Jag har med LSD's hjälp, kommit fram till en grejj..
Den moderna människan tenderar att under sin livstid hamna i och framförallt fastna i situationer, mönster och/eller ritualer som på ett eller annat vis är destruktiva.
Som erbjuder oss inget mer än en avsmak eller bitterhet på livet och kanske en generell ångest. Dessa situationer, stora som små.
Kan komma att orsaka lidande, sorg och kanske en i det långa loppet, nedbruten själ.
Trots detta och trots vetskapen om detta, fortsätter vi likt hypnotiserade att nöta på i samma fotspår.
Kanske utav rädsla, kanske utav bekvämlighet, kanske utav likgiltighet och/eller apati. Kanske utav allt ovanstående..
Anledningen till varför, spelar i det här fallet egentligen inte så stor roll. Bara det faktum att det förekommer..
Man kan t ex. befinna sig i en långvarig kärleksrelation, vars passion känns som att den har brunnit ut för längesen. Men som man utav någon anledning ändå väljer att stanna kvar i, även fast själen skriker efter att släppas fri!
Man kanske jobbar på ett arbete som man hatar, på en arbetsplats och med kollegor som man tröttnat på sjuhundraförtiotusen gånger redan. Men som man utav någon anledning ändå harvar vidare med, trots att man sakta men säkert går sönder.
Bit för bit..
Man kan hamna i negativa tankespiraler, eller hamna i
"dåliga" sinnesstämningar som inte nödvändigtvis stammar ur negativitet men som mynnar ut i detta och som kan vara nog så påfrestande och överväldigande.
En slags överbelastning, på grund av för många intryck, kanske..
Det är då jag "byter rum", alltså bokstavligt talat!
Jag tar mitt "pick och pack" och drar..
För varför skall man pina sig själv?
Varför ska man utsätta sig själv för lidande, när det finns andra alternativ?
Jag förstår att livet är mångfaciterat och att allt inte är så enkelt alla gånger, det finns många parametrar som spelar in i varför man gör som man gör och är som man är.
Men på ett sätt är det så enkelt, man kan förändra saker och ting!
Eller rättare sagt, man kan förändra sig själv och sin inställning till alltihopa.
Att "byta rum" är ett sådant sätt..
Detta är något som jag anser att hallucinogent trippande i allmänhet och LSD i synnerhet har lärt mig. Även DMT i viss mån..
Men LSD't "förklarade" det för mig på ett sätt som var lättast att ta in informationen på och förstå.
För att, ibland när man trippar så kan inre och/eller yttre omständigheter orsaka en slags negativ eller stressande och ångestframkallande situation.
Detta tillstånd kan vara väldigt påfrestande och orsaka extremt lidande och att man tappar "koncepten", eller verklighetsförankringen.
När detta inträffade så lärde jag mig tids nog att istället för att sitta kvar i lidandets vortex.
Att helt enkelt resa mig upp och bege mig av till något utav de andra rummen i bostaden jag befann mig i, T ex. Till köket..
(Detta går även att applicera i utomhusmiljö, det handlar helt enkelt om att hitta nya synintryck i nya miljöer.)
Och vips så förändras allting, som på en femöring!
Intrycken, tankarna och känslorna från vardagsrummet är sedan länge bortglömt och förlåtet.
Här i köket dansas det efter en annan pipa, här går färgerna i en lite blåare nyans och här finns vänner av ordning och reda.
Här känns det som att sortering och iordningställande står på dagordningen.
Här vibrerar det på ett annorlunda vis..
Där borta slingrar sig hallen förbi, vart den leder skall jag nog bli varse tids nog. Det står ingen ko på isen, just nu är det köket som pockar på min uppmärksamhet..
Ev. Ångest och "dåligt" klingande tankebanor och vurpor, löses upp på vad som känns som en millisekund!
Bort med bekymmer sorger och besvär, för att citera björnen balloo..
Det är som om det eviga lidandets tid är förbi och det påtagliga obehaget, samt smärtan med den..
Det är magiskt, hur en sådan liten förflyttning kan förändra precis allting och då menar jag verkligen allting!
Framför en öppnas en ny verklighet, full av hopp och förväntan, kärlek och glädje.
Allting är vackert, allting är underbart!
Farväl olycka, vi ses en annan dag..
Vad har jag då lärt mig av detta?
Jo som jag nämnde innan så är detta med att "byta rum" någonting som har lyckats följa med mig, långt efter att tripparna klingat av och dött ut.
Det finns ett före och ett efter detta, inuti mig.
Jag är förändrad i grunden!
Jag kan nu välja att lämna arbeten, relationer eller liknande bakom mig.
Om jag känner att dom påverkar mig negativt, så river jag upp det nuvarande lidandet..
Jag kanske börjar kolla på vidareutbildning, eller söker nya jobb.
Jag kanske säger upp gamla bekantskaper med folk som jag inte längre känner att jag har något meningsfullt utbyte med längre, jag kanske flyttar till en annan stad.
Jag "byter rum" helt enkelt, för min egna skull!
Ni som har experimenterat med hallucinogener kan säkert känna igen er i, hur självklart och självklart enkelt allting kan bli för stunden?
Man får alla svaren, sanningen speglas rakt in i en på något vis.
Man tänker:
- Varför har jag inte sett det här innan? Varför har jag inte tänkt på detta, hur kunde jag missa det?
Allt det här ska jag applicera på mig själv hädanefter, allt detta ska jag plocka med mig ut till "verkligheten"!
Alla dessa saker och ting ska jag plocka med mig genom livet, fr.o.m. nu!
Men så går dagarna och egot växer sig större och större, osäkerheten, bitterheten och frustrationen med den och så vips!
Har man glömt allt det där självklara som man skulle ha med sig ut till andra sidan..
Vips!
Är man samma gamla vanliga igen, åtminstone tills nästa gång man tar en tripp.
Känner ni igen det?
Jag kan iallafall inte längre komma ihåg hur många gånger jag har upplevt detta, fast många gånger är det..
Men, det här med att "byta rum" fastnade!
Jag fick med mig det ut till den här sidan av verkligheten och nu är det en del av mig, en lika självklar del av mig som allt annat i min person..
Det har transformerat hela mig, jag är nu 2.0.
Better, stronger, faster..
Jag är väldigt glad över att få ha upplevt detta!
Det har gjort mig mer ödmjuk och levnadsglad, jag känner mig i månt och mycket som ett barn igen.
Öppen för världen och upplevelserna i den.
Mina filosofiska utsvävningar till trots..
Är det någon annan som känner igen sig i just detta jag försöker förmedla?
Har ni upplevt något liknande?
Eller finns det andra saker som har hänt, som ni har fått med er ut, som har förändrat er i grunden efter en tripp?
Jag talar då alltså om långtgående och bestående, positiva förändringar.
Berätta!
(OBS! Valet av hallucinogen substans är inte det primära här, utan det är den livsomvälvande aspekten jag är ute efter.
Oavsett om den kom av en svamp, syra, DMT, meskalin tripp etc.)
Den moderna människan tenderar att under sin livstid hamna i och framförallt fastna i situationer, mönster och/eller ritualer som på ett eller annat vis är destruktiva.
Som erbjuder oss inget mer än en avsmak eller bitterhet på livet och kanske en generell ångest. Dessa situationer, stora som små.
Kan komma att orsaka lidande, sorg och kanske en i det långa loppet, nedbruten själ.
Trots detta och trots vetskapen om detta, fortsätter vi likt hypnotiserade att nöta på i samma fotspår.
Kanske utav rädsla, kanske utav bekvämlighet, kanske utav likgiltighet och/eller apati. Kanske utav allt ovanstående..
Anledningen till varför, spelar i det här fallet egentligen inte så stor roll. Bara det faktum att det förekommer..
Man kan t ex. befinna sig i en långvarig kärleksrelation, vars passion känns som att den har brunnit ut för längesen. Men som man utav någon anledning ändå väljer att stanna kvar i, även fast själen skriker efter att släppas fri!
Man kanske jobbar på ett arbete som man hatar, på en arbetsplats och med kollegor som man tröttnat på sjuhundraförtiotusen gånger redan. Men som man utav någon anledning ändå harvar vidare med, trots att man sakta men säkert går sönder.
Bit för bit..
Man kan hamna i negativa tankespiraler, eller hamna i
"dåliga" sinnesstämningar som inte nödvändigtvis stammar ur negativitet men som mynnar ut i detta och som kan vara nog så påfrestande och överväldigande.
En slags överbelastning, på grund av för många intryck, kanske..
Det är då jag "byter rum", alltså bokstavligt talat!
Jag tar mitt "pick och pack" och drar..
För varför skall man pina sig själv?
Varför ska man utsätta sig själv för lidande, när det finns andra alternativ?
Jag förstår att livet är mångfaciterat och att allt inte är så enkelt alla gånger, det finns många parametrar som spelar in i varför man gör som man gör och är som man är.
Men på ett sätt är det så enkelt, man kan förändra saker och ting!
Eller rättare sagt, man kan förändra sig själv och sin inställning till alltihopa.
Att "byta rum" är ett sådant sätt..
Detta är något som jag anser att hallucinogent trippande i allmänhet och LSD i synnerhet har lärt mig. Även DMT i viss mån..
Men LSD't "förklarade" det för mig på ett sätt som var lättast att ta in informationen på och förstå.
För att, ibland när man trippar så kan inre och/eller yttre omständigheter orsaka en slags negativ eller stressande och ångestframkallande situation.
Detta tillstånd kan vara väldigt påfrestande och orsaka extremt lidande och att man tappar "koncepten", eller verklighetsförankringen.
När detta inträffade så lärde jag mig tids nog att istället för att sitta kvar i lidandets vortex.
Att helt enkelt resa mig upp och bege mig av till något utav de andra rummen i bostaden jag befann mig i, T ex. Till köket..
(Detta går även att applicera i utomhusmiljö, det handlar helt enkelt om att hitta nya synintryck i nya miljöer.)
Och vips så förändras allting, som på en femöring!
Intrycken, tankarna och känslorna från vardagsrummet är sedan länge bortglömt och förlåtet.
Här i köket dansas det efter en annan pipa, här går färgerna i en lite blåare nyans och här finns vänner av ordning och reda.
Här känns det som att sortering och iordningställande står på dagordningen.
Här vibrerar det på ett annorlunda vis..
Där borta slingrar sig hallen förbi, vart den leder skall jag nog bli varse tids nog. Det står ingen ko på isen, just nu är det köket som pockar på min uppmärksamhet..
Ev. Ångest och "dåligt" klingande tankebanor och vurpor, löses upp på vad som känns som en millisekund!
Bort med bekymmer sorger och besvär, för att citera björnen balloo..
Det är som om det eviga lidandets tid är förbi och det påtagliga obehaget, samt smärtan med den..
Det är magiskt, hur en sådan liten förflyttning kan förändra precis allting och då menar jag verkligen allting!
Framför en öppnas en ny verklighet, full av hopp och förväntan, kärlek och glädje.
Allting är vackert, allting är underbart!
Farväl olycka, vi ses en annan dag..
Vad har jag då lärt mig av detta?
Jo som jag nämnde innan så är detta med att "byta rum" någonting som har lyckats följa med mig, långt efter att tripparna klingat av och dött ut.
Det finns ett före och ett efter detta, inuti mig.
Jag är förändrad i grunden!
Jag kan nu välja att lämna arbeten, relationer eller liknande bakom mig.
Om jag känner att dom påverkar mig negativt, så river jag upp det nuvarande lidandet..
Jag kanske börjar kolla på vidareutbildning, eller söker nya jobb.
Jag kanske säger upp gamla bekantskaper med folk som jag inte längre känner att jag har något meningsfullt utbyte med längre, jag kanske flyttar till en annan stad.
Jag "byter rum" helt enkelt, för min egna skull!
Ni som har experimenterat med hallucinogener kan säkert känna igen er i, hur självklart och självklart enkelt allting kan bli för stunden?
Man får alla svaren, sanningen speglas rakt in i en på något vis.
Man tänker:
- Varför har jag inte sett det här innan? Varför har jag inte tänkt på detta, hur kunde jag missa det?
Allt det här ska jag applicera på mig själv hädanefter, allt detta ska jag plocka med mig ut till "verkligheten"!
Alla dessa saker och ting ska jag plocka med mig genom livet, fr.o.m. nu!
Men så går dagarna och egot växer sig större och större, osäkerheten, bitterheten och frustrationen med den och så vips!
Har man glömt allt det där självklara som man skulle ha med sig ut till andra sidan..
Vips!
Är man samma gamla vanliga igen, åtminstone tills nästa gång man tar en tripp.
Känner ni igen det?
Jag kan iallafall inte längre komma ihåg hur många gånger jag har upplevt detta, fast många gånger är det..
Men, det här med att "byta rum" fastnade!
Jag fick med mig det ut till den här sidan av verkligheten och nu är det en del av mig, en lika självklar del av mig som allt annat i min person..
Det har transformerat hela mig, jag är nu 2.0.
Better, stronger, faster..
Jag är väldigt glad över att få ha upplevt detta!
Det har gjort mig mer ödmjuk och levnadsglad, jag känner mig i månt och mycket som ett barn igen.
Öppen för världen och upplevelserna i den.
Mina filosofiska utsvävningar till trots..
Är det någon annan som känner igen sig i just detta jag försöker förmedla?
Har ni upplevt något liknande?
Eller finns det andra saker som har hänt, som ni har fått med er ut, som har förändrat er i grunden efter en tripp?
Jag talar då alltså om långtgående och bestående, positiva förändringar.
Berätta!
(OBS! Valet av hallucinogen substans är inte det primära här, utan det är den livsomvälvande aspekten jag är ute efter.
Oavsett om den kom av en svamp, syra, DMT, meskalin tripp etc.)
