkt. Stjärnorna Niskanen och Pärmäkoski såg bara sådär ut och Piippo som äntligen verkar slå igenom tog också ett steg bakåt. Sprinten Joensuu reserv, helst i klassiskt på distans.
5. Tyskland: Gimmler – Hennig – Fink – Carl
OS-tvåorna var tvåa i mål även i Toblach men diskades när Krehls förklädnad till Rydzek avslöjades. Men på VM bör det vara Carl som petar båda vilket inte på något sätt är en försvagning. Fink hade inga problem att följa Östberg när hon kom ikapp och får fortsatt förtroende på tredje. Hennig var sin första seger i Val di Fiemmes klassiska masstart och är gjuten på andra. Inleder gör sprinten Gimmler som följde Ribom hela vägen runt i Toblach, reserv till henne blir Sauerbrey som efter en strulig säsongsinledning var 13:e i Les Rousses masstart.
6. FIS: Fähndrich – Stadlober – Claudel – Urevc
Nu tillåter inte FIS mixade lag på VM men hade de gjort det hade laget kunnat se ut såhär.
1. Sverige: Ribom – Karlsson – Andersson – Sundling
Det såg lite skakigt ut innan jul men de sista helgerna har det svenska laget fallit på plats. I Les Rousses masstart var alla topp 6 och i Toblachstafetten vann Piteåkarna tre sträckor. När det kryddas av Tourvinnare Karlsson ska laget vara väldigt svårslaget om form och skidor stämmer. Det sista huvudbryet är hur mittensträckorna ska fördelas, jag fortsätter envist hävda att Karlsson är mer inriktad på klassiskt och Andersson fristil. Dahlqvist gjorde en stark stafett för b-laget i Toblach och blir första reserv medan Ilar får leta form för att bli en duglig andrareserv.
2. Norge: H Weng – Kalvå – Östberg – T Weng
Norskorna bygger nytt från OS-laget. Johaug har lagt av och varken Fossesholm eller Haga platsar. Den enda som är kvar är Tiril Weng som föll på förstasträckan. Den mångsidiga världscupledarinnan får nu chansen på sista, men då gäller det att formen stegrats rejält efter sjukdomen, loppen i Toblach skrämde inte någon.
Två som missade OS-stafetten på grund av corona var H Weng och Kalvå som här får de klassiska sträckorna, precis som i Toblach. 30-åriga Kalvå var länge årets sensation men fick corona i touren och hade en bit kvar till toppformen i Toblach. H Weng var förvisso tvåa i final climb men har i övrigt mest nästan-lopp och på slutet en bit sämre än det. Den enda i det norska laget som känns riktigt i fas är Östberg som sakta men säkert går mot allt bättre placeringar i sin återkomst. I Toblach blev det en pallplats och hon var även bäst i stafetten.
Theodorsen går mot sin bästa säsong med bland annat dubbla stafettsegrar och är en möjlig reserv. Likaså Slind som var trea i Les Rousses masstart och skulle kunna ta en klassisk sträcka. Det skulle dock bli hennes VM-debut och första lopp på länge så det känns som en rejäl chansning. Lotta Weng vann förvisso 10 fritt på NM men var inte topp 20 i varken Les Rousses eller Toblach på samma distans. Fristilsåkarna Haga och Fossesholm har haft sämre säsonger och just tredjesträckan är redan överfull.
3. USA: Swirbul – Brennan – Diggins – Kern
USA kastade om laget i Toblach genom att sätta Diggins redan på tredje, en taktik som kan vara värd att fortsätta med. Sprintern Kern kan nog reda ut de flesta på en slutsträcka (utom Sundling) och Brennan håller hyggligt på andra. USA:s ständiga akilleshäl är förstasträckan där Swirbul gjorde det skapligt i både Toblach, Peking och Oberstdorf men ändå inte tillräckligt för att blanda sig i den riktiga toppstriden. Men hon får fortsatt chansen eftersom alternativen (främst Laukli) föredrar fristil hela gänget.
4. Finland: Matintalo – Niskanen – Piippo – Pärmäkoski
Det såg riktigt bra ut för det finska laget i Les Rousses men Toblach blev ett rejält steg tillbaka för samtliga. Bland annat Matintalo som vann förstasträckan i Beitostölen men här blev rejält ifrånåkt. Stjärnorna Niskanen och Pärmäkoski såg bara sådär ut och Piippo som äntligen verkar slå igenom tog också ett steg bakåt. Sprinten Joensuu reserv, helst i klassiskt på distans.
5. Tyskland: Gimmler – Hennig – Fink – Carl
OS-tvåorna var tvåa i mål även i Toblach men diskades när Krehls förklädnad till Rydzek avslöjades. Men på VM bör det vara Carl som petar båda vilket inte på något sätt är en försvagning. Fink hade inga problem att följa Östberg när hon kom ikapp och får fortsatt förtroende på tredje. Hennig var sin första seger i Val di Fiemmes klassiska masstart och är gjuten på andra. Inleder gör sprinten Gimmler som följde Ribom hela vägen runt i Toblach, reserv till henne blir Sauerbrey som efter en strulig säsongsinledning var 13:e i Les Rousses masstart.
6. FIS: Fähndrich – Stadlober – Claudel – Urevc
Nu tillåter inte FIS mixade lag på VM men hade de gjort det hade laget kunnat se ut såhär.
FIS laget vore oerhört kul att se.
